Staffansvisa

Staffan hade jättehäng, en tacka på sin hjärna
Han var bonde hon var dräng, attackom nu så gärna
Ingen dager synes än, vi som vet hur storyn slutar sörjer

Staffan tog'na i en vrå, betäckom nu så gärna
Men hon var snabb, tog i hans hår, hon knäck honom så gärna
Ingen dager synes än, vi som vet hur storyn slutar sörjer

Staffans dom den döden blev, vi nackom nu så gärna
Till julemat han blev, med slev vi hackom nu så härna
Ingen dager synes alls, ni som vet hur storyn slutar sörjer