Kulturnatten får man inte missa, dagen då allting händer i Norrköping. Massor av "ljuvmusiker" uppträdde på olika scener, och man får smakprov på en massa annan kultur av olika slag, liksom i farten.
Själv skulle jag spela på Swartz i Underjorden, i Biblioteksteatern. Vi hade ingen egen Ljuvmusik-scen i år, tyvärr. Swartz i Underjorden var ju inte fel, förstås.
Första målet var att få höra Blå Häst spela på spårvagn. Vi fick i alla fall möta dem på gatan innan och byta några ord med Pentti, men plats på spårvagnen fanns det inte alls. Det var ju fika-spårvagn, så den var full med folk som fikade redan när den kom! Deras stora kvällsspelning var för sent för barnen, så där missade vi dem också! Miss nummer ett.
Gamla ettan!
Det här stiliga sällskapet hade tagit en tur med Ettan.
Det var gott om spårvagnar ute idag!
I hörsalen sjöng några stämsjungande studenter. Efteråt fick jag veta att Fredrik Johansson med band hade spelat alldeles innan! Miss nummer två!
Musse fick en blå jubileumsballong!
Vattenfallet
Holmentornet
Arbetets Museum
I hissen spelade Micke och Martin, eller som de hellre bör kallas, Fisken och Skägget.
Deras musik var så här skruvad ibland!
Musse somnade snart av hissmusiken.
Sedan blev det pyssel. Tedde och Musse håller på med var sin häst. Katja ser på.
Hillevi kunde man lätt roa med Musses ballong!
Sedan drog jag iväg med Hillevi i vagn för att försöka förbereda mig, och utsatte mig för en hel del kultur på vägen! Men först såg jag affischer för Saidi & Kollektivet, som hade spelat efter stämsångarna ovan, medan vi var på Arbetets Museum och pysslade! Miss nummer tre!
Anonyma Folkmusiker uppträdde utanför en restaurang
Jag gick alltså till Swartz, som ser ut så här från baksidan, mellan två spårvagnar.
Det här skojiga gänget uppträdde i biblioteket. Så vitt jag kan inse kallar de sig Cirkus Alfon. Fullt ös och bra publikkontakt.
Bosse Hägerstrand heter den här killen, som spelade ett tradviseprogram med gamla örhängen. (Ursäkta att bilden är dålig. Blixten nådde inte riktigt fram med min fick-kamera.)
Bosse fyllde Biblioteksteatern ganska väl. Jag satte mig en stund med Hillevi och hörde på lite Taube. Synd bara att ålderssegregeringen är så hård. Det känns lite konstigt att vara näst yngst i lokalen - efter sin egen dotter.
I caféet spelade spelemannen Ove Arfwedsson, som vi hörde på Elsas Hus förra hösten, där han erövrade en betydligt yngre publik med sina högst personliga och söta visor.
Både Matilda och Martin hade dragits in i poesi-slam i en annan del av biblioteket, och det gjorde att det hr arrangemanget blev ganska improviserat. Ljudanläggning fick riggas i en hast.
Martin Sundler hade med sig basist (som också heter Martin) och medsångerska (som jag har för mig heter Elisabet). Han gjorde en mycket bra spelning med eget, Taube och Winnerbäck. Det egna materialet känns viktigast (med visan om tennsoldaten som ett av huvudnumren) men tolkningen av "Det är den ljuva sommaren" satt underbart efter Bosses mer traditionella Taube-tolkningar straxt innan på samma scen.
Så var det jag. Jag hade inte med mig Dick, på grund av att han hade barn-helg och dessutom var tiderna så lösa att detr inte gick att planera hans resa. Det var synd. Jag hade planerat ett program som visade sig alldeles för kort, så jag fick lägga till lite grand. Det blev nog lite hellre-än-bra, för jag hade inte haft minsta chans att sätta mig i något lungt hörn och varva ner och ladda (ett problem med lokalen, ingen loge), och jag fick lite problem med att jag inte såg mina anteckningar. Det fick gå ändå. Jag tror att ljudet var vettigt så texterna gick fram i alla fall.
Jag hade letat bland mina gamla inspelningar och satt ihop skivan "Ogräs i kulturrabatten" som jag sålde i några exemplar.
Matilda dök upp och var så här glad för att det såg ut som om hon skulle gå till final. Hur det gick sedan får vi kanske höra senare.
Magnus, Fredrik och Jocke dök upp, så precis som med Blå Häst så fick vi träffa dem men inte höra dem spela.
Minnen från Arbetets Museum, två mysiga papp-hästar som Tedde och Musse byggde (med viss hjälp förstås).