Här är lite blandade bilder på mina två brittiska korthårskatter, Pelle (S*Qwirrilin's Ampär) och Mia (S*Esteticas Xenedra).
I början var intet. Inte en katt så långt ögat kunde nå, vill säga. Så kom Pelle, som redan var en ganska stor katt. Han hade bott hos Berit och haft det riktigt bra, om även lite trångt med alla sina syskon, mamma, huskatten och golden retreivern. Fast det fanns ju många att leka eller bråka med, så därför kunde det bli lite långtråkigt och finnas behov av uppmuntran hemma hos mig...
Men efter ungefär ett halvår bidde det en katt till, nämligen Mia. Pelle blev alldeles till sig av att den nya katten luktade bekant (de två är nämligen nära släkt), andra katter har han för vana att fräsa ordentligt åt. Nu blev det liv i luckan! Mia var full av energi, precis som alla kattungar är. Hon sprang runt och lekte med allt som kunde fås att röra på sig: suddgummin, sladdar och papper staplade i högar...
Men nu har åren gått och katterna tycker inte längre att det är riktigt lika viktigt att springa precis framför fötterna på husse när det blir matdags. Inte för att de har slutat intressera sig för mat, utan förmodligen för att de har upptäckt att husse kommer fortare fram till matskålen om han slipper snubbla på vägen dit. Bortskämda är de förstås. Det är egentligen bara torrfoder som duger åt dessa finsmakare. Hill's torrfoder. Burkmat duger möjligen om någon är riktigt hungrig, men det är inget som hindrar att husse först får höra en eller annan klagosång.
Att sova är ju egentligen huvudsysselsättningen både för Pelle och för Mia. Sovplatser finns det ju överallt, så det kanske inte är så konstigt. Sängen, transportburen, stolen vid skrivbordet och framförallt den varma sköna monitorn som hör till husses dator är alla omtyckta ställen att tillbringa tiden på. Ibland kan det dock dyka upp nya saker som är stora nog för dem att lägga sig på eller i, som tex den skokartong som Pelle provgäspar.
Men att sova är ju ändå inte allt. Något måste ju också en fullvuxen katt sysselsätta sig med. Saker som prasslar hör förstås till de föremål som är allra mest intressanta. I brist på sådana går det förstås an att jaga bollar, tygråttor och andra lösa tingestar. Bland de stillsammare göromål Pelle och Mia kan ta sig till får man väl räkna provsmakning av plastkassar och blommor. Detta är något som husse förvisso säger ett och annat om, men som ändå utförs rent pedantiskt. Inte ett blomblad får lämnas åt slumpen.
Vatten lämnar knappast någon katt oberörd, så heller ej Mia eller Pelle. Vatten är ju något fruktansvärt otrevligt att få på sig. För att inte tala om hur det är att bli badad. Hur hemskt det än är, så blir det ju samtidigt lite lockande. Tänk att kunna leka med det man är allra mest rädd för... En droppande kran kan fängsla en katt både länge och väl. Vatten kan vara spännande också på annat sätt. När husse vattnar blommorna är det bäst att stå på första parkett, för när blomjorden blir blöt händer det att en eller annan liten fluga flyger upp. Och vad kan väl vara roligare att jaga än en liten svart prick som irrar omkring?
Fönster är minsann en bra uppfinning! Det går att sitta och hålla koll på omgivningen utan att bli det minsta fuktig ifall det skulle regna ute. Det går också att skylla på fönstret när andra katter stryker runt knutarna och uppmanar till ansträngande slagsmål. Å andra sidan finns det ju inte minsta möjlighet att slänga sig ut i luften mot den talgboll som hänger utanför och de fåglar som ibland gästar den. Så förargligt.
De sista bilderna visar kort och gott katternas varierande sociala förmåga.
Sammanställt av Johan Dahlberg 1998-12-19