Recensionssidan 1997

Den näst siste kejsaren
Recensionerna

ur Östgöta Correspondenten 10:e februari 1997

Kejsaren blev spexets räddning

1997 års spexare har valt rätt plats för spexet om den "Näst siste kejsaren av Kina".
   Gamla Forum var ursprungligen en biograf. Och spexet var precis som den påse med Kinapuffar jag tuggade i mig under föreställningen. En puff av godis då och då, så att man höll sig nöjd.
   Men hade det inte varit för kejsarens spel, bra sång och bra sångtexter hade det funnits en stor risk att det smakat surt efter.
   Studentspexet årgång 1997 var motsägesefullt. Trots att jag tycker att det var bra tamt i början och tappade farten i slutet gick jag från spexet med en känsla av att ha blivit väl underhållen.
   Handlingen snurrade runt vad som egentligen hände i Kina vid sekelskiftet då det så slutna landet med våld öppnades av västvärlden. 		Lömska planer
   Änkekejsarinnan Ci Xi och den slemmige engelsmannen Blake smider lömska planer om kejsarparets ättelägg.
   Även i år visade spexensemblen bra musikalitet och formidabel förmåga att sjunga a capella i t ex "Svåra kvinnor". Men det gick långsamt mellan sångnummren. Långsamheten hade sina fördelar. Vi hann höra och suga på vitsiga godbitar om cyklister och fotbollsspelare.
   Det var först i akt två som spexet blommade upp och det tack vare kejsaren. Först lät hans värmländska töntig och påklistrad, men sedan insåg man att en komediaktör var född.
   Det var kejsaren själv som fick fart på spexet i Bestämsången, på Torparevisans melodi. Och han fick göra så många omstarter att han bokstavligen tappade andan.		    Plastik, sång och framtoning kom inifrån. Han hade rolig, vi hade roligt.

Lömska planer
   Samma sak med änkekejsarinnan Ci Xi. Bra plastik, bra spel. Spexarna hade kunnat få fart på spexet lite tidigare. Den startraket de hade, sanslöst roliga mellantexter på olika teman, tändes för sent. Framför allt texterna om Kinas "stabilitet".
   Även Göran Persson förklarades vara stabil, men man påpekade att det inte anspelade på hans kroppshydda.
   Även tredje akten blev lite seg, men "Kinapuffarna" och kejsaren höll humöret uppe. Oron för att den obligatoriska slutklämmen skulle bli en flopp var obefogad. Vi var beredda på en smäll, men inte på den smällen. Sist en eloge till gänget för scendekor och kläder.

HÅKAN WASÉN

 

ur Östgöten 10:e februari 1997

Första sidan

Kejsare rockar loss i årets studentspex

  I Linköpings studentspex "Den näst siste kejsaren" har man sökt sig ända till Kina vid slutet av 1800-talet. Kejsare var den töntigt Guang Xu och den som styrde var hans faster, änkekejsarinnan Ci Xi. Hennes vanligaste regeringsåtgärd var halshuggning av misshagliga.

 

ur Östgöten 10:e februari 1997

Studentspex med instabilitet i Kina

   Studentspex följer gärna ett schema. En oduglig eller galen kejsare eller kung, hans otrogna hustru. En eller ett par intriganter i kampen om makten.
   I Linköpings studentspex "Den näst siste kejsaren" som hade premiär på lördagskvällen i Forumteatern har man sökt sig ända till Kina vid slutet av 1800-talet.
    Kejsare var den töntige Guang Xu. Den som styrde var i själva verket hans faster, den grymma änkekejsarinnan Ci Xi. Hennes vanligaste regeringsåtgärd var halshuggning av misshagliga.
   Linköpingsspexarnas kunskap om Kinas historia är 		imponerande (även i programbladet) men frågan är om inte den här historien är alltför långsökt för att göra spex av.

