Städdags! Ännu äldre finns här!
12/12: Efter Baren (egen sida)
8/12: Tidningsartikel av intresse.
4/12: Musikteknikbögar, känsla och punk
1/12: Hur gör vi med festivalen?
3/11: Nyhet: Ett par av mina låtar i körsättning av Eva Toller
27/10: Vissa plattor kan man ju inte recensera med hedern i behåll
25/10: Ditt & datt på stans scener
16/10: Peter Dollwing på Skylten 27/10
15/10: Tonårsprofil eller eller gubbprofil?
Ännu äldre finns här!
Tillbaka till det nya.
Tillbaka till huvudsidan.
Jaha, det har varit Jul, och det var väl sådär. Nån vann en miljon, ni vet vem, och jag får väl säga grattis! Lustigt nog har jag ägnat hela julen åt att träffa en massa människor som heter Lundberg. Förutom "mannen som vannn en miljon" var det Lars, Siv, Jan, Marianne, och ett par som hette Lundberg som flickor. En av dem är min fru Eva, de andra är hennnes släkt.
"Mannen som vann en miljon" är inte i den släkten. Jag hälsade på honom 23/12, på dagen innan finalen. Det måste varit enda dagen under hela hans "internering" då man gick säker för kameror! (Jag har ju jobbat på TV, så jag ser ingen poäng i att skymta förbi i rutan. Det skulle vara i program där jag varit med och jobbat i så fall.) Vi drog ett par låtar i lägenheten innan det var dags för genomgång av kvällens program, då jag drog mej tillbaka.
Mannen som vann en miljon, samt benen på mannen som inte gjorde det
Bland annat spelade vi "Den perfekta dokusåpan", som jag anser därmed fått godkänt.
Detta var i princip all musik julen bjöd. Under resten av julen kom man inte närmare än så här:
Musse och Tedde samt Lars Lundbergs synth
För övrigt förstördes två kvällar av skvalande stereoanläggningar, men så är det ju, många hör men lyssnar inte. Det som var lite tråkigt var att Lars ambition att spela lite julvisor kom av sej. Men vad gör man med vilda barn runt benen?
Väl hemma kom lite mer fokus på ovannämnde rödvinspoet. Pettersson i Corren skrev om "Bra TV", och tyckte precis vad jag väntade mej. Lika "positivt" och "konstruktivt". Än så länge har ingen tidning förstått poängen med skivan, vad det är som är konst med den... men det förstod i och för sej inte jag heller innan jag blev upplyst. Poängen är att den inte är utgiven på Strix eller nåt annat Stenbäcksföretag. Det är ett uppkäftigt drag i sammanhanget.
Jag har äntligen fått in namnen på Samuel Furingstens medmusikanter, på rapporten från Elsa i Underjorden.
Jag har nya MP3 på gång. Det är helt preliminära saker, bara för att öka nätnärvaron lite mer. Sju låtar! Får duga en stund. Skriv en rad om du lyssnar och tycker nåt. Beröm är bra, konstruktiv kritik ännu bättre, gnäll är bara dåligt.
Framför mej ligger nu jobb, jobb och jobb. Det kan bli en grå vår, men jag ska försöka uppdatera här ibland, spela in lite grand, och fixa ett par spelningar på Elsa i Underjorden så vi inte tappar kontinuitet.
Nu blir det nog inte mer här före Jul.
Annars får jag väl skryta med att det hänt lite mer i Studio Dunderklumpen. Åtta av mina äldre låtar är nu inspelade i hyfsade versioner och kan därmed bevaras för en troligen måttligt intresserad eftervärld.
Nå, när kommer de på sidan då? Bra fråga. För att inte sitta på alltihop så lägger jag ut en preliminär "Den perfekta dokusåpan" idag. De andra 16 spåren kommer senare. På väg är t.ex. "Trottoar", den första inspelning jag lyckats göra med pålägg! Hurra! Den har både sångpålägg och rytmpålägg. Låter både skit och kul, som det ska! Andra på gång är "Wannabe", sagorna om draken Etter-Petter... med mera. Det är 40-50 låtar på listan. Låtar som "Livet är som ett datorspel" och "Svara på min E-post" finns inte inspelade än, men är högt upp i kön, liksom "Min son glömde sin vattenpistol i köket hos..." (ni vet vem). Emacsvisan är förstås nödvändig också. Om nån bryr sej händer det fortare.
Jag känner mej ganska nöjd med skivan "En billig gitarr strängad med Abulon", även om det som sagt borde piffas upp lite mer. Troligen stuvar jag om lite så att de bästa låtarna från den hamnar i slutliga verioner på nån mer genomtänkt skiva. Ni som har den får se den som en rent preliminär grej. Den som vill ha ett ex kan ju fråga... Jag skissar på att peta ihop sådär 2-3 CD nästa år, en med de bästa nya låtarna, en med de bästa gamla, och sen... Kanske en platta åt lokalblaskan, bara för att retas. Den som lever får se.
