 |
Spexet 1993 förflyttade sin
publik fjärran både i tid och rum. Dock inte lika långt bort som spexets huvudfigur,
Marco Polo, varit under sina 24 år som upptäcksresande i Orienten. Nej, spexets handling
var förlagd till gondolernas stad i norra Italien vid tidpunkten för Marco Polos
hemkomst. Med sig hade herr Polo en synnerligen barsk kinesisk rådgivare och övervakare,
Deng Sal Ming, som idogt strödde märkliga Panda-ordspråk kring sig. Spexet förklarar
varför Polo gav sig ut i världen och resultatet av detta. Polos uppdragsgivare Doge
Pietro Gradeingo ville ha ett vapen och blev inte särskilt glad över glassbomben som
redan smält. Polo fick hjälp av sin kines att konstruera en raket som skulle förstöra
Genua. Raketen säkrades i stadens fontän och när den ofelbare dogen skickade iväg
raketen sutto den fortfarande fast i fontänen, vilken drogs med i upp i luften. Fontänen
var i själva verket en stor vattenpropp, vatten strömmade in och staden sjönk, till
hälften. Raketen kom ur kurs pga att Sophia de l'Ambalage åkte med. Rakten landade snett
mitt i Pisa... Från Pjäsen minnas de allra flesta "Primadonna Nummero Ett",
ett galanummer framfört av Sophia och hennes balett. Den fina samstämmigheten mellan
takt och ton i detta bildade går knappast att nedskriva i notskrift.
Bland de övriga figurerna märktes dogens förföriska dotter Luzia Venezia Gradenigo
(namngivare åt Staden) som alltid får vad hon vill ha. Dogens smörige assistent Eros
Valentino även spion för Genua och hans osynlige mångarmade befälhavare. Eros replik
"Nae!" spred sig som en löpeld genom Linköping efteråt. Sist och inte minst
Marco Polos oäkte klåfingrige son Cantare Mesta, som stal för glatta livet. Spexets
"Tespritsvisa" var särdeles lättsjungen, så den kommer nog att kunna sjungas
även i framtiden. |