med benäget bistånd från
Sam J. Lundwall
Ingvar Svensson
Lars-Olov Strandberg
Denis Lindbohm
John-Henri Holmberg
Sture Hellström
Christer Landergren och
Jörgen Peterzén
Denna elektroniska utgåva av fanzinet Tre fandoms -- och en fjärde..., utgivet av Bo Stenfors 1963, är gjord av Hans Persson i januari 1998 med tillstånd av Bo Stenfors. Texten är inläst med OCR-program och korrekturläst, något som tack vare ett bra original tillhandahållet av Bo Stenfors var ett ganska litet arbete.
Det bör noteras att jag har valt lämnat texten i fanzinet intakt. Även om jag någonstans känt till information som saknas i texten så har jag låtit bli att införa detta.
Denna lilla översikt över den svenska SF-fandomens historia överlämnas till varje ny medlem i Skandinavisk Förening för Science Fiction (SFSF). (Den kan även erhållas av andra intresserade direkt från mig - Bo Stenfors, Lillkalmarvägen 7, Djursholm - mot 70 öre i frimärken.) Vi inom SFSF tror nämligen att det är viktigt att kontakten med det förflutna inte förloras, även om det givetvis höves en science-fiction-fan att ha blicken riktad mot framtiden.
Jag vill i detta sammanhang varmt tacka Sam J. Lundwall, Ingvar Svensson, Lars-Olov Strandberg, Denis Lindbohm, John-Henri Holmberg, Sture Hellström (Sedolin), Christer Landergren och Jörgen Peterzén, som granskat manuskriptet och kommit med värdefulla sakliga påpekanden. Jag vill emellertid framhålla, att åsikter och värderingar i denna skrift är helt och hållet mina egna.
För science-fiction-entusiasten (SF-fanen) har en definition på litteratur-arten science fiction (SF) knappast mer än akademiskt intresse. Han känner utan svårighet igen "sin" litteratur på de djärva perspektiven, den hisnande tankeflykten. Dessutom är en definition på SF mycket svår att formulera. Många har försökt. Jag citerar en definition ur fan-magasinet (fanzinet) Candy F (nr 4):
"SF (science fiction) - vetenskaplig skönlitteratur, d. v. 5. underhållande, och stundom varnande, berättelser, som grundar sig på den vetenskapliga forskningen eller föregiven vetenskaplig forskning, antingen den rör teknik, medicin, psykologi eller historia."
Låter det torrt? Bäst är kanske att i stället hänvisa till några klassiska SF-böcker; förslagsvis "Slan" av van Vogt och "More Than Human" av Sturgeon (en ny människotyp med särskilda talanger - "mutanter"), "Foundation" av Asimov och "The City and the Stars" av Clarke (äventyr i galaxerna med filosofisk bakgrund), "The Martian Chronicles" av Bradbury (mötet mellan jordens och Mars' kulturer), "The Space Merchants" av Pohl och Kornbluth (satirisk framtidsskildring av jordens affärsliv) samt "The Chessmen of Mars" av Burroughs (otroliga äventyr på Mars, skildrade med frodig berättarglädje - dock ej "ren" SF).
SF-litteratur i nutida mening uppstod först när den moderna målmedvetna teknisk-vetenskapliga forskningen med sin optimistiska framstegstro började, d.v.s. under 1800-talet, även om fantasier kring färder i världsrymden och utopier skrevs långt tidigare (t.ex. Lukianos' månresa i Ikaromenippos c:a 150 e. Kr.).
Mary Wollstonecraft Shelleys roman "Frankenstein", skriven 1818, anses vara den första egentliga SF-romanen. Såsom SF-litteraturens fader betraktas emellertid fransmannen Jules Verne (1828 - 1905). Den andre store skaparen av modern SF var engelsmannen H. G. Wells (1866 - 1946), som t.ex. år 1895 skrev romanen "Tidmaskinen".
Det första SF-magasinet (d.v.s. ett magasin helt ägnat SF) - Amazing Stories - grundades 1926 av Hugo Gernsback. Under 1950-talet blev SF alltmer populärt i U.S.A. och lockade allt bättre författare. Det stora genombrottet kom omkring år 1940. År 1958 fanns det 5 SF-magasin i U.S.A., år 1941 fanns det 22. Mot slutet av år 1940 fick Sverige sitt första SF-magasin, nämligen Jules Verne Magasinet (JVM), som bar underrubriken "På fantasiens vingar i vetenskapens spår". Sedan JVM år 1942 ändrat namnet till Veckans Äventyr och försökt vinna nya läsare genom att införa vilda-västern-noveller och gangster-historier, avled tidningen i början av år 1947 efter en alltmer tynande tillvaro.
Även i U.S.A. dog SF-ruschen ut så småningom för att inte upprepas. I dag finns i U.S.A. endast ett fåtal SF-magasin med ganska små upplagor. I gengäld har SF börjat sälja överraskande bra i pooket-book-form.
Det svenska SF-magasinct HÄPNA startade i mars 1954. En svensk version av det amerikanska SF-magasinet Galaxy utkom hösten 1958 men nedlades 1960.
SF-fandomen i U.S.A. började genom att SF-intresserade diskuterade vetenskapliga problem i Amazing Stories' brevspalt. Två av dessa fans - f. ö. skaparna av seriehjälten Stålmannen - utgav år 1928 de första SF-fanzinen "Cosmic Stories" ooh"Cosmic Stories Quarterly", tryckta med karbongenomslag. Andra bildade The Science Correspondence Club, som i maj 1950 började utge det stenoilerade klubbfanzinet "The Comet", sedermera benämnt "Cosmology".
Äran av att ha varit den första moderna SF-klubben med det första moderna SF-fanzinet har emellertid tilldelats SF-klubben The Scienceers i New York med fanzinet "The Planet", som utkom med första numret i juli 1950 och innehöll recensioner av magasin, böcker och filmer av SF-intresse förutom fan-nyheter och brev.
Den första SF-kongressen ägde rum den 22 oktober 1936 i Philadelphia. Efter ännu några kongresser hölls "The First World Science Fiction Convention" (den första världs-SF-kongressen) i New York den 2 juli 1939.
Den, som vill veta mer om SF-fandom i U.S.A., hänvisas till Sam Moskowitz' (offset-tryckta) bok "The Immortal Storm" - A History of SF Fandom - som omfattar tiden fram till omkring nyåret 1940, samt till Robert Bloch's bok "The Eight Stage of Fandom" (25 years of selected fan-writings), när det gäller amerikansk fandom efter år 1940. (Nämnda böcker kan erhållas från Richard Witter, F.& SF Book Co., P.0. Box 415, Staten Island 2, N.Y. U.S.A.)
