Caféscenen fick en hyfsad start med Fredrik Zeijlon, som trots att han låg först samlade en del folk. Det blev "Båtmask" och andra låtar. Det är svårt att ta roliga bilder på Fredrik, för han är inte så jättevisuell. Han ska höras.
Fredrik Zeijlon
Dick Lundberg är nog lite mer visuell, speciellt i kläderna, som bilden nedan visar.
Dick Lundberg
Jag vet att Dick tvivlar över sitt musicerande, men jag håller fast vid att Dick har nåt eget som är värt nåt. Hans melodier är raka och enkla och bär upp hans tvivlande och ifrågasättande texter på ett trevligt sätt, och resultatet är intressantare än det mesta som radion spelar. Nåja, det mesta är intressantare än reklamradions idisslande av samma låtar... Jag rände runt så mycket att jag faktiskt inte minns exakt vilka låtar Dick spelade denna kväll, men en av dem ska finnas i min videokamera i alla fall.
Tröst & Trygg spelade en massa i våras och somras, men sen flydde Henrik Mjölby (tog flickorna slut, eller vad?) och sen dess har de knappt setts. Nu återförenades de, och trots att de inte repat på länge så kan man lätt konstatera att de fortfarande kompletterar varann väldigt bra.
Tröst & Trygg
Tröst & Trygg fick nog caféscenens allra största publik, för AK-kören fikade under deras spelning. De verkade inte misstycka så vitt jag kunde se. På nån låt tog de upp Onzon att sjunga med. Dessutom spelade Trösts kompis Thor med, men han syns inte på bilderna här. Han kommer längre ner.
Tröst & Trygg med Onzon
Förutom Thor och Onzon var också Alv med och sjöng med Trygg. Många på scenen för en duo!
Efter att Tröst & Trygg med benäget tillstånd dragit över lite så kom Dikt-Martin och läste sina skapelser. Det handlar om dikter som läses med lika mycket magstöd som en kraftfullt sjungen sång.
Dikt-Martin
Ovan nämnde Thor gjorde ett inhopp på lite spilltid efter Dikt-Martin. Thor är från Göteborg och jobbar på liknande arrangemang. Detta i ett Göteborg som redan har Lumbago, Café Hängmattan och Kustens Hus! Ändå kan det nog finnas plats för mer där.
Thor, inhoppare
Sen var det dags för ett av de främsta affischnamnen, Mama Viol. Tyvärr verkade det som om deras lokala fans uteblev, för publiken flockades i källaren framför Anders Johansson. Vi var ändå en skara som hörde dem, men lite snett blev det allt.
Mama Viol
Mama Viol (eller MaMa ViOl som somliga skriver) gjorde en rolig och otvungen spelning. Jag bandade hela, och kan konstatera att de låter riktigt bra även som duo.
Martin hade tidigare långt hår som Winnerbäck. Nu har han kort hår, som Winnerbäck. Snälla, inget skägg nu, bara! Då kommer du, liksom Winnerbäck, att se ut som Pentti Salmenranta, och det är faktiskt Pentti bättre på!
Mathias spelade bas under större delen av spelningen, utom när de på pin kiv bytte.
Före Mayflower gjorde jag och Hanna, under namnet Sillidillion, en litet inhopp med "Jag ska få en tröja i julklapp".
Jag hade inte tänkt spela alls (tappat sugen lite kan man väl säga), men Hanna intrigerade om att få upp Alv att sjunga med mej, och när nu detta inte klämdes in innan Alv måste åka så ställde Hanna upp själv. Hennes scendebut!
Så Mama Viol fick lite glest, och det var ju synd, men allra mest synd var det nog om Mayflower, för när de spelade drog Fredrik Johansson & Humanisterna igång i källaren. Jag missade dem helt ochhållet, för jag satt fast i en videokamera som ingen ville avlösa mej på. Synd, för de få som hörde Mayflower hälsar att det var bra! Vi får försöka ha dem på samma scecn som Humanisterna nästa gång, till exempel före!
Mayflower spelar för de få som inte trängs framför Humanisterna.
Sist på caféscenen spelade Onzon, och då var det minsann folk igen! Det vällde upp folk ur källaren för att höra dem. Det gör nog att Lisa och Maja ligger rätt högt i antalet "publikminuter", med tanke på att de hade några med Tröst & trygg också, även då med välfylld lokal.
Onzon