I precis 5 år har jag arrangerat undergroundscenen Elsa i Underjorden. Detta är en liten sammanfattning. Inte så liten kanske om man tänker efter.
Allt började med att jag önskade att det funnits en bra amatörscen i stan, en anspråkslös scen där man inte måste vara så perfekt utan kan vara lite kreativ och chansa, och gärna blanda stilar, där ambitioner och drömmar kan omsättas i handling, och även stapplande steg accepteras. Kultur helt enkelt, en plats för stilar såväl som kompetensnivåer att mötas så att nånting nytt kan växa. Mitt eget avstamp, svenska visor, skulle så klart vara med, men inte bara det. Att det inte skulle vara snävt renodlande var en grundtanke.
Så på hösten 1998 ringde jag Studiefrämjandet för att kolla möjligheterna, och hamnade snabbt hos Björn på Elsas Hus. Vi diskuterade mål och möjligheter, jag lade ett program och drog igång!
Varannan vecka var en ganska ambitiös start. Varannan gång var det "trippelkonsert", varannan gång öppen scen. Trippelkonserterna gick någorlunda bra, medan öppen scen efter en hyfsad start snart rasade till ingenting. Scenen hade på den här tiden mycket vardagsrumskaraktär, man spelade framför fönster med rutiga gardiner och krukväxter. Det fanns inte ens persienner i alla fönster! Men det var en scen!
"Trippelkonsert" var ända från början ett koncept som jag är stolt över: Det skulle vara tre mot varandra kontrasterande delar: dels ett rent akustiskt visnummer, dels ett lite rivigare nummer med mer sväng, mer åt pop/rock-hållet, och dels ett avvikande, så annorlunda som möjligt. Det var utgångspunkten, och det kunde naturligtvis infrias mer eller mindre väl. Med Visgåva, Niklas Brännström och Roger Överallt så var debutspelningen en fullträff! (Det var för övrigt också Roger Överallts debutspelning, ett skönt band som tyvärr lades ner under hösten 2003.)
Öppen Scen drog sin sista suck som separat rubrik med en semi-öppen-scen som enda tillfälle, medan Trippelkonserterna utökades till fyra nummer per gång. Det absolut viktigaste som hände under hösten var att jag fick kontakt med Spökskivorgänget, Dick Lundberg, Fredrik Johansson, Peter Trygg, Hanna Trygg med flera. Dick, Fredrik och Peter blev omgående givna programpunkter, men frågan är om inte Hanna var den som efter ett tag fick den största rollen som medarrangör och publikraggare.
Hösten hade bara ett riktigt lyckat tillfälle med mycket publik, en härlig kväll som blandade pensionärskören Mountain Singers, Peter Frisk, Eckerdal&Nilsson och funkbandet Blender, med ett svårslaget rekord på 66 år mellan äldst och yngst! Spelningen efter, årets sista spelning, var däremot rena mardrömmen. Publiken svek trots att det var lokala band, och ljudet slog bottenrekord och gjorde mej nästan rädd för trummor. Dock var första halvan lyckad, men sedan försvann publiken, utjagade av virveltrumslag som studsade runt i lokalen och skapade ett öronbedövande dån.
En ren kräftgång, där jag ställde in på slutet för att det gick så dåligt. Enda riktiga ljusglimten var första spelningen, med Fredrik Sandh, Chaida samt Fredrik Johansson & Humanisterna, Fredriks nya band, som visade var skåpet ska stå. Det var dock först på hösten som de fick den publik de förtjänade. Ett litet plus till var att jag nu hade digitalkamera, så det blev bättre dokumenterat.
Men de följande spelningarna var rent ut sagt tröstlösa. Musikaliskt var det inget fel, men det blev återbud och minimalt med publik. Efter den våren fanns det bara två möjligheter: Lägg ner eller öka, hitta på något för att göra det mycket bättre. Jag valde det senare. Lösningen blev mer jobb på att hitta lokala förmågor, aktivt söka upp unga musiker, mer band, samt att jag och Eva sydde en mörk gardin att ha som bakgrund så vi kom ifrån vardagsrumskänslan. (Jämför bara förra bilden med nästa, nedan! Samma plats!)