Även i andra länder än U.S.A. finns 'SF-fandoms, t. ex. i England, i Australien, i Västtyskland och t.o.m. i Japan.
I Sverige har vi hittills endast haft en författare, vars produktion till en mer betydande del varit SF, nämligen Otto Witt, född 1875 i Falun. Av hans 50-tal SF-romaner, skrivna i början av 1900-talet, är t. ex. "Jordens Inre", utgiven 1912, utmärkt läsbar än i dag. Witt utgav dessutom under åren 1916 - 1920 tidskriften "Hugin", vilken innehöll en hel del av SF-intresse och lästes ganska allmänt - den hade en upplaga av cirka 15.000 exemplar.
Den SF-litteratur, som utkommit på svenska språket, är förtecknad i
Sam J. Lundwalls och Kjell Hjalmarssons stencilerade Bibliografi över
Science Fiction och Fantasy (1772 - 1965).
Även om det givetvis sedan lång tid tillbaka funnits
SF-intresserade i Sverige, vet vi ganska litet om i vilken
utsträckning SF-intresset tagit sig uttryck i klubbar och fanzines
före år 1954.
SF-föreningen Futura bildades redan 1950 i Stockholm av sex
SF-intresserade, och Club Meteor grundades som en kamratklubb 1952 i
Malmö. Stookholmsklubben Andromeda utgav ett sorts fanzine med namnet
Vår Rymd, som utkom med inalles 7 nummer under år 1952. Säkerligen
lancerade en del skoltidningar SF under inflytande av Jules Verne
Magasinet.
JVM tycks dock inte ha givit impulsen till någon allmän SF-rörelse.
Först när HÄPNA utkom i mars 1954 syntes tiden vara mogen för en
svensk SF-fandom.
I Göteborg bildades omedelbart i mars 1954 Cosmos Club, som strax
därpå (i april) utgav Sveriges första egentliga SP-fanzine Cosmos
News.
Föreningen Futura gav i juni 1954 ut sitt fanzine Futura.
Strax därpå utgav klubben Meteor i Malmö fanzinet Clloev, som blev
Sveriges tredje fanzine.
Dessa tre fanzines får sägas inleda modern svensk SF-fandom.
Den svenska SF-fandomens korta historia har efter amerikanska
förebilder uppdelats i fyra perioder, nämligen första, andra, tredje
och fjärde fandomen.
Den första svenska SF-kongressen hölls i Lund den 18-19 augusti
1956 - den s. k. Luncon - och den 25-25 augusti 1957 ägde den första
Stockholmskongressen (Stockon 1) rum.
I april 1954 grundades en SF-Union i Göteborg. Den upphörde efter
ett par år. Star Stuff's SF-Union i Stockholm startades i maj 1956 men
upphörde efter åtta månader. Luncon-Unionen grundades på Luncon i
augusti 1956 och varade någon vecka. Stockon-Unionen grundades på
Stockon 1 i augusti 1957 och omskapades till SF-Union Skandinavien i
december 1957.
Sedan den sista unionen dött ut började slutligen Skandinavisk
Förening för SF sin verksamhet i januari 1960.
Denis Lindbohm från Malmöklubben Meteor kunde redan på Luncon 1956
visa den av honom regisserade SF-smalfilmen Den Stora Nattens Vålnad,
som berättade hur en fyrarmad marsian (spelad av Lindbohm själv)
strandade på jorden med sitt tefat och efter diverse sammanstötningar
med jordmänniskorna avlivades. Lindbohm har inom Club Meteor påbörjat
ytterligare en lång rad SF-filmprojekt - Världsflyktingen, Skyns två
portar, Story of Duedox, Ljusbarriären, Den Stjärnfödde. Till
Stratofilms sjunde filmprojekt - Analys - har Lindbohm sommaren 1962
tillverkat en imponerande robot - 1,7 meter lång - som döpts till
Arxi.
Även Sam J. Lundwall, Hägersten - Stockholm, har ägnat sig åt
SF-filmatisk verksamhet. Ur produktionen kan nämnas Black Magic, Hey,
mr Monster, Story of Starbegotten och Storm över Strateborgh.
I amerikansk SF-fandom finns många speciella fan-uttryck. Några av
dem har övertagits oförändrade av svensk SF-fandom. Vi har redan
ymnigt mött ordet fanzine, som ju är en förkortning av fan magazine.
Vidare har vi t. ex. gafia (gone away from it all), vilket avser
anfall av overksamhet hos en SF-fan, som - åtminstone för tillfället -
vill lämna fandomen. Andra användbara fraser är sercon (serious
constructive) för allvarligt syftande och fannish för sysslande med
SF-fandomen på ett humoristiskt, gärna spexartat sätt. Sistnämnda
uttryck försvenskas ofta till "fannisk".
För en vidare ordlista hänvisas till Candy F nr 4, som kan erhållas
från mig (Stenfors) mot 70 öre i frimärken.
I det följande vill jag i korthet redovisa några intryck från den
svenska SF-fandomens historia. Skildringen gör inga som helst anspråk
på fullständighet. Svensk SF-fandom väntar ännu på sin krönikör.
Det första svenska SF-fanzinet, Cosmos News från SF-klubben Cosmos
Club i Göteborg, vars redaktör var Lars-Erik Helin, övertogs efter två
nummer av Gavin Brown i England, som ändrade namnet till Cosmos
Bulletin. Fanzinet gav första impulsen till en livlig fanaktivitet i
sydsverige.
Föreningen Futura i Stockholm blev - sedan den våren 1954 fått en
våldsam medlemsökning - synnerligen aktiv och får väl anses vara en av
de mest framgångsrika SF-föreningar vi haft i Sverige, med över 40
medlemmar under glansdagarna och tätt återkommande möten. Redaktör för
föreningens fanzine Futura var Rune Sundin, och i redaktionen
återfanns bland andra Sture Lönnerstrand, en färgstark personlighet,
som just vunnit första pris om 15.000 kronor för romanen "Rymdhunden"
i en tävling anordnad av Bonniers förlag.
