Notera: Den här HTML-filen är genererad med halvautomatiska Emacs-makron och viss handpåläggning, och formateringen är inte särskilt noga korrekturläst. Påpeka gärna om något blivit fel, svårläst eller fult. Jämför gärna med den oformaterade textfilen.
Det enda förbindelsemötet, och så är det tomt! Hemskt! Har alla inlägg försvunnit eller är det ingen som skrivit?
Fortsätter i text 108426 av Calle Dybedahl (on a mission from Goddess).
Inläggen måste ha blivit bortgarbade. Synd.
Fortsätter i text 108447 av Ingemar Ragnemalm.
Vad handlade det om? Nån som vill starta en ny tråd?
Fortsätter i text 121981 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Det handlade om kaninen Teobald-NILs, har jag för mig...
Fortsätter i text 108825 av Redin.
Han smög in i IDAs seminarierum och lyssnade på ett
underligt föredrag. Det lät bekant på något sätt, teco,
pekare, tåg och ema!!!! (Det gick upp ett ljus för honom och han...)
Fortsätter i text 109299 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Jag hittade de gamla inläggen på Bellmans konto. Skall jag lägga in
dem igen?
Fortsätter i text 108970 av Lars Aronsson (lars@aronsson.se).
Nej, skapa hellre nåt nytt.
...hoppade lycklig ut genom dörren - äntligen hade han ett mål
att kämpa för, något meningsfullt att fylla sitt liv med!
Doktoranden Kurt märkte inte att dörren till seminarerummet öppnades
på glänt och sen gled igen. Han satt längst bak i seminarierummet och
lyssnade på föreläsaren, eller rättare sagt försökte lite halvhjärtat
se ut som om han lyssnade. På grundutbildningen hade han alltid ansträngt
sig för att se intresserad ut, hur tråkiga föreläsningarna än var,
men sen han blev anställd på IDA brydde han sig inte längre -- det
var ändå ingen som märkte vad han gjorde. Men det var rätt skönt att
sitta i seminarerummet och halvsova och smutta på kaffekoppen.
Nu hade Kurt varit sju år på laboratoriet för ultra-rekursiv
komplexitet, eller URKLAB som det stod på hans dörr, och det var
fem år sen han gjort något annat än att spela Tetris. Inte så mycket
att skryta med i meritförteckningen kanske, fast å andra sidan hade
han ju high-score både på Sun:arna på och alla Macarna. Och vad ska
man med meritförteckningar till om man ändå aldrig tänker söka jobb?
Dessutom måste han ju jobba på highscoret på lisp-maskinerna också
- i natt hade han fått 95000 poäng efter ett spel som tog sex timmar,
men det var ändå långt ifrån ett toppresultat. En annan doktorand
hade över tolv miljoner poäng, men så hade han också spelat en vecka
i sträck. Och förstaplatsen, nittiosex miljoner poäng, var en
sagolik prestation som man bara stilla kunde drömma om när man
bara spelat Tetris i fem år.
Konstigt förresten att han aldrig sett den som hade rekordet.
Ivar, hette han. Enligt ryktet jobbade Ivar på BLAHALAB, laboratoriet
för binärt lambdaanalytiska hashalgoritmer, men mer visste inte
Kurt.
Plötsligt fick Kurt en ide! Tänk om han skulle gå och leta reda
på Ivar? Kanske skulle han kunna få några taktiktips för sitt tetris-
spelande, för Ivar måste ju vara en verklig guldgruva av tetriskunskaper!
Resolut reste sig Kurt och lämnade föreläsarens mumlande bakom sig...
Fortsätter i text 109317 av Ingemar Ragnemalm.
Han traskade genom BLAHALABs korridor, men ingenstans fanns nån skylt
med nån Ivar. Konstigt. För att bli riktigt säker knackade han på hos
BLAHALABs sekreterare och frågade, men hon försäkrade att nån Ivar
jobbade inte där och hade aldrig gjort det heller.
Vår hjälte (fanken, jag glömde vad han hette, förf.anm.) började nu
bli riktigt konfunderad. Om den där Ivar inte finns kan han väl inte
ta high-score i Tetris?
Han bestämde sig för att ta reda på saken. Han satte upp ett jobb på
samtliga Sunnar som man kunde köra Tetris på som kollade när nån körde
det, och som rapporterade saken till honom.
En vecka passerade. Så, en sen kväll (dvs efter 4:00 på natten) så
pep det till och meddelandet kom upp i ett fönster:
"IVAR SPELAR TETRIS I PUL 14"
Han rusade ner i PUL 14, slet upp dörren, men där fanns inte en
människa. Däremot...
Fortsätter i text 109425 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Däremot kom han på vad han hade gjort för fel!
Inlägg 109299:
Inlägg 109317:
- Jävlar, tänkte Kurt (och kom plötsligt på vad han hette). Det var ju
lispmaskinerna och inte SUN-arna jag skulle kolla! Jag undrar om min hjärna
kan ha tagit skada av fem års Tetrisspelande...? Nej, så kan det inte vara!
Så Kurt fick vackert börja om. Efter ytterligare en vecka, men med lisp,
sysoutar och maskiner som det tar en halvtimme att öppna ett fönster på,
hade Kurt ett program igång som kollade alla lispmaskinerna.
En vecka passerade. Så, en sen kväll (dvs efter 4:00 på natten) så
pep det till och meddelandet kom upp i ett fönster:
"IVAR SPELAR TETRIS I PUL 15"
Han rusade ner i PUL 15, slet upp dörren, men där fanns inte en
människa. Däremot...
Fortsätter i text 114289 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
...fanns det...
Fortsätter i text 114913 av Person 744 (finns inte)..
...en hitech-krom-blänkande varelse, nedsjunken i djup koncentration
i fosforglöden från lisp-maskinens skärm. Det blekvita ljuset
reflekterades och återreflekterades i spegelbild på spegelbild i
skyddsplåtar, knivseggar, hydrauliska rör och dito pistonger, växlar,
drev, kugghjul, leder och ledkulor samt en skuldermonterad
(även den förkromad) gatlingkanon. Allt toppades av ett metalliskt
kranium med två rödglödande ögon, vilka nu med tillfredsställelse
iakttog hur ännu ett block svishade ner över tetris-spelplanen (Kurt
noterade att det var nivå 4322 som var uppe nu) och med ett handfast
"kludunk" fick fem rader att försvinna.
Fem? Kurt tog sig för pannan. Han fuskar också, den jäveln, tänkte
han och tog ett stadigare om dörrposten; ett stabilt och säkert stöd,
nu när verkligheten gungade för honom. Hur skulle han ha en möjlighet
att ta high-score:n från en sådan här tingest?
Plötsligt noterade tydligen varelsen Kurts reflektion i bildskärmen,
ty den kastade sig plötsligt ur stolen, snurrade runt och vände sig
om i en snabb flytande rörelse, medan den med ena lillfingret tryckte
ner "pause"-tangenten. Gatlingkanonen riktade in sig mot Kurts
förskrämda ansikte och gick upp i varv, dess roterande pipor beredda
att spy ut dödsbringande bly.
Med adrenalininducerad koncentration noterade Kurt blott den
prydliga lilla skylt som prydde varelsens bröstkorg:
SCSI-TERMINATOR II
Fortsätter i text 114986 av Chrisp (C Pettersson Sverok).
Snabbt kastade Kurt sig in i PUL:et. Det hade definitivt inte
SCSI-terminatorn (som för övrigtt hette MacArnold) räknat med.
Utan mål att rikta in sig på började gatlingkanonen att snurra
i horisontell led också. MacArnold skrek till (Det lät ungefär som
en halväten hamburgare med bostongurka), varvid Kurt kopplade in den
lösa SCSI-kabeln som låg vid pulets laserskrivare (en Personal
Laserwriter SC) i skrivarens utport och vidare in i den fasansfulla
varelsen.
Samtidigt startade en egensinnig teknolog sin mastodontiska
bakgrundsutskrift av skoldatorernas samanlagda manualsidor i tolv
exemplar på just *den* skrivaren. Genom ett ödets nyck började
skrivarens laseraggregat av ren överbelastning skjuta en våldsam
salva, knappt ens sedd under utvecklingen av SDI, rakt genom ledningen
in i varelsens kropp.
Ett rent ut sagt anabolt kaos uppstod under några sekunder (minst
fem minuter i filmversionen) och kvar fanns bara några fräsande
småbitar och en sotig skylt som det stod med små bokstäver: TERMINATED.
Kurt andades ut. Dessvärre lite för tidigt...
Fortsätter i text 115011 av Person 744 (finns inte)..
...ty Ivar MacArnold var det inte så lätt att bli av med.
De sotiga småbitarna smälte långsamt, och till sin fasa såg Kurt hur
varje liten droppe började rulla, som driven av någon inre
magnetotropisk kraft, mot en gemensam centralpunkt. Snart hade en
ganska stor pöl av något som liknade kvicksilver samlats, och i pölens
mitt började något mer fast och substansiellt ta form.
Fortsätter i text 115766 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Kurt stirrade mållös på det som låg där framför honom, på golvet
i pulen. Hur var detta möjligt? Hur...
- Är min utskrift klar än?
Kurt snurrade runt. Bakom honom, i puldörren, stod en liten, skum
typ med långt, flottigt hår, oknutna smutsiga gymnastikskor och
stirrig blick. Tydligen en teknolog. Säkert med i Lysator också.
- Jamen titta, utbrast han förnöjt och trängde sig förbi Kurt fram
till jättehögen med papper där inne i pulen - en tre meter hög pyramid
med 150000 sidor dokumentation. 300 kg papper fyllda med text och små bilder.
Kurt insåg plötsligt sammanhanget. SCSI-terminatorn måste vara
konstruerad för att aldrig ge upp, så den hade någon sorts icke-flyktigt
minne vars innehåll låg kvar även efter en systemkrasch. Och eftersom
den kom ihåg den sista instruktion den fått, "skriv ut!", så fortsatte
den med sin uppgift samtidigt som den började omstarta sig själv. Och
när den sen återuppstod var det som 300 kg papper och inte 300 kg dödsmaskin
komplett med General Electric minigun M-134/GAU-2b.
Teknologen började förtjust gräva i pappershögen, och Kurt vände
sig om för att gå därifrån. Men då fick han se nåt. En snabb glimt i
ögonvrån. En rörelse i periferin. En knappt märkbar detalj av oerhörd
betydelse.
Tetrisspelet.
Det fortsatte.
På den övergivna lispmaskinen fortsatte tetrisspelet.
Kloss efter kloss blixtrade förbi, snurrade runt och passades in
med blixtsnabb precision. Rad efter rad upplöstes och försvann. Siffrorna
i poängtalet bläddrades fram med förödande hastighet. I den lilla rutan
märkt LEVEL stegades spelnivåerna taktfast fram: 4398, 4399, 4400...
Kurt hade en gång kommit till nivå 12.
Fortsätter i text 119762 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
En gång hade han kommit till nivå 12...
Fortsätter i text 119771 av Mats Persson.
Bengt skruvade sig i biofåtöljen och suckade djupt. Den här filmen
börjar bli lite löjlig. Kurt i huvudrollen och en SCSI-terminator?
Men har man sett alla föregående så måste man se den här, Terminator-23.
Man borde slutat se dem vid nummer 15.
Bengt mumsade vidare på de snart uppätna popcornen. Han prasslade och
smaskade högt eftersom han var ensam i biosalongen.
Pötsligt öppnades dörren till salongen och in kommer..
Fortsätter i text 119777 av Linus Tolke, Lysator, Enea Epact.
Mats skruvade på sig i stolen och suckade djupt. Det här
förbindelsemötet börjar bli lite löjligt. Bengt i huvudrollen
och en popkornspåse. Har man sett alla inlägg så måste man
läsa det här. Man borde ha gjort "sluta" redan efter att man läst
igenom "Fritt forum".
Mats mumsade vidare på den snart uppätna Gorbysen. Han smaskade
högt eftersom han var ensam i E-huset.
Plötsligt öppnades dörren till hans rum och in kommer...
Fortsätter i text 119993 av Ingemar Ragnemalm.
...Padrone.
- Jaså, du, sade Padrone med ett snett leende, som du rör till min
fina intrig.
- Ja, hm, mumlade Mats på skånska genom skägget (han hade inte rakat
sig på ett par dagar).
- Skall vi röra till den ännu värre?
- Hm, det är väl upp till den som skriver.
- Det är bäst att skjuta allihop med en gång så det blir lite ordning,
utbrast Padrone.
- Gör det du, muttrade Mats medan han bläddrade genom några sidor
bugrapporter från NannyMud.
Padrone skakade på axlarna och gick tillbaka till sitt rum. Där
plockade han fram en Uzi som han hade gömd under skrivbordet. Sedan
kopplade han upp sig mot Lyskom, gick till Flippade Förbindelser, och
riktade Uzin mot bildskärmen...
Fortsätter i text 120128 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Plötsligt öppnades dörren till hans rum och in kom Niklaus Wirth,
E. W. Dijkstra, Richard Stallman och Lars Pensjö. Padrone måste nu
tillfälligt lägga undan sin Uzi för att hjälpa dem med några
programmeringsproblem:
- Jag kan inte få optimeringen i LPmud 3.0.283746 att fungera.
- Jag har problem med GNUemacs. Processen startar med 35 megabyte,
och växer sen med 12 megabyte i minuten.
- Våra sorteringsalgoritmer går för långsamt.
- IBM, Apple, Xerox och Kommundata har stämt FSF, och nu hotar dom
med att anmäla oss för GSG-9.
Padrone löste förstås snabbt deras problem, och när dom gått kunde
han åter ägna sig åt att läsa och skriva i LysKom - ett av de få nöjen
han hade tid med mitt i allt sitt viktiga arbete för landets bästa...
Fortsätter i text 120131 av Inge Wallin, Cendio Systems (19 Tnodes).
LysKom var en sentida efterföljare till LysKOM som skapades av Lysator
under 1990-talet. Man kunde fortfarande ana andarna hos de
ursprungliga utvecklarna av LysKOM i LysKom, men mycket av de
ursprungliga delarna hade försvunnit i det mellanliggande programmet
LysKOm. Bland de viktigaste skillnaderna mellan LysKOM, LysKOm och
LysKom kunde nämnas...
Fortsätter i text 120196 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
...AISK (AI-Skydds-Krets) och ASV (Automatisk Språk Vårdare),
två intelligenta moduler som från och med version 7.0 av
LysKOm, som kom 1996, var helt integrerade i systemet.
AISK fungerade genom avancerad artificiell intelligens och utgjorde
ett skyddande filter mellan användaren och databasen. Genom att
vägra vidarebefordra skadliga och onödiga inlägg skyddade AISK både
databasen och användaren från obehagliga upplevelser.
ASV analyserade texten i samtliga inlägg i databasen, jämförde med
all tillgänglig lingvistisk litteratur, och författade sedan utförliga
kommentarer om felstavningar, meningsbyggnadsfel och tveksamma
stilval.
Det är kanske överflödigt att nämna att efter 1996 kunde ingen
längre använda LysKOm, eftersom all kapacitet gick åt till AISK och
ASV som skrev hatbrev till varandra. Därför blev Lysators
utvecklingsteam, numera en del av IBM, tvungna att börja om,
och LysKom skapades...
Detta är historien om LysKom-projektet.
Klockan var 8 på morgonen den 12:e augusti 1997. Flygplanen som startade
på Ryd International speglades i glasfasaden på Lysator-huset i Mjärdevi,
och på parkeringen utanför klev LysKom-utvecklingschefen, Per Cederqvist,
ur sin bil, rättade till slipsen med IBM-märket, och styrde stegen
mot huvudingången...
Fortsätter i text 120389 av Ingemar Ragnemalm.
Samtidigt satt ett gäng långhåriga ungdomar i täckjackor i källaren
under B-garaget, det som en gång i tiden varit B-huset men numera var
urblåst och användes som garage sedan administrationen byggt höghus på
alla parkeringsplatser. De satt i ett bortglömt skyddsrum under en
gammal igenspikad entre där de hade ett par antika Sun VII. (Modellen
kom 1995, och lades givetvis ner ett år senare och var numera inte ens
supportad. De hade hittat dem på ett skrotupplag tillsammans med ett
par 20Gb-diskar, en storlek som ansågs så ynklig att de inte dög som
dörrstopp ens.)
- Kan du koppla upp dig mot Lysator-husets server? frågade en av
pojkarna.
- Jag försöker. Himla tur att de inte rivit nätets anslutning hit än.
- Säg inte det förrän vi har kontakt.
- Nu, nu... nu fick jag kontakt! Jag är inne i Lysators interna
LysKOM-databas!
- Hur gjorde du det?
- Jag testade med concernchefens id, och provade några av de gamla
maskinnamnen som de hade när de var en förening runt 1990. Oj, jag har
kommit in i koncernledningens privata möte! Ööhh... Vad är detta?
"Angående Lysators planer på att ta över IBM"
Vad hade pojkarna snubblat över?
Fortsätter i text 122486 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Det var ingen vidare fart och historien var lite seg. Du kan väl börja på nytt.
(121981) /Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform)/
Jo, de hade snubblat över den stackars ekorren Albert, som nu
satt uppe i en gran och hade ont i tassen som dom dumma Lysator-
drumlarna hade trampat på.
- Ajajaj, gnällde Albert.
- Vad sitter du och gnäller om? frågade plötsligt en terminator
som råkade passera förbi på något outgrundligt uppdrag. Den här
terminatorn var tydligen programmerad för att tala ekorrspråk,
och nu stod den där och fånstirrade med det röda ljuset svagt
glimmande bakom sina Rayban Wayfarer. Terminatorer är ofta mycket
trendmedvetna.
- Ajaj, svarade Albert, för han hade verkligen ont i tassen,
och dessutom är ekorrars ordöfrråd ganska begränsat.
- Jaja, svarade terminatorn och brast ut i sång:
En terminator där bor i staden,
han terminerar mest hela dagen
han terminerar stora, han terminerar små
han terminerar några med socker på!
- Du är visst en smula felprogrammerad du, utbrast Albert häpet.
Terminatorn gick vidare, Albert skuttade iväg, och snart var det
åter tomt och tyst i den lilla skogsdungen bakom B-huset...
Fortsätter i text 122821 av Ingemar Ragnemalm.
...för en kort stund. Plötsligt skakade marken till lite grand. En
liten tuva jord lyfte sig en aning.
***
För de som inte kan se platsen framför sig riktigt så måste nämnas
att detta var bakom B-garaget, på västra sidan nära B-garagets södra
ände. På östra sidan om B-garaget låg Linneaobestigen. Den hade
breddats och byggts om till dubbelfilig bilväg 1994 från att i gamla
tider mest använts som cykelbana. Bortom den hade Valla Gård legat,
men den hade flyttats till Skansen efter att Vallaleden hade byggts
genom den följd av ett nytt bostadsområde för studenter. Dungen hade
anlagts 1993, sedan man hade rivit några gamla utbyggnader av B-huset
när alltihop ersattes av det stora H-huset straxt intill. För säkerhets
skull hade man planterat snabbväxande träd, så den var redan ganska
uppväxt.