Här kom lyftet! Namnet Elsa i Underjorden infördes (det hette "Musikcafé" innan), snyggare scen, snyggare affischer, och en hel drös lokala medverkande. Publiken ökade dramatiskt, och spelningarna blev då naturligtvis mycket bättre! Duon Onzon markerade att Underjorden på allvar kommit ner i tonåren, vilket jag länge önskat. Sista spelningen för året var så mycket rockband och så lite visor att åtminstone Correns Tobias Pettersson (som varit med regelbundet genom åren) allvarligt fick omvärdera vad arrangemanget står för. Det är väl bara att konstatera att jag hittat en form där blandningen kändes mer naturlig.
Det blev en gles vår, för jag hade tungt på jobbet under senvintern. Bara två Underjordar, men dessutom medverkan på en Välgörenhetsgala som publikmässigt floppade rätt duktigt, men där vår scen var välbesökt och rolig. Det blev den första helkvälls-underjorden och var en milstolpe som sådan.
"Skvallret", en rolig ursäkt att ge de medverkande lite mer uppmärksamhet, gjorde premiär på Hannas initiativ, och Henrik Tröst var en viktig nykomling som haft stor betydelse.
Vi intog Filmsalen som ny konsertlokal för en del spelningar. Vår hemsydda röda gardin ersattes av riktigt ridåtyg. Riktigt scenljus tillkom (alltsedan dess alltid riggat av vaktis-Göran). Här satte det fart med fyra Underjordar samt stora Lussevakan. Tjejer fanns med i förgrunden på alla spelningar, Martin Johnsson införde poesi som givet inslag, och Fredrik Johansson & Humanisterna var på topp!
Hela denna höst var kolossalt lyckad, med höjdpunkter som Lisa Brännberg, Jan Altsjö lyfte med ny sättning, lokalen var full så gott som varenda gång och... ja allt var bara en massa bra helt enkelt. Möjligen gjorde vi lite väl mycket vana av att dra över tiden med lite för många medverkande. Hösten avslutades med första lussevakan samt en extraspelning precis före jul.
På slutet av hösten började jag också dokumentera med ljudinspelningar, först med kassettband, med ljudingången på datorn, men på våren gick jag över till Minidisc. Här och framåt finns de flesta spelningarna alltså bevarade som mp3-filer! (Tyvärr kan jag inte lägga ut dem, av rättighetsskäl.)
Poeten Linda Örnvall kom in som medarrangör, men det blev bara en gång och det floppade tyvärr rejält. (Två medverkande, båda solister, inga lokala namn, det går tyvärr inte.) Jag har för mej att sjukdom satte stopp för Linda, och det var ju synd. Men sedan blev det i alla fall inte mindre än sex tillfällen till, och de blev desto bättre!
Mer rock än tidigare, punken gjorde entré med Näsblod. Rockbandens ljud var inte alltid lätt, men Chaida (nedan) klarade ljudbalansen riktigt bra, så visst går det. Poesin befäste sin plats. Hanna lämnade över Skvallret till Martin. Variation med musikalmusik, körmusik och klassisk musik på piano. Tidvis var det nästan för tätt för att jag ska kunna hålla isär alla spelningar.
Hösten var kanske något blek jämfört med de två tidigare terminerna, utan några sådana där riktigt stora ögonblick, men ändå med många fina spelningar. Vi hade en scen på Skyltenfestivalen på slutet av sommaren, en häftig grej men som inte kändes speciellt friktionsfri. Det kändes som om vi inte passade in, så därför upprepades det inte 2003. Själva hösten blev tre Underjordar plus Lucia. Jag fick äntligen till en logotyp, baserad på Elsas Hus egen logotyp.
