Table of Contents
Previous Chapter
Table of Contents
Previous Chapter
Ursprungligen publicerad i Medlems blad för föreningen Datasaabs vänner i februari 1996.
Om 1950-talet oreserverat tillhörde ingenjören (miljöförstöraren?) som konstruerade jetplan och skickade satelliter ut i världsrymden, 1960-talet samhällsplaneraren (byråkraten?), 1970-talet grönavågaren (flummaren?) och 1980-talet finansmannen (banksvindlaren?), så är 1990-talet kulturens, kommunikationens och massmedias (eller pornografins?) årtionde. Att studera kulturvetenskap är populärare än någonsin. Bokmässorna drar rekordpublik.
Men vad har detta i en datahistorisk tidskrift att göra?
Jo, samma utveckling har återspeglats i den datahistoriska utvecklingen. 1950-talets dator var en teknisk matematikmaskin. På 1960-talet kom COBOL och de stora centrala registren. På 1970-talet föddes mikrodatorn, som man helst skulle sätta samman själv i en byggsats. På 1980-talet blev den individuella persondatorn den effektive tjänstemannens verktyg. På 1990-talet slutligen ser vi en explosion av mobiltelefoner, Internet och multimediatillämpningar. Datorn blir ett redskap för kommunikation mellan människor. Den moderna informationstekniken (IT) ger oss information i ett mycket vidare spektrum än gamla tiders fyrkantiga tabelldatabaser någonsin kunde erbjuda.
Inte bara företaget Datasaab, med föregångare och efterföljare, har följt denna utveckling, utan även dess följeslagare vid Linköpings universitet: datorföreningen Lysator. Den bildades 1973 när Saab donerade en utrangerad D21 till studenterna. Rätt snart uppstod därtill projektet LYS-16, där man konstruerade en hemdator som såldes i byggsats, en föregångare till Luxors ABC 80. Företagarvågen på 1980-talet, när de första avknoppningsföretagen från Linköpings universitet bildades, höll på att ta musten ur Lysator. Många av föreningens medlemmar hoppade av sina studier i förtid för arbete på Context Vision eller Innovativ Vision. Det senare företaget vart ju nyligen uppköpt av Saab Combitech, så där slöts en cirkel! Kommunikationstrenden inom Lysator inleddes 1989 när föreningens datorer anslöts till Internet(1), det nu dominerande världsdatanätet. Dess anarkistiska och vildvuxna struktur passar Lysator som hand i handske.
Till en början bestod Lysators användning av Internet i vanlig elektronisk post och två konferenssystem, det internationella Usenet News och det egenkonstruerade LysKOM. Det senare är öppet för vem som helst, men används huvudsakligen inom Lysator, och på sex år har det skrivits över en miljon debattinlägg där. Rätt snart tillkom även dataspelet MUD, där flera spelare kan kämpa med eller mot varandra, samtidigt från olika platser på jorden. Att detta är populärt inses lätt. 1991-92 kom de nya informationstjänsterna Gopher och World Wide Web, och Lysators medlemmar var inte sena att hänga på trenden.
Medan e-post är en perfekt tvåvägskommunikation, där båda parter har lika mycket att säga, fungerar MUD och WWW mera som massmedier, där några få skapar och presenterar upplevelser, medan majoriteten bara suger i sig. Lysators medlemmar återfinns i båda lägren.
1991 hade Lysatormedlemmen Linus Tolke reflekterat över att alla MUD-spel på nätet var på engelska, med en anglosaxisk sagotradition som omgivning till äventyren. Mycket är taget ur JRR Tolkiens böcker. Linus nöjde sig inte med detta, utan skapade Svensk-MUD, där äventyren befolkas av tomtar och troll, rumpnissar och andra kreatur ur den svenska traditionen.
