Alternativfestivalen 5-6 juli 2007

Så var det dags för alternativfestival i Norrköping. Det arrangerades av Robert Mourad, efter en idé av Thorsten Flinck om en alternativfestival, en proggfestival där man samlade artister och människor för en två dagars fest. Jag tog tåget in till Norrköping på torsdagen, och rusade hem till Mathilda, en kompis som jag skulle sova hos. Jag hinner ner med 5 minuters marginal tills bussen går. Efter hälften av resan kliver Jan Hammarlund på. Det blev en intressant resa och samtal med Norrköpingsbor. Väl framme hör jag att Plura och hans bror börjat spela så jag går snabbt in mot festivalområdet.

(Plura)

De spelade bland annat Kärlekens Tunga och Pojkar Pojkar Pojkar. Vädret var vackert. Varmt och lite blåsigt, men vackert. Deras musik var perfekt för en sån här dag. På http://www.nt.se/noje/artikel.aspx?articleid=910111 kan ni läsa mer om Pluras spelning och dessutom se ett videoklipp!

Efter Plura och Co hade spelat pååade Ulf Bejerstrand Marie Bergman.

(Ulf Bejerstrand)

Jag är inte så välbevandrad i Marie Bergmans hits, men det jag hörde lät bra. Hon var i bra form, och spelade tillsammans med en gitarrist. Som extra nummer fick publiken höra ”Du är guld”, en demo som hon just spelat in förra veckan.

(Marie Bergman)

När Marie Bergman spelade såg jag Bob Hansson vandra runt i publiken, så jag passade på att ta ett paparazzikort på honom.

Det var dags för honom att framföra sina dikter på scenen. Bob var en person som det var svårt att ta kort på för han stod nästan aldrig stilla. Hans diktform är provocerande, och lockade till många skratt. Han tog med datorn och försökte få musiken att fungera, men bestämde sig ganska snart för att inte använda sig av den. Sverige Sverige Fosterland var en av de dikter han uppträdde med. Hans stil liknar stand-up i mycket. Jag hade hört talas om honom tidigare men inte läst något av honom så det blev en väldigt positiv överraskning för mig.

Efter Bob Hansson var det dags för Jan Hammarlund att inta scenen. Han skulle först spela på den lilla scenen men hamnade av ngn anledning på den stora istället. Han spelning var som den brukar vara, han och gitarren på scenen. Jag hörde ”Jag vill leva i Europa” bland annat.

(Jan Hammarlund)

När Jan hade slutat spela gick Lars Demian på, och spelade först på pianot och körde sin ”Rhapsody in rock” (hans egna ord) musik på pianot. Rhapsody in rock var lite av en parodi på Robert Wells stil. Publiken fick bland annat höra låtar om livet, och om onda polisaspiranter. Han var mycket underhållande och jag lyssnade intensivt på hans låtar. Demian växlade mellan pianot och gitarren.

Så äntligen var det dags för Fredda och gänget att spela. De hade tur med vädret, det kom mycket folk till deras spelning och bandet tycktes vara i superform.

De lyckades till och med få folk att dansa

De kallade upp en extra ”medlem” när de skulle köra Klas åker till Grekland. När de spelade en extralåt sprang jag fram och bad dem spela ”Man ska vara nöjd”. Det blev en hejdundrande version! Folk stod och lyssnade uppmärksamt runtomkring, och många verkade tycka om det de lyssnade på. Maud stod i publiken och lyssnade intensivt.

En liten bildserie på Jocke, trummisen i bandet.

Jag sprang mellan scenerna. Det var mycket på gång samtidigt, så tyvärr missade jag Mikael Ramel när jag lyssnade som bäst på Freddan & Co. Men jag hann ta en bild på honom! Han hade med sig en blind kille på scen som spelade piano och var väldigt duktig.

(Mikael Ramel)

Efter Ramel kom Pugh, som var dagen till ära iklädd en bandana. Han drog en stor publik och spelade bland annat ”Dinga Linga Lena”. Han avslutade med ”Små lätta moln”. Här går det att läsa mer om Pughs spelning.

(Pugh)

I kulisserna bakom Pugh stod Caj Karlsson och väntade på att få spela. Jag lyckades få en bild på honom vid VIPtältet.

Caj körde en halvtimma, och skulle egentligen spelat två låtar till men konfrenciern sa att han var för ”dålig” att komma upp på scenen igen. Cajs stil är naken, och självutlämnande. Han är på god väg att bli lika stor som Stefan Sundström. Just nu håller Caj på att spela in en skiva till som ska släppas i höst.

(Caj Karlsson)

Elin Sigvardsson var förut körsångerska till Lars Winnerbäck (som lyste med sin frånvaro från festivalen), men tog för ett par år sen ut steget

till att själv spela in en skiva på svenska och engelska. Elin stil är väldigt lik Aimee Mann, som är en inspiratör för Elin.

Efter Elin hade spelat signerade hon skivor bakom scenen.

Dan Hylander hade problem med ett nätaggregat, men fick hjälp av Pughs gitarrist att låna ett så de kunde spela. Han blev mycket tacksam.

Dan hade med sig snygga körledare som jag lyckades få en fin bild på.

Kvällens stora höjdpunkt blev när Stefan Sundström gick på. Han hade inte med sig sitt band utan spelade själv. Det var också han som drog kvällens största publik. Om du tittar närmre på fotot ser du att han har skrivit upp setlistan på gitarrlocket. En rolig detalj jag lyckades fånga.

(Stefan Sundström)

Jag fångade Maud och Sören i publiken, dansade till Stefans låtar.

Stefan spelade ”Det är dyrt att vara fattiglapp” som extranummer.

Efter konserten skrev Stefan autografer bakom scenen. Lite förvånad ställde han upp på en bild.

Det sista bandet jag såg för kvällen var Shurebrothers, som spelat på Underjorden förut. Krig var en av låtarna jag kände igen.

Efter Shurebrothers drog jag och några till Harrys för vidare samtal. Natten slutade vid tre för mig, så jag somnade som en sten på Mathildas soffa. Det här var slutet på dag ett.