Novemberspelningen känner jag ibland som början till slutet för mej som arrangör, där jag fick lära mej att det inte räcker med principen att leta efter det positiva när man skriver, när en något ofärdig rapport väckte ont blod. Jag förstår alltför väl varför andra inte skriver något om spelningarna, möjligen lägger ut lite bilder ibland. Det blir både minst jobb och minst bråk då. På grund av det kom jag snart att lämna över mycket av rapporterandet till Martin, som skött det mycket bra sedan dess!
Men Lucia var en rejäl historia som blev riktigt bra.
Under denna höst var Hanna Trygg anställd på Elsas Hus, något som vi hoppades skulle bli ett lyft. Tyvärr blev lyftet kortvarigt. Hannas rygg krånglade, hon fick naturligtvis svårt att sköta sina uppgifter som fikavärdinna (eller vad det heter), och det hela rann ut i sanden. Vi får vara tacksamma för att hon fick chansen, även om det blev en besvikelse.
Även denna vår blev tät, med rekordet åtta Underjordar! Jag hade stöd av Martin, Peter och Hanna för att få det att funka. Det var såväl totalblandingar med elektropunk och rock som lugna kvällar med visor och poesi (när vi visste att det var teater parallellt, då vi i praktiken hade bandförbud!).
På Teaterdagen hade Anna Gideonsson totalansvar för en Underjord, och det gick bra, riktigt bra. Med tonåringar inte bara som en allt större del av publik och artister utan nu också som arrangör kände jag inte längre några tvivel om att vi stämmer med husets uppdrag. Vi som är äldre var med, men tonåringarna hade inte bara hög prioritet utan kom verkligen också.
Med Jan Hammarlunds medverkan i oktober var det första (och sista?) försöket på att ha med en professionell artist med gage och lite mer inträde än den tjuga vi haft ett par gånger. Inte ens med full lokal gick det riktigt runt, så jag vill mena att Filmsalen, enda salen där vi får ta inträde, är för liten för sådant.
Det var en ovanligt tät höst, med sex Underjordar plus Lucia, vilket betyder underjord varannan vecka! Hela tre underjordar hanterades av andra (Martin, Lisa och Richard), och två av dem hade jag mycket lite att göra med. Det var bra, speciellt som de fungerade mycket bra. Däremot misslyckades jag helt med att delegera ansvar på Lucia, och det var jobbigt. Presentation och ljud blev oorganiserat och improviserat, och det blev brister i ordning och städning. Inga katastrofer men inte riktigt bra heller. Nåja, gjort är gjort och ingen kom alltför illa i kläm hoppas jag.
Mycket musik blev det i alla fall, och med så många andra arrangörer så hoppas jag att vi är på väg in i en helt ny situation, där jag inte är diktator utan att vi verkligen är flera som turas om och delar på såväl ansvar som ära.
Finns det en framtid? Ja, givetvis gör det det, men det är inte säkert att jag drar i trådarna. De närmaste månaderna rör jag knappast det här alls, utom möjligen som fotograf om någon vill, men tidsplanering, utrustning, reseräkningar och sånt, nej tack. Jag har annat som tar all min tid, jobb och familj helt enkelt. Hur länge, ja, det beror väl på vad jag känner för, men jag tror faktiskt inte att jag ska basa för Underjorden i framtiden. Jag skulle hellre vara enbart dokumentatör, för det tycker jag att jag är ganska bra på. Det senaste året har jag kännt mej allt mindre kapabel att vara presentatör, och spela ska man helst göra när andra arrangerar så man kan koncentrera sej på att vara underhållande, i stället för att fixa med saker åt andra minuterna innan man ska gå upp på scenen.
Musik på Elsas Hus kommer så klart att finnas, andra spelningar som andra gör, för det har funnits hela tiden. Jag har inte ensamrätt på att göra musik där. Ni som fortsätter, ni behöver ju inte använda Underjorden-namnet, loggan, stuket, domänen... Ni får ta över vad ni vill ha, men skippa allt ni inte vill ha. Gör er grej. Kanske jag tar ansvar för enstaka spelningar igen längre fram, men jag slipper helst det övergripande nu.
