Dags att rensa lite igen, men jag ville inte göra "arkivet" för tungt att hantera, så här blir det en del till.
12/10: Elsa i Underjorden har fått en bra start!
3/10: Medias ålderssegregering fortsätter
28/9: Sundström signerade på Get Back
27/9: Lite funderingar på kvällskvisten
4/9 -00: Tom Nougas nya CD ute!
30/8: Det rör på sig om än lite
20/8 -00: En av alla dom som gör samma typ av annorlunda saker
17/8 -00: Mer Tom Nouga på MP3.com
15/8 -00: Inget nidvise-SM i år
12/8 -00: Grubbelhörnan blir "Nyheter och funderingar"
Tillbaka till det nya.
Tillbaka till huvudsidan.
I tisdags hade vi premiär för Elsa i Underjorden, det nya namnet och delvis den nya formen för det som jag tidigare kallade musikcaféerna på Elsas.
Jag var själv nöjd med arrangemanget. För första gången tycker jag att allt klaffade. Programmet var varierat, startade med Visgåva i svensk vistradition, fortsatte med Onzon i modern svensk vispop/poesirock-"tradition" - dvs med Winnerbäck som förebild. Sen blev det allt rockigare. Det var Fredrik och Humanisterna, bra visrock/progg med rötterna hos Cornelis, Sundström med mera, och Pastell som är ett kul popband som är medvetna om texterna. Bra artister, bra stilblandning, gott om publik, scenen var snygg, ljuset blev rätt, och det fanns förtäring till gäster och musiker.
Dessutom, och nu kommer nyheten, så skrev Jenny Sköld en utmärkt artikel i Corren, publicerad idag! Onzon, som är två tjejer i tonåren, presenteras, komplett med referens till Winnerbäck som förebild! Med tanke på att stans unga Winnerbäck-efterföljare är precis de som jag allra helst vill ha dit så är det verkligen toppen!
Pastell får också en presentation, och det är också bra, så det framgår att det är öppet för hela band också. Sångaren (Olof Dahlkvist) fick speciellt god kritik, för utstrålning, kroppsspråk och sångarglädje.
Visgåva och Humanisterna nämns inte, men man kan inte få med allt. Roger Överallt och Tom Nouga nämns som pekare till nästa gång. Henrik Tröst och trion får folk upptäcka på affischerna då. Det fixar sig nog.
När jag pratade med Jenny så fick jag den bästa bekräftelse man kan få på att namnet "Elsa i Underjorden" är rätt. Hon frågade om det var som hon trodde, att det var (ungefär) en scen för egenproducerad musik av lokala förmågor. Jovisst!
Artikeln innehåller några såna småfel som man skall räkna med, som att sexmannabandet Pastell blivit fem, men det skall man inte hänga upp sig på. De stora sakerna var rätt, helt rätt. Även det man kan ifrågasätta med arrangemanget finns med på ett hörn, som att det kanske var lite väl stillsamt i början (smaksak, men OK), och att publiken inte har nån större möjlighet att höja stämningen med öl och så. Det är ju helt sant, för Elsas har totalt alkoholförbud. Men Jenny skriver att stämningen var hög trots allt.
Artikeln presenterar Elsa i Underjorden på ett både rättvist och positivt sätt, och kan ha stor positiv effekt på denna vår lilla amatör/undergroundscen.
Av någon anledning måste kulturskribenter om och om igen påpeka hur töntigt det är att spela rock när man fyllt 30. Corren har haft flera artiklar med det budskapet. Senaste syndaren är Folkbladet. Malin Dahlberg raljerar över hur hemskt det är med killar över 30 som fortfarande gillar, eller rentav spelar, musik som stämplats som "ung".
Jag vet inte vad Dahlberg är ute efter, men när man skriver "Hårdrock efter 30? Patetiskt." så vet jag vilket budskap jag ser. Gamlingarna skall ur vägen för ungdomarnas musik. Den får man inte ens gilla efter 30, utan man skall städa undan sig till jazzen. För tusan, jazz är ju våra föräldrars musik! När jag var barn gubbstämplades jazzen flitigt. Det var dumt i och för sig, och berodde kanske på att jazzen elitiserats så, men våra föräldrar fick i alla fall ha kvar sin musik. Det får inte vi, tydligen. Inget ont om jazz, men måste vi tvingas till den?