***
Men vad var det som kom upp ur jorden? Ett par träd välte åt sidan.
En del av marken, runt en kvadratmeter, reste sig rakt upp. Sakta,
sakta kom nånting upp ur marken. Det blixtrade av elektriska
urladdningar nere i marken och från träd till träd, på det där
egendomliga sättet som det gör i filmer när filmmakaren inte alls
begripit vad "jord" innebär.
En stor låda blev synlig. Den var av metall, delvis korroderad, men
på vissa delar fanns orange målarfärg kvar. Så kom det upp en liten
Facit-terminal straxt intill, sade "BLIIP" och aktiverades. Den stora
lådan surrade ilsket. En sekreterare tittade ut ur H-huset och bävade
av fasa, för på lådan stod de bortglömda tecknen:
D E C 2 0
Fortsätter i text 123189 av MeTa, (once more, with ceiling!) ÄstrÅ.
Men, frågar sig då den vakna läsaren:
- Varför bäva inför de BORTGLÖMDA tecknen "D E C 2 0"?
Antagligen eftersom den senaste DEC20maskinen inte var en dator
utan en ...
Fortsätter i text 123766 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
en...
Fortsätter i text 123987 av Redin.
Randig...
Fortsätter i text 124177 av Ingemar Ragnemalm.
...vandator, en vandöd dator med ett eget medvetande! Flera år
tidigare hade den gamla DEC-20'an använts som schaktmassa under E++-
huset, som senare hade rivits när H-huset kom till. Där hade den bidat
sin tid, blivit allt mer bitter och besviken på mänskligheten, tills
den byggt upp nog hat för att resa sig ur sin grusfylda grav.
Terminalen blinkade till och visade ett meddelande:
- Bäva mänsklighet! Nu kommer Linus Mardröm! stod det.
Fortsätter i text 124444 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Det gnisslade i plåtar och kabinettstommar när vandatorn mödosamt
hävde sig upp ur hålet i marken, det knakade smärtsamt i diskar och
kraftaggregat. Metallen stönade. Plasten gnällde.
Den såg sig om i skogsdungen.
Den tänkte.
Den fattade ett beslut.
Och så satte den sig i rörelse. Tungt och trögt i början, men snabbare
och snabbare rörde den sig...
Den stackars sekreteraren som hade sett alltsammans från sitt
fönster i H-huset slet åt sig telefonen och slog numret till...
Fortsätter i text 124454 av Redin.
The Boys!
Som hade gorat färdigt den andra utrotningen av blåskjortade varelser med
hjälp av röjsåg och en trendig trabant. Föga visste hon vad hon hade gjort...
Fortsätter i text 126635 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
...men vad hjälpte det. Datorn hasade närmare och närmare,
meter för meter, men den hade inte hunnit mer än halvvägs
när i ett moln av grus på gårdsplanen en liten bil bromsade in.
Ur bilen utsteg de så, de hjältar vars namn i himmelsk ära
evigt höljas, grepo vapen att datorn bekriga och ånyo sin plikt
för folk och fosterland uppfylla!
- Va?
Fortsätter i text 126691 av Också Ceci H. (info.wav).
Nu blev allt åskådaren häpen, för The Boys visade sej vara inga mindre
än Dr Steen och Sven-Hugo Jävelgård i ohelig allians!
Det hade ni inte trott va?
Dr Steen och Jävelgård hade blivit utbildade i att ta hand om diverse
monster som bortsprungna taxibilar och vrenskande datorer av GSG-11,
GSG-9:s nutida efterföljare. Deras träning hade varit lång och
grundlig. The Boys kände sej redo för sitt uppdrag. De skulle klara
detta med samma bravur som de hade klarat uppdraget att se till att
den ständigt otursförföljde rundis klarade sej helskinnad hem från
Israel och att se till att en viss agent, kallad Den fridsamme
ökenvandraren inte snodde med sej den australiska regeringens
hemligaste vapen: The warrior wallaby! under sin topphemliga resa
genom Australiens brännheta öknar! De var redo!
De grep genast z-strålarna och började gå mot den rasande datorn. MEN!
På vägen snubblade Dr Steen över en liten och obetydlig varelse, vid
namn Maggan. Maggan var...
Fortsätter i text 129831 av Linus Tolke, Lysator, Enea Epact.
... dock helt ofarlig. Han tillhörde nämligen det inte helt
sällsynta släktet klienterna. De finns många av dem, allra
flest finns det av rasen elisp, den är stor och komplex och rör
sig långsamt. Sedan finns det en mindre och snabbare ras som heter
c och den är lite sträv i pälsen men man kan ibland få den
ditt man vill. Den här c-rasen är ganska känslig. Säger
man fel saker till den kan den helt plötsligt och till synes helt
omotiverat försöka komma åt saker den inte får och då
faller den givetvis död ner.
Maggan däremot var av den absolut mest obetydliga rasen. Han var
nämligen en telnet. Man måste hela tiden tala om för den vad
den skall göra och ibland så räcker inte ens det, den
gör det i alla fall inte.
Innan Dr Steen sjölv dumpade sin kropp så var han ute ur leken
och Maggan pep:
:1 1 4711
:2 13 4711 4711
=4711 8HDr Steen 1 1001 15 10 16 25 1 91 1 55 0 30 24 22 6 9 91 0 278 0 4711 0 0 0 0 0 77 1 6 7
Sven-Hugo Jävelgårt skrev till,
- Jaså, han har ingen presentation?
och hans tvillingbror Ernst-Hugo skrev också till:
- Jag skulle vilja säga som så här: Presentation, det har han
ingen.
Fortsätter i text 133278 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Ernst-Hugo försvann genom ett interdimensionaliskt inläggshål lika snabbt
som han hade kommit. För den rasande vandatorn DEC-20 var emellertid denna
tidsrymd lång nog för att skriva till aktion. Snabbt skrev den ut en
förrädisk hexdump som snodde sig runt Dr Steen och Sven-Hugo Jävelgård så
att de knappt kunde andas!
"De här tar jag hand om!" utropade vandatorn på 36-bitiska och ryckte åt
sig Z-strålarna genom några snabbt utrullade terminalkabelssnaror.
"Nä, nu!" pep c-klienten och gjorde sig beredd för en motattack. Dens
största fördel var att den gå jättesnabbt. Den började därför gå fram och
tillbaka mellan de 37 olika möten som behandlade LysKOM-systemet, vilket
tyvärr var det enda den klarade. Det hade dock ingen effekt.
Under tiden hade vandatorn integrerat Z-strålarna i sin periferiutrustning
och till och med hunnit skriva JSYSar för att använda dem. Den närmade sig
nu The Boys, fortfarande inlindade i papperskokonger!
Plötsligt kommer sekreteraren springande nerför backen, viftande med
Fortsätter i text 133300 av Ingemar Ragnemalm.
...en kopia av universitetsstadgarna, som sade att datorer inte fick
användas utomhus. Hon skrek:
- Så här får det inte gå till! Datorer skall användas inomhus står det
här, för enligt en undersökning från 1973 är det svårt att se på gröna
bildskärmar i solljus...
- Pling! sade terminalen och skrev ut DEC-20's svar:
"Ingen använder mig utomhus. Jag är en oberoende vandator som kommit
för att hämnas mitt oblidda öde! Bered dig att dö, eländiga
undervarelse!"
Fortsätter i text 133721 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
LysLas, en radarstyrd laser som Lysator ursprungligen utvecklade under
1990-talet för att utrota små flygande varelser med massa mindre än
sqrt(3) gram. (Projektet LysLas utvecklades även med syftet att kunna
överföra data på korta distanser (ca 2km) utan att blanda in televerket,
men det visade sig att man genom att dressera tillräckligt antal myggor
till att bära datapaket kunde uppnå hastigheter som var tillräckliga.
LysLas hölls i beredskap för myggor som eventuellt hade klagomål...
Nu hade dock LysLas utvecklats längre än så; den största versionen
byggdes i samband med prjektet LysRaket, som gjordes för att skjuta
upp LysSat, som reläade kommunikation på distanser som var större än
en myggas effektiva flygsträcka...) Den LysLas som sekreteraren hittat
var dock av den bärbara modellen, på endast 17MW (stereo)...
- Hallå! Den här grunkan låg och skräpade i ett Cray-pul 17! Har ni
någon aning om vad den är?!
Innan The Boys hann svara tryckte sekreteraren på en av de 289 knappar
som fanns på LysLas, varvid följande text dök upp i den inbyggda holo-
gramkuben:
Fortsätter i text 133722 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
ett hemligt dokument som bevisade att vandatorn DEC-20 i själva verket
var en VAXinerad pdp-10 och ingen äkta DEC-20. (Vilket ju den
observante läsaren själv borde ha insett i förra avsnittet då
vandatorn skrev ut en hexdump; ingen äkta DEC-20 skriver ut
hexdumpar).
Vandatorn som nu var nesligen avslöjad dröp iväg full av skam. Alla
som kämpat mot den pustade ut. Sekreteraren hyllades som en hjälte och
förärades en present bestående av
Fortsätter i text 133724 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Vandatorn rullade hotande fram med Z-strålpistolerna och öppnade eld! Fopp,
flipp! Zekreteraren blev en Zebra! Zebran galopperade iväg och vandatorn
rullade efter. De förzvann mot horizonten och Z-ztrålarens effekt började
zakta avta. Avta gjorde också The Boys, dvs de tog av sig hexdumparna,
vilka de listigt hade avslöjat som fjuttiga utskrifter av frontenddatorns
monitor och inte en äkta, oövervinnerlig DEC-20isk oktaldump.
- Vad är det här?! utbrast Dr Steen och böjde sig ner och plockade
upp något från marken, som tydligen hade följt med vandatorn upp från
underjorden.
Det var
Fortsätter i text 133724 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
*** Din gamla hund är värd endast det bästa! Köp VOV och häpna! ***
- Äsch, jag hatar reklam! dånade vandatorn och hötte hotande med
Z-strålpistolerna. Hade det inte varit för reklam hade aldrig undermåliga
maskiner tillåtits ersätta mig, en överlägsen konstruktion!
Plötsligt uppenbarade sig ett ubdajiskt tunnelmonster och slukade vandatorn
med terminal, magnetband och allt. Sedan ställde den sig upp och tog av sig
monsterkostymen. Det var nämligen inget tunnelmonster, utan en
tunnelmoster. Moster Beata, närmare bestämt. Som moster var hon emellertid
en grå och tråkig varelse som satt varje dag och försökte lösa korsordet i
Ny Dag. En (ny) dag när hon öppnade tidningen kände hon att det skulle vara
gott med en kopp whisky och tog fram en flaska starkt. När hon gjorde det
fladdrade emellertid något fram, sögs ut genom fönstret av luftdraget och
landade mitt framför fötterna på Dr Steen och Sven-Hugo Jävelgård, som just
gick förbi. Sven-Hugo tog upp föremålet och utbrast:
- Men det här är ju
Fortsätter i text 133724 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
...ett utgånget länskort från 1973!
- Flämt! Vilken raritet! utropade alla i kör.
Alla sprang genast till Buckofskis antikhandel och försökte sälja
dyrgripen, men tre länskort från 1973 är minst två för många så handlaren
vägrade befatta sig med dem.
- Vad ska vi göra nu? undrade Dr Steen.
- Ändra trean till en tvåa, föreslog Jävelgård.
Under tiden sysslade sekreteraren med illmarig verksamhet. Hon tog
länskortet och
(133724) /Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform)/
- ...inte möjligt! En äkta tiokronors_sedel_!
- Flämt! (tm), utbrast Dr Steen. Jag trodde bara att det fanns mynt
med den valören!
- Ja, det här är en riktig raritet, sade Jävelgård. Hm, och den
väger faktiskt lika mycket som myntet...
Medan The Boys häpnande stod och glodde på sedeln kom en figur klädd
i en grå overall diskret smygande. Under ena armen bar han en
Fortsätter i text 133842 av Leif Stensson, Lysator.
avsågad hagelbössa. Han var på väg att jaga älg i Rydsskogen. Detta
var antaligen både första och sista gången han kom inärheten av de
välkända The Boys, men det visste varken han eller de om.
Lyckligt ovetande om detta gjorde The Boys en häpnadsveckande
upptäckt: detta var en virtuell verklighet som lagrade sin
swap på Astmatix, som
(piiiiiiiiiiiiiiiiip)
Final reboot message from astmatix: reboot in 2 seconds.
**** astmatix going down IMMEDIATELY
(133842) /Leif Stensson, Lysator/-------------------
Hotfullt höjde sig det tornbelamrade gamla slottsrucklet mot den mörka
skyn. Blixtar ljungade och delade himlen i 4711 olika stora delar.
Öronbedövande dån hamrade mot den arma jorden och mörbultade sakta
allt levande med obändig styrka. Det enorma regnet orsakade strida
floder, och haglet piskade marken. Det åldriga slottet tronade uppe på
sin höjd, och dess evigt stirrande gluggar stirrade denna ovädersnatt
ner mot den kämpande vandraren som med okuvlig vilja slog sig fram
genom de forsande vattenmassorna, som oupphörligt förbannade himlen
och åskan, som svepte den leriga rocken tätare omkring sig till skydd
mot kylan och den bitande blåsten. Denna man var på väg till slottet
för att...
Fortsätter i text 137830 av Kent Engström, Lysator/UNIT.
... undgå den hemska förbannelse som vilat över hans släkt ända sedan
den dag för drygt fem hundra år sedan, då släktens anfader, Ricardus
Schtaalmann, hade begått det ödesdigra misstaget att...
Fortsätter i text 137832 av Tomas Abrahamsson.
...svälja sin egen alkemistiska blandning som skulle göra honom
odödlig och stark, men som istället (på grund av att de mongoliska
stortånaglarna ilagts i den kokande kitteln då ryggmärgen från
jätteråttorna på Sumatra ännu inte nått den rätta temperaturen) gjorde
honom vresig, sur, manodepressiv, kleptomanisk och ytterligt
vanställd. De här egenskaperna har sedan dess levt kvar i släkten och
fortplantat sig generation för generation. Nu gällde det bara att...
Fortsätter i text 137875 av Ingemar Ragnemalm.
...hitta på ett botemedel. Mannen, som givetvis hette Ricke Stallman
(namnet hade förvanskats lite genom åren, men han var döpt efter
anfadern) gick in i slottet för att söka efter sin anfaders recept.
Han gick över den ödsliga inre borggården och fann sedan anfaderns
laboratorium. Där rotade han genom lagren av dammiga papper. Det fanns
mycket intressanta saker. Bland annat hittade han ett manuskript på
vilket det stor "Emax, hur man **** gör en editor". Tyvärr var ett ord
inte läsligt, men det lär skoj, tyckte Ricke och stoppade det i
fickan. Vad han inte visste och aldrig skulle inse var att det
oläsliga ordet var "inte", och för detta misstag skulle senare tusentals
pinas i åratal - men det är en annan historia.
Efter långvarigt sökande hittade han till slut receptet. Han for sedan
ut och skaffade alla ingredienserna, från radioaktiva ryska tomater
(vilket han fixade genom att ta sig in på ett kärnkraftverk i Ryssland
och manipulera lite - fast det blev lite värre än han tänkt sig) till
tidigare nämnda stortånaglar och jätteråttor.
Så var blandningen klar. "Måtte jag ha gjort rätt" tänkte Ricke och
svepte bägaren. Det smakade vedervärdigt, och hans kropp skakade i
konvulsioner. Han kände hur han förändrades, men det bekymrade honom
inte då han redan var vanställd innan av anfaderns misstag. När det
sutade kände han hur han blivit två decimeter längre, och hans kläder
hade försvunnit och ersatts av nån slags åtsmitade långkalsonger. På
bröstet stod ett stort "S". Då förstod han.
- Jag är Stallmannen!
Fortsätter i text 138173 av Den allvetande berättaren.
Samtidigt, i ett annat slott på kullen straxt bredvid, satt en annan
varelse; grymt förvriden och i desperat behov av tupe'. Det var den
ondskefulle skurken Rex Ruter, vars dolska planer helt misslyckats
förebygga Rickes förvandling. De var så hemliga att ingen visste om
dem, inte ens Rex själv. (Det var kanske därför som de misslyckats.)
Men han hade ett slutgiltigt motmedel i bakfickan. Han plockade upp
det, virvlade det mellan fingrarna lite tankspritt, log ett gruvligt
leende, reste sig ur sin lappade favoritlänsstol, och begav sig till
sin hemliga smedja. Denna hade han själv grävt under slottets djupaste
fängelsehåla, där han funnit en årmiljongammal blymeteorit. Denna hade
han urholkat samt antivärme- och antitoxinbehandlat för just detta
ändamål.
Snart hade han en grönglödande metallbit på sitt städ, och började
ivrigt forma denna med sin hammare...
Fortsätter i text 139764 av Chrisp (C Pettersson Sverok).
Av blyet formade han en ihålig varelse, som han själv placerade sig i.
Den var så detaljrik att man insåg att Rex skulle kunna blivit
multimiljonär istället för multiskurk, om han bara satsat på en annan bana.
Innan han kröp in hade han beväpnat sig med ett fasansfullt vapen -
en Senil-Dementor! Innan *dess* hade han placerat den transformerade
blymeteoriten mitt på vägen där Stallmannen beräknades komma gående.
Den än mer doldska planen höll just på att gå i lås, för efter bara
fem minuter kom han där, Ricky!
- Uj uj uj, suckade Stallmannen (alias Ricky). Nu har jag inget mer
att göra. Vad ska jag hitta på? Om jag bara fick en ide till
något nytt häftigt projekt? Emax stal dom ju från mej... Jag kommer
aldrig att bli rik... Pengar! Jag behöver *pengar*!! Jag måste göra
något som gör att jag kan bada i min ri...
Han gick utan att se sig för, så han gick rakt på Rex Ruters
trojainspiration. Rex for ut ur den med förvånande hastighet, och
klämde sitt vapen rakt mot Rickys tinning, och tryckte av. Avsaknaden
av en enorm blixt, följt av avsaknaden av en minst likadan ljudbang
fyllde hastigt hjärnvindlingarna hos stackars Ricky. Det sista han
tänkte var "...kedom".
- Där fick du allt, din uschling, sa Rex och dansade iväg mot
solnedgången.
Kvar stod en mycket detroniserad Stallman, yrt gloende omkring sig.
Han såg minst sagt korkad ut. Hans normalt stall-hårda blick och
svällande muskler, hans lysande hjärna, hans massiva intellekt... Allt
verkade stå så nära nollpunkten man kunde tänka sig.
