Recensionssidan 1993

Pjäsen som sköts upp
Recensionerna

ur Östgöta Correspondenten feb 1993

Marco Polos återkomst på studenters vis
Välkryddat men mäktigt spex

Linköpings studentspexare har lyckats igen, men anrättningenblev kanske lite väl mäktig för publiken. I år klarade man ut hur det verkligen gick till när Marco Polo återkom hem till Venedig efter sin Kinaresa.
  Som vanligt spinner handlingen kring ett myller av figurer.
  Förutom Marco Polo möter vi hans mest långfingrade som Cantare Mesta, den storbarmade Sophia de l'Amballage, kinesen Deng Sal Ming, Dogens och hans dotter Luzia, tjänaren Eros Valentino. 		Stilrent
   Linköpingsspexet årgång 1993 är stilrent. Tjejer skall vara killar och tvärtom. Luzia har en glimt i ögat och Sophia de l'Amballage med våldsamt frontalt överlass får smilbanden att spännas kraftigt. Eros Valentinos "nääeee" kommer att bli en plåga. "Befälhavaren", alltid närvarande här och där, är en genial idé.
   Sällan har texten varit så vitsfylld som i år. Smaken må vara delad men jag njöt av de vansinniga och absurda ordspråken.

Bra och mindre bra
   Trots detta regn av vitsar

och både bra och mindre bra men underhållande sångnummer, verkade publiken inte riktigt orka på slutet.
   Det är svårt att förklara men det kändes som på en brakmiddag där man vill äta mer men bara inte orkar.

För långt
   Två timmar är definitivt för långt till pausen. Sedan räcker inte tredje akten till för att få igång publiken igen.
   Ändå är spexet underhållande i högsta grad. Musikaliskt tyckte jag att Dogen och Deng är ett bra radarpar. I övrigt hade det här spexet inga musikaliska

 jättetoppar men jämnhet. Jo, en topp, början på Tuxedo junction...Läckert nummer.

Mer ordgodis
   Även om det kanske skär i hjärtat så borde en del ordvitsar strykas för att minska mellanrummen till sångnummren.
   Ändå tvekar jag inte att rekommendera spexet. Man kan inte undgå att ha roligt även om man inte orkar skratta mer.

HÅKAN WASÉN

Tillbaka till spex-93