Lätt reviderad 1/6 med några bilder som jag missade första varvet.
Denna kväll hände något jag väldigt länge velat göra: En helkväll på Elsas Hus med två parallella scener. Att det blev av är tack vare June Brandenholt, som försöker slå ett slag för de hemlösa och alla oetablerade band på samma gång. Jag hakade på hennes idéer och ambitioner och resultatet blev detta.
Och vilken kväll det blev sen! 22 namn på spellistorna innan start. Tjugotvå! Tio av dessa var på Stora Scenen och tolv på Lilla Scenen, dvs Elsa i underjorden.
Lilla Scenen kändes verkligen som en superlång Elsa i underjorden. Sex timmar i stället för de vanliga två, och mycket blev det.
Med så många namn så är det givet att nån faller bort. Onzon gav återbud dagen innan, och Mr Fisk tappade sin trummis i sista minuten, och tvingades därmed utgå. Men vi sydde ihop det i alla fall.
Efter en smula försenad start (10 minuter, inget att skämmas för) gick jag på som första namn på Lilla Scenen. Jag gjorde det lilla jag kunde efter en körig dag och ingen tid för rep, mest gamla saker, men kommande skivan var med på ett hörn.
Arrangören river av lite ur nothäftet.
Foto: Eva
Som omväxling blev det ett par bilder på mej som var om inte bra så acceptabla!
Vi bestämde oss för att eftersom Onzon skulle utgå och ersättaren var kortare så kunde vi putta de där tio minuterna framför oss ett tag, så jag körde planerade 20 minuter.
Henrik Tröst sen, med kompassistans av Peter Trygg. De hade var sitt program, men stöttade varann. Rimligt.
Tröst med Trygg
Henrik vill inte presenteras som Mjölbytrubadur, för han bara bor där.
Henrik Tröst solo
Matrin Thorzén är en kille från Linköping som hade skickat demo till June, men inte "kvalat in" på Stora Scenen. Lilla Scenen däremot, här passar han bra. Han har inte så mycket scenvara än, kanske skulle skärpa till uttalen lite, men det kommer, och gitarren hanterar han fint. Han kan nog komma att dyka upp på Elsas igen.
Martin Thorzén
Duon med det egendomliga namnet Traumatic Fear spelade bara två låtar, men här finns det massor av potential. Speciellt minns jag att jag gillade första låten riktigt bra. Även här kan jag nog tänka mej att bjuda in dem till framtida Elsa i underjorden. (Det kan jag med många förresten, men just dessa var speciellt passande, klart rätt på en intim scen.)
Traumatic Fear
Sen var det inte Onzon, som ju hoppat av pga sjukdom, men i stället hoppade dansgruppen Rörande konst in. De ska ha en föreställning med ganska egendomlig dans, man kanske skulle säga konstiga rörelser. Hög flumvarning, men framför allt en mycket ovanlig grej här. Deras "dans" utspelade sej till stor del krälande på golvet.
Rörande konst
Så var det Peter Trygg, nu med assistans av Henrik Tröst. Man kan tycka att de fick mycket plats i och med detta, men visst blev det bättre så här än att ha båda som solister?
Förresten var det viss förvirring om släktskapen. Någon trodde att Peter och Hanna var syskon, och nån annan trodde att Hanna och jag var syskon! Nej, jag och Susanne är syskon, Eva är min fru och Peter är Hannas man och tvärtom. (Tvärtom? Vad menar jag?)
Trygg med Tröst
Vid det här laget hade Fredrik & Co kommit, och därmed skivomslagen till skivan "Välgörenhetsskivan". Peter, som bränt skkivorna, hade kommit med dem långt tidigare, men vem vill sälja skivor utan omslag? Denna skiva är en samlingsskiva med Fredrik & Humanisterna, Dick, Vänstersväng, Peter Trygg och mej själv, och såldes till fömån för insamlingen. Hela intäkterna gick till den. Inte för att vi hade så jättemånga, men några i alla fall. Det finns ett fåtal restex som samlare kan kasta sej över på nästa Elsaspelning.
Om man tycker att Trygg och Tröst hade mycket tid på scenen så är det inget mot Magnus Axelsson. Han håller på att bli helt klar ledare i scentid både här och på andra Musiknätsscener. Anledningen är att om han inte spelar i Humanisterna så gör han det i Vänstersväng. I kväll körde han solo, en halv vänstersväng med andra ord.