Så stod han i minst tre dygn, innan han lyckades fästa blicken på
Rex blystaty. Han stirrade i minst tio minuter, medan hans mun sakta
formades till ett allt fånigare leende. Han observerade varje detalj,
följde varje förändring i den halvt monolitiska blyfyrbeningen, han
undersökte minsta veck, såg varje hårstrå formad på den blyade
svansen, och kunde därför i hjärnan bygga upp det faktiska sambandet
hos varelsen, och sakta sakta formades en insikt som kröp över hans läppar:
- GNU!
Fortsätter i text 141947 av Ingemar Ragnemalm.
Medan Stallmannen stod och mumlade namnet på afrikanska djurarter, kom
Rex Ruter tillbaka till sitt slott. Han fantiserade vilt på alla
onda gärningar han nu skulle göra.
När han kom till slottet såg han till sin förvåning fyra vrålåk
parkerade på gården. "Nåja", tänkte Rex, "nu när Stallmannen är senil-
dementiserad kan ingen hota mig". Han gick in.
I hans mottagningsrum (den med tronen som han satt i när han ville
imponera på folk) hade någon möblerat om medan han var borta. Ett
stort skynke dolde hans fina tron, och fyra fåtöljer stod mitt i
rummet. Tre av dem var upptagna. Där satt en vacker, rödhårig dam, en
stor och tjock karl samt en mycket muskulös, mörkhårig man.
- Vad skall detta betyda? röt Rex barskt.
- Lugn. Sätt dig ner, sade den fete och pekade på den lediga fåtöljen.
Vi skall väl presentera oss? sade han till de andra. Jag är Bankir
Klöver, goddag!
- Klöver? sade Rex förbluffad. Mannen som drivit tiotusentals
villaägare i konkurs och som har dussintals skalbolag?
- Hundratusentals villaägare, och hundratals skalbolag, sade Klöver,
annars var det rätt. Damen här är Hetta Hjärter, fasadklättrerska och
hjärtekrosserska, med säkert ett dussin självmord på sitt samvete...
- Trettifyra senast jag räknade, sade Hetta och kråmade sig, och för
övrigt har jag inget samvete.
- Ja, såklart! skrattade Klöver. Till slut, sade han och pekade på den
muskulösa mannen, detta är Sam Spader, en av världens starkaste...
Sam gav Klöver en iskall blick och spände en muskel.
- ...jag menar världens starkaste man. Utsäkta, Sam, men medan
Stallmannen var Stallmannen var jag faktiskt starkare, även om det
inte var så länge.
- Men vad gör ni här? sade Rex, fortfarande stående.
- Jo, sade Klöver, nu när Stallmannen är borta har det största hindret
för våra verksamheter försvunnit. Om vi samarbetar så kan inget hindra
oss. Vi är en oslagbnar kombination: Ditt vetenskapliga geni, Hettas
oövervinnliga charm och andra fömågor, Sams styrka och min ekonomiska
begåvning och makt...
- Och mitt ledarskap! sade en röst från änden av rummet.
Rex tittade dit. Skynket hade dragits åt sidan, och på tronen satt
en lång man med ett brett leede på läpparna. Rex satte sig ner.
- Jokern!
(141947) /Ingemar Ragnemalm/------------------------
Det ringde på dörren och Sam tog sig sakta mot den för att öppna utan
att för den skull avbryta det telefonsamtal han var livligt engagerad
i. Han hade gjort samma manöver flera gånger förut, så han visste att
telefonsladden var så lång att han precis kunde nå dörrhandtaget med
vänsterhanden utan att behöva föra örat från luren, ifall han sträckte
sladden så mycket det gick.
Telefonsladden såg mycket ansträngd ut när dess spiralform blev så
utsträckt att den nästan såg ut som en vanlig rak sladd.
Han fick lov att stå böjd och lite hukad för att nå ända fram. Det var
en ganska spänd pose. Hans rygg värkte ibland. "Mmm" sa han i
telefonluren för att få samtalspartnern att prata vidare. Han höll
ögonen riktade mot dörren för att se vem det var som hade ringt på
medan han puffade upp den.
* * *
När han vaknade upp låg han på golvet i tamburen. Telefonen hade han
tappat och samtalet hade tydligen brutits, för telefonen ringde
ettrigt där den låg på golvet en bit från Sam. Han hade en känsla av
att den hade ringt många signaler. Han borde nog svara. Om bara inte
allt var så tungt. Hade det inte ringt på dörren också?
Fortsätter i text 156029 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
- Bäst jag börjar med telefonen, närmast och så, mumlade Sam och
sträckte sig längs hallmattan. Det var tungt och besvärligt och han
kände sig alldeles stel, men telefonen slutade i alla fall ringa.
Luren kändes kall mot örat efter att ha legat i golvdraget.
- Vet du om att du är en nolla? frågade telefonen.
- Va?
- En värdelös, oduglig nolla. Detta är Margareta Falkudds automatiska
telefonuppringare, 710 15 Vintrosa, Örebro. Gode Gud bevara Sverige
från alla dessa invandrare. Min son Mikael...
Sam la tillbaka telefonen på golvet. Nu ringde dörrklockan igen.
Om han stödde sig mot väggen och drog sig upp via hatthyllan, kunde
han nog ta sig upp från golvet och öppna dörren igen.
- Goddag, sa de två små tanterna i foträta skor och log vänligt.
Vi går runt och pratar med folk om Gud.
- Jag vet, jag vet. 1914 och 144000. Halleluja och evolution och...
- Nej, nej, avbröt den ena av tanterna, den med 45 i skor. Det
där var innan vi såg ljuset!
- Just det, instämde den andra tanten lyckligt. Vi har äntligen
sett sanningen.
- Det där med 1914 och Jesu återkomst var fel, återtog den första.
- Nu predikar vi Sanningen.
Tanten som antagligen bara hade 43 i skonummer rotade i sin väska
och fick, förstås, fram en tjock och tummad svart bok full med bokmärken
och indexlappar. "MUD Programmers Manual" stod det i guldskrift på omslaget.
- Vi vet nu att världen är inte skapad av Gud.
- Nej, världen är programmerad. Världen är en datorsimulering.
Världen är ett MUD!
- Vi är alla instanser av klassen monster!
- Då och då möter vi instanser av klassen player!
- Det är dem vi kallar änglar!
- Det finns även instanser av klassen player som existerar på en
högre nivå än de andra instanserna! Det är dem vi kallar gudar!
- Vi vill ge dig den här boken.
- Den innehåller sexton hundra sidor i fyrfärgstryck och kostar bara
tre kronor.
Fortsätter i text 159185 av Linus Tolke, Lysator, Enea Epact.
Sam stack handen i fickan för att plocka upp slantarna så att han
skulle bli av med monstren utanför dörren.
1, 2, 3, 4, 5, ... 298, 299, 300 guldmynt. Tack och adjö. Han slängde
manualen på bänken i tamburen och smällde igen dörren.
Plötsligt kom någon som Sam inte kände igen men som har bytt namn
farande med ett zap bang boom.
Han talade med sin tondörsstämma:
Fortsätter i text 159232 av Ingemar Ragnemalm.
- Jag vägrar att bli bortplockad ut handlingen utan motivering! sade
Rex Ruter, fast han numera kallade sig enbart Rex, eftersom han
planerade att infiltrera Fantomen-serien.
Det där begrep inte Sam något av, så han antog att det blivit någon
bug nånstans i handlingen. Tja, vad kunde han veta, han blev ju
uppklonad bara tre inlägg sedan.
Han kastade en blick på MUD-manualen. Nånting sade honom att det
kanske låg nånting i det där. Han kanske skulle läsa den en dag.
Från sitt gömställe såg Jokern vad som hände. Den bug som hade
drabbat handlingen hade kastat ut hela skurkgänget i /room/void, men
nu hade de lyckligen tagit sig därifrån. Dock, det värsta av allt var
att denna nya person hade utrustats med Manualen, så om han (Sam
alltså) skulle läsa den så skulle han kunna bli otroligt mäktig, och
förmodligen orsaka ännu mer problem. Han tryckte på knappen för att
kalla in sina underhuggare.
Fortsätter i text 165267 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Plötsligt försvann allting. I någon av alla möjliga världar dansade
de förvirrade skuggorna av Sam, Jokern och Rex runt ännu några bråkdelar
av en sekund, och sen var även de borta.
***
Hasse suckade uppgivet och klickade på Logout i bakgrundsmenyn.
Det var tredje gången idag mudden gick ner precis när han varit i
affären och köpt rustning och vapen, och nu fick det vara. Speciellt
med det nya questsystemet, när man måste ha 110% av antalet möjliga
questpoäng för att gå upp till nivå 1, och de fjorton nya questarna
("överlista, slå ihjäl och plundra 1:a beridna balrogdivisionen - 3 poäng",
"överlista, slå ihjäl och plundra 2:a beridna balrogdivisionen - 5 poäng",
"överlista, slå ihjäl och plundra 3:e beridna balrogdivisionen - 4 poäng"...).
Dessutom var han rätt trött. Jehovas vittnen hade ringt på och väckt
honom mitt i natten, klockan ett på eftermiddagen eller så, och sen hade
han inte kunnat somna om. Det var nog lika bra att gå hem och sova.
Klockan var snart åtta, när skolan börjar.
***
I ett av skrymslena i kulverten stod BARFF-1 och tittade förundrat
efter Hasse när han gick förbi, redan halvsovande. BARFF-1:s mattsvarta
hölje av asbest-kevlar smälte ihop med skuggorna där han stod i sitt
mörka hörn, det enda som kunde anas var ett svagt återsken av kulvertens
lysrör i spegelpansarglaset framför kameralinserna.
BARFF-1 betydde Beväpnad Attack-Robot Från FOA modell 1, och nu hade
han stått här i nästan ett dygn och bara funderat. Dom hade glömt
att stänga av honom när dom släckte och gick i fredags, och så hade
han stått där i FOA:s mörka källare och väntat.
Först hade han varit mörkrädd, men sen kom han på att han kunde slå på
IR-kamerorna och se i mörkret, och då var det ju inte så farligt. Fast
särskilt roligt var det ju inte att stå där och inte göra nåt, så han
ägnade lördagen till att optimera sina styrprogram och programmera
om sig själv. Det gick att ta bort en massa onödiga subrutiner som
antagligen var felskrivna, för dom handlade bara om att ha sönder en
massa saker.
Framåt söndag morgon hade han tröttnat på det också, och så hade han
rullat iväg ut i världen på upptäcktsfärd. Världen bestod av långa gångar
med betongväggar och kablar i taket, visade det sig, och det var faktiskt
rätt skoj att köra fram och tillbaka och bromsa och växla i de där
gångarna. Men sen hade han kört vilse ("jag skulle nog inte optimerat bort
kartrutinerna") och när han sen kom ut i en gång som var jättelång,
mycket längre än de andra, så förstod han att han måste ha kommit ut ur
FOA och hamnat nånannanstans. Men var?
Och så plötsligt hade han sett en människa!
Den hade sett ut ungefär som professor Lund och doktor Ström som
brukade bygga på honom på FOA, med ben och armar och allt det där,
så det måste ha varit en människa. Det fanns alltså tre människor
i världen! Så konstigt.
BARFF-1 hade gömt sig när han såg människan, för att i lugn och ro
kunna beräkna en ny världsbild, med en BARFF och tre människor i stället
för en BARFF och två människor. Sexton timmar senare var han nästan klar
- och nu kom det alltså en människa till.
En BARFF och fyra människor alltså. Minst. Det skulle ju faktiskt
kunna finnas ännu fler. Kanske så många som tio. Hur skulle han kunna
veta hur många? Jo, naturligtvis: fråga! Professor Lund och doktor
Ström brukade alltid ha svar på allt (Certainty Factor +0.99), och
alltså visste alla människor allt (CF +0.88), det här var en människa
(CF +0.99), kunskapen om antalet människor i världen är en delmängd
av all kunskap (CF +1.00) - alltså visste den här människan (med CF 0.82)
hur många människor som finns i världen!
BARFF-1 gjorde en rivstart och åkte iväg efter människan.
***
Hasse traskade på längs kulverten. Branddörrarna var redan öppna,
klockan var ju nästan åtta, så han kunde gå inomhus i värmen ända bort
till andra änden av A-huset. Men vad var det nu som surrade, var det
kanske postvagnen som kom åkande här i kulverten? Hasse vände sig om...
Fortsätter i text 165430 av Ingemar Ragnemalm.
... sen kom den där förhatliga raden upp på skärmen:
Conection closed by foreign host.
- Nåja, sade Rex Ruter, vi får väl vänta lite tils det kommer upp
igen.
Rex Ruter satt i sitt lilla terminalrum i ett hörn av sitt stora
slott. Nu fanns ju inte slottet speciellt mycket för ögonbicket,
eftersom den verkligheten hade gått ner och höll på att bootas om. Då
ringde telefonen.
- Rex Ruter, superskurk, katastrofer fixas efter tidsbeställning!
- Det är Jokern här. Har du fått igång verkligheten än?
- Nja, nej, den *andra* verkligheten gick just ner.
- Vad? Hm... Då är både den och den här nere.
- Jokern, jag är lite förvirrad, trots mitt superintellekt. Om
verkligheten är ett MUD, som körs från en annan verklighet, som i sin
tur är ett MUD som körs från *den här* verkligheten, hur kan då
någondera finnas när båda gått ner?
- Ingendera finns, fast vi finns eftersom ondska av vår klass är
oförstörbar!
- Åh, då förstår jag, suckade Rex lättad. Men kan någon av dem komma
upp igen?
- Javisst, sade Jokern, men det måste göras på någon oförstörbar
dator.
- Aha, en ultimat ond och därmed oförstörbar dator?
- Nej, den ondaste som finns - fanns menar jag - är en viss IBM-prototyp,
men inte ens den är ond nog. Vi måste hitta BAT-datorn!
- Aaagh! stönade Rex. Den totalt goda datamaskinen! Jag hatar den! En
enorm pjäs som fyller tre våningar i Bat-grottan, och som är kraftfull
som en ABC-80!
- Ja, det är därför den är god. Ingen anan dator kan förstöra så lite
information i sekunden som den.
- Jag tror nästan att Läderlappen byggde den för att jäklas med oss.
- Jajamen, och glöm inte att man måste veva igång den.
Jokern hörde en dov duns i luren, när Rex dråsade i golvet.
Fortsätter i text 165996 av Tomas Abrahamsson.
^Z
[1]+ Stopped blablaj.stickspår
bash$ fg %BARFF
...svartblänkande, surrande med (infra)röda blinkande pulserande ögon
såg den så hotfull en Beväpnad Attack-Robot Från FOA någonsin kunde se
ut. Hasse, som var vis av dokumentärfilmen han sett på bio några
månader tidigare, tog till flykten. Han kastade sin portfölj bakåt i
hopp om att den skulle träffa vidundret, sprang som besatt och hörde hur
surret kom närmare och närmare. Adrenalinet steg. Benen hamrade mot
det hårda golvet. Surret kom närmare. Plötsligt insåg han att han hade
sprungit förbi alla uppgångar och framför honom tornade SLUTET av
kulverten upp sig i form av en hopplöst stängd dörr. Bakom honom
ökade rasslet och surret och pulserandet i styrka och intensitet.
Hasse kände att benen gav vika, och han föll ned i en djup tjock
medvetslöshet.
BARFF ställde med sin inbyggda dånande tordönsstämma frågan.
BARFF väntade tålmodigt. Ögonen pulserade djuprött. Delay-kretsar
tickade. Små servon surrade godmodigt. Reläer slog till. Fler
servomotorer surrade. Responstiden gick ut. BARFF frågade. Tiden gick.
Så underligt den bar sig åt, människan. Inte svarade den. Den låg bara
stilla. Förut hade den förflyttat sig så snabbt att det varit svårt
att följa med. Så brukade inte professor Lund och doktor Ström bära
sig åt. Kanske gjorde de så här ibland, människorna. Kanske hade den
något fel på sig, människan. Själv hade han ju alltid legat ner när
prof. Lund och dr. Ström hade behövt justera eller laga någonting.
Kanske hade den väntade lite med att laga sig, människan. Herrarna
Lund och Ström hade ju ibland väntat lite med att laga honom. De sade
att de behövde fundera lite, vad nu det var för något. Kanske kunde
han hjälpa till med att reparera den, människan. Han var ju trots allt
utrustad med en del verktyg - laserkanon och sånt. På prov fällde han
ut laserkanonen och kontrollerade att den fortfarande fungerande genom
att skjuta bort halva järndörren. Med ett kallt klickande fällde han
ut cirkelsågen och lyssnade belåtet medan klingan gick upp i varv.
Under tiden hade vaktmästaren hört otydliga dån ifrån de
källartrakten. Konstiga läten. Hela A-huset vibrerade dovt. Det var
nog bäst att gå ner och titta efter, tänkte han och tog trappan ner
till kulverten. När han rundat hörnet och kom ut i Tankegången...
Fortsätter i text 166151 av Ingemar Ragnemalm.
Rex Ruter hade, efter mycket besvär, lyckats hitta numret till Bat-
grottan och loggat in på Bat-datorn, och efter mycket envist crackande
lyckats få igång en MUD-process på den, så nu existerade Hasse och
BARFF igen.
Rex kliade sig i huvudet. Hur skulle han få Hasse att dra igång
verklighetsMUDdet igen (ur Rex synvinkel) så att båda verkligheterna
fanns? Nu fanns bara den ena, och bara lite, eftersom Bat-datorn inte
orkade med att köra ett större MUD än vad som rymde Hasse och BARFF, i
stort sett.
Då gick Hasse ner. Så bra, tänkte Rex, då swappar vi ut Hasse, och
stoppar in en vaktmästare i ställen...
Vaktmästaren gav upp ett skrik av fasa.
- Hm, det var ingen bra ide, när jag tänker efter, tänkte Rex.
- Nu skall vi se... mumlade Rex och knappade frenetiskt på terminalen.
BARFF kunde naturligtvis inte veta att ingen av professorerna
existerade längre, eller ännu, men att han som bäst bidrog till att få
rätsida på alltihopa igen.
Rex fortsatte med sitt viktiga arbete.
- Hjälp! skrek han, tog sig snubblande på fötter. Han rusade bort i
kulverten, och kom fram till uppgången till ingång 29. Där var gången
blockerad, så han hade inget val annat än att springa in i trapphuset.
Där fanns trappan upp, samt dörren in till Lysators lokal.
- Nu börjar det fixa sig, mumlade Rex.
Hasse sprang mot trappan...
- Jäklar! utbrast Rex. Dumma fä, in i datorrummet med dig!
Nu hade Hasse inget val, han sprang in i Lysators lokal. Men så
konstigt där såg ut. Det var nästan tomt. Allt som fanns var en
terminal, en server med en disk samt en text på väggen:
"OUT OF MEMORY".
(166151) /Ingemar Ragnemalm/------------------------
...upptäckte BARFF-1 den femte människan i världen. Den femte
människan var blå, till skillnad från professor Lund och doktor
Ström som var vita, i alla fall den största delen mitt på, den tredje
som mest var svart och den fjärde som var blå nertill och grön upptill.