Visst finns det skillnader mellan olika åldrar, men gör den inte så skarp och brant! Jag håller med om att den mest rasande grabbmusiken, den skränigare hårdrocken och vildaste punken, knappast är något för vuxna människor. Sån musik behandlar ungdomens frustration och osäkerhet, och när man är längre opp så är den oftast inte fullt så rasande. Varför skulle all frustration vara bortblåst just vid 30? Den naturliga vägen när det värsta raseriet rinner av en är väl att söka sig till musik med samma rötter, men vuxnare innehåll? Och det borde ske mer eller mindre gradvis, och utan att man stämplas som "patetisk" om man har ett ben på var sida ett tag.
Punkare glider ofta över i modern vismusik, i hög grad samma musik men med lugnare sättning, tydligare sång och djupare texter. Nya perspektiv, nya texter, nya temperament, men inte långt ifrån - och en och annan punklåt kan hänga med utan att det gör nåt, om inte annat så på skoj.
De som är frälsta på ung-och-kåt rapp har inte lika givna vägar vidare. Jag gillade själv rapp när jag var tonåring, men ledsnade snart helt enkelt för att den var så enahanda. Jag satsade på Povel Ramel i stället, trots att han är mer än en generation före min. Han är roligare och mer lättrallad. Det är nya tider nu, men även nu borde väl lämpligen åldrande rappare kunna söka sig till lugnare former av detsamma, hitta gamla mästarrappare som just Povel Ramel eller rentav Evert Taube (ja, just han!), eller ex-rappares musik som Wille Crafoord. Det finns ytterligare en del "mjuk-rapp", mest enstaka spår av folk som annars gör annat, som Ronny Erikssons "Lingonrap". Lungt, tillbakalutat, lite mer sarkastiskt, genomtänkt och rolig text.
Det jag vill komma fram till är att det finns nyanser! Olika nyanser passar olika åldrar. Man behöver inte sätta skarpa stilväggar med skarpa åldersgränser, utan låt folk glida med smak och mognad. Upptäcker man deathmetal när man är 40 och gillar det så - varför inte?
Det är direkt destruktivt att skriva artiklar som går ut på att skrämma 30+ till att gömma sig i kostym och slips och sätta sig att mögla på körkonserter med Carola som sjunger halleluja. Låt oss som inte är 20 längre söka våra former själva, utan att knuffas av mobbande skribenter. Musiken är inte så enahanda som somliga verkar tro.
Till slut ett citat från Folkbladet-artikeln:
"Nu väntar jag bara på vad som ska hända med hiphopen. Kommer vi att få se en generation 40-åringar med baggyjeans, sneakers och rakade skallar? Kommer Petter att turnera land och rike runt med "Bananrepubliken Tour 1998-2018" och blir det nostalgikonserter på Hovet med Dr Dre och Eminem?"
Får jag påminna fröken Dalhberg att hiphopen slog igenom för 22 år sedan, så det finns redan en massa rappande 40-åringar, eller åtminstone ex-rappare, fast mest i USA förstås. Jag vet inte vad Sugarhill Gang och Grandmaster Flash gör idag, men vad det än är du väntar på så har det redan hänt där, för länge sen. Det kanske du skulle kolla innan du skriver sådär? De kanske redan gör "Furious Five Tour 1980-2000"?
Men visst, Petter gör säkert nostalgiturné om några år. Fördelen med rakade skallar är att det inte syns när man börjar få flint. Har ni inte märkt att det är många 30+ som rakar skallen? Varför, tror ni? Och varför är dessa rakade skallar mindre patetiska än långhåriga med begynnande flint?
Det enda som är riktigt patetiskt är att förneka sig själv, klä sig i en roll man inte vill ha bara för att det förväntas av en, må det vara svartrockare, punkare eller kostymnisse. Är du passionerad rockälskare så var det, och anpassa sen din roll till din utveckling i olika åldrar och tider. Och, låt bli att förakta vare sig uppåt eller neråt!
Ovanligt med bilder på den här sidan, men Stefan Sundström var och signerade på Get Back Records ("Geten") i Linköping. Everhill var där och fick inte mindre än tre plattor signerade (dvs tre ex an nya plattan). Och se så glad han blev!