Fanzinet Futura utkom med 5 nummer 1954, 2 nummer 1955 och 1 nummer
1956. Klubborganet strävade efter att publicera ambitiösa SF-noveller
och SF-dikter av gryende svenska SF-förmågor. De mest rutinerade
novellerna levererades av Lönnerstrand. Futura presenterade också bl.
a. några ena- stående fina SF-teckningar av Sven O. Emilsson, men
saknade SF-recensioner och brevspalt. Såväl klubben som fanzinet tog
SF-intresset på djupaste allvar.
Klubben Meteor i Malmö började hösten 1952 som en kamratklubb, där
"SF-sektionen" emellertid snart nog blev klubbens kärna. Sommaren 1954
utgav klubben fanzinet Clloev (uttal: klöv), som härigenom blev
Sveriges tredje fanzine. Först under början av 1956 tog utgivningen
emellertid fart med Denis Lindbohm som närmast ansvarig. Fanzinet var
förvisso annorlunda. Det genomsyrades av den avväpnande spexblandade
humor, som utländsk fandom kallar "fannish" men som Club Meteor
kallade "starbegotten". Uttrycket "star begotten' var lånat från H.G.
Wells' bok med detta namn, i vilken roman det centrala temat behandlar
hur nya intelligentare människor med marsianska själar gradvis övertar
jorden. De starbegottna ansåg sig representera denna nya överlägsna
människotyp. Clloev har våren 1965 utkommit med sitt 22 nummer (nr 21
har i skrivandes stund ännu inte utkommit). Denis Lindbohms humor är
ofta av det bitande intellektuella slaget och kan i sina ögonblick
vara nog så elak. Clloev är ett färgstarkt och roligt inslag i svensk
SF-fandom.
George Sjöberg, Stockholm, som till en början medverkat i Futura
med teckningar och dikter, utgav hösten 1955 ett eget fanzine, Star SF
Fanzine (SSFF), vars grundton också var allvarlig (sercon) även om
lättare hållna artiklar publicerades. Star introducerade i svenskt
fanliv det välplanerade fanzinet med tonvikt på god lay-out. Fanzinet
utkom med 1 nummer 1955, 5 nummer 1956 och 1 nummer 1957 - de sista 5
numren rotaprinttryckta i mmi-format. Bland medarbetarna märktes
undertecknad Stenfors med teckningar och noveller samt Lars Helander
med förebildligt skrivna fanzine-recensionerna.
Först under 1956 började svenska SF-fandomen ta riktig fart. Främst
i gruppen av sercon fanzines stod Komet, som till en början utgavs av
Torsten Malmqvist, Broby, Skåne, med 3 nummer under 1956. Nr 5
utskrevs och redigerades emellertid av den mycket unge och energiske
Alvar Appeltofft, Halmstad. Från och med nr 4 - våren 1957 - övertogs
fanzinet helt av Appeltofft, som utgav ännu 1 nummer 1957 samt 2
nummer under 1958. Komet hade goda noveller - många översatta från
amerikanska fanzines - men gav framför allt god information genom
utförliga recensioner av fanzines, böcker och film av SF-intresse, m.
m. Tyvärr var trycket inte alltid det bästa.
I slutet ay 1955 utgav klubben Utopia i Lund med Kjell Pettersson
som redaktör fanzinet Utoskopet, senare kallat UT i Tid och Rymd.
Efter några nummer blev UT, som utkom månatligen med 5 nummer 1955 och
7 nummer 1956, ett mycket bra och omfångsrikt fanzine av den
allvarligt syftande typen. Sista numret - nr 7 för år 1956 - utdelades
på Lundkongressen i augusti 1956 och innehöll bl. a. en lång utmärkt
novell, "Den store elsker", av den danske SF-författaren Niels E.
Nielsen.
I Clloevs spår kom hösten 1956 två fanniska fanzines, nämligen
Chaos från Club Chaos i Malmö med Lars "Inca" Persson sem redaktör och
Space Reporter från Sveriges första och tyvärr hittills enda helt
kvinnliga SF-klubb Nova i Lund med Gisela Molander som redaktör. Space
Reporter, som var tryckt med karbongenomslag och vars första nummer
utdelades på SF-kongressen i Lund, upplevde sammanlagt tre nummer,
samtliga utkommande under hösten 1956. Chaos utkom med ytterligare ett
"tack- och avskeds"- nummer under 1956 med Lennart Sörensen som
utgivare.
Några fans i Stockholmsklubben Futura - särskilt Leif Helgesson -
tröttnade på det i deras tycke alltför stela klubbfanzinet och utgav i
maj 1956 Star Stuff SF Fanzine (SSSFF), som innehöll mycket fanniskt
stoff och hade en udd riktad mot Sjöbergs fanzine Star. I redaktionen
märktes Lönnerstrand och K. G. Jakobsson. Star Stuff, som balanserade
väl mellan skämt och allvar, var ett utmärkt, fräsigt fanzine, även om
redaktörerna understundom föreföll aningen snarstuckna. Man minns
flera fina noveller av Lönnerstrand och den underbara rotaprinttryckta
omslagsbilden tecknad av Sven O. Emilsson till nr 5, som utdelades på
Stockholmskongressen i augusti 1957. Fanzinet utkom inalles med 5
nummer under 1956 och 2 nummer under 1957.
Till den första fandomens fanzines bör även räknas Lars Helanders
fanniska engelsk-språkiga Sfaira, skrivet i jag-form med
småhumoristiska betraktelser över litet av varje. Fanzinet utkom med
första numret senhösten 1956. Ytterligare två nummer kom under år 1957
- det ena ett dubbelnummer. Sfaira nr 5 inflöt år 1960 i Cactus nr 5.
I slutet av år 1956 utgav vidare Hans Sidén i Göteborg Science
Fiction Film Guide 1956. Sviraren - ett fanzine mer för flaskans än
SF's vänner - började också utkomma under 1956 - till en början tryckt
med karbongenomslag men från och med sommaren 1957 (nr 4) i
stencilerat skick. Den närmast ansvarige redaktören är Sigurd Banjan,
Stockholm. Under 1956 gav Denis Lindbohm (anonymt) ut GUN (Galactical
Union Notice) - ett fanzine ägnat flygande tefat och tryckt med
karbongenomslag med fotostatkopierad förstasida. Slutligen har en
svensk SF-fan anonymt givit ut ett spritduplicerat fanzine med namnet
Smart Gruff, vilket anföll Star Stuff på ett ärekränkande sätt.