Magnus
En händelse med dignitet är att detta var kvällen efter vilken alla som spelade på min första Elsaspelning har varit här en andra gång. Visgåva och Tinuviel/Roger Överallt har varit här igen, men Nicklas Brännström har jag inte fåt fatt på... förrän nu. Han är en fascinerande musiker, med sitt sätt att spela på en bas som om det var nåt helt annat.
Nicklas Brännström
Dansduon The Dangerous Girls var något av en chansning, för jag hade inte sett dem, inte ens talat med tjejerna själva, och det var tveksamma tidsmarginer. Men, det funkade!
Dangerous girls
Sen fick Johan Piribauer göra ett litet extrainhopp. June ville gärna ge honom en extra chans, efter att ha fått en otacksamt tidig tid, och han kommer ju långväga, och med de återbud jag hade så gjorde jag det gärna!
Johan Piribauer (även nedan, på Stora Scenen)
De här bilderna på Johan missade jag när jag satte ihop rapporten, men de är ju mycket bättre än bilderna från svårplåtade Stora Scenen!
Men sen var det fullt bandläge som gällde. Fredrik Johansson och Humanisterna, favoriter i de här sammanhangen. De håller på att bygga upp en riktig hjältestatus som bandet som lyckas med konststyckket att både vara duktiga och samtidigt så anspråkslösa att de inbjuder alla andra att också spela musik. Alla kan spela, men en del kan spela mer andra...?
De hade faktiskt tappat sin trummit precis som Mr Fisk, men dels kunde de nog kör utan, men de lyckades få med en trummis i sista minuten. (Minns inte hans namn just nu, men det tar vi sen. Larsson, precis som Mats, men förnamnet? Han var bra i alla fall.)
Reservhumanisten
Fredrik
"Klas åker till Grekland"
Och sist ut var Pastell, gruppen som jag annonserat som "glad popgrupp", vilket de inte riktigt tyckete stämde med deras texter, men jag tror det är mer attityden. Precis som Fredrik & Humanisterna så känner man en stor spelglädje som alltför få andra har.
Det blev hyfsat med bilder. Detverkar som om min kamera gillade Pastell. Det var också så att jag inte behövde snåla med kort på sista bandet.
Pastell
Mer Pastell
Ännnu mer, här Martin och Per-Erik
Stilstudie
Basisten
Trummisen
Sen var det slut! Mr Fisk såväl som Onzon får vi ta hit en annan gång!
Jag har lite bilder från Stora Scenen också, men orkar inte skriva just nu. Det är sent. Här är bilderna i alla fall. De är små, för det var svårt att fotografera med det ljus som var, men inte fullt så illa som jag fruktade.
Gunnar Hoffsten öppnade
Avant-garde-hjältarna, Tom Nouga Band, bäst på Stora Scenen så vitt jag kunde avgöra!
En bonusbild på Tom Nouga Band, mest ryggar men trummisen syns en aning i alla fall
Johan Piribauer körde solo
Blackload, kan man säga ungt och tungt? Åtminstone när jag var där.
Mary Celeste, elegant och välljudande pop
Foto:
Susanne
Dick Lundberg & Lucidor, i ett lite annat läge än stillsam poesi.
Bonusbild på Dick & Lucidor
Reclaimed, inte psalmer precis
Ööh... Möjligen Starguys? (Jo, det är det, säger June.)
Osäker igen, kan det vara Crea? (Även där mindes jag rätt!)
Till slut vill jag notera några saker:
Jag, Eva och Susanne (och i nåt fall Tedde) tog tillsammans 114 bilder under kvällen! Hundrafjorton!
Och vi hade distrobord, för första gången ett rejält med många skivor:
Skivförsäljningen, "distrobordet"
Liggande till vänster är "Välgörenhetsskivan". Många av skivorna finns kvar i "lager" för kommande spelningar! Vi har Piribauers skivor, lite Tom Nouga, Reclaimed med mera. Tom Nouga och Sounds of Pathetic Attraction har varsin femtilapp att ta ut vd tillfälle för skivor sålda efter att de for.
Det fanns många som hjälpte till, och jag fångade några av dem på bild här:
June Brandenholt omgiven av sina assistenter eller vad man säger
Även om det här knappast genererade någon vinst på slutet så var det ett arrangemang som jag är glad att ha varit med om att ha gjort.
Hanna här!
Nu har jag varit på konsert för hemlösa och har ont i huvudet, hes i halsen men med ett lyckligt flin. Väldigt bra artister och väldigt många så jag tror ej att jag fick med alla i Rygglöst skvaller, känn er räddade ni som inte kom med. Frågorna idag handlade om att fylla i det ord som saknades, vilket gjordes med viss glädje av banden och solisterna.