Evergreen och Everhill
Jag sitter här och uppdaterar lite av de icke musikrelaterade sidorna, och det går lite småtrögt. Lysator (Sveriges och en av världens äldsta datorklubbar), är bra på de flesta sätt, men säkerheten är så hög att man ibland stångar pannan blodig när man skall ladda upp filer.
Fast uppkoppling är på gång här, äntligen! Skönt! Men egen server kan jag inte ha än, men det skall jag fametusan köpa till vid första chans. Tänk att ha 30 gigabyte i stället för mesiga 10 meg serverutrymme! 10 meg är ingenting!
Kulturnatten närmar sig, och jag borde öva, för det ser ut som om jag skall få chansen att riva av ett par elaka nidvisor på Blacka Musiks scen! Det blir en bra tröst för uteblivna Nidvise-SM, och så skall jag passa på att höra flera Musiknätet-medlemmar (Fredrik Johansson, Dag Swanö), och så Blå Häst förstås.
Elsas närmar sig också. Elsa i Underjorden lär det bli, och jag skall försöka göra några små ingrepp för att få en lite annan känsla i lokalen. Lite prydligare scen, lite lämpligare belysning, mindre café, mer musikklubb... hoppas jag.
Lite mer svenska MP3-länkar är på gång. Jag har letat upp sådär dussinet eller mer som skall in så snart jag hinner. Tyvärr verkar det omöjligt att nå ut så att banden tipsar själva. Gamla hederliga News är förpestat av gnällspikar. Jag lade ut en fråga där, men enda responsen var nån som tyckte att Napster gör allt man behöver... Goddag yxskaft.
Ytterligare ett par recensioner är på gång för SNYFT, och så kommer Stefan Sundström till stan i morgon (torsdag) för skivsignering.
Det kanske inte är så musikrelaterat, men lite kan jag väl få beklaga mig i alla fall? Minn "surfdator" klappade ihop igår kväll. Diskkrasch! Jag kunde inte ens starta från diskett. Jo, men då ville den formattera om hårddisken... och när den inte fick så dök den. Diverse trasslande, och anledningen visade sig vara att själva drivrutinerna på disken hade pajat. Nya såna, och då fick jag i alla fall Norton att vilja kolla den, och den var i bottenrisigt skick.
Och inte nog med det! Min någorlunda hyfsade 215-MHz-G3-processor verkar vara roten till det onda. Jag misstänker att processorkortet är trasigt. Jag fick byta ner till den gamla sunkiga 60 MHz-aren innan det funkade. Slöööött!
Visst är det roligt med datorer? Och jag är ändå nån slags expert.
Nu har jag efter ytterligare strul fått igång maskinen, med annan startdisk, men en massa filer är borta från den gamla - inklusive alla mina kommande skivrecensioner.
Nu har jag gått varsamt fram, så det behöver inte vara kört, men bra är det inte. Jag har kvar den gamla disken, har inte formatterat om den eller så, så jag kan rota rätt på saker efter hand, i alla fall råtexten. Men jag kanske inte kommer med nåt nytt på nån vecka. Lyckligtvis har jag en boll i luften, "Den siste mohikanen", som nog kommer upp på SNYFT om ett litet tag.
Vad gäti;öst". Nej, såna tankar får man slå bort. "Finkultur" är skräp, elitism där vi vanliga dödliga nekas tillträde (mest av sig själva egentligen). Jag gillar ordet "fulkultur", som jag tror jag såg Alexandersson använda. Det är OK om det är lite halvtaskigt. Det är viktigare att det är ärligt än att det är polerat. Ja, om mina "tankar" är dikter så är de nog nån slags fuldikter.
De flesta musiksidor står stillalldeles för mycket. Kan ni inte se till att tala om vad ni har på gång? Det är inget kul att kolla sidor där ingen händer. Har ni för lite för era egna sidor så varför inte skriva lite för SNYFT? Det är diktsida på gång där, och mer recensioner vad det lider.
Undantaget från alla som inte uppdaterar är Tom Nouga, som nyss byggt om sina sidor rejält, och äntligen fick man ett uns av förklaring på den där egendomliga framsidan på "En komet i kommersen". Det var inte Dag till vänster, bara en kille som var ganska lik honom.
Tom Nouga har lagt sin sida på svart botten "för att det är inne". Jag ligger på vit botten för att det är läsligt i första hand. Ser det för tråkigt ut?