Den förutnämnda klubben Utopia anordnade i Lund under Kjell
Petterssons ledning den första svenska SF-kongressen - "Luncon" - den
18-19 augusti 1956. Som nämnts visades Lindbohms film Den Stora
Nattens Vålnad. Fanzinen UT och Space Reporter delades ut på
kongressen. På kongressen grundades vidare den första svenska
SF-unionen. Den rann visserligen ut i sanden men gav impulsen till
senare SF-unioner. Luncon uppmärksammades en hel del av pressen och
radion.
Under första fandomens tid var som framgått aktiviteten störst i
Sveriges sydligare delar. Efter hösten 1956 falnade emellertid söderns
glöd. Sedan dess har fandomens tyngdpunkt legat i Stockholm med
omnejd, ehuru tendenser till en ändring gjort sig gällande på allra
sista tiden.
Under första fandomen var vidare fanzinen oftast det relativt
opersonliga resultatet av ett lagarbete mellan SF-fans. Under andra
fandomen blev fanzinet ett personligt hållet språkrör för den
individuelle SF-fanen. Det uppstod en stark rivalitet, dår fans
identifierade sig med sina fanzines, som till varje pris skulle
överträffa kollegornas. Den kritiska granskningen av kollegornas
alster blev skoningslös,
Trots det sagda låg det emellertid något av överdådigt leklynne
över alla fenfejder och avrättningar. Känslan av gemenskap bildade
grundtonen.
Det var således en period på både gott och ont. Å ena sidan kom
några av de bästa fanzinen till under den andra fandomens tid; å andra
sidan föll en del vekare SF-fans från, bortskrämda av den råbarkade
umgängestonen i SF-rörelsen.
Stockholmskongressen den 25-25 augusti 1957 (Stockon 1) utgjorde
den definitiva slutpunkten på första fandomen och samtidigt
inledningen till den andra, På Stockon 1, som anordnats av Star
Stuff-falangen (främst Helgesson) och som leddes av Lönnerstrand,
utdelades de sista numren av Star (dubbelnr 5-6) och Star Stuff (nr
5), Vid kongressen bildades emellertid en ny SF-union, som sedermera
döptes till SF Union Skandinavien (SFUS). Unionens fanzine dröjde dock
till i januari 1958, varom mera nedan. Även det nystartade fanzinet
Super (nr 2) utdelades på kongressen.
Under hösten 1957 såg en rad nya fenzines dagen - Cosmos, Fhan och
Super före Stockon 1 samt Andromeda och Sexy Venus efter kongressen,
vilken säkerligen starkt bidrog att inspirera till denna ökade
fan-aktivitet.
Cosmos, som ansåg sig vara arvtagaren till Sveriges första fanzine
Cosmos News, gavs ut av Hans Sidén, Göteborg, och Clas-Otto Wene,
Tyringe, vilka förklarade Club Cosmos i Göteborg vara återuppstånden.
Wene skrev djuplodande analyser av SF under det att Sidén skrev
filmrecensioner och tecknade trevliga smågubbar i marginalen.
Fanzinet, som från och med nr 2 bytte namn till Urvoat, utkom med sitt
andra nummer i december 1957 och nr 5 under våren 1958. Det utgjorde
ett sansat, välbehövligt inlägg i SF-fandomen och var ett vuxet,
seroon fanzine. Lennart Sörensen hade för övrigt några fina SF-dikter
i fanzinet, hårdhänt mottagna av den oförstående fandomen, vilket
föranledde Sörensen att i sista numret skriva om hur det var "att
servera kaviar åt bönder".
Fhan utgavs av Sjöberg, Stockholm, med bistånd av Sidén och
undertecknad Stenfors med ett nummer hösten 1957, två nummer våren
1958 och nr 4 våren 1959, Fanzinet var sercon av genomgående hög klass
med prydlig lay-out. De rotaprinttryckta omslagen till nr 2 och 4 -
flickor mot en stjärnhimmel, tecknade av mig - bör väl nämnas
särskilt, Fanzinet innehöll allt vad ett fanzine skall innehålla,
kompetent presenterat. Ärligt talat saknade fanzinet emellertid något
av den extra lilla knorren på svansen.
Sture Hellströms (Sedolins) fanzine Super, vars nr 2 delades ut på
Stockon 1 cirka fem veckor efter nr 1, hade däremot massor med
svansknorrar. Sedan nr 3 kommit i september och nr 4 under våren 1958,
sammanslogs Super med det norska fanzinet Fantasi (från Roar Ringdahl)
till Super-Fantasi, som utkom med numren 1 och 2 under 1958.
Stockholmsfanzinet lancerade mycket material, som var översatt från
utländska fanzines. Det dåliga trycket förbättrades efter hand och
innehållet blev alltmer omväxlande och rikhaltigt. Höjdpunkten nåddes
med Super-Fantasi nr 2, som innehöll över 50 fullmatade sidor -
troligtvis det bästa fanzine-numret hittills i Sverige.
Sam J. Lundwall (Hägersten-Stookholm) var närmast ansvarig för
Stockholmsklubben Cosmos' fanzine Andromeda, som utkom med ett nummer
hösten 1957 (kallat årg. 2, nr 2, eftersom tidigare utgivits 9 nummer
i maskinskrift resp. hektografi inom klubbens innersta krets) och två
nummer våren 1958. De två första numren var av hygglig klass med goda
noveller fastän med dåligt tryck. Det sista numret (dubbelnr 2-4, vol
3) hade 47 välstencilerade sidor och presenterade ett hop-plock av
allt mellan himmel och jord, vilket tyvärr mest gjorde ett förvirrande
intryck.
Sexy Venus, vars första nummer utkom hösten 1957 och som därefter
kom med fyra nummer 1958 och lika många 1959, kom från undertecknad
Stenfors, Djursholm. Sexy Venus introducerade pinupfliokan i svensk
SF-fandom efter utländska förebilder. Det var från början ett fanniskt
fanzine, som så små~ingom blev alltmer sercon ehuru flickorna fanns
kvar. Prydligaste numret var nr 7, som blandade sprit- och
stenciltryok. Nr 8 - ett litet oreguljärt nummer - innehöll ett skarpt
inlägg mot Lindbohms fanzine-kritik i Clloev nr 13.
I januari 1958 kom den tidigare nämnda nya unionens fanzine ut. I
redaktionen för Union SF, som fanzinet efter en period av namnlöshet
slutligen kallades, fanns Leif Helgesson Stockholm, och Carl-H.
