Viète föreslog år 1591 följande lösning på tredjegradsekvationen
i fallet 
. Sätt
Ekvationen blir då 
.
Observera att 
så om vi väljer k så att
får vi
dvs
Slutligen fås lösningarna
Eftersom man hade tabeller för de trigonometriska funktionerna kunde
man lösa detta genom tabellslagning. Denna lösning undviker problemet
att en reell lösning blir summan av två komplexa tal, som del Ferros
lösning har. del Ferros lösning har det problemet just i fallet
(tre reella distinkta rötter). Å andra sidan kan man i
ljuset av den komplexa analysen som utvecklades under 1800-talet
definiera 
i hela 
(komplexa talplanet) och faktiskt se
att Viètes lösningsformler är allmängiltiga.
Viètes lösning finns också beskriven i modern notation av Stillwell i [5], s. 56, avsnitt 5.6.