Om förra Underjorden var ganska otypisk (om än spännande) med många engelska inslag så blev 1:a april det motsatta. Det var lite mindre folk, lite mysigare och lite internare. Mest poesi och visor.
Vad gäller språket så var både tyska och nonsensspråket i "poem #1" vanligare än engelska. (Tji fick världsspråket - anglofanatiker får trösta sig med att det åtminstone slog franskan.)
Den här rapporten löper stor risk för att vara mindre sammanhängande än vanligt, jag har nämligen varit sjuk. Till exempel är jag, som ni nog märker, sämre än någonsin på att ge konstruktiv kritik. Som vanligt gäller, att om någon har något att tillägga så är det bara att höra av sig. Kritik riktas i första hand till denna e-post-adress.
Skvaller-Martin var sjukfrånvarande, och alltså ryckte skvallerspaltens drottning - Hanna - in. Resultatet dyker förmodligen upp här samtidigt som rapporten.
Kvällen började med att Ingemar öppnade scenen med uruppförandet av "39:90 på Statoil", om vad som händer med själlös listmusik. Han kallade den för "metalåt", även om jag starkt betvivlar att den här låten någonsin kommer på Absolute Music.
Dick berättade att han aldrig förr läst dikter på scen, vilket överraskade mig. Det blev mest gamla saker som Dick samlat på sig i byrå- och flyttlådor, bland annat en stilla paranoid sak om männen som målar om hans badrum om natten, "Dyrgripar" (om att stjäla från andra - kort och gott) och "jag stjäl ännu en strimma tid..." (som jag tror mig känna igen, har den kanske funnits på nätet?).
Dikterna varvades med ett par sånger som "hör hemma i poesifacket", nämligen "Så länge liv" och "Prinsen i sagan" (en av mina stora Dick-favoriter). Lite tråkigt bara om såna låtar inte riktigt kan passa in i den vanliga repetoaren.
Det var ett vackert framförande med närvaro - och en liten högtidsstund för de som liksom jag tyckte att "Vargmannen" och "Blod" var de bästa spåren på "Bara något jag skrev".
(Jag kan som sagt inte skriva om mig själv...)
Det kan han kanske inte. Då vill jag fylla i ett par rader. Trots att Martin inte var fullt frisk så levererade han både bekantingar och nya alster med typisk Martin-kraft. Något som var nästan ovanligt tydligt var hur Martin laddar inför varje dikt, kliver in i diktens lilla minimala teaterscen och bygger upp diktens lilla pjäs med all den dynamik som ord och gester kan ge. Bland de bekanta dikterna fanns flera som också fanns på skivan(nedan): Måla, Poem #1, Död efter liv och Tillbaka till punkt A. Bland de nya fanns dikten om hur Bush skulle känna om hans barn blev fredsaktivister eller liknande./Ingemar
Däremot kan jag berätta om vad som hände sedan, nämligen att scenen intogs av Hanna, Jennifer, Lina och Tomi (som för tillfället kallade sig för Poetjävlarna) och började läsa dikter av och om mig. Poetjävlarna i fråga (tillsammans med Ingemar, Dick och Peter Olofsson) utgör nämligen medverkandelistan på "Martins Myndigetsskiva" och detta var alltså en stor gratulation till mig. (Fyller 18 snart.) Sedan vankades det kladdkaka för alla.
Mmm... Tusen tack! Jag blev både överraskad, gladare och friskare.
Efter kakpausen var det dags för Peter Trygg. I sin första låt, som jag missade titeln på och som jag tror var ny, filosoferade han om att vara far. "... en dag är allt förbi och du har flyttat ut." Sedan fortsatte han på det glada temat med "Varm och glad" - ni vet, "kanske det låter knäppt, men jag älskar nog dig".
Men efter ett tag tog Peter oss djupt ner i det ledsamma. Redan när han börjar berätta om det speciella sätt låten kom till på vet vi som varit med förut att det handlar om "Balladen om skammen att vara som han". "... en gång fanns det äkta kärlek i ditt liv, men det var så länge sen. En gång skymtade jag rosor på din kind, nu andra märken döljer den."
Sedan avslutade Peter med "Bara om min älskade väntar" (Bob Dylan/Ulf Dageby) och högaktuella "Rusta ner". Av någon anledning stod Peter upp hela spelningen... jobbigt när man inte har något axelband på gitarren.