Bierbaum. För övrigt medarbetade Hellström (Sedolin), Wene och många
ändra SF-fans Särskilt imponerar redaktionens bravad att med så jämn
hög klass ge ut fanzinet månatligen under hela 1958 (även om ett
dubbelnummer 6-7 utkom under sommaren och nr 11 och 12 försenades och
anlände först under 1959). Union SF hade också en rolig tecknad
rymdserie - "Oskar" - ritad av Emilsson. Nr 4, 5, 6-7 och 8
redigerades ooh trycktes av Sture Hellström. Från och med nr 9
övertogs redaktörssysslan av Appeltofft. Fanzinet deklinerade tyvärr
så småningom, unionens styrelse ombildades flera gånger och kassan
stod på minus. Trycket blev allt sämre.
Unions-fanzinet kom sammanlagt med 14 nummer - elva daterade 1958
och tre daterade 1959. Under 1958 var Union SF obestridligen det
tongivande fanzinet med många utmärkta artiklar förutom bra noveller.
Fanzinet var helt sercon.
Under våren 1958 kom en ny fläkt in i SF-fandom genom fanzinet
Wröfwel från Karl Gustav Jakobsson, Ludvika. Medarbetaren var Kjell
Hjalmarsson, Åseda, som tecknade enormt roliga figurer. Fanzinet var
skrivet med karbongenomslag (ett fruktansvärt arbete!) och utgjorde en
blandning av vansinnigaste spex och djupaste allvar. Jakobsson - en
högintelligent SF-fan - skrädde förvisso inte sina ord när han
gisslade SF-tidens lyten. Bakom hans skarprättarmanér låg emellertid
en omutlig ärlighet, som måste respekteras. Wröfwel presenterade många
påtagligt bra noveller, flera skrivna av Hjalmarsson. Fanzinet utkom
med tre nummer under 1958 och ett våren 1959.
Slutligen kom Christer Landergren, Uppsala, med Prry SF & Fantasy
Crazine. Nr 1 och 2 kom våren 1958. Därefter gjordes ett visst
uppehåll - Prry nr 5 kom först våren 1962.! Utan att tillhöra de
betydelsefulla fanzinen hade Prry en högst personlig profil.
Under våren 1958 kom också en rad engångsfanzines. Appeltofft utgav
engelsk-språkiga Star Dust, mycket för att kunna byta till sig
utländska fanzines. Göran Sundius, Stockholm, var redaktören för
Mentor, the friendly fanzine, som framför allt presenterade en rad
SF-dikter. Storkna! var en Clloev-inspirerad fanzineparodi från
Lundwall. Three Towns Fanzine utgavs av Helgesson med bistånd från
Gabriel Setterborg i Göteborg.
Stencilerade Dajna nr 1 - som var ett bra sercon fanzine - kom
våren 1958 från duon Torsten Lantz och Olof Gahmberg i Stockholm,
Fanzinet föregicks av "Medan vi väntar på Dajna" och efterföljdes av
fler nummer av Dajna, vilka publikationer - som var tryckta med
karbongenomslag i ett fåtal exemplar - emellertid på intet sätt kunde
jämföras med Dajna nr 1.
Star Dust, Mentor, Storkna!, Three Towns Fanzine och Dajna får
tagas som allmänna bevis på den sjudande SF-aktiviteten våren 1958.
I detta sammanhang bör även nämnas It - the only fanzine with
aspirin - från Sidén, Göteborg. Fanzinet anlände hösten 1958 och var
ett superbt sådant i bästa fanniska stil, pepprat med nya roliga
idéer. Det är verkligen sorgligt att den goda ansatsen inte
fullföljdes av Sidén med fler nummer av It.
Appeltofft kom under hösten 1958 någon månad efter Stockon 2 (se
härom nedan) med ett engångsblad med titeln Top Seoret nr 1 för att
koordinera en insändarkampanj för SF.
Den, som vill lära känna svenska SF-fandomens historia, får en
åtskilligt lättare uppgift från och med september 1958. Då började
nämligen utkomma två fanzines, som var direkt inriktade på att
förmedla SF-nyheter, nämligen dels SF-Nytt från Sam J. Lundwall, dels
SF-Fronten (sedermera SF-Times) från Sture Hellström (Sedolin).
SF-Nytt kom med tre nummer under 1958, sex under 1959, sex under
1960, fyra under 1961 och två under 1962. Under innevarande år har
hittills (t.o.m. junii 1963) utkommit nr 22 och 23. Troligen utkommer
ej fler nummer.
I februari 1961 utgav Lundwall även SF-Nytt International nr 1 med
nyheter på flera utländska språk.
SF-Fronten publicerades med fyra nummer under 1958 och 15 nummer
under 1959. Därefter bytte fanzinet namn till SF-Times efter det
amerikanska nyhetsfanzinet med detta namn - Hellströms fanzine blev
således den svenska utgåvan. Under det nya namnet kom fanzinet mcd
ytterligare fem nummer 1959, fem nummer under 1960 och tre nummer
under 1961.
Sedan de båda nyhetsfanzinen i början konkurrerat om nyheterna och
en fanfejd till och med utbrutit mellan Lundwall och Hellström,
specialiserade SF-Nytt sig på litterära anmälningar och en bred
bevakning av SF-fältet, företrädesvis i artikelform, under det att
SF-Fronten koncentrerade sig på de korta nyhetsnotiserna från hela
världen.
I SF-Nytt, vars fjärde nummer för övrigt var prydligt
rotaprint-tryckt, publicerade Lundwall i följetongsform en lång
utmärkt science fantasy roman med namnet Mot Tidhavets Stränder,
författad av Lundwall själv. Engelsmannen Alan Dodd hade också en
längre tid en småtrevlig engelsk spalt i fanzinct. Redigeringen av
SF-Nytt förtjänar för övrigt särskilt beröm.
SF-Times, som hade numren 23 - 27 prydligt rotaprinttryckta
lancerade bl. a. en lång intressant artikel av Donald Tuck (i
översättning) om det amerikanska SF-magasinet Startling Stones; en
artikel som dessvärre aldrig kom att bli helt avslutad. Det är
emellertid inte omöjligt att fler nummer av SF-Times kommer under 1963
med bl. a. avslutningen av artikeln.
Startandet av SF-Nytt och SF-Fronten (SF-Times) får bl. a. utläsas
som ett uttryck för en SF-fandomens strävan till eftertanke och
orientering, och får betraktas som en slutpunkt för den andra fandomen
och en inledning till den tredje.
Under senare tid har såsom utgivare av SF-Nytt stått Bokförlaget
Fiktiva, vilket bildats av Lundwall hösten 1961 och utgivit den
förutnämnda Bibliografin över Science Fiction och Fantasy.