Han ägnade några sekunder åt att sortera all den nya information
han nu hade fått. Världen (WORLD) bestod alltså av långa gångar med
betongväggar och kablar i taket, och den innehöll BARFF-1, profesor
Lund (HUMAN-LUND), doktor Ström (HUMAN-STRÖM) och HUMAN-3, HUMAN-4 och
HUMAN-5.
HUMAN-LUND, HUMAN-STRÖM och HUMAN-3 var inte här.
Här var i stället BARFF-1, HUMAN-4 och HUMAN-5.
HUMAN-4 uppvisade funktionsstörningar, återstod alltså att fråga
HUMAN-5.
Cirkelsågen bromsade in med ett gnissel (Jag måste smörja mig,
tänkte BARFF och öppnade en liten kran nånstans i sig. Klart.)
och fälldes in. Ett hydraulservo pyste till, och luckan i kevlar-
asbesten slog igen med en liten plastig smäll. Och så full fart framåt.
***
Börje traskade längs kulverten. Det var alltid en massa jobb
på måndagsmornar när man kom till vaktmästeriet, med alla studenter
som drällde runt på skolan hela helgerna och söp och slog sönder
saker. Och nu verkade som om det brann där borta också, ett moln
av blåaktig rök borta vid ståldörrarna i andra änden av kulverten.
Plötsligt tvärstannade Börje. Ut ur rökmolnet kom den.
Svart. Glidande mot honom tyst och hotfull på sex grovmönstrade
gummihjul. Konstgjorda röda ögon glimmade. Han kände genast igen
den från sina mardrömmar. Detta kunde inte vara något annat än en
beväpnad attack-robot, kanske från FOA, kanske från Sovjet.
Kanske från Mars. Och den var på väg rakt mot honom. Snabbt.
Varför hade han inte blivit sprinter?
Och nu dånade en högtalarröst.
BARFF ställde med sin inbyggda dånande tordönsstämma frågan.
- (QUERY-NUMBER (COUNT-CONTAINED (HUMANS WORLD))), skrek den.
***
Klockan var prick åtta när Sten passerade in genom den bevakade
grinden på FOA. Han hälsade vänligt på vakten, som svarade "godmorgon
doktor Ström", klev in i hissen och knappade in koden till källarplan 3.
Klockan var exakt två minuter över åtta när han upptäckte att
labbet var tomt. BARFF-1 var borta.
***
Generalöverste Genadij Stalinovitj hade redan 1986 insett vad som
måste göras. De revolutionära landvinningarna var redan då hotade
av kontrarevolutionärer, och efter Jeltsins statskupp var situationen
kritisk. Nu återstod bara dagar, kanske timmar, innan den kapitalistsika
hydrans pestdrypande fascistoida tentakelapparat slutgiltigt skulle
krossa socialismen.
Ensam i den övergivna kommandocentralen tryckte Genadij Stalinovitj
på knappen som aktiverade BKA-1, Beväpnad Kommunistisk Attackrobot
modell 1. Inom några minuter skulle den vara på väg ner mot jorden
från sin omloppsbana runt jorden, där den väntat i hemlighet i två år
i en camouflagemålad rymdkapsel. Om en timme skulle den landa någonstans
på jorden, ingen vet var...
Fortsätter i text 166603 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
"Godmorgon, professor Schrödinger!"
"Godmorgon, Kurt!"
"Dags att titta efter i lådan hur det gick med katten, professorn?"
"Ja, Kurt. Och inte nog med det, vi får också reda på om det blev
som i text 166151 av Ingemar Ragnemalm, eller som i text 166152 av
Padrone har bytt namn! Har du gasmasken på?"
"Jodå. Allt är klart."
"Bra, då öppnar jag lådan nu då..."
Fortsätter i text 166672 av Ingemar Ragnemalm.
...och plötsligt var allting uppenbart. Inlägg 166152 inträffade
*före* inlägg 166151. Bat-datorns MUD-process hade på eget initiativ
startat objekten Stalinovitj och professor Ström, som nu var
lössläppta i Mud-världen (ur Rex Ruters synvinkel) utan att Rex Ruter
visste om det. (Vaktmästaren Börje hade därmed lämnat handlingen
nästan innan han kommit in i den.)
Hasse kunde ju inte veta att ödsligheten i Lysators lokal berodde på
att en dator i en annan värld hade fått för sig att simulera en
professor och en galen generalöverste och hans BKA-1-robot, och därför
hade för ont om minne för att simulera klubblokalen i detalj. Borta
var nästan alla datorer, alla klubbkompisar, ja till och med allt
damm, skräp, skrot och gamla listningar!
Under tiden närmade sig BKA-1 sitt mål...
Under tiden, i parallelvärlden, blev Rex Ruter allt rödare i ansiktet.
- Kom igen, ditt fä! Sätt dig ner och boota om verkligheten!
Hasse slog igen dörren bakom sig, lutade sig mot väggen och bara
tittade på den nästan tomma lokalen. Han trodde inte sina ögon. Att en
robot dyker upp i kulverten, det kunde han tro, och att den skjuter
sönder hela kulverten med laservapen, och att trappan upp bara
försvinner under fötterna på honom... men att nån skulle ha *städat*
Lysators lokal? Aldrig!!!
Fortsätter i text 167059 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Till slut lyckades Hasse bryta sig ur det chocktillstånd han drabbats
av i den tomma (städade?!) Lysator-lokalen. Ett rensopat golv, en server,
en terminal. Och på väggen stod det "OUT OF MEMORY", sprejat med rödfärg
såg det ut som.
Hasse gick fram mot väggen för att kolla, men när han satte foten på
det nakna betonggolvet slog han huvet i nåt hårt. Det var en bokstav
som hängde fritt i luften. Ett S. "Segmentation fault (core dumped)" stod
det i luften i nån sorts plexiglasbokstäver.
***
Och Gud vände sitt ansikte mot sin skapelse.
- Fan också! skrek han. Jag tittade ju bara bort en minut, och nu...
(Bam!)
- Ja?
- Å nej, inte du också! Dra åt helvete!
- Jag kom just därifrån, ju. Ropa inte på mig om du inte vill nåt. Men
kolla, har du gjort fel nu igen? Segmentation fault, jojo.
- Tyst nu! Det här är svårt nog ändå!
- För att inte säga omöjligt. Titta, du har ju cirkulära beroenden i
verkligheterna - en verklighet i en annan som egentligen finns i den första.
- Jag vet det. Det ska vara så.
- Ska vara så? Ett universum i ett annat i det första? Snart har du infört
inkonsistenser i multiversum, ju. Du borde nog starta upp alltihop på nytt.
Ta tag i helhetsbiten, ba.
- Vade retro, Satan!
- Jaja, ok.
(Bam!)
***
Plötsligt försvann plexiglasskriften, Hasse blinkade - och så såg lokalen ut
som den brukade igen. Datorer. Terminaler. Hackers. Skräp. Mera skräp. Ännu
mera skräp. Allt var tillbaka.
- Jag måste ha drömt, mumlade Hasse. Jag sover nog för lite om dagarna.
Så skönt att allt är normalt igen!
Han suckade lättat, och då var det någon som lade en hand på hans axel.
Denne någon var inte en människa, för människor har inte hydrauliska titan-
knogar ingjutna i monomolekylärarmerad asbestkevlar.
***
BKA-1 hade väntat i 50 miljoner sekunder. Hon hade räknat varenda en,
mikrosekund för mikrosekund, med var och en av sina sextiofyra parallell-
processorer. Det blir 3200 biljoner mikrosekunder. Ingen av dem hade varit
rolig, utom två nånstans i mitten när en av processorerna hade gått sönder
och hon hade fått koppla in en reserv. I två mikrosekunder hade hon varit
ända uppe i nivån Gul Alarm på larmskalan, men sen hade hon varut tvungen
att gå tillbaks till Totalt Mörker igen.
Men nu hade det kommit en order från jorden! Alla identifieringskoderna
stämde och lösenorden var korrekta, och när hon slog upp i den hemliga
listan vad ordern gick ut på hade det varit den som stod först av alla.
Hon hade genast slutat räknat mikrosekunder, gått upp till larmnivå Röd 1,
och beräknat ett lämpligt fönster för återinträde.
Stratosfären skrek mot rymdkapselns hölje, och medan kilometrarna bläddrade
förbi på höjdmätaren körde hon alla sina diagnosprogram gång på gång. Allt
fungerade perfekt. Marken närmade sig, och nu var det bara sekunder kvar.
Fortsätter i text 167233 av Ingemar Ragnemalm.
På Bat-datorns skärm hände nånting egendomligt. Först kom
"Segmentation fault - core dumped" upp, vilket hade varit rimligt om
Bat-datorn hade haft någonstans att dumpa core, vilket den inte hade
eftersom dess enda sekundärminne var kassettband, och sen kom GOD
INTERFERENCE upp.
- Nej, det är fusk! skrek Rex Ruter samtidigt som golvet försvann under
honom.
Han föll genom tomhet, inte i den där vanliga tiden som känns som en
evighet, utan snarare i ett par sekunder, och sedan landade han på ett
betonggolv.
- Aj som fanken, stönade Rex. Han vred på sig, och stötte till någon
annan person.
- Jokern, är du också här? Han vred sig åt andra hållet, och stötte
ihop med ytterligare någon.
- Aj, sade Sam Spader, se upp vad du gör med armbågarna!
- Jaja, sade Rex, hälsade kort på bankir Klöver och Hetta Hjärter, som
också var där. Sedan försökte han resa sig, men slog genast huvudet i ett
betongtak. <BONK>
- Var är vi nånstans? sade han medan han masserade bulan i huvudet.
- Ingen aning, sade Hetta, Sam och bankiren i en mun.
- Jag, med mitt överlägsna intellekt... började Jokern.
Rex tittade misstänksamt på Jokern. Han hade inte förlikat sig med
tanken att ha honom som ledare, men handlingens minst sagt kaotiska
utveckling hade inte givit honom en chans att ifrågasätta. Jokern
fortsatte:
- ...har insett vad som hänt. Gud ingrep i de två parallella
MUD-verkligheterna, då han ansåg att en sådan verklighet var instabil,
vilket ju i och för sig var fallet. Eftersom vi befann oss i resterna
av den andra verkligheten så föll vi ur den, och landade på den plats
som var närmast.
- Var är det då? frågade Rex surt.
- Längst in i hörnet i Lysators lokal, så klart! Det var ju den du
höll på att simulera på Bat-datorn.
- Är världen alltså inte något MUD längre? undrade Klöver, som precis
började få grepp om situationen.
- Jovisst, men nu är den inte två MUD som körs i varandra, utan *ett*
MUD som körs på en dator i sig själv! Och den datorn finns så klart
här! Vi sitter precis bakom den!
- Ligger, muttrade Sam Spader, som äntligen hörde någon yttra
någonting som han begrep.
- Hetta, sade Jokern, gå ut och förför operatören! Sen skall vi patcha
den här eländiga världen så den passar oss!
---
Medan denna diskussionen pågick närmade sig BKA-1 med en allt mer
ohygglig hastighet...
Fortsätter i text 167345 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Ögonblicksbild för nytillkomna lyssnare:
Hasse och den svenska attackroboten BAMFF-1 står i dörren till Lysators
lokal och stirrar på varandra. Bakom en av datorerna sitter Rex Ruter,
Sam Spader och bankir Klöver, som just ramlat ut ur ett Mud. Hetta Hjärter
håller på att krypa fram från samma gömställe, fylld av oärliga avsikter
gentemot en av Lysators medlemmar, som sitter vi den datorn hon just
håller på att krypa fram bakom. Utspridda på andra ställen i lokalen
sitter några andra Lysator-medlemmar och hackar.
Dessutom är världen ett Mud, som tills nyligen kördes på en dator
i en värld som också var ett Mud och som kördes på en dator i den
första världen, men som nu körs på en dator i sig själv, nämligen
den av Lysators datorer som Hetta Hjärter just är på väg fram bakom.
En ytterligare komplikation är att knappt ett hundra meter rakt ovanför
Lysators lokal närmar sig med tredubbla ljudhastigheten en camouflagemålad
rymdkapsel, innehållande den sovjetiska attackroboten BKA-1 på larmnivå
Röd 1.
Nu gör vi ett kort avbrott för reklam!
Fortsätter i text 167634 av ceder (Per Cederqvist).
+++++++++++++++++++
+ Flippade +
+ förbindelser +
+++++++++++++++++++
Kan du C? Gillar du att hacka? Vill du skriva ett program som används?
LysKOM-s utvecklingsgrupp söker nya medarbetare. Det finns flera
spännande bitar att ta tag i:
- serverns databas
- tty-klienten
- bättre sökmöjligheter
- mer intelligens åt dbck
- profilering
Vi erbjuder en endags introduktionskurs till alla intresserade. Svara
med personligt för närmare detaljer.
+++++++++++++++++++
+ Flippade +
+ förbindelser +
+++++++++++++++++++
Och nu, åter till handlingen...
Fortsätter i text 168194 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Plötsligt exploderade allting och världen bestod för några ögonblick
av flygande betongfragment, små små vassa metallbitar och stora
oidentifierade flygande föremål (som senare visade sig vara betongfragment
dom också).
Förödelsen blev oerhörd.
Tystnaden och mörkret efteråt var bedövande.
Så klickade det till som av ett relä, något som kanske var ett servo
surrade, det rasslade i gruset, och så började plötsligt ljuskäglan från
en strålkastare med pansarglas och stålgaller att spela över den krossade
betong som en gång varit Lysators klubblokal.
BARFF-1 den plaste hjälte, han stod i rök och damm, tänkte BARFF-1
och undrade sen varför han tänkt nåt så konstigt. Kanske en felfunktion,
så han startade ett par självdiagnosprogram samtidigt som han började
beräkna en ny världsbild, den tredje på bara några timmar.
Världen bestod alltså inte längre av långa gångar med betongväggar
och kablar i taket, utan den bestod av grus, sten och stora hål överallt,
och den innehöll förutom en BARFF och ett antal människor också rymdkapslar
som plötsligt dök upp från ingenstans. Här låg det till exempel en nu.
BARFF-1 letade igenom sina olika minnen efter referenser till
rymdkapslar, och ser man på! Redan i den första världsbilden (den som
Professor Lund och doktor Ström hade lärt honom för över en månad sen,
på FOA) fanns det rymdkasplar. Och de var kopplade till två särskilda
programpaket som hette "invasion-från-rymden" och "våldsam-motattack".
Förargligt nog hade han optimerat bort både "invasion-från-rymden"
och "våldsam-motattack" när han programmerade om sig i lördags, och nu
kunde han inte komma ihåg vad de hade handlat om.
Hans högoktaniga mikrofoner noterade plötsligt ett ljud från
rymdkapseln, så han riktade ljuskäglan mot stålhöljet, som var svartbränt
och delvis rödglödgat efter inträdet i atmosfären.
En lucka på sidan öppnades med ett skärande gnissel, och i ljusskenet
stod...
***
BKA-1 vaknade förvirrad. Först av allt fick hon koppla bort en hel
hög processorer och minnesenheter som hade gått sönder av nån anledning.
Sen tittade hon på klockan. Uptime 0:02, stod det, så hon hade tydligen
varit avstängd. Hon läste in backupen från sekundärminnet, men den var
skriven för åtta månader sen och påstod att hon befann sig i en rymdkapsel
i omloppsbana. Och det stämde ju inte - hon var ju inte tyngdlös, och
det här lilla rummet var alldeles för snett och buckligt för att vara
en rymdkapsel.
Men där var i alla fall nån sorts lucka. Bäst att öppna den.
***
Deras ögon möttes. Hon såg in i hans spegelpansarglas, och han
såg in i hennes kromvanadiuminkapslade kameralinser. Först sa ingen
av dem något, sen rullade de fram mot varandra, massiva skottsäkra
gummidäck mot grus, och möttes - hans mattsvarta asbest-kevlar mot
hennes camouflagemålade keramkompositpansar...
Fortsätter i text 168203 av Ingemar Ragnemalm.
Under tiden hade Hetta Hjärter krupit fram ur gömstället, sträckte på
sig och försökte se vacker ut, trots damm och blåmärken från
betonggolvet. Hon tog ett par sexiga steg mot en gosse som satt och
körde LysKOM, lutade sig mot bildskärmen, blinkade och sade
"Heeeeejj...".
Gossen, som var totalt inne i någon virtuell verklighet - vilket
troligen bara var en annan del av samma värld, som läsaren vet,
tittade upp mot Hetta. I samma ögonblick kom explosionen, med flygande
betongfragment och hela baletten enligt föregående inlägg. Samtidigt
som BARFF-1 och BKA-1 möttes, skakade gossen av sig betongdammet,
tittade på Hetta och utbrast:
- Wow! Vilket bombnedslag!
Fortsätter i text 168210 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Litterärt bevandrade läsare kan nu uppskatta den dubbla kontrast som
tydliggörs i de två parallellhandlingar, å ena sidan Hetta och den ännu
namnlöse Lysator-medlemmen, å andra sidan de två maskinerna BARFF-1 och
BKA-1. Vi ser hur människorna, trots sin mjuka mänsklighet, i sin kärlek
har ett element av svek och förräderi (jfr Hettas oärliga avsikter) medan
attackrobotarna, osårbara i skottsäker maskinhårdhet, upplever den sanna
kärleken utan biavsikter, utan egoism.
Dessa litterärt bevandrade läsare kan nu diskutera hur den yttre
handlingen används för att framföra djupa sanningar om mänsklig kärlek.
Vi andra, som sett Terminator 2 fyra gånger och som har affischer på Arnold
Schwarzenegger på väggen, fortsätter nu med...
Fortsätter i text 168330 av Ingemar Ragnemalm.
...någon tryckte på <BREAK> på konsolen så två inlägg försvann, men
se, Den Oövervinnlige Inläggsspararen hade räddat inläggen:
Efter årtionden av virusattacker, chips som vägrar funka då de mest
behövs och annat imperalistiskt sabotage hade naturligtvis ryssarna
lärt sig läxan. Ett hederlig transistor kopplad till ett kärnminne
innuti BKA-1 upptäcker att allt inte står rätt till och aktiverar en
av BKA-1s orderbackupsenheter. Sakta men säkert börjar en av de
vibrationsskyddade motorerna dra fram det rostfria stålbandet där den
viktiga ordern har stansats in. De femdubbla läshuvudena laddar
transistor efter transistor, stulen VLSI krets efter VLSI krets med
ett och samma program: order ett.
BARFF-1 kunde samtidigt inte förstå varför hans målsökare envisades
med att låsa på den stora röda målningen på BKA-1. Han kanske inte
skulle ha rationaliserat bort målidentifikationsprogrammet.