Så om någon vill ta vid så ses vi framåt våren. Annars är det risk att detta är en ren efterskrift till en 5-årig "epok" som kanske eventuellt gav någon något. Spelningar blev det i alla fall, kanske lite musikalisk korsbefruktning också, som tanken var. Den gav i alla fall mej en femårig visit i musikkulturen som gav mej förmånen att utforska mina egna musikaliska möjligheter under influens av det alla ni andra skapar. Hundratalet egna låtar, en massa timmar av inspelad livemusik, en hel del video, tusentals bilder... Jo, visst gjorde vi nånting.
Först och främst vill jag tacka alla på Studiefrämjandet som hjälpt mej med det här på olika sätt. Björn, Göran, Jerry, Tune, Jimmy, Kull, Biffen, Jan-Olov... Listan är lång. Ni är folket bakom scenen, som gör ett viktigt jobb som inte alltid uppmärksammas. Tack för all hjälp!
Kommunen som finansierar Elsas Hus och därmed tillhandahåller både scen och Studiefrämjandets personal.
Sedan de som hjälp mej ideellt, kompisar som ställt upp såväl som rena "sammansvurna": Göran, Eva, Susanne, Hanna, Martin, Peter... Ibland var ni alltför få. Det behövs fler som ni.
Alla medverkande och publik, det är ni som är verksamheten!
Allting har en baksida, och ska man utvärdera lite så får man ta med den. Här är de saker som kännts mest störande, mest negativa:
STIM. Denna organisation som påstår sej arbeta för musikerna arbetar snarare mot dem, åtminstone mot amatörarrangörer! Har de väl fått för sej att man är skyldig dem pengar så vägrar de att ens kolla sina källor. Det är en sak att envist jaga smitare (t.ex. TV3), en annan att trakassera oskyldiga och vägra kolla fakta.
Prylkrångel. Det är flera gånger struligare att arrangera med trummor än utan. De måste lånas någonstans, fraktas dit, fraktas tillbaka dagen efter. Ibland kan ett band ta med, men även då måste man dubbelkolla så man inte alldeles för sent inser att man inte har några. Det är också mycket svårare att få till ett bra ljud, och öronproppar är ett måste. Som om inte det vore nog så måste man kolla att det inte är teater parallellt med en spelning med trummor. Och så medhörning. Jamen vad tuuusan är det man ska ha och hur ska det funka, och... Nåja. Det är trassligt i alla fall.
Arbetsfördelning. Ibland hinner jag inte jaga folk som kan hjälpa till. Ibland jagar jag hjälp och ingen kan. Det sliter på mej. Jag är uppenbarligen ingen bra tjatare. Det gick bra så länge Hanna var med men hon lämnade ett stort hål efter sej. Man måste vara flera! Man måste ha rejäla planeringsmöten inför större spelningar! Man måste fördela ansvar, för ljud, presentation, dokumentation, ordning och inte minst, städning! Jag har själv dabbat mej, inte fått ihop det, inte krävt, inte hittat fram, och då får man alltihop på sej själv. Det går inte. Till och med på en liten spelning bör man vara två som håller i trådarna, t.ex. en på ljud och en på presentation.
Ja, det var lite negativa sidor. Ett par punkter kanske kan vara värda att tänka på, speciellt hur man löser prylfrågor och arbetsfördelning.