Den andra Stockholmskongressen - Stockon 2 - ägde rum 22-24 augusti
1958, arrangerad av SF Union Skandinavien, Vid kongressen
förhandsvisade Henrik Rabe första numret av svenska Galaxy.
SF-unionens framtid debatterades.
Denis Lindbchm beslöt sig hösten 1958 för att försöka väcka liv i
SydSveriges SF-klubbar genom att i Kjell Petterssons namn utge
Utochaes.
Under hösten 1958 började fanzinet Forum Lingua Galaxa utges av
Ingvar Svensson, Uppsala, Av någon orsak skedde det till en början
anonymt. Sammanlagt kom fem nummer av fanzinet Ingvar Svenssons
fanzines behandlas emellertid vidare nedan under den tredje fandomen.
Slutligen bör påpekas, att österrikaren Erwin Scudlas SF-union ISFS
(International Science Fiction Society) under 1958 gjorde sin stora
framryckning och förvärvade filialföreningar i de flesta länder, bland
dem Sverige. Hellström ställde sig 1 spetsen för svenska ISFS redan
våren 1958.
Den tredje fandomens tid måste betraktas som en övergångstid. Union
SF Skandinavien och dess fanzine Union SF dog ut, men ur dess aska
uppstod Skandinavisk Förening för SF (SFSF) med fanzinet SF Forum,
SF-Times försvann, men SF-Nytt stabiliserado sina positioner.
Hellström (Sedolin) vände sig mot utlandet med fanzinet Cactus, Inom
svensk fandom exploderade en nova - Ingvar Svensson - med en lång rad
fanzines. Flera ny fanzines - tyvärr kortvariga - kom från olika hall.
Någon enhetlig tendens för denna period är svår att finna, men
SF-fandomens låga hölls i alla fall brinnande.
Svenska ISFS (Hellström) utgav i början av 1959 tillsammans med
norska ISFS (chef: Roar Ringdahl) en skandinavisk utgåva av ISFS:s
fanzine Sirius. Fanzinet var utmärkt och hade goda noveller och
artiklar samt ett fint omslag, tecknat av engelsmannen Eddie Jones, I
fortsättningen fick medlemmarna emellertid den norska upplagan av
Sirius, vars nr 3 (1960) i förbigående sagt var ovanligt prydligt. Det
var spritduplicerat med ett utmärkt flerfärgsomslag av Ringdahl.
Sedan Hellström i viss mån tröttnat på svensk SF-fandom, drog han
ut för att erövra den utländska fandomen mcd ett engelsk-språkigt
fanzine - Cactus - vars första nummer kom våren 1959 och andra nummer
i november samma år. Under våren 1960 publicerade Hellström i tät
följd ytterligare tre välmatade nummer; nr 5 hade hela 76 sidor! Våren
1961 kom sista numret (nr 6). Fanzinet, som innehöll intressanta
artiklar, goda noveller och en myckenhet fanbrev, var en heder för
Sverige, En uppsjö goda teckningar lancerades, varibland främst
märktes amerikanaren Ray Nelson's enormt roliga skämtteckningar från
SF-fan-världen. Undertecknad bidrog för övrigt med några
cmslagsteckningar.
I Sexy Venus nr 6 hade för första gången presenterats en ny
talangfull och originell SF-tecknare: Robert Brandorf i Stockholm.
Snart teckhade Brandorf åt flera fanzines och senare under våren 1959
kom Brandcrfs eget fanzine Spica ut. Det var ett högst fanniskt
fanzine med tonvikten lagd på de verkligen välgjorda teckningarna av
redaktören. Lay-outen var sällsynt fantasifull med skickligt placerade
färgklickar, Sedan Spica kommit med nr 2 sommaren 1959 och nr 3 våren
1960 inträffade en tragedi, Brandorf avled i hjärnblödning den 6 maj
1960, 23 år gammal. Det var en stor förlust för det mikro-kosmos, som
kallas SF-fandom.
Våren 1959 dök också fanzinen Fanny, Lraeh och Dyad upp.
Fanny - the fanzine to end all fanzines - utgavs i endast ett
nummer. Anders Fröberg, Sundsvall, var den närmast ansvarige för
fanzinet. Brandorf medverkade med goda SF-teckningar, Lundwall hade en
utmärkt novell i fanzinet, som måste betecknas som fullgott cm än inte
lysande.
Lundwall och Pierre Lundberg, Lidingö, samarbetade om Lraeh, som
utkom med två nummer (våren 1959 och våren 1960). Fanzinet ville vara
Stockholms svar på Malmöfanzinet Clloev. Första numret var spexbetonat
och bitvis verkligt roligt men tyvärr dåligt tryckt. Andra numret tog
ett snabbt steg mot det mera serconartade stadiet och innehöll goda
noveller och artiklar med teckningar bl. a. av Brandorf - ett bra
nummer.
"Fandomrörelsen är dödfödd från början, eftercom SF-fansen vid ökad
mognad lämnar den, och endast sådana, som finner ett nöje i att leka
redak törer, stannar och vidmakthåller fandomens barnslighet." Denna
gruvliga salva avlossades av Arne Sjögren, Göteborg, i Dyad, som
enligt utgivaren inte var ett fanzine då det ämnade publicera enbart
kvalitetsmaterial av alla slag. Tyvärr kompletterades inte
ambitionerna med kunskapen om hur man gör en läsbar amatörpublikation.
Endast ett nummer utkom.
Som ett glädjande bevis på att än levde den gamle brumbjörnen, kom
hösten 1959 fanzinet Rigel, tryckt med karbongonomslag, från
Jakobsson, Ludvika. Utgivaren var fränare och uppriktigare än någonsin
tillförne i sina recensioner. Bilder var inklistrade i Rigel och
dessutom fanns en Sverigekarta, där dittills utkomna fanzines var
inpriokade.
Sedan hösten 1958 fram till nuet (juni 1963) har Ingvar Svensson,
Uppsala, kommit med en lång rad egenartade fanzines. Då dessa bör ses
som en helhet, har lag valt att nämna dem här i ett sammanhang.
Fanzinen är Forum Lingua Galaxa (hösten 1958 - våren 1959; 5
nummer), Forum Scientia Galaxa (hösten 1958; 1 nummer), Forum Scientia
Fictiva hösten 1959 - hösten 1960; 3 nummer), Acta Scientia
Intergalaxa Fictiva hösten 1960 - sommaren 1961; 2 nummer), Club
Megalax Journal (våren 1961 - hittills 8 nummer), Super Megalax (våren
1961; 1 nummer), Helicon (våren 1961; 1 nummer), Alkyone (våren 1960;
1 nummer), Imperia (våren 1963; hittills 1 nummer) samt Sena Marziana
I - III (våren 1962; grammatik, läsebok och ordlista till "marsianska"
språket).