Jag var själv med och spelade Svensk-MUD i början och tyckte att denna idé var alla tiders. Jag funderade på om Svensk-konceptet kunde tillämpas någon mer stans på Internet. I Amerika fanns redan Project Gutenberg, en djärv satsning som utlovar att revolutionera litteraturutgivningen lika mycket som Johann Gutenberg gjorde för 500 år sedan. Genom att lägga in böckerna som textfiler i datorn, kan man ju kopiera och sprida dem mycket snabbare och billigare än om de trycks på papper. Många datormanualer sprids numera på detta sätt, men Project Gutenberg ger ut skönlitteratur. Nackdelen är förstås att det ännu är obekvämt att läsa en hel bok på bildskärm.
De här amerikanerna hade naturligtvis bara tagit med engelskspråkig litteratur, så min slutsats var given: Jag skulle starta ett likadant projekt på svensk botten. Nej förresten, ett nordiskt samarbete skulle det bli. Lysator hade redan goda kontakter över Internet med datorföreningar vid universitet i Sverige, Norge och Finland. Namnet Projekt Runeberg valdes med mycken omsorg för att det både skulle klinga nordiskt och påminna om föregångaren i USA. Detta var för tre år sedan, i december 1992.
Idag har projektet många frivilliga medhjälpare ute på nätet vilka samordnas av en styrgrupp inom Lysator. Projekt Runeberg publicerar litteratur och poesi på alla nordiska språk, även när det är översättningar från utländsk litteratur. Dessutom utges konst av nordiska konstnärer.
Bland utgivningen märks August Strindberg, Selma Lagerlöf, Viktor Rydberg, Dan Andersson, Karin Boye, Alexander Kielland och naturligtvis Johan Ludvig Runeberg. Lägg därtill Bibeln på danska, svenska och finska, Kalevala (på finska), samt Eddan (på isländska och svenska). Det är nu strax över 100 titlar som har publicerats. Dessa finns kostnadsfritt att avnjuta över Internet på adressen som anges nedan. På senare tid har projektet fått efterföljare i Tyskland och Frankrike, men vi räknar fortfarande Projekt Runeberg som Internets största litteraturkälla utanför USA.
Upphovsrätten utgör ett hindrar spridningen av nyare verk, men när författaren har varit död i 70 år blir verken fria och tillfaller det kulturella allmängodset, eller Public Domain som amerikanerna kallar det. Det är därför Projekt Runebergs utgivning består av "klassiker". Bibeln har getts ut i 1917 års översättning, eftersom den nyare översättningen skyddas av upphovsrätt.
Det mesta av Projekt Runebergs utgivning har lästs in med scanner och OCR-teknik (teckenigenkänning). Det finns emellertid medhjälpare som saknar dessa hjälpmedel och i stället knappar in ett kapitel i taget av en bok på vanligt tangentbord. Vem som helst kan hjälpa till. Det är bara att anmäla sitt intresse och skicka in resultatet med elektronisk post för publicering. Hittills har publicering aldrig nekats, när någon bemödat sig att mata in en text.
Här är slutligen adresserna till Projekt Runeberg för WWW och e-post. Den som inte har tillgång till Internet hemma eller på arbetet, kan utnyttja de terminaler som Linköpings kommun ställt upp på Stadsbiblioteket. Det är ju en synnerligen lämplig miljö för alla litteraturvänner. Dessutom har ICL en publik Internetterminal stående i entrén på Teknikringen 8 i Mjärdevi.
Url: http://www.lysator.liu.se/runeberg/
Email: runeberg@lysator.liu.se
Lars Aronsson har även en hemsida om Datasaabs vänner där man kan läsa lite om föreningen. Den finns att hämta vid
http://www.lysator.liu.se/~aronsson/datasaab/
Där kan man se att Datasaabs vänner är en förening för datahistoriskt intresserade med särskild inriktning på de datorer som producerats av företaget Datasaab i Linköping.
Föreningen bildades den 1 december 1993. Medlemsavgiften är 50 kronor och betalas in på postgirokonto 482 89 17-7. Fråga Lars Aronsson <aronsson@lysator.liu.se> om du vill veta mer.
Next Chapter