Nu blir det roligare igen:
Visgåva
Niclas Brännström
Roger Överallt (Tinuviel)
Roine Lindström
David Flink
Blå Häst
Jan Altsjö och Carolina Carlbom
Höek Consort
Lenton
Katarina och Eric Hammarström (folkmusik)
Fredrik Bertilsson och Clas Camnerin (jazz)
Per Ylinikka och Fredrik Claesson
Fredrik Johansson
Nisses Trio
Peter Trygg (med Dick)
Dick Lundberg & Järnjungfrun
Mountain Singers
Peter Frisk
Eckerdal&Nilsson
Blender
Trio Comp
BBC
Christer Schütz (med Jimmy Welleby)
Al Zheimers Kvartett (Tom Nouga)
Plumberboys
The Wandering Spirits
Chaida
Fredrik Sandh
Emandarrs
Peter Trygg (med Fredrik J)
Fredrik Johansson & Humanisterna
Captain Acoustic
Dick Lundberg & Järnjungfrun
Homebrew
Blå Häst
Visgåva
Onzon
Fredrik Johansson & Humanisterna
Pastell
Vi två med Roger
Tom Nouga
Johan Piribauer & Gruvtolvan
Roger Överallt
Jan Altsjö
Samuel Furingsten med band
Tissue
Mary Celeste
Henrik Tröst
Fredrik Johansson & Humanisterna
Armborst & Tulpaner
Ladies med Lufsen
Ingemar Ragnemalm
Jan Altsjö
TABA
Vänstersväng
Dick Lundberg
Ingemar Ragnemalm
Henrik Tröst
Martin Thorzén
Traumatic Fear
Rörande konst (dans)
Peter Trygg
Magnus Axelsson "Attilio"
Nicklas Brännström
The Dangerous Girls (dans)
Johan Piribauer
Fredrik Johansson & Humanisterna
Pastell
Ingemar Ragnemalm
Onzon
Peter Trygg
Martin Johnsson (inhoppare)
Fredrik Johansson & Humanisterna
Peter Trygg
6.08 (inhoppare)
Fredrik Zeijlon
Sonja Pincus
Dick Lundberg
Johan Piribauer (med Tom Nouga)
Lisa Brännberg
Jan Altsjö (& co)
Betty Frank
Pastell
Fredrik Zeijlon
Dick Lundberg
Tröst & Trygg
Martin Johnsson
Thor Rutgersson (inhoppare)
Mama Viol (duo)
Mayflower
Onzon
Christer Schütz
Chaida
Tom Nouga Band
Anders Johansson med band
Fredrik Johansson & Humanisterna
Jazz me' Jonas
Ingemar Ragnemalm
Peter Trygg
Erika Falk
Linda Örnvall
Dick Lundberg
Hanna Trygg
Martin Johnsson
Ludvig Svensson med Mats Nordh
Peter Trygg (kort)
Samuel Furingsten
Holländsk Genever
Gitarmas
Näsblod
Daniel Castman
Fredrik Johansson & Martin Södling
Peter Trygg
Onzon
2dagens
Marcus Priftis
Mayflower
Eckerdal&Nilsson
Fredrik Sandh
Jan Altsjö (& co)
Hanna Trygg
Chianti
Tomas Eriksson
Hejla
Mate
Fredrik Halldorf
Jan Johansson
Thomas Eriksson
Mayflower
Chaida
Peter Trygg
Ludvig Svensson
Magnus Axelsson "Attilio"
Linda Örnvall och Mats Nordh
Edith Strindberg
Kultursabotörerna
Ingemar Ragnemalm
Henrik Tröst
Tom Nouga
Jan Altsjö (& co)
Chaida
Fredrik Johansson & flytande kompbandet
Peter Olofsson med Tove Karlsson
Dick Lundberg (med Adde)
Peter Trygg
Marcus Priftis
Christer Schütz med band
Roger Överallt
Rickard Beurling (inhoppare)
Martin Johnsson (visor och dikter)
Peter Trygg
Fredrik Johansson med sitt flytande kompband
Anders Johansson & colours in grey
Rebecca Lagerstedt med Peter Trygg
Tomas Eriksson
Axels Trio
Lisa Zetterdal
Jennifer Karlsson
Martin Johnsson
Marcus Hedkvist
Cicci Henriksson med Priftis
Hanna Trygg
Tom Nouga
Jan Altsjö (& co)
Ingemar Ragnemalm
Peter Olofsson
Silent Noise (CayLee, Kitana & Ana)
Anders Johansson & colours in grey
Dick Lundberg & el Lucio
Conclutions