Svenssons strävan var från början att lyfta upp SF-fandomen till
det akademiska planet med analyser av SF m. m. på forskarstadiet under
akademiska former. Fandomen visade emellertid en viss tröghet när det
gällde att följa med i djuplodande debatter, och stod reletivt
oförstående inför Svenssons ibland rent av matematiska behandling av
SF-problem. Vissa utgick ifrån - helt felaktigt - att Svenssons sätt
att närma sig SF var ett enda grandiost skämt. Det bör emellertid
tilläggas, att Svensson själv ser på sin verksamhet med en god portion
humor.
Så småningom övergick Svensson alltmer till den ur fandomens
synpunkter mer normala sysselsättningen att såsom Imperator bedriva
ett fanniskt krig från Uppsala (Imperia).
Svensson har också bildat en klubb - Club Megalax - som våren 1962
räknade över 30 medlemmar.
Fanzinet Club Megalax har blivit ett alltmer fanniskt fanzine. Fr.
o. m. nr 7 har t. o. m. småteckningar börjat uppträda i fanzinet, och
detsamma påminner en del om Clloev, vilket är gott betyg.
Helicon, ett prydligt fanzine skrivet helt på engelska, gjorde även
utlandet förtroget med Svenssons nya grepp på SF-ämnet. Dessutom
innehöll fanzinet med noter och text valsen "Fandom Song" av Svensson,
förutom en utmärkt novell av samme person.
Ålkyene - tillägnat Robert Brandorfs minne - var ett mer normalt
fanzine, där framför allt en del SF-dikter fångade intresset.
Imperia ägnas helt det inter-fanniska kriget, varom mera senare.
Svenssons marsianska språk bör särskilt framhållas. Det
genomarbetade språket påminner om världsspråket esperanto och har
säkerligen kostat sin upphovsman åtskillig möda.
Sedan SF Union Skandinavien tynat bort under 1959 beslöt några
SF-fans i Stockholm att försöka med en helt ny förening. Den grundades
i oktober 1959 och erhöll namnet Skandinavisk Förening för Science
Fiotion (SFSF). George Sjöberg, som var en av de ursprungliga
initiativtagarna, blev föreningens ordförande. Numer består styrelsen
för SFSF av Jörgen Peterzén, ordförande, Lars-Olov Strandberg,
sekreterare, Rolf Törntorp, kassör, och John-Henri Holmberg, redaktör.
SFSF började sin verksamhet vid ingången av år 1960 och utgav som
första åtgärd föreningens fanzine SF Forum. Under 1960 utkom även nr
2, 3 och 4. Nr 5, som rotaprint-trycktes i västficksformat i slutet av
1961, kunde emellertid inte delas ut, då tryckeriet tryckt sidorna
snett på papperet. Undertecknad ombesörjde tryckningen av nr 6, 7 och
8, som utkcm under sommaren och hösten 1962. Nr 9 väntas utkomma 1
juli 1963.
Forum är ett mycket sercon fanzine. Då det är SFSF:s organ, anser
jag mig emellertid inte böra narmare betygsätta fanzinet här.
Undertecknad gav våren 1960 ut Candy Fantasi, som först och främst
publicerade en myckenhet kvinnlig fägring av olika SF-artister. Candy
F utkom med nr 2 hösten 1960 och ytterligare tre nummer under 1961, Nr
3 lancerade f, ö. bland andra den amerikanske tecknaren Dave Prosser
mcd en rad skickligt gjorda illustrationer i sprittryck Nr 5 - Candy F
Special - presenterade en särskilt långtgående nakenhet av Prosser och
redaktören. Curl utkom med ett nummer hösten 1960. I redaktionen
återfanns Arne Sjögren, Göteborg. Fanzinet bebådade Nova Cosmos -
återuppståndelsen av Cosmos Club. Projektet synes emellertid ha
förfallit.
Dagarna 20-21 juli 1959 avhölls en SF-kongress i Malmö - Malcon 1 -
i club Meteors regi och 22-23 augusti 1959 hölls en kongress i
Halmstad - Halmoon. Lördagen den 25 februari 1961 anordnades slutligen
den tredje Stockholms-SF-kongressen - Stockon 5 - på Lundwalls
initiativ.
Det är givetvis ännu för tidigt att göra en helhetsbedömning av den
fjärde fandomen. Entusiasmen har emellertid återvänt i och med att en
ny generation trätt till. Dessutom har ett visst intresse vaknat för
att placera. in SF-verksamheten i sitt historiska sammanhang och
betrakta fanzinen som något mer än enbart dagsländor.
Ett intressant drag i don fjärde fandomen är dot interfanniska
kriget mellan olika delar av Sverige. Även norska fanzinet Alhabor
deltar. Då det interfanniska kriget upptar stort utrymme i dagens
fanzines, vill jag nämna något om det. Upphovsmannen är Denis
Lindbohm, som redan tidigt i Clloev förklarade sig under titeln
"Autarken" härska över Strateborg (Malmö) och det omgivande
Autarkatet. Sam J. Lundwall utnämnde sig därefter till The Ovorlord
(Theo), härskare över Hyboria (Stockholmsområdet), Ingvar Svensson tog
högsta ledningen över Imperia (Uppsala) såsom Imperator.
Så småningom dök andra mäktiga härskare upp såsom Hans Helighet
Självhärskaren Jan-Eric Lundquist - HHSJEL - över autonoma diktaturen
Närke (Wärmland och Närke); Duoviratet (Holin - "Acro Caesar" - och
Sjögren) över slanerna i Cosmonia med huvudstaden Cosmopolis
(Göteborg); Protektorn (John-Henri Holmberg) över Zlewwania (Stora
Essingen och Gotland); Lord Jorge (Jörgen Peterzén) över Atlan; lord
Orgie av Path (Hans Eklund i Älvsjö); Il Superslan (Mikael Bahner)
över Centauria med huvudstaden Alpha (Falkenberg) samt Protektor
Phobos (Per G. Olsen) över Norama (Norge) mod huvudstaden Alhabor
(Oslo). En närmare redogörelse med karta över de fanniska områdena
finns i Svenssons fanzines Imperia nr 1 och Club Megalax Journal nr 8.