Lite texter och ackord kommer här med tiden. Ingen mening innan inspelingarna finns, dock.
Har ni en Mac i närheten (eller en bra emulator) så studsa över till spelsidan och hämta julpusslet. Nån som vill fixa en vass MOD till nästa Jul? Eller midi, eller...
För ett tag sen tipsade Fredrik mej om en artikel i NT, om Kulturnatten. Titeln är "Lite elakheter fanns där i all fall", och är skriven av Pauli Olavi Kuivanen. Den finns här. (Min rapport från Kulturnatten finns här.)
I artikeln noterar Kuivanen avsaknaden av Nidvise-SM, och skriver: "Lite elakheter blev det i alla fall. I Hörsalsparken häcklade trubaduren Ingemar Ragneman samtidsfenomen som pokémon och e-post. Möjligen hade Ragneman haft medaljchans i Nidvise-SM med låten Pizzeria Salmonella, som handlade om ett näringsställe väster om Göta kanal. Deras dubbelpizza med katt och råtta är bantningstips, förklarade trubaduren. Publikfnisset som följde kan vara en indikation på Ragnemans chanser i kommande mästerskap."
Kul, minst sagt! (Lätt felstavning på mitt efternamn, men, äsch, spelar roll! Jag är van. Det är svårt att höra rätt.) Under spelningen var jag orolig för ljudbilden, men uppenbarligen gick det viktigaste fram. Lite synd att Blacka Musik inte blev nämnda vid namn, det var ju deras scen jag stod på, men NT uppmärksammade i alla fall scenen, även om reportern lär ha fått dra vidare för att täcka fler scener efter att bara hört en blygsam trubadur.
Därmed har både NT och Folkbladet uppmärksammat mej i egenskap av häcklande trubadur. Det verkar som om det är lättare att få lite uppskattning för texterna norr om kanalen. Jag kanske borde flytta till Norrköping? Lämpliga jobb lär finnas på Campus.
För övrigt noterar jag att Lars "Tjadden" ("Hästansiktet") Hellström är död. Det är en stor förlust för det Östergötska kulturgarvet. (Detta säger jag med största allvar.) Läs mer (i Folkbladet).
Man möter ofta en inställning till musik som går ut på att det bara är teknik som gäller, precisionen, att mekaniskt kunna låta exakt som det "ska", live ska låta precis som i studion och båda ska låta perfekt, inte ett felspel - inte ett uns känsla, och inte ett uns närhet.
Bisarrt nog är detta i samma värld som livekonserterna låter skit för att det är högre än bra - och de skribenter som är uppenbara musikteknikbögar klagar inte på det! Jag fattar inte hur det går ihop, men så upplever jag det.
Det verkar som om en konsert är nån slags cirkus. Gitarrgudens solon beundras på samma sätt som en jonglör. Det är fantastiskt att det går att göra det de gör, men musiken och texten skiter man i.
Punken, å andra sidan, är en musikstil som sätter precisionen efter känslan, kanske mest ilskan men det är alltid nåt. Jag gillar den inställningen mycket bättre. "Vispunk" kanske är ett bra namn på vismusik som är mer känsla än repetition?
Jag, som ägnar mer tid åt att hitta på låtar än att repetera dem, talar förstås i egen sak. Frågan är, är det en ursäkt för att spela utan att repetera så mycket? Nej, inte bara i alla fall. När jag repeterat en låt för mycket så kan jag den visserligen, men det är inte längre nån glädje i den. Då tar jag hellre en och annan miss.
Jag skulle kunna ägna all min reptid åt att nöta in solon i "Ovisan" (min första egna låt), men nej tack. Det är roligare att göra några nya. Färskt och grovmalet.
På lördag är det visafton i Norrköping. Det blir musikalisk avslutning på året för min del, så vitt jag kan se. Minst två låtar kommer att uruppföras! För övrigt ska jag äntligen lägga upp åtminstone en video.
Dick tänker som väntat inte ansvara för nån visfestival i år. Tja, med tanke på att våren är hans enda chans att befästa sin position och bli nåt mer än en B-TV-kändis så var det väl inget annat att vänta, men nog vore det synd att bara lägga ner? Speciellt om Dick är med så är det första riktiga chansen att få nåt i Grytgölsstorleken att funka fullt ut!
Vill vi ha en festival med ambition på Grytgölsnivån? I så fall behövs det mer än en person som är med och drar, så man kan fördela ansvar lite. Ingen har ju egentligen tid...
Typiskt bra vore om vi kunde vispa ihop en formell förening för festivalen. Då kan man söka förlusttäckning i förväg. Men... den måste väl ha sitt säte i Finspång? Eller ska vi ha Finspångs Visfestival i Skärblacka, Linköping eller Norrköping? Det vore väl orginellt?
Alternativet är att backa, gå ner på Lugnetnivån, bara köra i Lugnet i sommar. Låter inte så framåt i mina öron.
