I år bestämde vi oss för att åka på en tidig semester kring kristi himmelsfärdshelgen. Efter ett tags funderande fick Kreta se sig slaget av Wales och vi inhandlade nödvändiga biljetter, kuponger, bilhyrningsbevis och vad det nu var allt. Lite retligt var att vi åkte bara några dagar efter att Cecilia fyllt två år och i och med det skulle betala för en egen (rabatterad) plats på flyget. Den stora frågan innan vi kom iväg var hur Cecilia och Henrik (4,5 år) skulle gilla flygresan. Vi packade ner massor med distraktionssaker i handbagaget innan vi väl gav oss av.
När vi kom iväg
med flyget kunde vi konstatera att det inte fanns någon större
anledning att vara orolig för flygresan. Det fanns helt enkelt för
mycket intressanta saker att titta på på en flygplats och i ett
flygplan för att man ska hinna vara besvärlig på en flygning som bara
tar drygt en timme. Strax efter att vi lyft från den första
flygplatsen och kom upp bland molnen tittade Cecilia ut genom fönstret
och sade "Mjölk!".
Efter ett tag landade vi på Heathrow och checkade ut en svart Seat med ratten på fel sida. Det gick förvånansvärt bra att köra den trots det. (Det visste jag i och för sig redan sedan ett besök i Skottland 1995.) Vi startade västerut med sikte på den Bed & Breakfast vi bokat in oss på från Sverige. Den låg i trakten av Bath, en stad med anor från romartiden (den har bland annat en gammal romersk badanläggning). Efter endast en smärre felåkning 100 meter innan huset kom vi fram till en gissningsvis 400-500 år gammal bondgård. Huset var mysigt och personer som skötte det trevliga. De hade en egen vingård, bland annat.
Dagen efter åkte vi en sväng i omgivningarna. Först till staden Cheddar där man mycket riktigt tillverkar ost via Cheddar Gorge som var en upplevelse (se bild till höger). Vägen går längst ner i en ravin i vad som ser ut som en flodfåra med mycket branta väggar (fast det finns inget vatten). Därnere tittade vi lite på osttillverkning och köpte en flaska flädervin. Sedan fortsatte vi till en liten ort jag inte kommer ihåg vad den hette där vi gick på en liten privat djurpark och hälsade på kamelen Theadore. De hade haft honom sedan han var en dag gammal och fött upp honom med nappflaska. Han kom om man ropade på honom. :-)
Nästa dag åkte vi
över till Wales via den gamla bron över floden Severn som skiljer
England från Wales. Väl över åkte vi norrut, återigen i en ravin. Som
vanligt i Storbritannien är vägen smal, krokig, försedd med höga
växter ända fram till asfaltskanten och ganska hårt trafikerad. Man
vill inte cykla. Ibland vill man knappt köra bil. Här stannade vi och
tittade på Tintern Abbey, en gammal katedral med vidhängande
munkkloster som nu var en ruin. Katedralen verkade ha ett ganska
komplett skal men saknade tak och innerväggar (på bilden till vänster
går Henrik runt i vad som för honom blev som en labyrint). Klostret
fanns det inte mycket mer än en halvmeter av väggarna kvar av. Henrik
VIII är ansvarig för byggnadernas tillstånd, precis som Gustav Wasa är
för Alvastra klosterruin. De två kungarna är samtida och har över
huvud taget ganska stora likheter. Det hela låg väldigt vackert i
ravinen med en flod rinnande förbi. Sedan fortsatte vi norrut mot
Abergavenny där vi sov.
Nästa dag körde vi genom en nationalpark som hette Brecon Beacon
som väl egentligen skulle beses till fots eller så. Det var bitvis
ganska vackert ändå, även om den brittiska ovanan att låta saker växa
så nära vägen är lite irriterande i sådana lägen. Någonstans här köpte
jag en väldigt trevlig fågelbok på rea. Alla fåglar som var med i den
fanns det foto till, till skillnad från teckningar som är det normala.
Nu kan jag dessutom lära mig var fågelarterna heter på engelska. Jag
har försökt slå upp arter jag hittat i romaner i ordböcker ibland
tidigare och misslyckats. Nu vet jag till exempel att mallard är
gräsand och coot sothöna. 
Till slut kom
vi fram till Carmarthen där vi hade bokat in oss på en bondgård med
drygt hundra kor och en snuvig katt. Den bodde normalt ute, men
eftersom vi tittade medlidande på när den satt på fönsterblecket så
fick den komma in. *mjau* På kvällen åkte vi till en närbelägen strand
som hon vi bodde hos sade låg i "lajn". Det visade sig stavas
"Laugharne". Det hade jag inte fått rätt hur många gånger jag än
gissat. Det var en stenstrand så det var inget skoj att bada (men det
var för kallt i vilket fall), men barnen plockade glatt stenar i stora
högar och byggde torn med. Som bakgrund till vår kvällsmat hade vi
naturligtvis en gammal slottsruin (bilden till höger).
