av Ingemar
I Underjorden fanns det ingen som kontinuerligt dokumenterade vad som hände, så jag rafsar ner några hågkomster, så får ni andra som var där komplettera mer mer detalj. Så snälla, om jag glömmer bort att nämna någon viktig höjdpunkt så förstå mej; jag var bara halva kvällen i källaren! Allt som fattas får ni skicka mej så lägger jag till det.
Motalabandet the Crazymen hade jag frånbörjan planerat in ganska sent, men de kunde inte stanna så länge, så de fick i stället det otacksamma uppdraget att börja, och försöka fylla lokalen efter hand. De fick å andra sidan längsta speltiden av alla, men hårdrock är tufft när den ännu glesa publiken inte hittat till öronproppsförsäljningen. Lyssnarna hamnar lätt utanför salen.
Därefter var det meningen att Victor Bengtsson skulle gjort ett inhopp, men det kändes bättre att flytta honom till en motsvarande lucka i fiket, så fick Trygg&Co rigga i stället. Lika gott, för tiden skulle ändå visa sej paja rejält på den här scenen.
Själv spelade jag parallellt med Trygg och hans stora gäng, så jag kunde bara knäppa en bild innan jag skulle upp, och hörde just inget att själva spelningen. Publiken strömmade i alla fall till efter hand.
Riktig fart blev det med Jimmy Welleby och hans band. Jimmy har varit med en gång tidigare, redan 1999, och jag hade träffat och hört honom redan -97, tror jag det var, när vi båda spelade på Trubadurfestivalen, ett ganska tråkigt arrangemang där Jimmy var en av ljuspunkterna.
Han är fortfarande en ljuspunkt, även om konkurrensen är mycket större här. De spelade en välrepad och snygg vispop. Mycket mer vill jag inte säga om musiken just nu eftersom jag inte kunde anteckna.
En ganska fin bild på basisten.
Gitarristen.
Publikens största favoriter var nog nyssnämnda Jimmy samt numret efter; Christer Schütz och hans band. Christer har jazzat till sej en bra bit sen sist, och stod ut tydligt på det viset.
Jaghar ett bestämt minne av att dragspelaren heter Ingemar. Inte så svårt för mej att komma ihåg. Basisten är förstås Glenn Fransson.
Vad trummisen heter vet jag däremot inte.
En bild till, på Ingemar och Christer.
Förseningarna var vid det här laget kännbara. Banden gick på när de skulle gått av. Peter lyckades dessutom skrämma sina medmusikanter genom att försvinna en lång stund straxt innan de skulle spela.
Olofsson öppnade solo, med klassikern "Briggen Bluebird från Hull", och fortsatte sedan med egna låtar och med bandet.
Det mesta som ska sägas om musiken sades nog förra gången, när han var här i oktober. Basisten heter Olle Grafström.
Och Trummisen Sami Laurila. Han fick låna stockar av Drabanterna sedan hans egna vispar kommit bort.
Fast nu var Tove Karlsson med på scenen igen. Hon hade egenhändigt lagt stämmor på ett par låtar, vilket jag tycket låter betydligt bättre än att bara lägga omvänd drängbas (dvs en oktav upp) på grundstämman. Hon har alltså gett sej på att arrangera musiken sångmässigt, och det tycker jag Peter ska ta vara på. Stämmor är lite vanskliga att mixa live, men på skiva kan det bli riktigt bra.
Kulturutbyte med Göteborg, och det band som för mej personligen var kvällens höjdpunkt: Dristig och Drabanterna. Jag recenserade ju Dristigs skiva i somras, och hörde sedan materialet live i Nässjö. Jag är alltså ganska inläst på materialet, och att nu höra det med helt band var mycket roligt.
Det finns inga garantier för att låtar blir bättre med ett band, men Drabanterna gorde ett bra jobb med Dristigs progglåtar. Det blev proggrock som lät väldigt rätt.
Dristig själv var uppiffad med glitter i håret. Kolla den lidande minen!
Publikkommentar: Och så blev man salig av Dristigs saxofonist. Så ljuvt och lugnt vid sidan om den svettiga energin!
Lite före midnatt nånstans kunde Fredda och bandet gå på. Tur att jag inte planerat tiden ända till slutet på kvällen, utan lämnat över en timme marginal innan huset måste vara tomt!
De började med en lustig inledning där Viktor Levin valdes till president eller vad det nu var.
Magnus och Fredda.
En gång till.
Jocke hade Luciakrona, och Viktor glitter. Är det Lucia så är det!
Men mina minnen av deras spelning är vaga, för jag var väldigt trött. Som sagt, jag väll gärna att någon fyller i lite mer både här och längre upp! Roliga hågkomster, bra låtar med mera!
Publikkommentar: Och så blev det DAMP-rock med Fredrik & flytet. Dagens sötaste Luciakandidat, alla kategorier (t.o.m inräknat den Röda-armé-variant som universitetet bjöd!). Uj vad många kilometer det traskas under en Fredrik-spelning. Låtmaterialet är SAGOLIKT och nynnas lite vardagligt här hemma, men lite struktur, lite arr, lite kör och ett lite mer följsamt kompband hade skjutit det hela till höjderna!!!