Detta blev en bra trippelkonsert, med en välfylld lokal. Ja, det var snarast överfullt, så ni som drog med publik lyckades riktigt bra! Det blev ståplatser i ingången!
Först ut var Mountain Singers. Det är en ganska liten kör med riktiga veteraner. Äldste deltagaren är 85 år, 65 år äldre än Blenders sångerska! De kompades av sin dirigent, sångpedagogen Monika Nellmark. Trots att kören har hög medelålder så har den kvaliteter som inte alla andra körer kan visa upp. Som exempel klarar de av att få fram texterna, såväl som att förmedla en sprudlande sångglädje. Det känns verkligen hoppfullt att man även i hög ålder kan göra musik så som Mountain Singers gör.
Mountain Singers
Därifrån blev det ett steg mot modernare stilar. Peter Frisk är en "visdåre" från Stockholm, som där försöker få igång ett "vispilsnerpang", ett projekt för att få fart på ett nytt visställe i Stockholm. Detta är ett viktigt initiativ, efter att Mosebacke försvunnit efter att närmast ha kvävt sig självt med brist på unga förmågor och ung publik. Nog är Stockholm stort nog för ett visställe? En bärande idé är att köra med öl plus visor. Jodå, den tanken finns här också. Vi får se.
Peter Frisk
Peter sjöng huvudsakligen egna visor, i vad jag skulle kalla "socialrealistisk" stil. Det är mycket om världens grymheter. Som exempel kan nämnas "Man skjuter dom ner" (kan hämtas från Peter Frisks hemsida) som fastnar ordentligt. Andra visor var "den stora börskraschen", visan till flickvännen Anki, och på slutet fick en enda cover smyga sig in, en riktigt fin tolkning av "Ballanden om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind".
Steget från Peter Frisk till Eckerdal & Nilsson verkar kanske inte är så stort, men de är ändå oerhört olika. Eckerdal & Nilsson är en ung mycket lovande duo som spelar en slags poppiga visor, moderna visor med fötterna i moderna media och universitetsliv. Båda läser för övrigt på FilFak vid Linköpings Universitet. Det är inte lika mycket hårt liv i texterna, mer unga killars funderingar på tillvaron, mycket självironiskt. Det är mycket rock- och jazzinfluenser, bra stämsång och bland de bästa texter som något Linköpingsgäng kan visa upp idag. Jag har ibland undrat var "lagret under Winnerbäck", de inte fullt så kända men ändå lovande moderna visdiktarna, finns. Ja, här är svaret: Eckerdal & Nilsson! Bland topparna finns deras slutnummer "Flickor är...", sången om "tidningen Ha're Bra", och varje sann students dilemma: "Du måste bli nå't".
Det finns för övrigt en skiva med Eckerdal & Nilsson, "Allt är bonus". Rekommenderas. Jag återkommer med en recension.
Eckerdal & Nilsson
Det sista steget, till bandet Blender, var ett steg till högre volym, större sättning med helt band (sång, gitarr, bas, keyboard och trummor), och sång på engelska, men egentligen inte så väldigt långt från Eckerdal & Nilsson rent musikaliskt. Blender kör nåt jag skulle kalla jazzfunk, rötter i jazzen men med en del rytmer som för tanken till funk. På grund av engelskan var det lite svårare att hänga med i texterna, men det svängde riktigt bra. Blender låter proffsigt, och är inte det vanligaste rockdunket. I en så liten lokal som Elsas kan ett helt band nästan slå lock för öronen, men det gjorde inte Blender. Antingen var det för att de hållit volymen kort, eller för att det lät så bra! Kan det varit båda? Det finns bara en sak jag önskar mig mer av framtidens Blender: svenska texter (med skärpa).
Blender, vänstra halvan
I Blender spelar Pierre Frennersson trummor. Övriga bandmedlemmar skall jag meddela när jag får tar i namnen.
Blender, högra halvan
Jag är själv mycket nöjd med denna "trippel" (kvadruppel?), som jag tror hade något till alla. Gott om folk, både unga och gamla, övervägande yngre. Vad säger ni, går budskapet fram: en plats för lokala musiker, speciellt ung vismusik, stor tolerans för olika stilar, och där även de som är lite äldre är välkomna både i publik och på scen?