Medelbetyg
   Linköpingsstudenterna gör aldrig några dåliga spex. "Den näst siste kejsaren" hör inte till de bästa som de gjort, men bör få medelbetyg.
   Varje spex bör ha en figur som är så träffande, komisk och uppseendeväckande att den gör lycka så snart den är på scenen.
   Kejsaren Guang Xu fyller nästan detta krav. Men han slås av den två meter långe betjänten Chao Li. Spexets

 första omteg kom redan i de första minuterna när han försöker ta sig genom en för låg dörr utan att böja sig. Chao Li är rolig även när han bara framstår i silhuett mot den upplysta fonden.
   De här två nämnda hade också styckets roligaste sång- och dansnummer till melodi av Gunde Johanssons Torparvisa, fast upprockad. För varje omtag ökade tempot.
   Mycket bra var också finalen på första akten med "De sista entusiasterna". En stor del av äran går till Povel Ramel för melodin.
   Annars är musiken ganska okänd. Mycket klassiskt förekommer - av bl a Mozart 		och Tjajkovskij.
   Scenografin är elegant, uppfinningsrik och proffsig.
   En nyhet för i år är de texter som framställs på en skärm framför ridån innan andra akten börjar. Några är väldigt roliga.
   Sista akten var något för tam. Där förekom heller inga omtag.
   Tempot i pratscenerna - alltså mellan sång- och dansnummren - var ovanligt lågt.
   Men underhållningsnivån och den ironiska tätheten var god och jämn.

LASSE JONSSON

 

ur Filosofen nr 7 1997

Ett lysande spex

   Min upplevelse och inställning till spex har hitintills varit ganska blandad, men efter årets spex har jag fått ändra min inställning totalt.
   Årets spex är lysande och otroligt väl genomarbetat, flera av recensionerna har behandlat den näst siste kejsarens fantastiska scennärvaro och undertecknad är benägen att hålla med. Men det är inte en person som gör ett helt spex, huvudrollsinnehavaren har till sin hjälp en rad professionella skådespelare, musiker och assistenter. Speciellt orkestern ska ha en extra eloge för deras utmärkta spel och fyndigheter.
   Den negativa kritiken som andra tidningar framfört har rört tempot, de anser att spexet var för långsamt i vissa partier. Till viss del kan jag hålla med, men denna faktor kan vara näst intill omöjlig att bedöma efter att ha sett spexet en gång.		    Kejsarens värmländska har också diskuterats, det kan vara kul med dialekter men inte när de överdrivs alltför mycket. Återigen måste man dock tänka på premiärnerver. Ett spex görs ju av många fler än skådespelarna. Publiken är minst sagt delaktig.

Göran Perssons resa
   Kortfattat handlar spexet om ett dagsaktuellt historiskt ämne, den sista brittiska kolonien i Kina (Hong Kong) och Göran Perssons resa dit för några månader sedan. Om detta beror på att Ericsson står som huvudsponsor låter jag vara osagt, men det ligger helt klart rätt i tiden. Min största beundran var, som tidigare nämnts, för dekoren och ämnesvalet. Oehört träffande ordvitsar och mellanspelet med powerpoint funkade utmärkt.

Se spexet i Norrköping
   Jag vädjar till alla som har möjlighet att bevista föreställningen, att gå dit och njuta av ett utmärkt spex, rakt igenom! Föreställningarna spelas inte längre i Linköping, men kommer att sättas upp i Norrköping 3-5 april.
   Vi ber Magnus Jonsson och Jeonas om ursäkt för felaktigheterna i förra nummret. Jeonas är inget annat än spexdirektör och en alldeles lysande sådan... Magnus Jonsson var fotograf till spexbilden i nr 6. Regissör är PeO och denna har också enligt många gjort ett fantastiskt jobb. Lika stort beröm ska dekor- och dokumentationsgruppen ha för deras otroliga arbete med scen, ljus och ljud.

CLAES SANDBERG

Tillbaka till spex-97