Som sagt på Elsas-sidan så skall jag döpa om aktiviteterna där. Frågan är till vad. Två förslag finns, "SUR på Linköping" och "Elsa i underjorden", och jag vill veta vad DU tycker! Jag skall också försöka piffa upp scenen på nåt sätt, men det är lite knepigt att få tid.
För övrigt vill jag påpeka att "Fshrmd foly" inte är nån bugg. Det skall stå så. R-åpdys! Js fry nts!
Nu har jag för andra gången en recension på SNYFT, och denna gång fick den komma upp där först, innan jag lagt upp den på egna sidor. Dessutom är jag numera officiell redaktionsmedlem.
Räknare och annat talar sitt tydliga språk. Det är inte så himla många som läser mina sidor, trots mina täta uppdateringar, så ju mer jag lägger på SNYFT desto bättre. Planen är alltså att nedrusta lite här, uppdatera lite minde ofta, förutom Elsas-sidorna förstås, och lägga det mesta på SNYFT. Det är bättre att göra SNYFT till en gemensam punkt än att hoppas att dra folk till min egen lilla hörna.
Dltobrt m¨hts ptf
nöpyyst ,om dk'ö
gät yrörgpmksvlry-
Gät br, 't fry ksh dltobrt`
Lp,,rt m¨hpm syy ö'ds fry`
Dltobrt m¨hts ptf
hät fr, pnrhtoåöohs
gät f¨ 't fry lpmdy-
Jag behöver skriva en sån där låt som handlar om när det känns trist och svart, för det gör det just nu - men jag har ingen musik i huvudet. Kanske det blir en dikt eller två, om jag får ro till det.
Jag känner mig så obehagligt ensam. Musikintresset känns helt introvert, nåt jag bara gör för mig själv, men jag kan inte bygga det till så kompletta saker som speciellt Dick och Dag kan. Nätet är nästan helt tyst, det verkar inte hända så mycket. Jag saknar Dicks täta uppdateringar och E-post med synpunkter. Kan inte ni andra uppdatera era sidor lite så man ser att ni lever? Även små nyheter är nyheter.
Jag slits mellan olika intressen. Vad skall jag lägga krutet på? Kanske jag skall lägga visorna på hyllan igen ett tag igen, och satsa på spelen? Både datorspelen och sällskapsspelen lockar lite, och speciellt datorspelen vet jag ju att har en rätt stor publik, och det frågas en del efter sällskapsspel. Kanske man skulle göra en ny upplaga av gamla Trygg-Torkel? Att känna att man gör det för nån skulle vara kul, för det är inte så många som frågar efter att höra min musik. Några fräscha MP3 kanske skulle hjälpa lite...
Det känns bara lite snopet om jag skulle lägga musiken åt sidan, efter en så produktiv sommar. Dessutom har jag fått lite positiv respons från en kompis som tittat på att bygga lite musik av ett par av de låtar som jag själv inte lyckades få vettiga tonsättningar på.
Jag kanske bara är trött. Jag lade nyss lillgrabben (5 månader) i sin säng efter att ha tagit honom från Evas famn, där han låg och stortjöt till hennes förtvivlan, och sedan suttit här en bra stund och tröstat.
Jag tänkte jag skulle skriva några rader i alla fall om vad som är på gång, även om jag inte har nåt väldigt konkret som är jättehett eller jättedjupt.
Jag har fortfarande inte skickat nåt till SNYFT, men det är på gång. Det är som sagt tidigare recensioner som skall ditåt i första hand. Jag har en hel drös halvfärdiga recensioner, men som alltid så är det lite svårt att släppa dem. Har jag förstått rätt? Är jag rättvis? Blir nån ledsen? Är det nån poäng?
De som är mest på gång är Olofsmans utökade samling, Tom Nougas "Brunrock", Dick Lundbergs "Den siste mohikanen" och "Radoka", Ronny Erikssons "Vem lurar vem?" och Mats Götherskjölds "Från sidan med ena benet upp och andra ganska långsamma låtar som t.ex. Varför är det så skönt att knulla bakifrån?" Alla dessa är skrivna redan. Skall vi ha omröstning om vilken jag skall fixa först?