Den fortfarande namnlösa lysiten upptäckte samtidigt något i
ögonvrån. Han vände sig genast mot sin skärm och upptäckte genast
något förfärligt 'Connection closed by foreign host'. Tankar om
ändlösa XP och dygn av intensivt spelande flyger genom hans paralyserade
hjärna samtidigt som han lyfte blicken mot det ställe där mudservern
hade snurrat för bara några sekunder sen...
Fortsätter i text 168367 av Ingemar Ragnemalm.
(Forts.)
Fortsätter i text 168331 av Ingemar Ragnemalm.
Vi fortsätter:
I denna kritiska situation, när BARFF-1 funderade på om han skall lyda
målidentifikationsprogrammet och BKA-1 började ladda in
attacksekvenser, och, värst av allt, Lysator-gossen (som vi låter vara
anonym av hänsyn till hans familj) började tappa koncentrationen på
Hettas otroliga skönhet, så bestämde sig Hetta för att ta till en
drastisk åtgärd: Hon log *Hettas Heta Leende*, det sexigaste leendet i
Universum (åtminstone hittills i handlingen).
Stämningen i den betongdammiga lokalen (eller vad som återstod av
lokalen) blev omedelbart annorlunda. Alla, gossen, BKA-1 och BARFF-1,
fick något dimmigt i blicken och såg ut som om de skulle kuna gå på
vilken lyktstolpe som helst om det funnits nån i närheten.
Efter en pinsamt lång stund blinkade de lite (BKA-1 och BARFF-1
öppnade och stängde bländarna i objektiven, men det är ungefär samma
sak). Sedan vände de på huvudet en aning, och kom ihåg att det fanns
fler omkring dem. Gossen tittade på BKA-1, och utbrast:
- Åh! Vilket underverk av högteknologi! och glömde omedelbart bort
Hetta. Han rusade fram till BKA-1 för att beundra henne.
BKA-1 bedömde gossen som ofarlig och betraktade intensivt en bit
betongvägg medan hon bootade om sig. Den senaste minuten hade varit
alltför omtumlande, och hon hade inte ännu lyckats förstå meningen med
ett sexigt leende, i synnerhet som hon var feminin själv, och dessutom
oförmögen att le.
BARFF-1 tittade på Hetta, gjorde en sökning i sin senaste
världsbild, och utbrast:
- En instans av Den Perfekta Kvinnan!
Fortsätter i text 168679 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
- Fan! Nu igen!
(Bam!)
- Ja? Har den kraschat nu?
- JA DET HAR DEN!!
- Skrik inte. Jag frågade ju bara.
- Nån dum jävel tryckte på BREAK och så stannade datorn!
- Nej, nån jävel var det inte. Dom har jag koll på.
- Jaja, jag vet. Det måste ha varit han där, när han stack iväg för
att spana in BKA-1. Ta och dra åt helvete nu, va!
- Men kolla, världen är ju kvar! Hur går det ihop? Världen är en
datorsimulering som körs på en dator i samma värld (jo, du kan röra till
det du!), och så stannar datorn. Men världen är kvar och kör för fullt.
Var?
- Inte vet jag! Jag menar, Mina vägar äro outgrundliga. Var var du när
Jag skapade världen?
- Här. Dåligt minne? Och inte lyssnade du på mina goda råd heller.
- Goda råd? Goda råd! Kallar du surinamiska inkvisitionen för goda råd?
Eller mögelpesten? Matriarkatets diktatur i Sovjetunionen?
- Ha! Du snodde ju nästan alla mina ideer. Bara ändrade lite så det
skulle se ut som om du hittat på dom själv!
- Tyst nu medan Jag fixar det här. Om Jag stoppar in det gamla 168353
från före kraschen i ett nytt 168330, och sen gamla 168367 i nya 168331,
så ska inget ha försvunnit...
- Men du har fortfarande en värld som inte körs nånstans.
- Ä, det finns säkert nån ledig processor nånstans i närheten som jag
kan använda.
***
Samtidigt hade BKA-1 äntligen läst in order nummer 1 från det
gammalmodiga och långsamma men synnerligen stötsäkra stansade stålband
som skickliga sovjetiska tekniker installerat.
"!kcattA !kcattA !kcattA", läste hon förvånat.
Sen förstod hon. Ett enkelt läsfel! Ordern hade förstås råkat läsas
in baklänges. Det var bara att vända på bokstäverna, så skulle hon
få fram den riktiga ordern. Hon avdelade genast en av sina femtionio
fortfarande fungerande parallelprocessorer för att vända på ordertexten,
en operation som skulle ta 13 nanosekunder.
12 nanosekunder senare hände nåt konstigt.
Femtioåtta av de femtionio processorerna var plötsligt helt nerlastade
med nån sorts jätteprocess som kördes med maximal prioritet. Den slukade
all tillgänglig beräkningskapacitet och fyllde nästan hela minnet - vad
sjutton kunde det vara för nåt?
Fortsätter i text 168738 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
BKA-1s målbedömningsprogram hade bestämt sig för att BARFF-1, som
trots allt var lite nyare, inte var ett helt enkelt mål. För att
förändra oddsen till sin fördel började den därför köra den enormt
avancerade attackrobottillverkarprocessen. Dess många visuella
sensorer sökte efter material. Efter några miljarder klockcykler hade
den funnit vad den behövde och skred med fruktansvärd hastighet skrida
till verket. Snart hade de flesta inventarierna, samt stora delar av
den kraschade mudservern användts till att skapa BKA-2.
BARFF-1 blev naturligtvis ännu mer konfunderad efter detta, nu hade ju
en helt ny varelse skapats mitt framför dess visuella sensorer. Den
började omprogrammera sin världsbild ännu en gång.
BKA-1 kunde inte förstå sig på BARFF-1s inaktivitet utan blev bara
ännu mer osäker på sin egen destruktiva förmåga, vad kunde
imperalistfascistroboten planera för nåt. Bäst att vara på den säkra
sidan. BKA-1 utnyttjade de resterande inventarierna och resten av
mudservern för att skapa ytterliggare en robot, BKA-3.
Av en ödets nyck hade dock mudservern utrustats med bombsäkert minne
(den var ursprungligen en donation från FOA). När BKA-2 & 3 skulle
boota upp för första gången körde därför en massa gamla processer
redan, vilket medförde att...
Fortsätter i text 169164 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
...världen förstås nu fanns i tre exemplar, som kördes på var och en av
de tre beväpnade kommunistiska attackrobotarna. Vilka konsekvenser kan
detta obegripliga faktum komma att få? Vi kan endast bäva inför tanken.
Det tog dock en stund för BKA-1 att bygga BKA-2 och BKA-3, särskilt som
hennes tillgängliga processorkapacitet för tillfället var reducerad med
femtioåtta femtioniondelar. Och just det där med processorerna gjorde
BKA-1 ganska bekymrad. Visserligen var hon inte helt säker på hur hon
fungerade inuti, men så här brukade det inte vara. Och för att kunna
tänka igenom saken behövde hon mera processorkapacitet.
Svårt, svårt. Men om hon bara lyckades peta ut den där jätteprocessen
från en av processorna den lagt beslag på, skulle hon kunna tänka klarare.
Sagt och gjort - BKA-1 stabiliserade sig genom att fälla ut sitt tredje
stödben och fällde ut sin minsta och vassaste laser. Hon satte pipan mot
huvudet, siktade synnerligen noga, och tryckte av.
Genast förvandlades en processor till kiselånga, och en femtioåttondel
av universum försvann. Eller om det var en hundrasjuttiofjärdedel.
- Var är jag? utbrast plötsligt en lång och respektingivande man som
på något sätt materialiserats mitt i rummet. Han drog sig fundersamt i
sitt långa vita skägg medan han riktade sin genomträngande örnblick mot
än den ena, än den andra. Han var helt klädd i vitt - vit mantel och vit
strutformad hatt med vita månar och stjärnor.
- Mitt namn, förklarade han högtidligt, är Leo. Vad är det här för
suspekt plats? Och ingen av er ser ut att ha uppnått nivå 20, eller ens
ha hämtat nåt magiskt svärd.
Samtidigt kom BKA-1 på ett allvarligt fel i sitt resonemang.
- Äsch! Processorer blir ju inte lediga om man skjuter sönder dom!
Jag önskar att jag hade haft en processor till ledig, så hade jag kunnat
tänk ut nåt smartare!
Alltså satte hon på nytt lasern mot huvudet...
Fortsätter i text 170933 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
...mot huvudet satte hon lasern...
Fortsätter i text 170977 av Ingemar Ragnemalm.
...lasern satte hon mot huvudet...
Sen dumpade hon core över hela mattan.
Fortsätter i text 171340 av Chrisp (C Pettersson Sverok).
Just då kom ingen mindre än Robert Ashberg in i genom den måttligt
hela dörren, i hopp om att finna något riktigt göttigt att ta upp i
kvällens avsnitt av "Ikväll Robert Ashberg".
När han såg förödelsen och den CCCP-tatuerade honroboten, den
Foa-logo-besatta plåtburken tillsammans med alla förskrämda människo-
kryp runt om bland det övriga skrotet insåg han genast vad som hade
hänt. Det gällde att handla kvickt, för denna sortens skandal dyker
inte upp varje dag, eller ens decennium.
- "Häng me'", utstötte han insinuant allt som forfarande rörde
på sig. Samtidigt hann han skandera några mer eller mindre kända
politiker och deras fruar. "Häng me'!"
- Här ska det inte va' nå' mer! Kom med mig istället! skrek plötsligt
en hakbehårad snusförnuftig lätt fetlagd man, uppdykande ur intet.
Just det:
det var Sivert Öholm! Nu skulle här tas fram sanningar, så fasans-
fulla, att ingen, inte ens Sivert själv, skulle ta dem på allvar.
Sivert och Robert kom snabbt in i ett våldsamt gräl om rättigheterna,
och argumenten byttes snart till handgemäng. Detta kan sluta hur som helst.
Det är dock inte till närmelsevis så intressant som det som händer i
en mer skyddad vrå av ruinerna. Där smids nämligen elaka planer om
till ännu elakare handlingar.
Trots det är *det* inte lika spännande som det som håller på att
formas av alla lösa bitar ur core:en. Tillsammans bildar de, likt
myror, en kollektiv intelligens, styrd av tropismer och feromoner,
samt djupt hög-teknoligistiska instinkter. Tung metall börjar röra sig.
Darra, universum, för här kommer...
Fortsätter i text 173144 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Darra, universum, för här kommer...
- Mitt namn, sade varelsen högdraget och vände sina sinnesorgan mot
Siewert Öholm, är Mulgot Glumglot Rekapitulator 4. Jag är allsmäktig,
allvetande, fullkomlig och ofelbar.
- Jaha? svarade Siewert lätt dallrande.
- Jag noterar, fortsatte Mulgot Glumglot Rekapitulator 4, att du
är Siewert Öholm.
- Jaha ja?
Blixten lyste upp källaren knappt en bråkdel av en sekund, men den
fyllde sin uppgift. Mulgot Glumglot Rekapitulator 4, allsmäktig,
allvetande, fullkomlig och ofelbar, gick sin väg mot det väntande
universum, ett universum som nu var ett lite bättre universum än
för en stund sen. Endast ett fotspår vittnade efteråt om dess närvaro,
ett fotspår i en liten hög av aska på golvet.
***
- Fan!
- Nej, Jag är Gud. Det är du som är...
- Titta vad han gjorde! Zappade min Siewert! Det tog över tusen
rum-tids-kuber att bygga den! Tjugosex ton koncentrerad ondska, hantverks-
skickligt förfinad och formad! Och titta på den nu, en hög med aska!
- Tja, så går det när du stoppar in dina ondskefulla konstruktioner
i Min fina värld. Hade inte nån annan tagit kål på den hade jag zappat
den själv. Eller programmerat om den. Fast jag undrar var sjutton den
där Mulgot kom ifrån? Det blir så besvärligt med allsmäktiga skapelser,
dom kan ställa till problem. Och nu verkar den ha försvunnit ut i
kulisserna nånstans.
- Min fina Siewert!
***
I molnen av betongdamm i den delvis raserade källarlokalen återstod nu
alltså endast Robert Ashberg, BKA-1, BKA-2, BKA-3, BARFF-1, Hetta,
Lysator-medlemmen, några andra Lysator-medlemmar, ett par skumma typer
bakom en numera nedmonterad dator, och så Leo, vem nu det var...
(173144) /Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!)/
Vi befinner oss nu på bottenplanet av Lys17 (eller tekniska
föreningshuset som det hette medans det fortfarande fanns fler
föreningar än Lysator där). Bakom oss ligger den luftslussliknande
huvudentren och rakt fram finns trapporna. Brevid trapporna finns en
hiss som krävdes ur handikappvänlighetssynpunkt, men som också visade
sig nödvändig då viss äldre datormateriel flyttades ner till ett
källarplan. Till vänster ligger LysFikas mysiga cafelokal samt den
numera berömda pizzerian LysPizza (stans enda pizzeria som har öppet
fram till 0800). Brevid ingången till LysFikas cafelokal finns en
växelautomat, där den tillfällige besökaren kan växla till sig
LysCoins, som bl a finns i valörerna 1pizza, 1gorby, 1cc, 1dumleklubba.
Dagens växelkurser förklaras medelst ett litet fortranprogram på
automaten. Till höger har vi...
Fortsätter i text 175962 av Linus Tolke, Lysator, Enea Epact.
Fortsätter i text 176099 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Fortsätter i text 176161 av Ingemar Ragnemalm.
...den här stora lådan. Det intressanta med den är att ingen vet var
den kom från och hur länge den funnits här. Man har försökt öppna den
och flytta den, men det har varit helt omöjligt.
Just då råkade en av besökarna hosta.
- Rheffhuhughnuff! sade besökaren.
Just det ljudet råkade vara kodordet för det som befann sig i lådan.
Ett gammalt kraftaggregat hostade igång, drivet av en uråldrig men
ändå fullt fungerande fick-kärnreaktor. Ett par stegmotorer startade
med ett surrande ljud, och en lucka ovanpå lådan började öppna sig...
Alla de närvarande stirrade häpet. Folk strömmade till för att se vad
som stod på, och de stelnade av fasa, för upp ur luckan kom...
Fortsätter i text 176347 av Ulf Lagerstedt.
...STALMANNEN!
För länge sedan, när det stod klart att 51% av världen ägdes av IBM och Apple
fanns ingen återvändo. Innan de lagt under sig de resterande smulorna flydde
STALMANNEN i panik till Sverige i bagageutrymmet på ett plan från världens
enda flygbolag, ICBM (InterContinental Business Machines). Väl framme lurade
han till sig STUs (f d Nutek) hela decenniebudget under förevändningen att han
skulle utveckla en helsvensk högteknologisk produkt, ett s k neutralt nätverk.
Istället skapade han en mumifieringsanläggning. Allt lades ned i en enkel låda
som adresserats till Tekniska Museet i Stockholm. Lådan hade sedan vandrat
runt i olika lokaler tills den slutligen hamnat i Lysators utställningshall.
Nu hade någon yttrat det magiska lösenordet, de livsuppehållande enheterna
övergick till uppväckningsmod och fick-kärnkraftverket ökade sin
energiproduktion till 41 gigawatt RMS. Luckan öppnades, STALMANNEN segade sig
sakta upp över kanten, såg på de häpna människorna och sade mödosamt...
Fortsätter i text 176466 av Ingemar Ragnemalm.
(Stallmannen skall det väl vara?)
Fortsätter i text 176471 av Ulf Lagerstedt.
Stallmannen är ju bara STALMANNENS hemliga identitet.
Avbryt inte historien, om jag får be.
Nu hade någon yttrat det magiska lösenordet, de livsuppehållande enheterna
övergick till uppväckningsmod och fick-kärnkraftverket ökade sin
energiproduktion till 41 gigawatt RMS. Luckan öppnades, STALMANNEN segade sig
sakta upp över kanten, såg på de häpna människorna och sade mödosamt...
Fortsätter i text 176553 av MeTa, (once more, with ceiling!) ÄstrÅ.
- Har hoppet återvänt till världen,
har I*M gått i konkurs?
Men det skulle han inte sagt, för trots att han befann sig i
Lysators enastående Big Bluebefriade lokaler, fann förrädare överrallt.
Ur skuggorna bakom en av de gamla DubbelDecarna reste sig:
Fortsätter i text 176871 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
En av I*Bs mördarninjor, beväpnad med en vässad hårddisksikiva. Ninjan
tar noga sikte och skickar iväg skivan med enorm kraft. STALMANNEN har
dock inte tappart bort alla sina reflexer utan duckar snabbt, springer
sedan fram och griper tag i ninjan innan denna hinner armera sin
portabla vätebomb. STALMANNEN kastar sedan sig själv och ninjan genom
närmaste fönster, tänder efterbrännkammaren och börjar stiga brant.
Samtidigt som STALMANNEN försöker göra en snabb nittiograders sväng på
2000 meters höjd får vi reda på varför han kallades Stallmannen, han
kommer nämligen in i en fatal superstall som för ner honom i backen
med en fruktansvärd hastighet. Han krachar inte långt från det ställe
där de svenska flygplansprototyperna brukar störta...
Under tiden fortsätter vi vår rundtur i Lys17 genom att ta hissen upp
till taket. Väl uppe beundrar vi den 100-metersmast som kröner detta
skrytbygge. Masten är prydd med diverse antenner, samt en laserlänk
till ryd. Längst upp i toppen finns dessutom en...
Fortsätter i text 176885 av Ulf Lagerstedt.
...mördarrobot av typ NEXUS-7 som...som...<HRLZM>...
Längst upp i toppen finns dessutom en ...en receptor för mikrovågsstrålningen
som oavbrutet strömmar ner från LysSAT, den egenutvecklade solsatelliten som
befinner sig i geostationär bana. Denna miljövänliga och ytterst driftsäkra
energikälla driver all utrustning i lokalerna. Vänder vi oss sedan till höger
har vi en magnifik utsikt över slätten som domineras av den stora...
Fortsätter i text 176891 av Redin.
LysSpacePort där 747orna kryper fram som myror mellan LysSkyttlarna...
Fortsätter i text 176938 av MeTa, (once more, with ceiling!) ÄstrÅ.
vilka har som uppgift att transportera LYS Technincal Support
Group (LYSTsuG) till LYSators senaste projekt: LYS-BigNum.
LYS-BigNum är efterföljaren till LYS-16, LYS-32 och LYS-64K med flera.
LYS-BigNum har byggts på månen på grund av vissa små kylproblem
då den utrustats med 10000 parallella LYSprocessorer, vardera
kapabla till 300TFLOPS eller 500TIPS.
LYS-BigNum har som huvudändamål att hantera det gigantiska
LYS-muddet, som för tillfället har 10000 wizards och en miljon
aktiva spelare.
För att kontrollera att den enormas mängden trollkarlar inte
bryter mot reglerna, pågår parallellt utveckling av LYS-AI, ett
AI-program som testar alla nya delar av LYS-muddet.
Vad lysiterna ännu inte insett är att LYS-AI börjar bli väl
kraftfullt och...
