Höstens första Elsa i Underjorden ägde rum ner i den verkliga underjorden, det vill säga källaren på Elsas Hus. Lokalen tar som max 38 besökare, men ett tjugotal som mest letade sig dit. Å andra sidan är filmsalen mycket "snällare" än cafét. Publiken ser inte ut att vara så få.
Till första Underjorden kom turnén "Visor i det blå", två herrar som rest ända från västkusten för att spela och så två lokala förmågor: Lisa Gideonsson och Richard "Playing with matches" Beurling. Med Ingemar som konferencier och mig som symbolisk inhoppare stod det allså sammanlagt fyra Underjords-arrangörer på scenen.
"Visor i det blå" syftar tydligen på visor med blues-stuk, och en Hell del sånt blev det, ja. Örjan gjorde mig lite orolig i början, när han spelade den (i mitt tycke) svagaste låten först: "Stress, stress, stress" som led en del av dåliga rim och alltför enkel text. Bara formuleringen "jag har slopat mina skiljetecken" visade på vad som komma skulle.
Sedan blev det nämligen mycket bättre. Vad Örjan presenterade som ett ungdomsverk (och då "naturligvis" om olycklig kärlek) visade sig vara mycket bättre än sådana låtar brukar vara: rak, ärlig och opatetisk. Och fastän det även fortsättningsvis blev mollstämda teman så var det alltigenom hoppfullt med viss självdistans.
Efter en stund hoppade turnékompanjonen Christer in och hjälpte till med kompet. De spelade en Robert Broberg-cover och avslutade Örjans del av programmet med den en passande uppmaning: "Gör en låt". Det är klart att ni alla ska göra en låt... eller flera. Om ni sedan vill spela är det bara att komma till Underjorden, så blir vi glada.
När Örjan gått av scenen så stannade Christer kvar och fortsatte spela. Det blev också en del blues, välspelat och mest ganska stillsamt, även om Christer då och då visar att han kan sjunga med mer attack.
Jag kommer att tänka på den tyske trubaduren Reinhard Mey, och om man tar bort Meys ofta ganska bitska politiska synpunkter (för särskilt politiska är Christers visor inte), så finns det många likheter. Och tro det eller ej, men precis när jag tänkt den tanken så spelar Christer en låt som heter "Sommar i maj" (ett maj-ackord alltså).
Det finns också en likhet mellan "Ängeln i Påskalavik" (med reservation för min stavning av ortsnamnet) och Meys "51er Kapitän", men nu var det inte mina associationer det skulle handla om utan Christers musik. "Ängeln i Påskalavik" är en finstämd berättelse om uppväxten i Påskalavik och farmodern. "... hon var min farmor och snällast i världen..."
Någonstans i mitten av programmet kom Örjan in igen och kompade. De båda avslutade med en riktigt deppig blues. "... ingen vet av dig när du faller ur..." Sedan blev det en stunds fikapaus innan nästa artist.
Innan Richard satte igång läste jag ett par nya dikter medan publiken letade sig ner från Kulturcafét. Det ska helst vara åtminstone en oanonnserad inhoppare varje gång, och eftersom att ingen okänd förmåga anmälde sitt intresse så blev det jag.
Richard är inte heler någon okänd förmåga i Underjordssammanhang. Hans amerikanska folkmusik (som han presenterar det... utan att det finns någon koppling till den amerikanska regeringens politik) har vi hört några gånger tidigare.
Det här är musik för blödande hjärtan, helt klart. Richard spelar vackert, intensivt och inlevelsefullt. Ögonen är slutna under lugg och han tittar nästan lika mycket åt sidan som på publiken. Ändå, eller kanske därför, är hans scennärvaro bra och han verkar mindre nervös än när jag såg honom förra gången.
Först spelade han ett antal gamla låtar och sedan några riktigt färska. Några exempel på textbitar: "...I picture her beside me wen I'm walking on my own...", "...my shadow's chasing me...", "...just bring your smile, bring your love about for a while...".
"Ja, då är jag här igen." Ja, det är hon. Jag tycker att det är ganska roligt att de "Visor i det blå"-herrarna kan kallas nykomlingar, medan Lisa, tonåring liksom jag, verkligen gjort sig förtjänt av epitetet veteran.