På Elsas är det tre spelningar på gång, med start 10/10. Bara tre under hela hösten låter lite lite, men med fyra namn på varje så blir det en del. Jag har lösa funderingar på en möjlig decemberspelning också. Tyvärr finns det en liten risk att Elsas musikcaféer upphör sedan, efter jul eller efter våren, för snart är det ny upphandling och det kan bli nya villkor. Nåja, vi skall väl inte ge upp i förtid. Troligen blir det en fortsättning i alla fall, på samma ställe eller nån annan stans.
Det blir ung profil på Elsas i höst, precis som jag vill ha det. Det skall vara mycket unga, övervägande sådär 16-25-åringar, men vi som är lite äldre, och för den delen de som är betydligt äldre, skall också vara välkomna både på scen och i publiken. Jag hoppas slå förra höstens rekord på 65 år från äldst till yngst på scen samma kväll - inte minst genom att sänka underkanten. Det blir mest skalan från visor till rock, och klart övervägande musik på svenska. Det känns bra.
Det är dock inte mycket bokat från andra sidan kanalen. Det är lite synd, för det finns så mycket bra där, men de flesta spelade ju i våras, och jag vill satsa lite hårdare på att ha mycket Linköpingsgäng och se om vi kan få fräs på besöksfrekvensen. Det är ju tyvärr så att hur bra Hästar, Humanister och Järnjungfrur (Lucidorer?) än är så drar de inte så mycket. Fast Lundberg lär väl dra lite bättre nästa gång... Men jag har er alla i tankarna och klämmer gärna in er om ni är spelsugna!
Det är knepigt med ord. Nu har jag i alla fall insett vart visorna tagit vägen. De heter numera "pop", speciellt i de yngre leden.
För det första ligger ju alla stora visartister under "rock/pop" i skivaffärerna. Det kan man ju skylla på obegåvade försäljare, men när även utövarna helst vill kallas "pop", ja, då får man kanske ge sig. Först "Emandarrs" (på Elsas i våras, anmärkningsvärt heta på mp3.com, grattis!), som sjunger mjuka kärleksvisor som får Demert att kännas som hårdrock, och nu tjejbandet "Onzon" (på Elsas 10/10) som sjunger mysig vismusik.
När jag kallar det "visor" menar jag naturligtvis inte att det är ålderdomlig folkvisestil eller skärgårdsvalser. Nej, det är moderna visor med rötterna i nutidens musik.
Det som är lite tråkigt med ordet "pop" är att det är så brett. Om man bara kunde kalla det "vispop" eller kanske "poetisk pop" eller "berättande pop" så skulle det säga mer. Kanske "ballader", men då missar man den argare biten. "Pop" innefattar så mycket "baby-baby-baby" att det borde vara rena skällsordet. Synd.
Men, ett ord är bara ett ord. Det får heta vad det vill bara det är bra. Bra musik på svenska med texten i centrum, då är jag med.
Nyhet: Tom Nougas nya CD "Pengarna eller lådan" finns att köpa nu! Jag har den inte själv än, men jag har hört många spår som MP3, och den kan bara vara kanonbra! Dessutom kommer ännu en snart, betitlad "Kult", ett namn som säkert kommer att kännas helt rätt. Läs mer och beställ här!
Sven Lyra, Linköpings färgstarkaste original och poet, är borta, 73 år gammal. Och jag har inte ens hört honom, och nu är det för sent.
Sven är en av de som fått känna på att man inte kan bli stor i sin egen stad. Corren skriver till och med om hur han låstes in på St Sigfrid i Växjö med motiveringen "Lyra är sinnessjuk, han har storhetsvansinne, han kallar sig poet".
Det är faktiskt hemskt. Om man i sin egen stad öppet har ambition, söker ordet och tanken, målar med ord och söker sanningar med dikt och poesi, då är man tokig. Om man däremot slår i Stockholm, då kan man unna sina gamla belackare ett bejublat framträdande ibland, men man skall bo och verka i Stinkande Stockholm. Det är också tillåtet att vara en billig kopia på nån storhet, en schablon på listpoppare, hårdrockare, punkare etc, men att vara sig själv, det duger inte.
Enligt vad Fredrik J har berättat har Dick känt av en del sånt, när han klär sig på poetmaner, med basker mm. Passar inte in i mönstret, passar inte in i någon känd större kategori. Nog är Dick Finspångs Sven Lyra, om än 45 år yngre? Fast Sven Lyra var ännu mer udda, med sina färggranna kläder.