Dagen efter gjorde vi återigen en liten rundtur. Här såg vi ytterligare en slottsruin innan vi kom fram till Pembroke (har jag för mig att det hette) där vi gick runt på sandstranden (det var ebb) och plockade snäckor och liknande. För en svensk som jag, bosatt långt bort från allt vad tidvatten heter, är det rätt ovant med båtar som ligger på magen i väntan på vattnet. Under tiden vi åt middag där såg vi hur vattnet kom upp igen så fort att man märkte det på bara någon minuts tittande. Det är man inte van vid. På vägen hem åt vi på en restaurang vars lekplats var full av drakar och liknande. Alla rutchkanor och andra leksaker de hade var gjorde som olika djur, de största kanske fem meter höga.
Dagen efter det kan man säga att hemresan
påbörjades. Vi startade med att köra förbi Swansea och stanna på en
gigantisk strand som fick stranden i Varamon i Motala att verka både
liten och bråddjup. Här var det långgrunt. Dessutom var det ju
inte riktigt turistsäsong än och lite blåsigt, så vi hade den i
princip för oss själva. Efter ett tag upptäckte vi att det stod ett
stort "H" på betongmuren som avskiljde stranden från gräsmattan
bortanför. Det visade sig att olika sektioner av stranden hade olika
bokstäver för att man skulle kunna stämma träff med någon. Varje
sektion var minst 200-300 meter bred och det fanns åtminstone J
stycken. Stor strand. Vi stoppade i oss lite fika, byggde det
obligatoriska sandslottet och åkte vidare. På bilden till vänster
fikar jag och Camilla medan Cecilia utforskar omgivningen. Henrik tog
bilden (hans första försök). Efter det fortsatte vi förbi Cardiff där
det enligt kartan fanns ett stålverk som var kring 4km långt, men det
slapp vi som tur var se.
Vi käkade lunch med utsikt över Caerfilly slottsruin. 
Den hade ett häftigt torn som spruckit uppifrån
och ner. Den inre delen (mot slottet) verkade ha rasat, men den yttre
stod kvar. Den lutade ungefär 10° utåt. Man ville ogärna stå länge
under den. Det här var ett slott som såg ut precis så som ett
"riktigt" slott ska se ut. Henrik och jag klättrade upp för de
slingrande trapporna till taket på porthuset och tog bilden till
höger. Slottet hade tidigare varit ganska mycket mer raserat, men det
hade restaurerats en del, dels av en lokal baron som ägde inte bara
det utan två slott till (Cardiff castle och ett till som han lät
uppföra i medeltida stil i slutet på 1800-talet) och dels av staten.
Vi avslutade dagen på en bondgårds-Bed & Breakfast strax utanför
Gloucester (tillbaka i England).
Nästa dag var en ganska kort transportsträcka
för att komma till Oxford. Vi spenderade resten av dagen med att
sightsee:a i Cotswolds-området som är väldigt trevligt. En av
småorterna vi kom till innehöll säkert 30 antikvitetsbutiker. I
Bourton-on-the-Water tittade vi på ett motormuseeum där man kunde se
på bilen Brum (som förekommer i barnprogram som går på svensk TV nu,
faktiskt rätt bra). Henrik tittar på Brum på bilden till vänster.
Köpte passade också på att köpa en tekanna med ett typiskt engelskt
hus på för £7.
Nästa dag (den sista
hela dagen inne hemresan) åkte vi till det ganska nyöppnade LEGOland
Windsor. Det här var enda dagen på resan det regnade, men det var inte
så farligt och det gick över hyfsat snart. Det här LEGOland, precis
som det i Billund i Danmark, är skoj vare sig man är 4 eller 30. Det
är också väldigt praktiskt att när man en gång har betalat inträdet så
är allting där inne gratis. Det fanns bland annat miniatyrmiljöer från
olika länder (inklusive Sverige) och vi hittade en modell av slottet
Carfilly som vi besökt tidigare. På den stående bilden visar Cecilia
något i en modell av England. Henrik och jag sprang runt ett bra tag i
en gigantisk klätterställning som påminde om Fångarna på Fortet. Det
finns också flera olika byggrum med massvis med LEGO där man kan bygga
själv. På den liggande bilden provar Henrik och Cecilia en massa
DUPLO. Om man har varit i Billund så märker man att det här är en
nyare anläggning. Den är ganska mycket större till ytan, men det är
inte lika mycket saker i den ännu. De har helt klart planerat för att
växa. Trots det tycker jag att det var godkänt, även om Billund var
bättre. Fast det har ju funnits lite längre. LEGOland ligger precis
under inflygningssträckan till Heathrow, verkar det som. Varenda gång
man tittar mot himlen ser man ett flygplan som är på väg ner för
landning.
Sista dagen gjorde vi i princip ingenting mer än transporterade oss tillbaka till Heathrow, lämnade tillbaka bilen och flög hem igen. Det gick förvånansvärt bra att flyga med småbarn. Det finns ju rätt mycket ovanliga saker att titta på på flygplatsen och när man startar och landar. Dessutom får alla barn som flyger diverse grejer av personalen (som till exempel flygplan i LEGO, som vi nu har tre stycken).