Denna vår kommer igång lite försiktigt. Första planerade tillfället ställde jag in, för jag hann inte dra ihop tillräckligt med medverkande. Vi har dock ovanligt många tillfällen planerade, för vi är inte mindre än tre ansvariga: Jag, Linda och Peter. Idag var det Lindas första tillfälle. Hon hade inte heller hunnit få ihop så många, närmare bestämt två, så det blev en mini-Underjord.
Kvällens största nyhet var nog den ytterligare ombyggnad av fiket som gjorts och görs:
Ser du skillnaden? Numera är taket och lite av väggarna runt scenen svartmålade, för att ge ytterligare scenkänsla. Björn berättade att det kommer ännu mer ändringar, samt att lokalen officiellt ska bli "Kulturcafé", med Underjorden som en del. Låter ganska bra, tycker jag!
Det var tyvärr bara två akter denna kväll. Först ut var Dikt-Martin, som passande nog hade med dikten "Måla-måla-måla", på denna nymålade scen.
Kvällens höjdpunkt var också Martins: hans berättelse om självmords-TV. Ytterst morbid underhållning.
Själv presterade jag i början historiens mesigaste applåd. Jag tycker nämligen att man gott kan applådera efter dikter, men fegade ur lite när jag hörde att jag klappade ensam. Det blev bättre sen.
Så det blev en poesiakt, medan andra akten blev musik, "Ludde från Lund". Han hade med Mats Nordh (som var med så sent som i december, då med Linda) som kompade.
Ludde sjöng bland annat om sin kärlek till Visby, där han bott i tre år och redan längtar tillbaka till.
Mats spelade även flöjt.
Jag minns inte vad Ludde heter i efternamn. Upplys mej! Han spelade både nytt och gammalt, inklusive en Dylan som han översatt.
Det var glest i lokalen idag, men det är så det blir när det är okända namn som inte har så stark lokal förankring. Det blir mer nästa gång. Mycket mer, tror jag! Till att börja med blir det minst tre gånger fler på scenen, de flesta med lokal anknytning.