Nej, leve de poetjävlar som finns kvar. Det borde finnas fler. Linköping, med sitt redan innan tunna kulturliv, har förlorat en av de få som inte bara var en schablon.
Två favoriter har byggt på samlingarna på MP3.com, nämligen Fredrik Johansson & Humanistena och Tom Nouga. Fredrik håller på att lägga upp låtar från en livespelning, och Tom Nouga har fyllt på lite. I båda fallen är det tre nya låtar, och mycket av det är helt nytt, från kommande skivor. Hett!
Jag har tyvärr inte hunnit ladda hem det, eftersom jag inte varit på jobbet så mycket i veckan (dvs jag har passat barn och varit lite krasslig). Ja, jag tankar MP3 där, för det går hundra gånger fortare, men sen lyssnar jag såklart hemma. Jag kan alltså inte uttala mig om låtarna än, men så här heter de:
Humanisterna: "Lasse Lagoms tragiska visa", "Allt du önskar kan du få" och "Lugn och ro". Den första har vi hört på "Man ska va nöjd", men de andra är från en kommande skiva.
Tom Nouga: "Fem blinda och en elefant", "Jag vibrerar fortfarande" och "Små rosa färgade pet-flaskor". Lovande titlar! Det är bara "vibrerar" som jag hört förut.
Idag har jag ägnat tiden åt barnen i första hand och mina gamla datorspel i andra hand. Små uppdateringar av fyra av mina gamla spel, inte så illa för en barnpassningsdag. Men musiksidan står inte helt still för det.
Igår kväll lyckades jag nå några möjliga personer som kan spela på Elsas, och det går framåt. Jan Altsjö är i princip spikad på 10/10, Tom Nouga är på gång, samt en duo med två Linköpingstjejer, ett band med tre Linköpingstjejer (av nån anledning var det visst lättast att nå tjejerna igår), en trio som gör folkmusik och visor, och så är ytterligare ett par rockband på tal. Jag satsar på en höst med många per gång, men dröj inte om du vill vara med!
Jag hittade ett par intressanta plattor i reahögarna, såna där plattor som man missat när de kom, och som man inte chansar på för tresiffriga belopp. Är det nåt jag borde skriva om tro...? Inte högsta prioritet, men inte särskilt gammalt, så jag gör kanske en rea-special av det och skriver lite grand i alla fall.
Dick har fått nätkontakt så isoleringscellen är inte så sluten längre. Dessutom har han lagt ut sin adress, så nu kanske lite fler upptäcker hans musik.
Nu har jag hållit ganska högt tempo med uppdateringarna ett tag. Dels har jag av olika anledningar tyckt att jag haft nåt att säga, eftersom jag varit igång med musiken en del, men i synnerhet är det för att göra sidorna intressanta att komma tillbaka till.
Nu är jag inte säker på att så många hittar hit för det, så jag kanske skriver mest ut i luften, och under tiden uppdateras det som verkligen borde uppdateras ofta - viszinet SNYFT - ganska sällan. Nu funderar jag på att dra ner här, kanske pausa min sida ett tag, och skicka saker till SNYFT i stället. I synnerhet kan SNYFT få ta mina kommande recensioner, medan mer personliga saker kommer här.
Finns det nån som läser här ofta nog att bry sig? Gillar ni SNYFTs upplägg bättre än mitt?
Idag lägger jag upp en av alla de recensioner som legat och inte riktigt velat ut, nämligen Martin & Raketerna. Det är en av de som dröjt för att jag var lite kritisk, och jag vill ju inte såra någon. Det är en kul amatörskiva.
Jag vet ju inte hur känsliga ni andra är för kritik, men själv är jag rätt känslig för det. Samtidigt vill jag ha konstruktiv kritik, men den måste ju vara konstruktiv så man har en chans att gå vidare från den. Ja, det är det jag försöker ge er andra.
Jag borde egentligen lägga upp mina två kommande Lundberg-recensioner, innan vi vet hur mycket TV-jobbet kommer att betyda, så ingen anklagar mig för att vara spekulerande. Men, även det kan jag inte lägga upp förrän de har sjunkit in ordentligt.