Först lite Jag-möte-Lassiehistorier.
Och nu lite skvaller som helt saknar någon grund men som banden ville att jag skulle sprida.
Foto: Tedde (med viss hjälp)
Tänker på härliga dragspelsmelodier i valstakt Trampar på överheten. Satsar på livet.
Sitter på arslet. Kommer på att jag har prov imorgon. Trampar på strumpor.
Tror på en uppgång av Heavy Metall. Hoppas på att slippa gå i skolan. Spelar på trummor.
Dick, Kajsa, Hanna
Väntar på Godot. Kommer på fest. Satsar på hästar.
Satsar på att bli musiker. Spelar på gitarr. Trampar på marken.
Lyssnar på Deep Purple, jazz och allt möjligt. Väntar på att gå ut skolan och börja i folkhögskola. Hoppas på att pianospelet ska bli bra i framtiden.
Killen till höger är alltså Samuel
Trampar på golvet, kanske. Kommer på idéer. Hoppas på att turnera.
Killen till höger är alltså Mats
Kommer på andra plats. Sover på förmiddagen .Hoppas på en bra spelning.
Äter på McDonalds. Sover på natten. Väntar på bättre tider.
Lyssnar, tror och tittar på mina vänner.
Lyssnar på allt. Trampar på alla pojkarna i bandets tår. Tittar på musiker.
Tittar på dej (flirt med skvallertanten, uppmuntras). Sitter på soffan. Trampar på så få som möjligt.
Sover på soffan. Trampar på Henrik. Sitter på en trasig pall.
Tänker på mat. Tittar på fotografen. Väntar på bättre tider.
Sitter på en hatt. Hoppas på framtiden. Tror på mig själv.
Sitter på ett rött ägg med blå prickar. Sover på en gren. Trampar på tråkiga människor.
Tänker på smultron. Hoppas på att Micke spelar rätt. Tror på Blackload.
Och här kommer ett varnade exempel på vad som händer när man hellre sitter på puben än låter sig bli intervjuad och ber ens snälla bandmedlemmar svara istället.
Väntar på snabbare bredband. Kommer på tangentbordet. Satsar på skärmen.
Spelar på instrument. Tänker på musik. Väntar på framtiden.
Spelar på gitarr. Satsar på musikalisk energi och kraft. Sitter på hemligheter.
Lyssnar och tänker på musik och väntar på bra musik.
Väntar på att få se Michael Jacksson. Kommer på inget. Tänker på dans.
Trampar på marken. Sover på sängen. Tänker på dans.
Spelar på marginaler. Väntar på genombrott. Sover på kudde och madrass.
Trampar på varandra, fötter, känslor och fördomar. Sover på pojkvännen, drömmar, golv, luftslott och bäddmadrasser. Tänker på sex, världen, meningen, inte alls och dans.
Hoppas på kärleken, tron, livet och tro hopp och kärlek. Trampar på Ibilis, ormhuvudet, klippan och mina fötter. Tror på GUD.
Tror på människan inneboende godhet. Tänker på att man ska vara glad att man lever.
Hoppas på? Nej det låter jag mej inte göras.
Hoppas på framgång. Spelar på gehör. Tänker på Kärlek.
(Resten av Mary Celeste lyckades vi inte få fatt på.)
Fru och Herr Trygg
Äter på McDonalds. Kommer på tisdag. Tror på kärleken.
Kommer på att jag borde ha förberett mig för såna fåniga frågor. Sitter på baken/backen.
Hoppas på en bra konsert och en väldigt massa skoj.
Sitter på många hemligheter. Hoppas på att bli världskänd. Kommer på många vitsar.
Kommer på beställning. Trampar på förfädernas mark. Äter på den tid jag har kvar i livet.
Satsar på en bättre värld. Tror och lyssnar på mig själv.
Tänker på hur jag ska hinna öva. Kommer på mycket mer än jag publicerar. Hoppas på mycket publik.
Initiativtagaren tillsammans med internetreportern
Tror på mig själv lagom mycket. Tittar på allt som rör sig . Tänker på att vara här och nu.
"Vakt" står det på skjortan, han måtte vara en tuffing!
Satsar på att få komma hem. Spelar på dator. Väntar på att få åka hem.
(Dvs vaktmästare Göran som vi pratade med efter att allting var över.)