"Jaja, första Underjorden ska va helt kaijko"
- Gammalt underjordspråk
Fast så blev det inte. Det såg riktigt illa ut ett tag, sisådär tio minuter innan vi skulle börja. Antalet människor i KulturcafÈet som inte stod på scen, arrangerade eller arbetade där uppgick till den imponerade siffran två personer. Men så strömmade folket in och Ingemar Ragnemalm gick upp på scen för att säga några inledande ord.
Underjorden kan ju inte skryta med några enorma publiksiffror, men det verkar som att det finns en trogen återkommande skara. Trevligt.
Två musiker och tre poeter var annonserade. Precis som det ska vara fick vi i publiken några inhoppare på köpet.
Så, detta var alltså vad som hände:
Hanna är ju mest känd för sin mer brutala poesi med kannibalism, våld och gore. Den här kvällen försökte hon tona ner den bilden litegrann, och satsade lugnare alster. Och även om det kanske var färre barnförbjudna inslag så levererade Hanna ändå extremt intensiva och passionerade dikter. Det märks att Hanna börjar få rutin på det här, hon läser inlevelsefullt och koncentrerat.
Bland annat läste hon "Dina blå ögon", "Varför bryr du dig?" och "Fanatismens nöjesfält", som helt klart var höjdpunkten i Hannas program. ("...och taggtråden känns så skön mot huden") Hon avslutade med en passionerad kärleksdikt, som tydligen var ett beställningsjobb.
Liksom båda de andra poeterna körde Hanna ett ganska kort framträdande. ven om jag gärna hade hört några dikter till från allihop så för det åtminstone med sig det positiva att vi kunde sluta i god tid utan att dra över.
Mattias Karlsson gjorde sin första spelning i Underjordssammanhang på förra årets luciavaka. Där hamnade han efter att Ingemar läst en sågning av hans demo i Corren och förstått att Mattias musik kunde vara intressant.
Mattias inledde med en ny låt, som på stående fot döptes till "Gudrun Schyman". Om det inte kan utläsas redan av den titeln så kan jag upplysa om att Mattias sjunger mycket om politik. Och om kärlek. Romantiska och politiska kvalitetsvisor, skulle man kanske kunna kalla genren.
Ett par gånger under spelningen så tappade Mattias några textrader, men bevisade båda gångerna att det inte behöver betyda att låten blir misslyckad. Första gången byter han helt sonika låt, från en kärlekssång till "Nej nej nej" ("...hon kanske va moderat..."), för att sedan gå tillbaka till kärlekssången. Andra gången tappar han ett namn, men tar lugnt emot förlaget Gunilla från publiken och sjunger vidare.
Höjdpunkten, tycker jag, var en formulering i låten "Katastrof": "vi ligger och plaskar i en stor bassäng, som ett VM i konstsim utan att få några poäng".
Carl Larsson, den romantiske poeten, gjorde sin urdebut på Underjorden denna kväll. Vi är glada och hedrade. Carl sade sig vara mycket nervös och förvirrad, och började med att peppa sig själv med några diktrader... "Jag är draken från urtidens mörker..." Det hjälpte tydligen, han blev stadigare på både handen och rösten.
Carl kallar sig som sagt romantisk poet och det med all rätt. Bland hans egna dikter läste han också ett par verk av två egna favoriter: Erik Johan Stagnelius och Gustaf Fröding.
Den här typen av poesi har vi inte haft mycket av på Underjorden, och det finns definitivt plats för mer. Carl läste bland annat kärleksdikten "Flammor" och höjdpunkten "Stjärneljus", en studie i sorg och självmord i böljande rimmade rader. Romantiken lever!
Vid den här punkten i programmet blev det dags för Underjordens signum, de oannonserade inhopparna. Först ut var Ingemar, med den gamla favoriten "Spräcklig våtrumstapet", som handlar om vad Ingemar ser i just en spräcklig våtrumstapet.
Sedan kom Tommy Sorjonen med tre väldigt korta dikter. Men trots sin begränsade längd är Tommys innehållsrika verser något jag gärna hör mer av. Tre dikter var det, som sagt: "Hin Håle skrattar", "Offer" (en "ekivok vampyrdikt") och "Decompose" (trots titeln på svenska).
Och som tredje inhoppare tog sig Hanna upp på scen igen för att, på min begäran, åter igen göra en cover på min "Never slow down" ur Ombergsdikter. I den här tolkningen gör dikten verkligen själ för namnet ñ här snackar vi tempo!
Elin Johansson är ett mycket bra exempel på något som estradpoeter gärna tjatar om, nämligen hur mycket bättre dikterna blir när man tar upp dem på scen. Elins läsning innehåller så mycket som inte kan komma fram på papper: halsbrytande tempo, tonfallsväxlingar och tvära kast.
Liksom för Mattias var det här Elins andra underjordsframträdande. Elins första ägde rum på öppen scen på Skyltenfestivalen förra sommaren.