Hanna hoppade emellan med "Kontaktannons till världen", en extremt kort dikt. För övrigt har hon påstått att det är dags att byta namnet Brutalpoetessan mot det gulligare Nanna Navelludd... Fast jag tror jag röstar för Brutal.
Tjejen som kunde tala med hästar - inte, som hon presenterade sig som, gav oss först en inblick i bussresenärens vardag med "Pendlaren" och fortsatte sedan med dikter fyllda av starka, inte sällan våldsamma, bilder.
Bland annat kan nämnas en vårdikt · la American Psycho, "Landsvägen" (en dokumenterad mardröm om en kvinna som dödat sin son), "Öknens hjärta" (om döende vänskap, där ödet bland annat sjunger i moll) och "Sodoms portar öppnas" (lite gullig homoerotik såhär på tisdagkvällen).
Jennifers främsta styrka som dikläsare är att hon kan prata om våld, lik, utstuckna ögon och glassplitter i fötter med värme och lätt morbid fascination. Effekten blir njutbar och lätt surrealistisk. Jennifers förra läsning har jag bara hört i inspelat format, men det här lät mycket bättre tack vare mindre nervositet.
Det blir inte bättre än så här sedan Martin gav mig skäggpest (hosta och feber).
Alla gillar honom, alla vill vara som honom, alla vill kunna skriva poesi som honom,
Nåja vi kan säga så för att han är vår vän och nu myndig.
Så nu kan du gifta dig, rösta, arbeta natt, arbeta för minimilön, köpa cigg och öl, gå på krogen, ta körkort, du kan bli ställd i personlig konkurs. Yay vilket liv du kan ha!
1: Varför Nekrofili?
För att det inte finns något liv efter kärleken.
2: Den ultimata kärleksgåvan till din flickvän?
Ett lik, uppenbarligen.
3. Vad händer om man rakar dig?
All Poesi finns i skägget, lik Simson i bibeln, men mer hygeniskt. Så utan skägg försvinner poesin...
1: Martin fyller 18år, har du några livsråd att ge honom?
Unvik att dö om detta mot all förmodan skulle vara omöjligt försök att göra det snyggt.
2: Vad ska du inte ge Martin?
Stryk
3: Varför Martin?
Därför att Anki (ankan i barnprogrammet Anki och Pytte) var upptagen.
1: Martin fyller 18år, har du några livsråd att ge honom?
Var fyrkantig
2: Vad ska du inte ge Martin?
En puss
3: Varför Martin?
Varför inte?
1: Martin fyller 18år, har du några livsråd att ge honom?
Use sunscreen
2: Vad ska du inte ge Martin?
En överdos morfin
3: Varför Martin?
Varför inte?
1: Martin fyller 18år, har du några livsråd att ge honom?
Hår, mycke överallt , hela tiden
2: Vad ska du inte ge Martin?
En rakapparat
3: Varför Martin?
Amen åhhh *himlar med ögonen och ser fåningt kär ut* och det ska få plats på ett papper?
1: Martin fyller 18år, har du några livsråd att ge honom?
Döda ingen men annars gör vad du vill.
2: Vad ska du inte ge Martin?
En rosa pony, jag tror inte han behöver en.
3: Varför Martin?
För han är bäst!
1: Martin fyller 18år, har du några livsråd att ge honom?
Ring mig om allt går åt helvete!
Kan inte fläckborttagning men det mesta annat.
2: Vad ska du inte ge Martin?
Tramvred, skäggpest, oljekatastrofer; en flickvän till.
3: Varför Martin?
Därför vi skapar ljuv poesi tillsammans och så väntar jag på det episka kriget som kommer att ske när vi blir ovänner.
1: Martin fyller 18år, har du några livsråd att ge honom?
Lev idag säger somliga. Jag säger: Lev inom 50 år.
Martin är nämligen en av de få som (likt Povel Ramel) har förutsättningar för se exakt likadan ut 50 år i sträck. Ja, om 50 år kanske han får färga skägget lite, men annars kan han vara sej lik om han vill.
2: Vad ska du inte ge Martin?
En rakapparat. Äsch, det var ju upptaget! Rakvatten då, det är ju ännu onödigare.
3: Varför Martin?
För att Ljung, Timell, Vilcans och inte minst Johnsson.
1: Martin fyller 18år, har du några livsråd att ge honom?
Passa dig för brudar med hår på bröstet.
2: Vad ska du inte ge Martin?
Lös-skägg
3: Varför Martin?
För att han är så go och skäggig