 |
1997 hamnade vi i Kina.
Spexet handlar om den ofantlig infantile kejsaren Guang Xu som hålls i strama tyglar av
sin faster, den drakliknande änkekejsarinnan Ci Xi. Guang Xu är ganska ensam. Det finns
väldigt få kineser i Kina på den här tiden, eftersom Ci Xi halshugger alla som inte
fullföljer hennes folkökningsprogram fort nog. I kejsarens omedelbara närhet
återfinner man även den slemme skurken Sir Henry Blake, som förfört kejsarens fru, den
enormt romantiska och till en början gravt gravida Long Yu, i syfte att säkra
tronföljden i Kina för egen del. Blake kämpar för att få kejsaren att ge honom halva
Kina, men blir snöpligen lurad i slutändan, mycket beroende på kejsarens trogne
betjänt Chao Li, en mycket lång kines som inte kan säga "r". Till Kina kommer
också den lille, lille uppfinnaren Frank Dolittle. han och kejsaren blir goda vänner,
och för att kejsaren inte ska bli så ensam när Frank åker vidare, skapar Frank en
maskin som producerar kopior (fast mindre) av Chao Li - den perfekte kinesen. Ci Xi och
Blake gör gemensam sak när kejsaren börjar moppsa upp sig, och försöker döda
kejsaren genom att höja effekten på maskinen, som de tror är ett vapen som ska
explodera. Resultatet blir att de små kineser som tjattrande ploppar ut i slutscenen blir
väldigt många - en miljard ungefär...
Dekoren i spexet var imponerande med en pagodförsedd barnvagn med tillhörande
livebebisgråt, en ståtlig djonk, ett tjusigt tehus och ett stort, maffigt paket i akt
tre. Årets spritvisa blev en icke-spritvisa till en käck melodi. Ett höjdarnummer var
kejsarens "Torparrock", känsligt sekunderat av Chao Lis enmansgympabalett.
Mellanaktsnummret, en powerpointpresentation med diverse uppmaningar och påståenden
glatt kompad av orkesterns evigt repriserade version av Bachs "Jesu, bleibet meine
Freude", gjorde stor succé. Reaktionerna på spexet var positiva, även om de kanske
inte var så övesvallande som efter "Den småfranska revolutionen" året innan. |