Näsblod
Fredrik Johansson med sitt flytande kompband
Charlotte Nilsson
Mattias Dristig
Henrik Tröst
Kultursabotörerna
Rickard Beurling
Mattias Karlsson
Axels Trio
Jan Altsjö (& co)
Peter Trygg
Hanna Trygg (Grön)
Mattias Karlsson
Carl Larsson
Tommy Sorjonen
Elin Johansson
Daniel Axén
Peter Trygg
Peter Olofsson
Hanna Trygg med Martin/Cave Canum
Lisa Gideonsson
Jerry Prütz
Fredrik Sandh
Eric Welin
Heart (attacking)
Richard Beurling - playing with matches
Doug Brown
Dick Lundberg
Martin Johnsson
Peter Trygg
Jennifer Karlsson
Peter Trygg (inhoppare)
Martin Thorzén
Improteatern
Silent Noise
Fredrik Johansson med trio
Electro Force Crew
Birger Borgström med kör
Lisa Gideonsson
Mr Fisk (med Dick Lundberg)
Jonny Kock
Ingemar Ragnemalm med Dick Lundberg (inhoppare)
Dick Lundberg (inhoppare)
Ingemar Ragnemalm (inhoppare?)
Henrik Tröst
Daniel Saidi (inhoppare)
Anders Axelsson
Peter Trygg & The Academy Awards
Örjan Hjorth
Christer Ågren
Richard Beurling - playing with matches
Lisa Gideonsson med Victor Bengtsson och en till
Dick Lundberg
Peter Olofsson och Alla små stjärnor
Jan Hammarlund
Abrovink
Mancan
Ove Arfwedsson
Jan Altsjö (& co)
Peter Trygg & Ge Oss En Oscar Till
Maja Josefsson
Patricia Naomanen
Lina Skerdén
Filippa Zandén
Sofia Johansson
Olov Hamilton
Mr Fisk (med Dick Lundberg)
Fredrik Johansson med band
Jennifer Karlsson
Victor Bengtsson
Erik Fernholm
Lisa Gideonsson
John Chopper Harris
Dick Lundberg
Linnéa Jönsson
Martin Johnsson
Victor Bengtsson
Abrovink
Matiss Silins
Michael Nystås
Sören Alexandersson
Maud Lindström
Rickard Beurling/Playing with matches
The Crazymen
Peter Trygg & The Academy Awards
Jimmy Welleby med band
Johan Christher Schütz & Trio GIM
Peter Olofsson & Alla små stjärnor
Dristig & Drabanterna
Fredrik Johansson med band
Det är ca 260 akter fördelade på ca 50 speltillfällen! ("Cirka" eftersom det är svårt att räkna inhoppare och korta saker, och frågan är om dubbelscensarren på Lucia ska räknas som två, och om man ska räkna när man varit del av ett större arr.) Det är förstås inget rekord, men ändå en hygglig kulturinsats att göra ideellt.
Peter Trygg 18 (inkl ett par ganska korta)
Fredrik Johansson 14 (varav 12 med fullt band)
Dick Lundberg 12 (varav tre med band)
Ingemar Ragnemalm 10 (inkl 2 Abrovink, exkl de kortaste inhoppen)
Jan Altsjö 9 (varav 6 med grupp)
Martin Johnsson 7 (plus flera inhopp)
Hanna Trygg 5 (exkl Kultursabotörerna mm)
Peter Olofsson 5
Henrik Tröst 5
Rickard Beurling 5 (inkl 1 inhopp)
Chaida 5 (inkl en solo med Charlotte)
Men sen har ju många kompat varandra och så, och det räknar jag inte. Många småinhopp är också oräknade. Svårast att räkna är gränsfall som Onzon. Räknar jag ihop Onzon med Lisa Gideonssons solospelningar så är det 8! Tom Nouga har 5 om man räknar in Al Zheimers. Så ta inte det här som nåt allvarligt! Det är en liten lista på skoj. Och observera att dessa "vanliga" inte alls dominerar! Hela 86 namn har bara varit med en gång, och 20 har varit med 2 gånger! Det gör att ca hälften av alla akter har varit "ovanliga", en vettig balans.