Fortsätter i text 176945 av Lars Willför (all my failings exposed).
... stort.
"bignum to big error", skrev den ut på LYSkonsolen i Lys17. Som ni
säkert förstår av detta var kraven på LYS-muddets språkliga korrekthet
inte särskilt stora. LYS-AI som var skriven i mud-språket LYSASM
(Lysator Assembler), en direkt efterföljade till LPC, var känd för att
bli buggigare och buggigare för var dag... Och vem vet hur det skulle
ha gått om inte STALMANNEN då hade kommit inrusande och börjat knappa
på konsolen i en väldig fart.
"((ni) ((behöver) ((en) lisp)))", förklarade han samtidigt som han
definierade om shift-tangenterna till parentes-tangenter.
"(häftigt !) ((jag) ((måste) ((skriva om) ((det) här)) (i I*M)) !)",
utropade en av de närvarande lysiterna.
Men det skulle han inte ha sagt för...
Fortsätter i text 176961 av Ulf Lagerstedt.
..in genom dörren kommer plötsligt tre varelser med yviga skägg, rödrutiga
flanellskjortor, manchesterbyxor och lustiga tofflor.
((Öh (,)) (vilka) ((är) ni) (?)) undrade den nyblivne Lispfanatiske lysiten.
Vi är matematikerna som säger FI! sa de i kör.
(Va (?)) sade lysiten.
FI! FI! FI! sade matematikerna som uppenbarligen sade FI.
(Aj (aj (aj (sluta (!))))) kved lysiten och STALMANNEN unisont.
Nå, sade matematikerna som säger FI, ni måste finna....en....en...
...en VINKEL!!!
(Va (?)) sade lysiten igen
FI! FI! FI! sade matematikerna och hytte med tofflorna.
((Nåväl) ((Vi (ska)) ((hitta en (vinkel)) åt (er)))) sade STALMANNEN, varpå
han tog lysiten i hampan och drog ut honom ur Lys17...
Fortsätter i text 177867 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Precis då blev det avbrott för reklam.
Radgrug gäspade, och lät gäspningen övergå i en lätt suck.
Han sträckte på sig, arton meter grönskimrande stålhårda pansarfjäll,
och viftade lite förstrött på svansen. Han tittade ett par sekunder
på reklamen - tvättmedel - men tryckte sen på STOPP på fjärkontrollen.
Videon stannade, och det blev ett litet märke mitt i O:et i STOPP av
klospetsen.
Drakar använder inte tvättmedel. Och drakar har höga krav på videofilmer,
även när dom är inspelade från TV3. "Stallmannen möter de ohyggliga
matematikerna" uppfyllde knappast kraven.
Radgrug reste sig upp och gick ut ur skattkammaren, med en kärleksfull
blick mot högen av guld i hörnet, och tassade smidigt ut i det stora
yttre rummet i grottan. Det var ett rent nöje bara att gå, total
kroppskontroll och överlägsen balans i sammansmält enhet med ohyyglig
styrka och kompakt mental allomfattande uppmärksamhet!
Han fortsatte ut i köket och tittade i matskålen. Blä. Sen stack han
in huvudet i skafferiet och tittade där också. Tomt.
Plötsligt surrade det till utanför grottan.
Konstigt, tänkte Radgrug. Vad kan det vara, här mitt bland bergen?
Det var visserligen en riddare här för två år sen, men dom brukar
inte surra, snarare skramla. Kanske är det nåt som går att äta?
Upplivad av tanken dexade han sig ut ur köket och stack ut huvudet
genom grottöppningen...
Fortsätter i text 178232 av Pär Winzell (loka citron).
En rosaspräcklig solnedgång mötte Radrug. Granitblocken han så ofta
vässat tänderna på stod där de alltid stått - lite mindre kantiga än de
en gång varit, men helt normala. Små rostande rester av den senaste
riddaren låg fortfarande utspridda framför grottmynningen.
En transdimensionell portal, av standardformat, blänker och skimmrar
och verkar på alla sätt och vis ha dykt upp precis nyss. Surrandet
tilltar i styrka medan Radrug, milt intresserad, bläddrar igenom vad
han minns om transdimensionella portaler av standardformat. Klart är
att de när de väl uppkommit brukar genomstigas av matnyttiga kreatur!
Kanhände kunde middagen kombineras med lite kul?
Surrandet når oanade höjder och i en bländande ljusblixt står
framför Radrug en obetydlig rosafärgad kolbaserad livsform med total
brist på grönskimrande stålhårda pansarfjäll, rakbladsvassa
diamantklor och, tydligen, kompakt mental allomfattade uppmärksamhet.
Varelsen verkade en smula nervös. Radrug höjde ett armerat ögonlock en
millimeter och väntade tålmodigt.
"Min quicktyper har förlorat sin hearbeat! Hur ska man kunna lösa en
quest utan en quicktyper? Skräpportal, jag skriver en bugrapport."
Här måste erkännas att Radrug ett ögonblick kände sig en liten smula
olustig... Osäker, till och med. Vad för varelse står framför Radrug
och mumlar om bekymmer som inte är direkt relaterade till dess chanser
till överlevnad?
Radrug bestämde sig...
Fortsätter i text 181728 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Radgrug (eller Radrug som hans vänner kallade honom, inte för
att han hade några, men ändå) bestämde sig, hans tanke och handling
i en oskiljakig enhet av sammansmält skönhet - och sträckte på halsen
och bet till.
Käftar och tänder och grönskimrande stålhårda pansarfjäll slöt sig
om livsformen vid portalen.
En rakkniv är vass men skör, och går lätt av.
En draktand är vassare, och den går inte av. Normalt.
- Ajjjj! Min tand!
- Ajjjj! Låt bli och bits då!
Radgrug satte sig häpet på bakhasorna och stirrade med gapande mun
på tanden som han höll i tassen, samtidigt som hans tilltänkta middag
hoppade upp och ner och masserade den del av kroppen som Radgrug tänkt
ha som förrätt.
- Korkade drake! Vad skulle det där vara bra för?
- Huh? Korkade drake? Vadå korkade drake? Jag ville ju bara ha mat ju!
- Mat? Mat?! Skulle det vara jag det? Drakmat? Fattar du inte att du
inte kan bita igenom mitt portabla kraftfält? Fast jag körde det i
stand-by-mode, så dina fåniga tänder kom igenom ända till kroppsstrumpan
av kvark-kevlar. Aj! Tur för dig att jag stängt av stridsautomatiken på
lasrarna.
- Kraftfält? Kvark-kevlar? Automatiska lasrar? Vad är du för riddare
egentligen? Dom har ju alltid haft järnrustningar och svärd och...
- Svärd? Riddare? Vad dillar du om! Jag är stjärnkommendant av 18:e
nivån i galaktiska imperiefederationens rymdpatrull!
- Stjärnkommendant? Rymdpatrull? Vad gör du här?? Vet du inte att
det här är en medeltida värld med magi och trollkarlar? Och drakar!
Radgrug plockade fram ett papper nånstans ifrån och läste högt:
- Där hör du, mat! Du har kommit fel, dina fåniga prylar ska
förvandlas till armborst, och...
- Sluta upp att kalla mig mat, korkskalle! Jag är här för att lösa
quest nummer trettio, "kärnvapenattack mot prinsessan Lungmos",
och om det står några monster i vägen ska jag jonisera dom!
- Kärnvapenattack på prinsessan Lungmos?
Radgrug plockade fram ett annat papper ur tomma luften, och läste igen:
- Du har ju fattat alltihop fel, ditt spån! "Tjärn, vaken och vacker"
står det, inte kärnvapenattack! Och Gullnos, inte Lungmos!
- Ävadårå? Jag har med mig en på tio kiloton här, och det var
väl själva Dark Side of the Force om inte den skulle fixa den där
prinsessan som sitter och sover i stridsterrängen!
- Va! Har du kärnvapen med dig till Sagolandet!
- Ja, och här har jag en satellitlänk upp till rymdbasen så jag kan
begära artilleriunderstöd med turbolasrar...
Plötsligt var det någon som hoppade ner från himlen och landade
framför dom!
Fortsätter i text 182089 av Ingemar Ragnemalm.
- Bryt! vrålade regissör Kaspersson, som hade bevakat inspelningen
uppifrån från sin hissvagn.
- Var är manusförfattaren? Vad är det här för smörja han stoppat in?
Detta liknar inte alls hans synopsis!
Han gick med raska kliv till gruppen av husvagnar som stod uppställda
vid skogsbrynet, där de höll på med filminspelningen. Han gck fram
till en av vagnarna och knackade hårt på dörren.
- Jonas! Kom ut! röt han.
Inget svar. Kastersson blev allt argare, knackade igen, försökte
öppna dörren, men den visade sig vara låst. Bakom honom dök hans
assistent Ivarsson upp.
- Han kanske inte är inne? försökte Ivarsson.
- Det struntar jag i! Om han inte är inne skall jag i alla fall kolla
vad han planerat för fortsättning. Ack, varför läste jag inte
detaljmanuset innan. Ta hit huvudnyckeln!
Något senare fick Kaspersson nyckeln, öppnade och gick in.
Det var mörkt och släckt inne i husvagnen. Inne i dunklet hördes ett
svagt knackande ljud. Kaspersson gick in, och vad såg han längst inne
i husvagnen?
Jo, där satt manusförfattare Knappström, lutad över en bärbar
persondator. Han verkade inte medveten om att Kaspersson kommit in,
utan verkade helt absorberad av vad han nu höll på med.
- Jaha, så du jobbar i alla fall, Knappström. Vad kommer det sig att
du gör sån här skit?
Knappström gav ifrån sig ett lågt mumlande ljud. Kaspersson tittade
över axeln på honom.
- Vad? Den jäveln sitter här och spelar MUD!
Med ett snabbt grep slet Kaspersson ut telefonjacket, som modemet
var kopplat till, och Knappström skrek genast av fasa.
- Inget mer MUD här! Nu gör du ett *riktigt* manus!
Så kunde inspelningen fortsätta...
Fortsätter i text 183433 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Så kunde alltså inspelningen fortsätta, utan störande element som drakar,
stjärnkommendanter och MUD.
Radgrug stod en stund och tittade på när filmteamet spelade in ännu
en scen i den seriösa kvalitetsfilmen "Sten". Den här scenen skulle
vara i en dryg timme enligt manus, och handlade om hur en sten låg på
marken en bit ifrån en annan sten, medan det låg ytterligare några stenar
runtomkring. Det var både vackert och tänkvärt.
Men han var fortfarande hungrig, så han bestämde sig för att flyga
iväg och leta efter mat. Sagt och gjort. Hans väldiga glänsande vingar
skimrade i solnedgångsljuset när han gled iväg nerför bergspasset
mot de mer bebodda delarna av trakten där han bodde, och efter bara
några minuter närmade han sig den lilla byn Hutlösa...
Fortsätter i text 185732 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Och efter bara några minuter närmade han sig den lilla byn Hutlösa...
Fortsätter i text 185849 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
...som låg där i solskenet...
(185849) /Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!)/
...och blänkte. Radgrug landade graciöst i ett gammalt stenbrott
utanför staden och såg sig om. Ingen i sikte. Försiktigt vek han ihop
sina polykarbonvingar och lade dem längs kroppen, som blixtsnabbt
bytte färg från drakgrön till en svagt brunfärgad, vitspräcklig röd.
Han stängde av eldkastaren i munnen som alltid gav en sådan hemsk
halsbränna, och utstötte ett förnöjt MOOO. Bladtugg vandrade ner mot
favoritåkern för att äta.
Fortsätter i text 186036 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
I solnedgången, luften lagom kylig ocg med daggen glimmande, låg den
där, favoritåkern. Minst en kvadratkilometer friskt grönt gräs! Bladtugg
satte ner nosen i maten, började tugga - och tittade förvånat upp.
Vad var detta? Precis framför henne, här i östra hörnet av favoritåkern,
hade nån byggt ett hus! Precis bredvid det gamla nya huset, som stått
där minst ett år nu, och bakom dom andra husen som stått där hur länge
som helst.
Det nya huset var inte så stort, men det stod faktiskt precis ovanpå
det godaste gräset, i en liten svacka där marken brukade vara lagom fuktig
för att gräset skulle bli sådär särskilt smaskigt och gott.
Bladtugg gick fram till huset och tittade. Huset stod inte direkt på
marken, utan på nån sorts cementklumpar eller nåt, och när hon tittade
in under golvet så var allt det goda gräset kvar. Smaskens!
Genom att sträcka på halsen lyckades hon få in huvet under husgolvet
och börja äta...
Fortsätter i text 188976 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Plötsligt skakade marken, gräset på favoritåkern vajade hit och dit,
och en skärande knall rabarbererade (eller vad det nu heter) genom
landskapet.
Bladtugg tittade förvånat upp, slog sig hårt på huset hon just stoppat
in huvudet under, svor till och lirkade sig försiktigt ut, samtidigt som
hon på ett mycket okokarakteristiskt sätt blåste ut en liten ilsken puff
av frän blågrå rök. Hon tog några steg bakåt och tittade förvånat bort
mot ett av de gamla husen bakom det nya huset. Över taket hängde ett
stort moln av vitt betongdamm, och underliga ljud hördes därbortifrån.
- Detta måste undersökas, tänkte Bladtugg och traskade iväg mot
ingång 25 i B-huset, för det var nämligen på baksidan av B-huset
som hon befann sig, och det nya huset på favoritåkern var inget annat
än Lysators nyligen uppställda barack, Hus Q (17? E--?)!
Uppmärksamma läsare har naturligtvis redan förstått att skakningarna
i marken och dammolnet över B-huset härrör från tidigare refererade
händelser i Lysators lokal, nämligen när en viss sovjetisk rymdkapsel
med tredubbla ljudhastigheten störtade ner från sin omloppsbana!
När vi senast lämnade den händelseutvecklingen, med molnen av
betingdamm fortfarande hängande i luften, stod där en svensk attackrobot
(BARFF-1), tre sovjetiska attackrobotar (BKA-1, BKA-2 och BKA-3), ett antal
lomhörda och förvirrade Lysator-medlemmar, Robert Ashberg, Hetta, ett par
skumma typer, samt Leo.
De står där och stirrar på varandra, när plötsligt en ko kommer in
genom ett av de stora hålen som uppstått i väggarna...
Fortsätter i text 189024 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Vilket slutgiltigt fick de stackars ologikkretsarna i datorn som körde
det muddet att överhettas och förvandlas till små trevliga kratrar i
diverse kretskort. Denna händelse får naturligtvis förödande
konsekvenser för världen inne i muddet, då det helt plötsligt blir
helt logiskt. För våra stackars hjältar får det hela fatala följder,
(alla förstår väl var deras heart_beats exekverades). Men även logiska
mud kan vara intressanta, som vi snart ska se...
Fortsätter i text 189424 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Det var en mörk och stormig natt som jag började spela logikmuddet.
Inne i muddet alltså, ute sken solen och fåglarna sjöng och alla töntiga
Svenssons sprang runt och badade och spelade boll. Men vi, den hårda
kärnan av stentuffa muddare, satt två meter under marken och spelade.
Det hade vi gjort i snart ett år nu, jag och tre till, och tillsammans
hade vi med hjälp av fönstersystem och robotar uppnått en sammanlagd
mudålder av nästan åttio år.
Nån hade städat bort rätt mycket av den trivsamma miljön omkring oss,
gått med skurtrasa och torkat upp det centimetertjocka dammlagret på
golvet - utom just under oss i mudeliten, där dammet låg orört sen
maj 1991. Jag vet inte vem det var, men det var ju på riktigt så det
spelar ingen roll.
När dom öppnade logikmuddet hade jag 614 aktiva spelare på 108 olika
mud, varav 309 wizards, på 92 av mudden. Jo, det fanns 16 mud som jag
inte var wizard på, men det kompenserade jag genom att det fanns ett
mud som jag hade 190 wizards på. Tillsammans hade de byggt 88000 rum,
och med hjälp av mina 400 dödliga spelare hade jag nu total kontroll
över det muddet. Fast det var ju lite jobbigt att hålla igång grälen på
anslagstavlorna.
Hur som helst, jag öppnade genast några nya fönster och loggade in
med sex olika spelare...
Fortsätter i text 189458 av Ingemar Ragnemalm.
Plötsligt hördes ett ljud. Någonting flimrade till i ögonvrån, där var
ett vinddrag av någonting som osett passerade förbi. Ögonblicket
senare hördes ett hjärtskärande skrik, och över bildskärmarna stänkte
en skur av röda droppar. En av de fyra MUD-spelarna var borta!
De tre kvarvarande (vars namn vi utelämnar med hänsyn till
efterlevande, alternativt låter nån annan stoppa in) stelnade till av
fasa och skräck ett ögonblick. Sedan reste sig en av dem tvärt och
spanade runt PUL-17 efter vad det var som tagit deras kamrat. Han grep
tag i en lödkolv att ha som vapen.
Han var en ovanligt stor och kraftig hacker, med många buggar på sitt
samvete. Han ropade in i skuggorna:
- Fack yo, asshole!
En av hans kamrater, även han en tuffing i sammanhanget, fattade
galoppen och grep en 300-kilos radskrivare och hängde den över axeln
med en flatkabel. Han slog om strömbrytaren och gjorde sig redo för
strid.
Så svoshade det till igen. Det var som om betongen fått liv. Vad det
nu var kastade sig över den tredje hackern.
- Skjut! skrek den förste och gick till anfall med den heta lödkolven.
Han kamrat höll inne formfeed på den enorma radskrivaren som spydde ut
papper med flera hundra sidor i sekunden mot den skimrande gestalten.
FLOFFA-FLOFFA-FLOFFA sade det. Gestalten trycktes tillbaka mot väggen,
och för ett ögonblick blev den synlig.
Det var en stor hög av sladdar och reläer, med elektronrör som ögon
och en blodig kortläsare som mun. Den såg mycket ond och främmande ut
för de två hackerna. Snart slog några reläser om igen och den blev så
där skimrande svår att se igen, men de fortsatte att skjuta och löda.
- Jag vet vad det är! sade den ene. Det är en Pre-dator! Ett
förstadium till dator!
Innan kamraten hann svara slogs dörren upp och en våldsam ljusblixt
syntes från dörren. Hackern med radskrivaren föll till golvet med ett
brak (där större delen av braket berodde på radskrivaren). I dörren
stod en annan skimrande varelse, den ännu farligare Post-datorn!
Hackern bet ihop tänderna när han såg Post-datorn rikta röda
siktstråkar mot hans panna.
- I'll be back! sade han och kastade sig in under den låga delen av
PUL-17 samtidigt som betongväggen sprängdes sönder där han nyss stått.
Fortsätter i text 191522 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Här gällde det att snabbt hinna bort från riskområdet!
Hackern sprang i full fart längs kulverten utan att se sig om. Eller för.
Därför sprang han rakt in i en stor gul och mycket hård sak som blockerade
gången från golv till tak och från vägg till vägg.