I mitt block, i marginalen bredvid anteckningarna om spelningen, står det "eget språk" i ett litet moln. Och det har hon verkligen lyckats skapa, ett eget språk med formuleringar som får en att höra noga på vad hon har att säga om verkligheten. Det blir en ström av stenhårda bilder och halsbrytande överraskningar, ofta i rasande tempo. (Också här kom jag att tänka på en internationell likhet, men som sagt ska jag berätta vad som hände på spelningen och inte ägna mig åt fånig name dropping av de få utländska visartister jag känner till.)
Låttitlar som "Besegrar, stryper, måla knutar" (hoppas att det är rätt, min text är lite kladdig på grund av belysningsbristen) och rader som "en riktig martyr dör av bränd kristyr" och "mina väggar de målas med terpentin" kan man inte slölyssna sig förbi.
Efter en stund kommer Viktor Bengtsson och Rickard Rosell in och kompar med bas, gitarr och lite tamburin. Tillsammans spelar de bland annat min favorit för kvällen, "Gråter över spilld sprit"... där det är riktigt sent på jorden, vilket verkligen hörs på musiken. Efter några låtar går kompmusikerna av scenen igen och Lisa fortsätter själv.
Efter "Ensamhet är bara tillåtet om höst" är jag tyvärr tvungen att gå för att hinna med min buss. Med många bra toner och ord i huvudet trampar jag iväg i riktning mot stationen.
Temat för dagen är "Pest eller kolera?". Om ni brukar läsa fåniga färgglada gratistidninar som delas ut till ungdomar för att sälja någon tjänst som är svindyr och har med webbsidor och mobiltelefoner att göra är ni nog bekanta med den här typen av frågor. Annars fattar ni nog i alla fall...
Frågorna är skrivna i samarbete med Jennifer Karlsson, poet och såklart Underjordare.
Dåså. Av två onda ting, väljer du...
1. Att äta en macka med hårstrån eller en med nagelbitar?
2. Mjäll eller fotsvamp?
3. Rule in Hell or serve in Heaven?
4. Hitlers mustasch eller Stalins mustasch?
5. Fame Factory eller Farmen?
1. Att äta en macka med hårstrån eller en med nagelbitar?
Naglar (1 pers). Hår (2 pers).
2. Mjäll eller fotsvamp?
Mjäll. Fotsvamp är för jobbigt. Måste man inte fila fötterna och sånt?
3. Rule in Hell or serve in Heaven?
Rule in Hell. Det är inte alla som är där.
4. Hitlers mustasch eller Stalins mustasch?
Stalins, för att den är större (2 pers). Hitlers, för att den är mer lätthanterlig (1 pers).
5. Fame Factory eller Farmen?
Farmen. Där finns det ju nakna gubbar.
1. Att äta en macka med hårstrån eller en med nagelbitar?
Nagelbitar. (Visar upp bitna naglar.)
2. Mjäll eller fotsvamp?
Mjäll. Fötter är äckligt.
3. Rule in Hell or serve in Heaven?
Rule in Hell.
4. Hitlers mustasch eller Stalins mustasch?
Har Stalin mustasch?
5. Fame Factory eller Farmen?
Båda är ju ett jobb.
1. Att äta en macka med hårstrån eller en med nagelbitar?
Hårstrån, tveklöst.
2. Mjäll eller fotsvamp?
Mjäll, det är lättast att bli av med.
3. Rule in Hell or serve in Heaven?
Rule in Hell.
4. Hitlers mustasch eller Stalins mustasch?
Stalins, det är mer stake i den mustaschen.
5. Fame Factory eller Farmen?
Fame Factory. Där sjunger de ju i alla fall.
1. Att äta en macka med hårstrån eller en med nagelbitar?
Hårstrån.
2. Mjäll eller fotsvamp?
Mjäll är lättast att bli av med.
3. Rule in Hell or serve in Heaven?
Serve in Heaven.
4. Hitlers mustasch eller Stalins mustasch?
Stalins.
5. Fame Factory eller Farmen?
Fame Factory.
Som vanligt är jag som skrivit detta, Martin, inte bara människa utan också felbar. Om du har något att klaga på kan du skriva till sorill@websidorna.com.