Den här gången blev det rejäl stilbredd på Underjorden. Visa, pop och elektronisk punkrock är inte det sämsta. Rätt gott om folk dessutom, så många att det faktiskt blev ont om stolar.
(Red anm: Det var inte rätt gott om folk, det var rent ut sagt fullt! Enda sättet att få in fler utan skohorn är att bära ut borden.)
Åtminstone två av artisterna verkade gärna vilja ha lite mer liv och rörelse i publiken. Tyvärr (?) är det väl så att Underjordens publik oftast är en sittande sådan. Dels på grund av lokalen (tredje gradens närkontakt med scenen), dels därför att den vanligaste sättningen är "en-med-gitarr" och dels av ohejdad vana, antar jag. Hur som helst behöver inte det betyda att man njuter mindre av framförandet.
Som Ingemar påpekade så har medelåldern på spelningarna sjunkit - kanske i publiken men definitivt på scen - och det är ju kul. Men det kan behöva påpekas att medverkande av annan ålder är mycket välkomna. Vi vill ha all kultur - ful, normal eller fin och all publik, ung, gammal eller medelålders!
Kvällens skåning alternativt Kvällens
svenska texter
(Eric var den enda som sjöng på svenska - för
ovanlighetens skull.)
Eric Welin, trubadur från Lund med ett förflutet i musikerkollektivet Barabbas, såg till att vi fick vår dos av Möllevångslåtar även denna gång. Erics musik är tvättäkta svenska visor med kraftfull sång och visst våld mot gitarren. (Eric slog av en sträng, men hade som tur var en extra gitarr med sig.)
Han spelade bland annat "Curriculum Vitae", som handlar om att ännu inte vara 18, "I mitt rum", en lång resa från allt Eric gjorde för att få en viss flicka att bli kär i honom ända till våndan av att skriva för långa och pladdriga låtar. En annan minnesvärd visa är "Åkrar och himmel", som gjorts av bandet Björns Vänner. Också den handlar om en lång resa, både in- och utvändigt.
Eric var ganska hes ikväll, och därför var sånginsatsen kanske inte på absolut topp. Men det lät inte illa, och texterna gick fram, vilket kanske är det viktigaste. Han avslutade med en tänkvärd låt om "Framgång, karriär och rikedom".
Kvällens scenkläder alternativt Kvällens genrebetäckning
Kanske det första man lade märke till med heart (attacking) är att de var kvällens enda artister som bytte kläder inför sitt framträdande. Överhuvudtaget är de roliga att titta på. Lisa rör sig, åmar sig och skriker medan Erik mest står vid synthen med sin klänning och krona.
Vanligtvis brukar mer utrustning betyda mer krångel. Men förutom något missöde med mikrofonen och lite problem med volymen på gitarren så lät ljudet bra.
De flesta låtarna kom från heart (attacking)'s senaste kasett, låtar som spelades var bland annat "Satisfaction guaranteed", "Hey batgirl" och "Die die die die". Två låtar blev presenterade som nya, nämligen "Hey baby, nice ass" (en aggressiv politisk sak med budskapet "I'm not your product") och "C does not stand for cute" med den minnesvärda refrängen "C-U-N-T, that's the best part of me".
Om jag ska klaga på något med heart (attacking), så skulle det vara att det inte vore helt fel att höra några äldre låtar också, exempelvis från förra kasetten.
Det känns som om jag ockuperar alldeles för mycket plats på den här scenen, men eftersom att ingen var modig nog att bli kvällens inhoppare så hoppade jag upp på scen och bjöd på ett litet strövtåg i Norrköping, som efter en stund urartade i "Måla".
Kvällens vaggvisa
(Jag missade titeln på låten, men ett textfragment lyder
"... every time we separate, I hold you in my arms. For a moment you
are safe, he can't do you no harm...". Den är mycket vacker.)
Jag dristar mig till att kalla Richard Beurling för singer/songwriter, så vet ni alla var vi står. Vi talar alltså om visor, enkelt framförda med röst och gitarr, på engelska. Texterna handlar mycket om känslor och om kärleken i sina olika former och stadier, men jag vill påstå att det viktigaste här inte är texten, utan stämningen i musiken. Helhetsintrycket är deppigt, dystert, melankoliskt och alldeles alldeles underbart.