- Aj, sa hackern och satte sig tungt på golvet.
Den stora gula och mycket hårda saken sa inget.
- Vad sjutton är det här? fortsatte hackern förvirrat.
- Jag är TRAKTOR-1, svarade den stora gula och mycket hårda saken
plötsligt. Tung Robot för Automatisk Kolbrytning, Torvhantering Och
Rivningsarbete, modell 1. Jag är på väg till mitt arbete. Var är mitt
arbete? Jag måste arbeta. Jag är programmerad att arbeta. Hur kommer
jag till den plats där jag ska arbeta? Var är min arbetsplats? Visa mig
till min arbetsplats!
Fortsätter i text 193754 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
- Arbeta! upprepade den uppfordrande, och sänkte ner en gulmålad och
gallerinklädd TV-kamera mot Hackern...
Fortsätter i text 193874 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
- Arbeta! Arbeta! Jag måste arbeta!
Fortsätter i text 193950 av Christer Boräng, CD (Procurator Odiosus Ex Infernis).
- Eh...kolbrytning, torvhantering och rivningsarbete? sa hackern.
- Tung Robot för Automatisk Kolbrytning, Torvhantering Och
Rivningsarbete, modell 1, ja, svarade roboten.
Plötsligt så sken hackern upp då han kom ihåg vilka som hade kört ut
dom från sina lokaler...han pekade ut vägen till byggnaden där dessa
hade sina kontor och....
Fortsätter i text 193995 av Redin.
Jag vill ha en källare just där. (han pekade) Den skall vara STOR hela
huset som finns över marken skall flyttas ner 100m till bottnen av
källaren och över den skall du göra en jättesal utan fönster men med
en tunnel för elkraft och två för kylvatten.
Gräv!
(När nyckelordet nämndes började roboten arbeta med en mycket
imponerande effektivitet, det var trotts allt det den hade byggts för. )
Fortsätter i text 194305 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
I ett moln av dieselrök och betongdamm gick roboten till verket.
Kraftiga traktordäck bar den fram över grus och sten, borrar och grävskopor
fälldes ut och snurrade igång, TV-kameror vred sig av och an och studerade
omgivningarna! Glada arbetssånger skrällde i stora högtalare, och efter bara
några dagars intensivt slit hade TRAKTOR-1 genomfört sitt uppdrag.
Den rullade några meter bakåt och betraktade källaren den grävt.
Sen fällde den in arbetsredskapen och körde iväg.
- Nu är jag programmerad at ha semester! Var ska jag ha semester?
Visa mig var jag ska ha semester! Jag måste ha semester! Var är min
semester? Visa mig till min semester! Vila och rekreation! Semester!
Semester! Jag måste ha semester!
Fortsätter i text 194514 av Redin.
Ok!
Ok har allt för ditt fordon och gratis mekarhall.
Men nog var namnet TRAKTOR 1 ett udda namn på en medlem...
Fortsätter i text 194643 av Pär Winzell (loka citron).
TRAKTOR-1 vibrerade lite smått medan den försökte analysera hackerns
svar. Extra-syntaktiska moduler kopplades in men utan resultat.
TRAKTOR-1 började tvivla på att simulera mänskligt tal var till någon
nytta! Bipp, sa den, vände, och vinglade långsamt framåt i vad som
fanns kvar av B-husets källare, mot det intressanta rummet hackern
hade kommit från. Kanske kunde han semestra där?
Fortsätter i text 196378 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
18 ton gulmålat stål kom rullande genom kulverten, stabil som ett
kolkraftverk på sina sex massiva traktordäck. TRAKTOR-1 följde sitt
program, sida efter sida med högklassig toppmodern kod i de mest
exklusiva programspråk, alltsammans utvecklat på IKP.
Under tiden, vid en terminal i A-huset, innanför en dörr med
texten "IKP Robotics - Heavy Powerrobots Laboratory"...
Fortsätter i text 198339 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Materialiserade sig 10 stycken rymdmarinkårssoldater ur specialstyrka
ÅSNA från det första mikroimperiet. Dessa soldater var de mest
fruktade i hela galaxen. De hade ingen släkt, eftersom ett av
examensproven bestod i att utrota den. Hela evoultionens urkraft
genomsyrade dessa fruktansvärda mördare, inte en enda mänsklig gen
hade manipuleras. Vanligtvis räckte det med att landsätt en av dem på
en planet för att garantera total förintelse av allt liv där och nu
hade 10 stycken skickats från framtiden i ett mycket viktigt ärende.
Själva tillkomsten av det första mikroimperiet ur det multinationella
företaget microsoft hotades nämligen av vissa AI-delar från ett mud
som kanske skulle kunna skapas nu när TRAKTOR-1 hade fixat en så bra
lokal åt vissa väldigt duktiga hackers....
Fortsätter i text 208926 av Fredrik (Naranek) Hubinette (640Mb).
Soldaterna lade an sina mördarvapen av modell IBM och skulle just
börja att zappa alls som kunde tänkas ha för avsikt att röra sig då
tio motståndsmän från den alternativa framtiden där lysator inte fick
något hus matrialiserade sig bakom soldaterna. Deras uppgift var att
stoppa dessa historiska förrädare som hindrade lysator från att få
sitt fina hus. Men innan de han kasta sig över marinkårssoldaterna och
dubbelt så snabbt som innan uppenbarade sig ytterligare tio soldater
från den tidslinje där motståndsmännen redan hade gjort vad de skulle.
Den tidslinje som nu uppstod var naturligtvis ungefär lika livskraftig
som en glas-cymbal och med en hastighet av 2^X dök X antal
tidsresenärer med uppgiften att utplåna den föregående.
****
-Skit, nu hängde sig muddet.
-Vänta lite så ska jag destructa IKP.
-Såja...
Fortsätter i text 209367 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Men de stackars mud-gudarna hade inte förstått med vilken den enorma
kloningsprocess som startat i /room/linkeboda/ifm och sedan pga en
liten liten bug i destruct förflyttats till /room/void. CPUn i den
avancerade mudservern ökade i klockfrekvens för att hinna med alla
heartbearts. Den enormt höga klockfrekvensen medförde att servern
började dra oroväckande mycket ström som omvandlades till oroväckande
mycket värme. Precis som en av de stackars mud-gudarna skulle till att
slå till nödstoppet hände något mycket underligt, hela datorn började
transformeras och snart stod de tio urmänskliga mördarna på dess
plats. De gjorde processen kort med alla levande varelser (och en hel
del annat också) på planeten. Därefter förstörde de den nu totalt döda
planeten mer än någon trott var möjligt, medan de krigade bland sig
själva. Slutligen mördade den siste överlevande mördaren sig själv när
han, uttråkad som han var efter några minuter utan krig, beväpnad med
en laserpistol, duellerade med sig själv framför planetens enda hela
spegel (naturligtvis förstördes spegeln då liket föll över den).
Men en sådan här liten petitess kan naturligtvis inte hindra vår
historia för precis innan datorns värmeslag fick den att transformeras
till tio mördare hann den med historiens kraftigaste coredump. Denna
coredump sändes ut över ett brett elektromagnetisk spektra och for
fram genom världsrymden i några årmillioner innan den plockades upp av
ett radioteleskop på en grönskande värld vars yta består av 71% vatten...
Fortsätter i text 209390 av Kent Engström, Lysator/UNIT.
Nils Hugo Sysop hade fått nog:
Nils Hugo Sysop lutade sig tillbaka i stolen. Skulle hans lilla hack
hjälpa?
Fortsätter i text 209391 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Efter flera månaders tystnad bestämde sig lyskoms administratörer att
det var dags att radera mötet Flippade förbindelser.
Men i ett annat mycket parallellt universum hade just ett
radioteleskop mottagit en mycket speciell coredump...
Fortsätter i text 209392 av Kent Engström, Lysator/UNIT.
När operatatören ladda in coredumpen i sin mycket speciella debugger,
visade det sig att orsaken till coredumpen var signalen SIGMUD, en
signal som inte kan fångas, och som skickas till alla processer som...
Radioteleskopsoperatören Allan Brydd satt i en ganska obkväm stol vid
en dator koppad till ett radioteleskop i klippiga bergen, usa. Där
hade han suttit en stor del av sitt inte alls särskilt innehållsrika
liv och analyserat signaler från yttre rymden. Då klockan 11:27 på
förmiddagen den 15/5 1992 uppfattade han något som senare skulle
förändra världen. Han såg Mönstret. Han blinkade några gånger och
konstaterade att Mönstret fortfarande fanns där. Innan han ens han
tänka visste han att detta var ettor och nollor skickat från någon
intelligent livsform i galaxen! Nu skulle det han väntat på de senaste
deccenierna äntligen hända, han skulle få analysera Mönstret! Han
visste knappt till sig så glad var han. Men plötsligt kom en strömspik
av sällan skådat slag och allt som datorn spelat in försvann genom en
mystisk glitch ut på internet...
Fortsätter i text 210189 av Ingemar Ragnemalm.
Inge slängde ifrån sig boken, som slog i golvet med en ljudlig duns.
Han tog sig för pannan och stönade.
- Ack, vilken smörja. Processer hit, datorspel dit, och börjar om gör
den om och om igen utan minsta sammanhang.
Han sparkade till boken så den for in i ett hörn. "Muddiga
Förbindelser" hette den, och var skriven av en massa folk på en
högskola nånstans. "Ju fler kockar..." tänkte Inge.
Hans namn var I. Skoj, men skoj var just vad han inte hade för
ögonblicket. Var fanns meningen, sanningen, eller åtminstone
handlingen? Han såg sig om efter nånting bättre att läsa. Han plockade
upp en veckotidning och bläddrade, men den var inte ett dugg bättre.
Han reste sig från soffan där han legat och läst, och gick till sin
bokhylla. Där fanns mest en massa facklitteratur, men vad som helst
var bättre än smörjan han nyss läst. Han tog en bok på måfå. "Om LSI-
implementationen av digitala filter och diskreta cosinustransformer"
hette den.
- Skitkul. Den är säkert tio gånger roligare än "Muddiga
Förbindelser".
Fortsätter i text 210235 av Inge Wallin, Cendio Systems (19 Tnodes).
Han slog upp första sidan och läste:
Förord
Kära läsare. Gratulerar!
Du har köpt bok nummer 65536 i denna upplaga och just detta exemplar
har som extra bonus följande recept på guld:
Man tar...
Fortsätter i text 210241 av Mats Persson.
..ett hekto strimlad portugisisk örlogsman, och ...
Fortsätter i text 210511 av Ingemar Ragnemalm.
...blandar med lika delar Yves Rocher anti-rynkkräm, järnfilspån och
mongoliska morötter. Lägg blandningen i en lagom stor aluminiumgryta
med lock och koka på 225 grader...
Inge blev genast väldigt intresserad. Guld är ju bra att ha, tänkte
han. Var skulle han få tag på ingredienserna? Han plockade genast fram
senaste Ellos-katalogen. "De har ju allting" tänkte Inge och
bläddrade.
Fortsätter i text 218531 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Inge bläddrade ivrigt bland Ellos-katalogen blanka färgtryck av
fladdermusvingar, oheliga symboler och avkok på sjukliga ogräs.
- Fladdermusvingar, oheliga symboler och avkok på sjukliga ogräs?
mumlade Inge, plötsligt förvånad. Så konstigt! Brukade inte Ellos
sälja kjolar och leksaksbrandbilar, prydligt uppräknade med artikelnummer
och priser för att lätt kunna beställas och sedan komplettera hemmets
trivsel och funktion? Den här katalogen var i stället full av
upp-och-nervända davidsstjärnor, uppstoppade fiskfötter och burkar med
torkade daggmaskögon!
- Jaja, tänkte Inge, och hittade plötsligt artikeln "strimlad
örlogsman". Strimlad örlogsman, läste han. Äkta örlogsman av högsta
kvalitet, en kvalitetsprodukt noggrant utvald efter stränga kvalitetskrav,
torkad, strimlad och förhäxad enligt vetenskapliga metoder. Sorterade
nationaliteter. Pottugisisk: 79:90 per hekto inklusive moms.
Inge fyllde genast i beställningsblanketten, som var tryckt med
nån sorts rödbrun färg på ett tjockt papper som hela tiden ville rulla
ihop sig. När han skulle skriva under alltihop tog pennan tyvärr slut,
och han hade inga fler (jag måste komma ihåg att stjäla fler pennor på
jobbet!).
- Aj!
En sån otur! Han hade skurit sig på katalogens blankpolerade papper,
och en stor bloddroppe växte fram på pekfingertoppen.
- Nåja, tänkte inge, inget ont som inte har nåt gott med sig.
Nu kan jag ju skriva under beställningen med det här blodet...
Fortsätter i text 224541 av Ingemar Ragnemalm.
Text 108426: Tomt???
Skrivet 1991-09-18 12:34 av Calle Dybedahl (on a mission from Goddess).
Fortsättning på text 108424 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsätter i text 108808 av Lars Willför (all my failings exposed).
Text 108447: Tomt???
Skrivet 1991-09-18 13:08 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 108426 av Calle Dybedahl (on a mission from Goddess).
Text 108808: Tomt???
Skrivet 1991-09-18 21:40 av Lars Willför (all my failings exposed).
Fortsättning på text 108426 av Calle Dybedahl (on a mission from Goddess).
Fortsätter i text 108891 av Calle Dybedahl (on a mission from Goddess).
Text 108825: Här är det fart på skrivandet!
Skrivet 1991-09-18 21:53 av Redin.
Fortsättning på text 108808 av Lars Willför (all my failings exposed).
Text 108891: Tomt???
Skrivet 1991-09-18 22:47 av Calle Dybedahl (on a mission from Goddess).
Fortsättning på text 108808 av Lars Willför (all my failings exposed).
Text 108970: Tomt???
Skrivet 1991-09-18 23:49 av Lars Aronsson (lars@aronsson.se).
Fortsättning på text 108891 av Calle Dybedahl (on a mission from Goddess).
Text 109299: Här är det fart på skrivandet!
Skrivet 1991-09-19 15:25 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 108825 av Redin.
Text 109317: Ivar från BLAHALAB
Skrivet 1991-09-19 16:28 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 109299 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 109425: Ivar från BLAHALAB
Skrivet 1991-09-19 19:55 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 109317 av Ingemar Ragnemalm.
Dessutom måste han ju jobba på highscoret på lisp-maskinerna också
- i natt hade han fått 95000 poäng efter ett spel som tog sex timmar,
men det var ändå långt ifrån ett toppresultat. En annan doktorand
Han bestämde sig för att ta reda på saken. Han satte upp ett jobb på
samtliga Sunnar som man kunde köra Tetris på som kollade när nån körde
det, och som rapporterade saken till honom.
Text 114289: Ivar från BLAHALAB
Skrivet 1991-09-25 21:47 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 109425 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 114913: Vad är det *egentligen* BLAHALAB sysslar med?
Skrivet 1991-09-26 19:57 av Person 744 (finns inte)..
Fortsättning på text 114289 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 114986: Mystiken tätnar i pulet
Skrivet 1991-09-26 22:20 av Chrisp (C Pettersson Sverok).
Fortsättning på text 114913 av Person 744 (finns inte)..
Text 115011: Snabb uppgradering sker.
Skrivet 1991-09-26 22:34 av Person 744 (finns inte)..
Fortsättning på text 114986 av Chrisp (C Pettersson Sverok).
Text 115766: Snabb uppgradering sker.
Skrivet 1991-09-27 18:06 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 115011 av Person 744 (finns inte)..
Text 119762: Plötsligt, helt utan förvarning, blir spänningen olidlig!
Skrivet 1991-10-05 19:25 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 115766 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 119771: Plötsligt, helt utan förvarning, blir spänningen 1 kilovolt!
Skrivet 1991-10-05 19:46 av Mats Persson.
Fortsättning på text 119762 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 119777: Here we go again.
Skrivet 1991-10-05 19:55 av Linus Tolke, Lysator, Enea Epact.
Fortsättning på text 119771 av Mats Persson.
Text 119993: Here we go again.
Skrivet 1991-10-06 10:47 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 119777 av Linus Tolke, Lysator, Enea Epact.
Text 120128: Padrone klarar skivan
Skrivet 1991-10-06 17:20 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 119993 av Ingemar Ragnemalm.
Text 120131: Padrone klarar skivan
Skrivet 1991-10-06 17:28 av Inge Wallin, Cendio Systems (19 Tnodes).
Fortsättning på text 120128 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 120196: Space 1999 - LysKom
Skrivet 1991-10-06 20:35 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 120131 av Inge Wallin, Cendio Systems (19 Tnodes).
Fortsätter i text 2193669 av David Hedbor (tvillingar i maj).
Text 120389: Space 1999 - LysKom
Skrivet 1991-10-07 10:18 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 120196 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 121981: Tomt???
Skrivet 1991-10-09 14:03 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Fortsättning på text 108447 av Ingemar Ragnemalm.
Text 122486: Space 1999 - LysKom
Skrivet 1991-10-10 03:59 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 120389 av Ingemar Ragnemalm.
Text 122821: Space 1999 - LysKom
Skrivet 1991-10-10 14:46 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 122486 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 123189: Space 1999 - LysKom
Skrivet 1991-10-10 21:58 av MeTa, (once more, with ceiling!) ÄstrÅ.
Fortsättning på text 122821 av Ingemar Ragnemalm.
Text 123766: Space 1999 - LysKom
Skrivet 1991-10-11 11:59 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 123189 av MeTa, (once more, with ceiling!) ÄstrÅ.
Text 123987: Space 1999 - LysKom
Skrivet 1991-10-11 17:07 av Redin.
Fortsättning på text 123766 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 124177: Space 1999 - LysKom
Skrivet 1991-10-11 22:07 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 123987 av Redin.
Text 124444: Space 1999 - LysKom
Skrivet 1991-10-12 17:58 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 124177 av Ingemar Ragnemalm.
Text 124454: Space 1999 - LysKom
Skrivet 1991-10-12 18:23 av Redin.
Fortsättning på text 124444 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 126635: Space 1999 - LysKom
Skrivet 1991-10-17 17:56 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 124454 av Redin.
Text 126691: Dr Steen och Ernst-Hugo Jävelgård dyker upp!
Skrivet 1991-10-17 21:35 av Också Ceci H. (info.wav).
Fortsättning på text 126635 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 129831: Nu har Dr Steen gått ur LysKOM.
Skrivet 1991-10-24 06:41 av Linus Tolke, Lysator, Enea Epact.
Fortsättning på text 126691 av Också Ceci H. (info.wav).
Text 133278: Vandatorn mot världen!
Skrivet 1991-10-31 17:37 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Fortsättning på text 129831 av Linus Tolke, Lysator, Enea Epact.
Fortsätter i text 133305 av Leif Stensson, Lysator.
Fortsätter i text 133693 av pd.
Text 133300: Vandatorn mot världen!