Själv sitter jag och grubblar om slutsatserna efter ett litet musikmöte med två gamla kompisar igår kväll. Är mina låtar krystade, för komplicerade? Jag trodde att jag hade fått lite sväng och lite rock/blues-känsla med lagom klister i refrängerna, men jag hade kanske fel?
Borde jag helt enkelt skita i allt det här och lämna det till folk som kan?
Winnerbäck och Crafoord har båda gjort kända låtar om orginalitetens svårighet, hur det blir som nåt man uppfattar som alla andra, att det blir nåt som andra redan gjort, och man gör saker som är samma som alla dom andra gör. Jodå. Men "alla dom" är faktiskt en minoritet. De flesta som gör musik gör samma typ av precis likadana saker.
På såväl Ååh-festivalen som den lokala gårdsfesten häromdan och den hädangångna "Trubadurfestivalen" så är det samma sak: covers med ambitionen att låta precis som P3 och Megapol, eller egna låtar med precis samma ambition, att låta, se ut och göra precis som alla andra, att passa in i mallen. Körsvängen är ännu värre, med standardlåtar överallt. Jag har svårt att se orginalitet, ens försök till orginalitet. Blaskigt, ointressant, förutsägbart in i minsta gest och stavelse.
Med tanke på hur många alla dom är så kanske det inte är så illa att vara "en av alla dom som gör samma typ av annorlunda saker"? Nej, det är inte så illa. Man kan ju i alla fall försöka vara lite fyndig. Visst, 99% av det som både jag och ni andra gör har gjorts förut på ett eller annat sätt, men den där sista procenten, det är det som skiljer oss från cover&wannabe-gänget.
Så var en av alla dom som gör samma typ av annorlunda saker, och försök att göra annorlunda typer av annorlunda saker så ramlar det med ett guldkorn ibland. Det är bättre att riskera att vara lite fånig än att bara vara tråkig.
Det verkar som om Dag Swanö är på hugget. Ytterligare fyra låtar har kommit upp på MP3.com de senaste dagarna, och det är mycket nytt och fräscht. "Hellre ett embryo" och "Maneter" är bekanta från "En komet i kommersen", men "I blodet" och "Pjäsen om mitt liv" är nya för mig. Behöver jag säga att det är hörvärt?
Det har blivit ytterligare uppdateringar hos Blå Häst, fast bara lite information om inspelningarna.
Jag fick nyss veta att Nidvise-SM, som hållits i Norrköping de senaste två åren, är inställt för i år. Anledningen är att Norrköpings kommun har ont om pengar så de kan inte ställa upp med den budget som behövs.
Det här är så klart väldigt tråkigt. Såna här arrangemang måste arbetas in under flera år innan både publik och artister strömmar till. Nidvise-SM -99 var ett bra snäpp bättre än -98, och det hade nog kunnat fortsätta framåt. Men, det kräver pengar som i alla fall Norrköping saknar i år.
Nu funderar jag på om man skall hoppas på 2001, eller om man skall försöka vispa ihop ett lite mer blygsamt "distriktsmästerskap" för att skarva. Ett sådant blir ju betydligt billigare genom att man slipper så mycket resor och hotellkostnader. Frågan är bara om man kan få plats i etern. Kanske lokalradio?
Till slut så kan jag meddela att jag tar hand om Blå Hästs nätsidor tills vidare. Bandmedlemmarna själva har haft problem att få in uppdateringar, och i stället för att fortsätta skämmas så skickade de bollen till mig. Jag skall försöka hålla speldatumen aktuella i alla fall.
Jag har kört en del rena nyheter här på sistone, och kom fram till att det kanske skulle heta så. Jag undvek "funderingar" för att "Lundberg funderar" fanns när jag startade, men nu är det ordet ledigt. Ordet "grubbel" passar inte så bra på det jag skriver, tycker jag.
Lundberg skall bli TV-kändis, förresten, i "Baren". Grattis! Själv har jag inte TV3, så jag kan inte titta, men vi kan väl hoppas att det hela blir bra på nåt sätt. Jag har redan föreslagit att Lundberg, när han efter braksuccé får en egen show i TV, kallar in oss andra att spela covers på de låtar han själv inte spelar längre. :-)
Passande citat (läses t.ex. med Lundbergs Lyas förstasida synlig i annat fönster):
"Om jag ställer min röv till förfogande... kommer jag att få en egen show i TV?" -Tom Nouga