Det här är knappast musik som får en att knyta näven, det är väldigt stillsamt och skönt att lyssna till. Till och med det Richard presentera som en "du-kan-dra-åt-helvete-låt" är vackert och klagande. Typiska låttitlar är "Stupid" och "Beautiful".
Richard ska för övrigt agera förband åt Christian Kjellvander i Norrköping. Jag förstår varför.
Kvällens anledning att skrika °Arriba Espana!
Efter en paus för riggning och en smula försenade fick så kvällens största och sista band ta scenen i besittning. Doug Brown, som för övrigt "ungefär" firade ett år som band, började med vad som påstods vara en lektion i spanska. För min del kunde det lika gärna varit ryska - det enda ord jag uppfattade var "°Arriba!"... men det blev lite lättare att höra texterna sedan.
Doug Brown kan placeras någonstans mitt i pop/rock-svängen. Det här är inte riktigt min musik när jag inte är på rätt humör, men till och med jag kan se att det inte är något fel på vare sig energin, spelglädjen eller självförtroendet.
Bland låtarna finns ett par som fastnar särskilt i mitt huvud: "Underdog" ("... a boy who became the market's toy") och "I don't belong here anymore" (en högljudd klagan). De avslutade med "Wasted" (den så kallade sommarhiten) och en orepad en-minutslåt, "Losing myself", som kanske var den charmigaste.
Vi får oss också ett citat till livs, från Peter Haber i Jönssonligan och den svarta diamanten: "Det här är inte min bransch". Alltid något att fundera på.
Kvällens skvallertema var grönsaker. De stackars artisterna fick följande frågor att bita i:
Vilken är din favoritgrönsak? Varför?
Nämn något roligt man kan göra med 50 stycken av nämnda grönsak?
Finns det någon grönsak du inte gillar? Varför?
Om du fick vara en grönsak, vilken skulle det vara?
Vilken är din favoritgrönsak? Varför?
Morötter. De är knapriga och goda.
Nämn något roligt man kan göra med 50 stycken av nämnda grönsak?
Bygga en stridsspets och bomba Bush.
Finns det någon grönsak du inte gillar? Varför?
Tomat. Det fräter sönder min gom.
Om du fick vara en grönsak, vilken skulle det vara?
Gurka. Den är hård till ytan men mjuk och saftig inuti.
Vilken är din favoritgrönsak? Varför?
Erik: Squash, för att den är god.
Lisa: Tomat, för att den är god.
Nämn något roligt man kan göra med 50 stycken av nämnda grönsak?
Erik: Jättemycket soppa.
Lisa: Jättemycket soppa.
Finns det någon grönsak du inte gillar? Varför?
(en hård diskussion utbryter) Ruttna grönsaker och brysselkål. Det är äckligt.
Om du fick vara en grönsak, vilken skulle det vara?
En farlig grönsak med taggar som ingen kan äta. Squash eller tomat med taggar.
Vilken är din favoritgrönsak? Varför?
Morötter, om de är riktigt goda.
Nämn något roligt man kan göra med 50 stycken av nämnda grönsak?
Göra ett konstverk eller en rymdraket
Finns det någon grönsak du inte gillar? Varför?
Grönsaker överhuvudtaget, har aldrig gillat det.
Om du fick vara en grönsak, vilken skulle det vara?
Vattenmelon. Farbror Vattenmelon är min idol. (Kanske ingen grönsak, men låt gå...)
Vilken är din favoritgrönsak? Varför?
Gurka, för den smakar minst. Rårivna morötter.
Nämn något roligt man kan göra med 50 stycken av nämnda grönsak?
Man kan bygga ett torn av gurkor eller kasta gurkor.
Finns det någon grönsak du inte gillar? Varför?
Broccoli, på grund av konsistens och utseende. Tomat. Gillar inte köttet men det där genomskinliga lösa. Och så får man skal mellan tänderna.
Om du fick vara en grönsak, vilken skulle det vara?
Gurka, morot eller någon annan trevlig grönsak.
... en journalist siktades på spelningen.
... Martin har lagt beslag på en penna, en demoskiva och ett tomt paket Tenor Eucalyptus som Eric Welin hållit i för att auktionera bort för stora pengar till hängivna och rika fans i framtiden.
... CIA övervakade spelningen.
Och precis som vanligt är jag som skrivit det här mänsklig, klantig och dessutom en smula trött. Alla eventuella felaktigheter, orättvisor och dumheter påpekas bäst till följande e-post-adress: sorill@websidorna.com
- Martin