Miljöstyrningssystem

WBCSD som ledde näringslivets förberedelse inför FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 upmärksammade bristen på enhetliga regler och terminologi för miljöarbetet inom företag. WBCSD tog därför initiativet till att den internationella standariseringsorganisationen , ISO, påbörjade ett standardiseringsarbete inom miljöområdet. Det kommer att resultera i en rad miljöstandarder som fått benämningen ISO 14000-familjen.

I början av 1990-talet inleddes en diskussion inom EU om behov av system för miljörevision och miljöstyrning. Detta resulterade i en frivillig ordning för miljöstyrning och miljörevision, EcoManagement and Audit Scheme, EMAS, som trädde i kraft i april 1995.

Den brittiska standardiseringsorganisationen, BSI, var dock först ut i världen med en standard för miljöledningssystem, BS 7750. Denna standard har påverkat både EMAS och ISO 14001, och alla tre ställer därför i huvudsak samma krav på miljöstyrningssystem och interna revisioner.

Både ISO 14000 och BS 7750 bygger på tidigare utvecklade standarder för kvalitetsstyrning. De företag som exempelvis genomfört en kvalitetscertifiering enligt ISO 9000 kommer därför att känna igen sig när de närmar sig ISO 14000. Bland annat rutiner för dokumentstyrning, redovisande dokument eller kalibrering av mätutrustning är direkt tillämpbara från ISO 9000. Det är därför inte ovanligt att företag väljer att lägga till miljörutiner till sitt befintliga kvalitetsstyrningssystem när de beslutar att även miljöcertifiera sig.

Många företag, t.ex. Volvo, ABB och Electrolux, bygger miljöstyrning främst på ISO 14001, då det är en världsstandard, men planerar samtidigt en EMAS registrering av de anläggningar som bedöms ha nytta av det, dvs de som bedriver verksamhet främst i Europa. Sannolikt kommer EU att erkänna ISO 14001 som europeisk standrad för miljöstyrning, eventuellt med någon form av tilläggskrav.