Elin läste bland annat "Isansikte", "Kostymkungen" och "Telefonsamtal på teckenspråk". Det är dikter om olika människor, porträtt skulle man kunna säga. Det är svårt, för att inte säga omöjligt att sammanfatta dem med ett par ord. Bevisligen säger en dikt mer än tusen bilder.
Jag tyckte bäst om "Kostymkungen", men jag kan inte riktigt säga varför.
Daniel Axén var den enda ikväll som använde sig av något annat språk än svenska, nämligen engelska. Engelska kanske inte är det dominerande språket här i Underjorden, men det är som synes inte alls förbjudet. Danel var visst inte riktigt nöjd med sitt framträdande, men jag tycker inte att han har någon anledning att deppa.
Språket gjorde det rätt svårt för mig att uppfatta texter och titlar (jag tror inte att Daniel sa namnet på en enda låt), så jag kom att koncentrera mig på att lyssna till hans gitarrspel. Det ångrar jag verligen inte, det var nämligen riktigt spännande lyssning. Daniel får fram en mängd olika ljud och nyanser med sin nylonsträngade (?) akustiska gitarr.
Höjdpunkten var en låt som jag tror hette "Bruises", som var en riktigt skön musikalisk upplevelse. Dessutom spelade han en låt på svenska, nämligen "Miraklet" av Thomas DiLeva i en mycket annorlunda och personlig tappning.
[Red anm: Jag brukar önskar mej att de som skriver på engelska ska skaka fram i alla fall en låt på svenska, så man liksom får komma nära. Jag hade inte sagt nåt till Daniel, men han gjorde det ändå. Kändes bra!]
Till slut, innan det var dags att gå hem, blev det en inhoppare till. Peter Trygg spelade två låtar, proggdängan "Rusta ner" och den ryskdoftande "Gubben Bitter kontemplerar".
Jag hade inte tänkt göra något skvaller, men Hanna övertalade mig och hjälpte mig med frågorna. Det finns inga skvallerbilder, men tänk er artisten sittande mitt emot mig vid ett bord, så kommer ni nog rätt nära.
Det här var alltså kvällens frågor:
1. Vad gör du här?
2. Vad har musiken/poesin räddat dig från?
3. Vad är höjden av gulhet?
4. Pest eller kolera? Varför?
5. Hur tar man sig ifrån Finspång? (från en som undrar)
1. Vad gör du här?
Arrangerar detta underverk. I'm the Master of Puppets!
2. Vad har poesin räddat dig från?
Finspång.
3. Vad är höjden av gulhet?
En miljon kycklingar i ett en kvadratmeter stort rum. (Det
är nog också höjden av djurplågeri...)
4. Pest eller kolera? Varför?
Kolera. Jag skulle gå ner i vikt innan jag dog.
5. Hur tar man sig ifrån Finspång? (från en
som undrar)
Poesi och musik, buss 510 och sen flyget.
1. Vad gör du här?
Försöker nå ut med min musik. Jag har varit
på en massa krogar utan att få gensvar. Här finns i
alla fall en lyssnande publik.
2. Vad har musiken räddat dig från?
Misär.
3. Vad är höjden av gulhet?
Släkten.
4. Pest eller kolera? Varför?
Lungpest. Då dör man snabbast.
5. Hur tar man sig ifrån Finspång? (från en
som undrar)
Jag vet inte bussnumret... krypa eller gå.
1. Vad gör du här?
Förgyller kvällen.
2. Vad har musiken/poesin räddat dig från?
En tråkig hemmakväll.
3. Vad är höjden av gulhet?
En smörklick i potatismoset.
4. Pest eller kolera? Varför?
Kolera. Ordet klingar vackrare. (illustrerar klangen med
händerna)
5. Hur tar man sig ifrån Finspång? (från en
som undrar)
Rusande i panik.
1. Vad gör du här?
Ska läsa är det väl tänkt... jag hade problem
att hitta hit, så just nu är jag rätt glad åt
att bara vara här.
2. Vad har poesin räddat dig från?
Rollspelet.
3. Vad är höjden av gulhet?
Lila.
4. Pest eller kolera? Varför?
Varför inte urinvägsinfektion?
5. Hur tar man sig ifrån Finspång? (från en
som undrar)
Det gör man faktiskt inte. Frågan är mer hur man
kommer dit.
1. Vad gör du här?
Jag skulle spela några låtar.
2. Vad har musiken räddat dig från?
Onskan och Jihad och Gud och allihop.
3. Vad är höjden av gulhet?
Solen.
4. Pest eller kolera? Varför?
Kolera. Det är coolare.
5. Hur tar man sig ifrån Finspång? (från en
som undrar)
Med tunnelbana.
Om du har några kommentarer på det jag skrivit, synpunkter, välgrundad kritik, information att fylla i eller något annat du tycker att jag borde veta, så ska du inte sitta hemma och knyta näven i fickan. Skriv ett e-brev istället.
Adressen är sorill@websidorna.com. Tack för mig för den här gången!
Martin