Varför har vissa inte varit med mer än en gång medan andra varit med dussinet gånger? Favorisering av kompisar? Nej, helt enkelt hållit kontakt, visat intresse. Vågar man inte be om en andra spelning så blir det ingen. Jag kanske tappat bort kontaktinformationen, och ibland är jag inte säker på att ni är intresserade. Lokala förmågor som visat intresse men inte kommit med finns också, nästan alltid band som det inte funnits plats för på grund av problem med att skaffa trummor och att vi inte alltid ens får ha trummor på grund av teatern. Jag har inget emot banden, det är bara att de kommer i kläm ibland.
Åldersmässigt har de medverkande varit från ca 7 till 86, med klar dominans i intervallet 16-25 ungefär. Ja, då räknar jag inte min son Teodor, som faktiskt försökte sjunga "Polisbil" på scenen med mej när han var 4 år, men han blev för blyg när han hörde publiken skratta! Däremot har Dicks son Adrian varit med utan minsta antydan till blyghet.
Jag funderade på att göra statistik över stilar (moderna visor, folkmusik, traditionella visor, visrock, jazz, punk, poesi...) men det är så svårt att dra gränsen, inte minst mellan visor med eller utan band, men också mellan pop, rock, punk, visrock och så vidare. Det får vara. Många stilar har det varit i alla fall.
När man har med unga människor att göra så är ett år eller två lång tid. Många medverkande har ändrat utseende ganska radikalt. Här är några exempel:
Radikal ökning av mängden hår: Estradpoeten tillika Underjordens meste rapportör och presentatör på senare tid, Martin Johnsson hösten 2001 (16 år) respektive Lucia 2003 (18 år). Kan man ha så mycket skägg i tonåren? När jag själv var 20 hade jag inte mer än lite fjun på hakan!
Radikal minskning av mängden hår: Matiss Silins, Lucia 2001 och 2003. (Ja, jag tror i alla fall att det är samma kille på båda bilderna! Det är svårt att tro!)
Martin Thorzén, våren 2001 samt våren 2003.
Men Christer Schütz och Jimmy Welleby har förändrats betydligt mindre från hösten 1999 till Lucia 2003!
Min son Teodor "Tedde" Ragnemalm, 1999 resp 2003. Mycket yngre, större skillnad. På första bilden (tagen på Elsas Hus i samband med spelning) är han inte ens 2 år!
Ibland går det fort. Martin Vilcans, 2001 samt 2002.
Jag själv, Ingemar, sommaren 2000 samt Lucia 2003. Samma Bjerton, bättre kamera, nya låtar. Lite tunnare lugg men det syns inte!
Ånej, så lätt kommer ni inte undan. Underjorden fortsätter nog vad det lider. Martin Johnsson har deklarerat att han är beredd att köra ett par Underjordar medan jag ligger lågt. Jag hoppas att åtminstone Richard tar sej an att arrangera ett par också. I så fall är våren säkrad.
Själv fick jag en märklig kick på skolavslutningen. Plågsamt pinsam musik, av vuxna som försökte skyla över barnens charmiga brister med hemska synthade kompinsatser, det påminde mej om varför Underjorden kom till egentligen. Det behövs, om inte annat behöver jag nånting som musikalisk ventil. Jag har funderat på att lägga av med musik helt, men det går nog inte. Så någon gång ibland måste jag vara med där det är kul musik. Jag måste också göra någon slags insats själv, för annars funkar jag inte. Jag är sån helt enkelt. Dokumentera, kanske gripa gitarren ibland och dra en låt eller två, och så lägga ut saker på nätet efteråt. Så vi lär ses!
Ingemar Ragnemalm, december 2003