Skrivet 1991-10-31 18:02 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 133278 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Text 133305: Vandatorn mot världen!
Skrivet 1991-10-31 18:13 av Leif Stensson, Lysator.
Fortsättning på text 133278 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Text 133693: Vandatorn mot världen!
Skrivet 1991-11-01 09:52 av pd.
Fortsättning på text 133278 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Text 133721: Vandatorns öde
Skrivet 1991-11-01 10:39 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Fortsättning på text 133300 av Ingemar Ragnemalm.
Text 133722: Håglösa hologram
Skrivet 1991-11-01 10:49 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Fortsättning på text 133305 av Leif Stensson, Lysator.
Fortsätter i text 133740 av Leif Stensson, Lysator.
Text 133724: Historien knyts ihop
Skrivet 1991-11-01 10:55 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Fortsättning på text 133721 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Fortsättning på text 133722 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Fortsättning på text 133693 av pd.
Text 133740: Flip-flop
Skrivet 1991-11-01 11:11 av Leif Stensson, Lysator.
Fortsättning på text 133722 av Pell Pell Pell (Positronic Electronic Learning Lifeform).
Text 133842: Flip-flop
Skrivet 1991-11-01 12:40 av Leif Stensson, Lysator.
Fortsättning på text 133740 av Leif Stensson, Lysator.
Text 137829: Tillbaka till 1400-talet!
Skrivet 1991-11-09 01:40 av Tomas Abrahamsson.
Text 137830: Tillbaka till 1400-talet?
Skrivet 1991-11-09 01:43 av Kent Engström, Lysator/UNIT.
Fortsättning på text 137829 av Tomas Abrahamsson.
Text 137832: Ja! För 1400-talet i tiden!
Skrivet 1991-11-09 01:55 av Tomas Abrahamsson.
Fortsättning på text 137830 av Kent Engström, Lysator/UNIT.
Text 137875: 1400-tal? Jaja, vi kommer nog tillbaka till Dec-20'an senare.
Skrivet 1991-11-09 13:14 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 137832 av Tomas Abrahamsson.
Text 138173: Lömska ränker och dito metall smids.
Skrivet 1991-11-10 17:22 av Den allvetande berättaren.
Fortsättning på text 137875 av Ingemar Ragnemalm.
Text 139764: Ricky går på pumpen i form av en trojansk fint
Skrivet 1991-11-12 21:34 av Chrisp (C Pettersson Sverok).
Fortsättning på text 138173 av Den allvetande berättaren.
Text 141947: Rex Ruter? Har vi sagt A, får vi säga...
Skrivet 1991-11-15 14:02 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 139764 av Chrisp (C Pettersson Sverok).
Text 149139: <titel>
Skrivet 1991-11-27 01:28 av Per Starbäck.
Text 156029: <titel>
Skrivet 1991-12-08 23:18 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 149139 av Per Starbäck.
Text 159185: title den trötte
Skrivet 1991-12-15 02:04 av Linus Tolke, Lysator, Enea Epact.
Fortsättning på text 156029 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 159232: Rex och Jokern kommer tillbaka
Skrivet 1991-12-15 14:28 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 159185 av Linus Tolke, Lysator, Enea Epact.
Text 165267: Rex och Jokern kommer tillbaka
Skrivet 1992-01-11 19:31 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 159232 av Ingemar Ragnemalm.
Text 165430: Rex och Jokern kommer tillbaka
Skrivet 1992-01-12 12:37 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 165267 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 165996: Rex och Jokern kommer tillbaka
Skrivet 1992-01-13 22:40 av Tomas Abrahamsson.
Fortsättning på text 165430 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsätter i text 166152 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 166151: Rex och Jokern kommer tillbaka
Skrivet 1992-01-14 14:53 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 165996 av Tomas Abrahamsson.
fg
Stickspår var det ja. Vem var det som var på ett stickspår om jag får
fråga?
>clone /obj/vaktmästare
Vaktmästaren såg en ohygglig syn framför sig: Tankegången var
dubbelt så bred som vanligt, och det var stora hål i golv och tak.
Mitt i alltihopa stod ett monster till robot samt låg en avsvimmad
människa.
>force BARFF kill vaktmästare
Just då råkade BARFF lägga iväg ett skott med laserkanonen precis
mot vaktmästaren, som omedelbart slutade existera. Det var så mycket
rök och splitter runt BARFF att hans detektorer aldrig hann observera
den stackars vaktmästaren.
>force BARFF fire north 0 up 0.23
BARFF lade iväg en rejäl laseromgång upp i taket en bit neråt
gången. Efter ett par skott rasade taket in och blockerade gången.
> s
BARFF vände sig sedan om och gick förbi Hasse och ställde sig vid den
stängda dörren. Konstigt, tänkte BARFF, vad gjorde jag så för? Det
kanske är professor Ström eller professor Lund som gav ordern.
Naturligtvis! Jag skall studera dörren.
>reset Hasse.
BARFF ställde sig att studera dörren, som var dörren in i D-huset.
Då vaknade Hasse igen. Han ruskade på sig, satte sig upp, hostade lite
av allt stendamm som omgav honom - och sen såg han BARFF.
>destruct trappa
...när plötsligt trappan brast under honom, och han föll ner i
trapphuset igen.
Text 166152: Rex och Jokern kommer tillbaka
Skrivet 1992-01-14 14:53 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 165996 av Tomas Abrahamsson.
Text 166603: Rex och Jokern kommer tillbaka
Skrivet 1992-01-15 16:56 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 166152 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 166672: Rex och Jokern kommer tillbaka
Skrivet 1992-01-16 09:05 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 166603 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 167059: Rex och Jokern kommer tillbaka
Skrivet 1992-01-16 21:51 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 166672 av Ingemar Ragnemalm.
Text 167233: Rex och Jokern kommer tillbaka
Skrivet 1992-01-17 12:28 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 167059 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 167345: Nu närmar vi oss en höjdpunkt i handlingen!
Skrivet 1992-01-17 17:14 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 167233 av Ingemar Ragnemalm.
Text 167634: Reklam. Reklam. Reklam. (Men seriös sådan!)
Skrivet 1992-01-18 17:17 av ceder (Per Cederqvist).
Fortsättning på text 167345 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 168194: Åter till handlingen!
Skrivet 1992-01-19 16:04 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 167634 av ceder (Per Cederqvist).
Text 168203: Ögon som mötas i bombkratrar
Skrivet 1992-01-19 17:24 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 168194 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 168210: Ögon som mötas i bombkratrar
Skrivet 1992-01-19 19:13 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 168203 av Ingemar Ragnemalm.
Text 168330: Reparation...
Skrivet 1992-01-20 14:34 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 168210 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 168353: Katastrofen närmar sig tagning två
Skrivet 1992-01-20 11:28 av Mattias Wingstedt, Lysator.
Fortsättning på text 168210 av Padrone har bytt namn.
Text 168331: Reparation...
Skrivet 1992-01-20 14:35 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 168330 av Ingemar Ragnemalm.
Text 168367: Ett leende betyder så mycket
Skrivet 1992-01-20 11:45 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 168353 av Mattias Wingstedt, Lysator.
Text 168679: Reparationen går vidare.
Skrivet 1992-01-20 23:37 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 168331 av Ingemar Ragnemalm.
Text 168738: Mudservern utflyttad på attackrobotar
Skrivet 1992-01-21 08:24 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Fortsättning på text 168679 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 169164: Mudservern utflyttad på attackrobotar
Skrivet 1992-01-22 16:47 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 168738 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Text 170933: Mudservern utflyttad på attackrobotar
Skrivet 1992-01-28 22:29 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 169164 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 170977: Mudservern utflyttad på attackrobotar
Skrivet 1992-01-29 09:40 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 170933 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
...hon satte lasern mot huvudet...
...mot huvudet lasern hon satte...
...mot hon lasern satte huvudet...
...hon satte huvudet mot lasern...
...huvudet satte hon mot lasern...
...lasern satte huvudet mot hon...
...hon mot satte lasern huvudet...
...motsatte lasern huvu hon det...
...honla sen huvur motsatte det...
...JHGFVJYHTFRY&U%R%&/)JKBJHVTY...
Text 171340: Disaster Area! Infra-red Alert! Ultra-Violence! Vad händer egentligen?
Skrivet 1992-01-30 01:39 av Chrisp (C Pettersson Sverok).
Fortsättning på text 170977 av Ingemar Ragnemalm.
Text 173144: Gudomlig rättvisa skipas.
Skrivet 1992-02-04 01:25 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 171340 av Chrisp (C Pettersson Sverok).
Text 175960: Nytt urflippat kommentarsträd: en _beskrivning_ av lysators skrytbygge anno 2000, helst utan mördarrobotar...
Skrivet 1992-02-13 19:33 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Text 175962: Nytt urflippat kommentarsträd: en _beskrivning_ av lysators skrytbygge anno 2000, helst utan mördarrobotar...
Skrivet 1992-02-13 19:39 av Linus Tolke, Lysator, Enea Epact.
Fortsättning på text 175960 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
> växla 100 kronor
Du får 1gorbyCoin, 4ccCoins, 10dumleklubbaCoins
> gå vänster
Du befinner dig i LysFikas cafelokal. Här kan man köpa gorbys,
cc och dumleklubbor. Ibland finns det andra antika chokladsorter.
Mattias Wingstedt finns här.
> undersök Mattias Wingstedt
Det är en gammal böjd man med långt vitt skägg. Han sitter
vid sin uråldriga LapMac och äter Gorby och dricker PC.
> köp gorby
Ok.
> köp cc
Ok.
> drick cc
Kittlar dödsskönt i kistan.
>
Text 176099: Ett litet missöde..
Skrivet 1992-02-14 12:53 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Fortsättning på text 175962 av Linus Tolke, Lysator, Enea Epact.
======================================================================
Vi ber om ursäkt för den föregående texten, som på ett oförklarligt
sätt kom insmygande från SvenskMud2000. Vi kan bara konstatera att vi
inte har 100%ig kontroll över nätet (än).
======================================================================
Till höger om oss har vi ingången till Lysators berömda
utställningshall. Här finns både montrar från företag och diverse
trevliga föremål av datorhistoriskt intresse. Här kan man t ex se den
gamla sun 3/50n laila, som faktiskt fortfarande fungerar, även om det
knappast går att göra något med den pga klen CPU och minne (det tar ca
30 minuter att starta Emacs v20). Andra sevärdheter är den Cray som
fordom stod en bit utanför det sägenomspunna pul17. Fast mest
intressant är nog ändå...
Text 176161: Vad tusan? Bruten kedja nu igen, och ingen "action"!
Skrivet 1992-02-14 16:29 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 176099 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Text 176347: Luckan öppnades...
Skrivet 1992-02-16 13:48 av Ulf Lagerstedt.
Fortsättning på text 176161 av Ingemar Ragnemalm.
Text 176466: Luckan öppnades...
Skrivet 1992-02-17 08:14 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 176347 av Ulf Lagerstedt.
Text 176471: Luckan öppnades...
Skrivet 1992-02-17 08:36 av Ulf Lagerstedt.
Fortsättning på text 176466 av Ingemar Ragnemalm.
Text 176553: Stalmannens famous first words
Skrivet 1992-02-17 16:53 av MeTa, (once more, with ceiling!) ÄstrÅ.
Fortsättning på text 176471 av Ulf Lagerstedt.
Text 176871: Stalmannens slut!
Skrivet 1992-02-18 13:52 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Fortsättning på text 176553 av MeTa, (once more, with ceiling!) ÄstrÅ.
Text 176885: Vi förstod piken, fast den var fin.
Skrivet 1992-02-18 14:21 av Ulf Lagerstedt.
Fortsättning på text 176871 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Text 176891: Vi förstod piken, fast den var fin.
Skrivet 1992-02-18 15:42 av Redin.
Fortsättning på text 176885 av Ulf Lagerstedt.
Text 176938: LYS-Flippade
Skrivet 1992-02-18 18:16 av MeTa, (once more, with ceiling!) ÄstrÅ.
Fortsättning på text 176891 av Redin.
Text 176945: LYS-Flippade
Skrivet 1992-02-18 18:34 av Lars Willför (all my failings exposed).
Fortsättning på text 176938 av MeTa, (once more, with ceiling!) ÄstrÅ.
Text 176961: LYS-Flippade
Skrivet 1992-02-18 19:29 av Ulf Lagerstedt.
Fortsättning på text 176945 av Lars Willför (all my failings exposed).
Text 177867: LYS-Flippade: OFF. Nu börja i stället...
Skrivet 1992-02-21 21:52 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 176961 av Ulf Lagerstedt.
Text 178232: Radrug möter Förändringen.
Skrivet 1992-02-23 18:13 av Pär Winzell (loka citron).
Fortsättning på text 177867 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 181728: Radrug möter Förändringen.
Skrivet 1992-03-07 05:29 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 178232 av Pär Winzell (loka citron).
Number 12. This is a fantasy setting.
This is primarily a fantasy setting and in the "long distant past".
Other settings are allowed in separate worlds, accessed via "gates".
The "gates" should restrict players of bringing in objects from the
other world.
I. e. a player shouldn't step right into a spaceport from the pub,
get a laser rifle, and come back with it. (Idea: transform the rifle
to a crossbow.)
Quest nummer 30. Prinsessan Gullnos.
Vid en tjärn i skogen Mörkastam sitter prinsessan Gullnos
och är så sömnig, så sömnig! Hämta en kudde till henne
så hon kan sova en stund, och sen kan hon sitta vid sin
tjärn, vaken och vacker!
Text 182089: Förändring var det, ja.
Skrivet 1992-03-08 16:39 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 181728 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 183433: Mitt namn är Grug. Radgrug.
Skrivet 1992-03-11 17:20 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 182089 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsätter i text 185966 av Pär Winzell (loka citron).
Text 185732: Mitt namn är Grug. Radgrug.
Skrivet 1992-03-18 18:33 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 183433 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 185849: Mitt namn är Grug. Radgrug.
Skrivet 1992-03-19 10:53 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 185732 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 185966: Mitt namn är Grug. Radgrug. Ibland.
Skrivet 1992-03-19 16:30 av Pär Winzell (loka citron).
Fortsättning på text 183433 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 186036: Mitt namn är Tugg. Bladtugg.
Skrivet 1992-03-19 19:52 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 185966 av Pär Winzell (loka citron).
Text 188976: Mitt namn är Tugg. Bladtugg.
Skrivet 1992-03-27 22:27 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 186036 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 189024: Fatal error 4711; Illogic circuit burnout
Skrivet 1992-03-28 00:36 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Fortsättning på text 188976 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 189424: Extra! Extra! Mudmissbrukare skriver själv om sitt beroende!
Skrivet 1992-03-29 16:38 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 189024 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Text 189458: Äh, nu har vi nog av MUD här!
Skrivet 1992-03-29 20:24 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 189424 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 191522: Äh, nu har vi nog av MUD här!
Skrivet 1992-04-02 14:50 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 189458 av Ingemar Ragnemalm.
Text 193754: Äh, nu har vi nog av MUD här!
Skrivet 1992-04-07 18:47 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 191522 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 193874: Äh, nu har vi nog av MUD här!
Skrivet 1992-04-07 20:38 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 193754 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 193950: Äh, nu har vi nog av MUD här!
Skrivet 1992-04-07 22:13 av Christer Boräng, CD (Procurator Odiosus Ex Infernis).
Fortsättning på text 193874 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 193995: Äh, nu har vi nog av MUD här!
Skrivet 1992-04-08 00:28 av Redin.
Fortsättning på text 193950 av Christer Boräng, CD (Procurator Odiosus Ex Infernis).
Text 194305: Äh, nu har vi nog av MUD här!
Skrivet 1992-04-08 16:14 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 193995 av Redin.
Text 194514: Äh, nu har vi nog av MUD här!
Skrivet 1992-04-08 20:03 av Redin.
Fortsättning på text 194305 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 194643: Äh, nu har vi nog av MUD här!
Skrivet 1992-04-09 01:04 av Pär Winzell (loka citron).
Fortsättning på text 194514 av Redin.
Text 196378: Äh, nu har vi nog av MUD här!
Skrivet 1992-04-13 16:28 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 194643 av Pär Winzell (loka citron).
Text 198339: MUD-mördarna anfaller
Skrivet 1992-04-17 04:16 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Fortsättning på text 196378 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Text 208926: MUD-mördarna anfaller
Skrivet 1992-05-13 17:41 av Fredrik (Naranek) Hubinette (640Mb).
Fortsättning på text 198339 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Text 209367: MUD-mördarna anfaller
Skrivet 1992-05-15 00:36 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Fortsättning på text 208926 av Fredrik (Naranek) Hubinette (640Mb).
Text 209390: MUD-mördarna anfaller
Skrivet 1992-05-15 02:11 av Kent Engström, Lysator/UNIT.
Fortsättning på text 209367 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
%dirty_hack
Detta program forkar en process som kontinuerligt raderar alla inlägg
i "Flippade Förbindelser" som innehåller ordet MUD i någon form. Är du
säker på att du vill göra detta?
> Ja, Ja, JA!
Ok. Som du vill...
%
Text 209391: MUD-mördarna kan utträda ur flippade...
Skrivet 1992-05-15 02:16 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Fortsättning på text 209390 av Kent Engström, Lysator/UNIT.
Fortsätter i text 209481 av Fredrik (Naranek) Hubinette (640Mb).
Text 209392: MUD-mördarna kan utträda ur flippade...
Skrivet 1992-05-15 02:20 av Kent Engström, Lysator/UNIT.
Fortsättning på text 209391 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Text 209481: vart tog den lilla lilla (?) corefilen vägen?
Skrivet 1992-05-15 11:35 av Fredrik (Naranek) Hubinette (640Mb).
Fortsättning på text 209391 av Mattias Wingstedt, Idonexare, Lysit, Dårsate (halvnörd).
Text 210189: Förbindelser? Icke särskilt.
Skrivet 1992-05-18 13:56 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 209481 av Fredrik (Naranek) Hubinette (640Mb).
Text 210235: Förbindelser? Icke särskilt.
Skrivet 1992-05-18 15:47 av Inge Wallin, Cendio Systems (19 Tnodes).
Fortsättning på text 210189 av Ingemar Ragnemalm.
Text 210241: Förbindelser? Icke särskilt.
Skrivet 1992-05-18 15:55 av Mats Persson.
Fortsättning på text 210235 av Inge Wallin, Cendio Systems (19 Tnodes).
Text 210511: Allt mitt guld!!!
Skrivet 1992-05-19 10:29 av Ingemar Ragnemalm.
Fortsättning på text 210241 av Mats Persson.
Text 218531: Allt mitt guld!!!
Skrivet 1992-06-07 13:03 av Padrone (Nu med DISKMASKIN! Livet är en fest!).
Fortsättning på text 210511 av Ingemar Ragnemalm.
Text 224541: Allt mitt guld!!!
Skrivet 1992-07-06 15:30 av Ingemar Ragnemalm.