av Hanna Trygg
Detta är en reseskildring om när jag, skvallertanten Hanna, åkte till Moskosel.
Regnet öste ner när jag och Christoffer steg ut ur flygplanet i Arvidsjaur. Vi mötes av Peter Trygg och Henrik Tröst med flickvän. Det blev en massa kramar och pussar innan vi packade in oss i Turnébussen och åkte mot Moskosel. Moskosel är en liten by med Inlandsbanan, kåttillverkning och med vänliga och gemytliga människor som har ett lugn i själen som inte finns söder över. En kyrka ligger på höjden och blickar ut över sjön som omger Moskosel. Det finns det nödvändigaste i byn, även ett gratis temperat bad och så finns det ett rallarmuseum. Rallarmuseet startades för att påminna folk om rallarna, dvs. de som la rälsen och berätta deras historia och om nybyggartiden som var då i Norrland och om hur hårt livet var. Att dö rallardöden var att gå ut i skogen med en dynamitgubbe och tända på när man var uttjänt och inte längre kunde jobba. Människorna som jobbade i museet var snälla och trevliga människor. Dennis och hans fru lånade ut husgeråd och Bosses ryska fru bjöd med Tröst och Trygg på Festival i Vitryssland nästa sommar. Trubadurerna bodde i en 2: a i ett hyreshus och på dörren stod det "Kramkollektivet", men för övrigt var huset tomt.
Moskosels lokaltrafik bestod av gula cyklar man kunde låna uppe vid rallarmuseet, men på grund av dåligt väder användes bilen att ta sig till museet.
Varje dag började med att man försökte väcka Tröst och det gick efter ett tag. Sedan åt man frukost och vid 10:15 var man vid rallarmuseet i den gamla stationsbyggnaden vid Inlandsbanan och plockade upp ljudutrustningen och soundcheckade tills tåget kom vid 11 eller lite senare. Då började man med introt till "Man ska vara nöjd" av Fredrik Johansson. Detta intro skulle göra Fredrik nöjd för ibland var det längre än låten. Man hälsade alla välkomna till Moskosel under introt och presenterade sig för resenärerna och berättade att om man gillade musiken kostade skivan bara 50 kronor och att den fanns att köpa inne i museumet.
Genomsnittlig skivförsäljning var 2 om dagen. [Red anm: Det är bra fart för en hembränd platta, och blir en bra bunt på hela turnén!]
Eftersom man åker norr ena dagen med Inlandsbanan och söder andra dagen så fick människorna höra duon Trygg och Tröst två gånger. Renar gick förbi och folk stod och lyssnade och många nynnade med i killarnas egna låtar och gillade att de komplimenterade varandra så bra, både inom röstläge och till utseende. Folk sa på utländska, "jag förstår inte vad de sjunger med vad bra de är!"
En japan filmade hela föreställningen och många filmade en eller två låtar.
Även Christoffer [Reds anm: Peters son!] fick prova på som sångare och sjöng då "Horn" och "Kung Midas" av Dick Lundberg. Grabben sjöng för kokosbollar och fick en dag 30 kr till kokosbollar av snälla resenärer. En dag fick han gå upp på scen för att en dam hade hört honom på vägen upp och ville nu höra honom på vägen ner. Efter 11-föreställningen så hade man lunch fram till 17:00 då nästa föreställning var och så fortsatte det hela veckan. På kvällarna gick vi långa promenader och midnattssolen gjorde att man var upp till ett eller två på natten.
Deras chef Johan Piribauer är en människa som man helt enkelt inte kan låta bli att gilla. Han litar på folk och behandlar folk som han vill att folk ska behandla honom. Han är en sann eldsjäl när det gäller de norrländska rallarna som la räls i nybyggarland och var en de på drivande krafterna bakom rallarmuseet.
När vi åkte hem var vi tvungna att sätta Tröst på tåget i Jörn för att åka till sin tös i Fagersta. Killen hade en sån "Suzlängtan". Tryggarna sov över hos SNYFT-Anna och på morgonen hittades Christoffer åtta år tjuvlyssnade på Annas Fredrik Johansson och Humanister skivor. Grabben trodde att barn inte fick lyssna på sådan musik men han gillade och tyckte om att sjunga med även om ord som packet och EU praktikant var svåra Han förstod inte varför farbröderna blev "tält" (kåta) på kvällen och ville gå nakna . Efter frukosten sträckkörde Peter från Umeå till Motala och det tog tolv timmar.
Recensioner: Ingemars. Snyft (av Marcus Priftis).