I Karlskoga bildades den 28 april 1960 SF-klubben Kosmos, vilken
med Jan-Eric Lundquist som redaktör utger Cry. Fanzinet är till
grundtonen skämtsamt men strävar att ge amatör-SF-författare en chans.
Hittills har tre nummer kommit, samtliga under 1962. Senaste numret,
som med liv och själ deltar i det interfanniska kriget, var särskilt
lovande.
Under hösten 1962 utgav undertecknad det engelskspråkiga fanzinet
the Brigitte Bardot SF Letterzine. Vad illustrationerna föreställde
behöver jag väl inte tala om? Och så fanns det en bild av Brigitte
Bardot också. Annars innehöll fanzinet mest reklam för ett kommande
fanzine och brevspalt.
En ny stjärna har tänts under den fjärde fandomen - John-Henri
Holmberg. Hösten 1962 kom första numret av hans fanzine Zlewwy, som
därefter har gått från klarhet till klarhet. Under våren 1963 har
hittills utkommit tre nummer. Spritduplicerade Zlewwy har trevlig
lay-out och innehåller intre£;santa artiklar och recensioner förutom
goda noveller och bra illustrationer. Nr 4 innehåller f. ö. en lista
över skandinaviska fanzines med adresser till aktiva SF-fans.
Det interfanniska kriget rasar som nämnts för fullt. Senaste
bidragen till våra kunskaper om stridshandlingarna kommer från
följande fanzines, som utkommit under våren 1963, nämligen Nytt
Hyboriskt Tidende (nr 1) från Lundwall; Fregna, organ för Atlan med
omnejder (två nummer hittills), från SFSF:s ordförande Jörgen
Peterzén, Stockholm; Fantazine (nr 1), organ för lordskapet Path med
omnejd, från Hans Eklund, Älvsjö; Giornale del Proxima (nr 1), organ
för Centauria, från Mikael Bahner, Falkenberg; samt Zlewwania Post (nr
1), organ för självständiga staten Zlewwania, från John-Henri
Holmberg, Stockholm.
Fregna nr 1 var tryckt med karbongenomsiag i mycket begränsad
upplaga, men nr 2 var stencilerat och distribuerat mera allmänt.
Fantazine nr 1 utdelades på Stockon 4, varom mer nedan. Proxima utges
av SF-föreningen Proxima i Falkenberg. Alla fem fanzinen är av
nyhetsbladskaraktär - Proxima nr 1 hade dock även en novell införd.
Den 6-7 april 1965 hölls i Farsta den fjärde Stockhclmskongressen -
Stockon 4. Det blev en alltigenom lyckad kongress, som inspirerade
till förnyad fanaktivitet. På kongressen utdelades Fantazine nr 1.
Eldsjälen bakom kongressen var Sam J. Lundwall, som tyvärr numera helt
lämnat SF-fandomen.
Ett nytt bra norskt fanzine - Alhabor - från Per G. Olsen är
medlemsorganet för Club Phobos i Oslo och har hittills utkommit med
två nummer hösten 1962 och ett nummer våren 1965. Fanzinet deltar som
nämnts i det interfanniska kriget, varför det bör nämnas ehuru det
inte är svenskt.
Av intresse även för den svenska SF-fandomen är vidare att Roar
Ringdahl (boks 495, Drammen, Norge) under våren 1962 utgivit Filmindex
- en sammanställning av fantasy-, horror- och science fiction-filmer
före 1960 med originaltitlar, regissörer och årtal. Man hittar t. ex.
bland titlarna Flash Gordon från 1956, förutom diverse eggande titlar
såsom Cat Women of the Moon, The Devil Doll, The Monster Maker och
Queen of Outer Space. Undertecknad har illustrerat.
Jag har i min översikt i viss mån satt likhetstecken mellan
SF-fanzinen och SF-fandomens historia. Givetvis kretsar t. ex. inte en
SF-klubbs hela intresse och verksamhet kring klubborganet. Men
fanzinet är dock det utifrån synliga beviset på klubbens aktivitet.
Fanzinen återspeglar helt enkelt SF-aktiviteten. De blir härigenom det
primära vid en så flyktig översikt som den föreliggande över den
svenska SF-fandomens historia.
SF-fandomen är givetvis ingenting annat än en rolig och
stimulerande hobby, som ger utrymme för fantasi och leklynne, kanske
också för ett visst skapande. Enligt min mening är det en mycket fin
hobby, som dessutom ger vänskapliga kontakter med likasinnade i många
andra länder runt jordklotet.
Bo Stenfors
(i juni 1965)
Fyra SF-fandoms
De första svenska SF-kongresserna
De svenska SF-unionerna
Amatörfilmverksamhet inom svensk SF-fandom
Speciella SF-fan-uttryck
FÖRSTA FANDOMEN
1954 - 1956Cosmos News, Futura och Clloev
Sercon fanzines: Star, Komet, UT
Fanniska fanzines; Chaos, Space Reporter, Star Stuff, Sfaira
Andra fanpublikationer: SF Film Guide, Sviraren, GUN, Smart Gruff
Lund-kongressen (Luncon 1) 1956
ANDRA FANDOMEN
1957 - 1958Karakteristik
Stockon 1 i augusti 1957
Cosmos, Fhan, Super, Andromeda, Sexy Venus
Union SF, Wröfwel, Prry
Star Dust, Mentor, Storkna!, Three Towns Fanzine, Dajna, It, Top
Secret
SF-Nytt och SF-Fronten (SF-Times). Bokförlaget Fiktiva
Stockon 2 och det falska UT m. m.
TREDJE FANDOMEN
1959 - 1961Karakteristik
Sirius
Cactus
Spica
Fanny, Lraeh, Dyad
Rigel
Ingvar Svenssons fanzines: Forum Lingua Galaxa, Forum Scientia
Galaxa, Forum Scientia Fictiva, Acta Scientia Intergalaxa Fictiva,
Club Megalax Journal, Super Megalax, Helicon, Alkyene, Imperia, Sena
Marziana I-III
SF Forum
Candy F, Curl
SF - kongresser
FJÄRDE FANDOMEN
1962
- Karakteristik
Det interfanniska kriget
Cry
The Brigitte Bardot SF Letterzine
Zlewwy
Nytt Hyboriskt Tidende, Fregna, Fantazine, Giornale del Proxima,
Zlewwania Post
Stockon 4
Det norska Alhabor samt Filmindex
Slutord