i bilder men inte så mycket text.
Jag tappade bort röstningslappen där alla bidragen stod med artistnamn och titel, så från början fanns inte det med, men numera är jag upplyst och listan finns en bit ner!
Vrålgalan är ett "jippo", dvs en ganska lättsinnig tillställning enligt den kända grundprincipen att det ska vara roligt med musik. Den har hållits flera år i rad, fast under lite olika namn beroende på årstid. På våren heter det tydligen "vrålgala". Det handlar om en ganska opretentiös schlagerfestival av och med vanliga människor. Det ska vara nyskrivet, eget och på svenska. Lite flamsigt blir det förstås, och mest ganska förglömliga texter, men det hör väl till? Med andra ord bryter detta lite mot mottot "inte dansbandsmusik" på min förstasida. Nåja.
Fixaren och allt-i-allon, Harald, hade bullat upp med ett riktigt duktigt kompband, med vilket vi som medverkade snabbrepade våra låtar under dagen.
Presentatörerna, och basisten skymtar i bakgrunden.
NYTT: Nu har jag fått hela låtlistan!
Så när det fattas titlar och så nedan så kolla här. Fast "Fridh" kallar jag förstås min huvudperson. Petitesser.
Bidrag nummer 1, det var en bekymmerslös visa med lite sommar och sol och en ukelele i en skojig entré.
Själv var jag nummer 2, och utan större tvekan arrangemangets kärvaste budskap även om jag körde en av mina mer trallvänliga, "Pelle Fridh". Med en text om krig och fred så landade jag nog lite vid sidan om huvudspåret, men det är min stil och den står jag för.
Nummer 3, "Tjingeling, Jönköping", spexigt och självironiskt.
Bidrag 4 har jag för mej att hade en av de bättre texterna med en av de mer ovana sångarna. Eller mest förkyld, vad vet jag. Tyvärr minns jag den inte sådär jättetydligt längre.
Nummer 5 hade tagit kostymeringspriset om det funnits något. Det var en sång om Ansgar och hans frestelser, en av kvällens mest berättande texter.
Nummer 6 var hälften så många poppiga tjejer. Här var det scenkläder och planerade danssteg och allt.
Nummer 7 var ett av de fyndigare bidragen, försäljarvinkling på kärleken.
Nummer 8, här blev det tretakt, fiol och dragspel. Jan Eckerdal på gitarr och sång.
Låt 9 var musikaliskt mer svårtillgänglig än övriga, men en text som ville lite mer. Det handlade om tidens flykt.
Sist ut Harald själv. "Gå på vatten" hette låten. Jag får väl säga att jag hört bättre låtar som Harald gjort med Jan Eckerdal, men det är fullvärdig schlagerpop, det är helt klart.
Pianisten
Trummisen
Basisten har skymtat på bilder ovan, och så var det Harald själv på gitarr och percussion beroende på vad som behövdes.
Tre låtar togs ut till final, och här pågår sluträkning. Jo, vi ser att...
...fixaren själv får förvalta vandringspriset. Praktiskt, då kommer det ju säkert inte bort!
Slutackordet i omstarten, sen var kvällen slut!