Jag sitter här förkyld och behöver göra nåt lätt, så då kan jag väl skriva lite mer eller mindre uppenbara saker. Jag har inte lyckats spela in mer av mina låtar, pga förkylningen. Det känns trist att bli krasslig bara fyra veckor efter förra gången, men det är väl så det är när man har barn. Men apropå låtarna, nån som kan tipsa mej lite om hur man mastrar/mixar så det låter hyfsat?
Ny recension på SNYFT, nämligen av Johan Piribauers "Norrland". Han spelade hos SUR på Stampen härom dan.
Ny Tom Nouga-låt på MP3.com, "Ställd till svars". De duggar tätt, och brukar vara klart hörvärda. De flesta andra i Musiknätet (och andra i vår stil) verkar ligga väldigt lågt. Är det väldigt svårt att uppdatera hemsidorna och skriva lite om vad som är på gång?
Lundberg är kvar i Baren, och har deklarerat att han inte tänker ansvara för Finspångs Visfestival nästa år. Det hade jag väl nästan insett, men jag hoppas han tänker vara lite delaktig i alla fall, "konsult" eller så, och spela förstås. Nu ligger ju bollen ändå rätt mycket i hans knä, så han får passa den nånstans. Så är det, man är rik på antingen tid eller pengar. Inte för att vi andra har så mycket mer tid, egentligen... Vore det inte bra larvligt att lägga ner festivalen när den för första gången har en riktig chans att bli stor?
I Johan Johanssons gästbok har frågan om att "hora i TV" tagits upp, rätt agressivt, riktat mest mot Johansson, märkligt nog, fast också med en del fula personangrepp på Lundberg. Ja, om det bara fanns en musikrörelse bredvid de stora bolagen, om det fanns distributionskanaler, så man hade en chans att höras, men nu finns inte det längre.
Hur kom sej egentligen den här utarmningen? "Strukturomvandling" brukar ekonomerna kalla det. Har det blivit så mycket svårare att sälja musik som inte ligger på topplistorna?
I samma gästbok anklagas Tom Nouga för att ha många nödrim. Är det den där ruttna flaggstången som spökar igen? :-) Han har säkert lite nödrim här och var, men det brukar inte störa mej. Det är många andra som har. De allra bästa låtarna brukar inte ens vara på rim - som "Dagen då Vera dog". Men sen är frågan vad ett nödrim är för nåt - ett olämpligt ord som rimmar eller ett lämpligt ord som bara nästan rimmar.
I helgen hade några som kallar sej "prinsessorna" (tror jag det var) fått in ett inlägg i Råttan (barndelen i Corren) där de klagar på rapp. Det gick i princip ut på att man inte hör vad de säger/sjunger. Jag håller med. Jag har inget emot rapp så länge man kan höra texten, men utan text är det ingenting! Jag trodde poängen med talsång var att melodin inte skulle störa texten, att ta sej bort från skvalrisk, men visst hör man ofta pinsam rapp där ingenting går fram mer än ett maskinellt dunk och ett och annat "fuck yo". Man kan göra bra rapp. För mej som främst lyssnar på texten kan rapp vara jättebra, men är oftast bara pinsam.
Om en och en halv vecka är det visafton eller vad det heter på Kulturkammaren i Norrköping. Det blir Fredrik Johansson & Humanisterna, det blir jag själv, Bredbandet, Onzon, och så Magnus Axelssons och Micke Tjäders nya duo som jag just nu inte minns vad den heter. Kanske nån mer utöver det.
Förresten har jag gjort lite valhänta försök att samla ett band. Jag behöver jag allra minst en basist. Jag kan sjunga själv, spela gitarr om jag måste (men borde egentligen inte), jag har en kompis som gärna tar trummorna, och en annan kompis som förhoppningsvis kan ta synth/piano när han anpassat sej till att vara pappa. (Barnet är väl 4 månader nu.) Men basist sökes i alla fall, och nån på gitarr vore inte fel. Nån som vet nån som skulle kunna vara intresserad av ett mer roligt än perfekt band, med inriktning på låtar som är kul och lite bitska? Låtarna finns! Skriv!
I helgen spelade jag in mej själv. Nio låtar! (Sju som kan kallas "riktiga" om jag ska vara ärlig.) Och det som är extra festligt är att allihop är nyskrivna, skrivna i oktober eller november. Det blev väl inte jättebra, men faktiskt lyssningsbart, tycker jag. Lite problem med överstyrning och lite felspel, men, äsch...
Nu ska inte de av er som inte skriver så mycket just nu få prestationsångest. Det är inte meningen. För mej som fram till för två år sen hade skrivblockering flera år i sträck så är detta härligt. Hela grejen är att jag dels har lust att skriva, och dels inte ställer några krav på att det ska vara vansinnigt orginellt eller perfekt. Jag får en idé, rotar runt i den, och nappar idén så blir det en låt. En av låtarna vaknade jag med en natt. Det vara bara att gå upp och skriva ner den. (Just den låten spelade jag på Elsa i Underjorden igår.)
Jag har redan klippt, mixat och gjort två ex av en liten 20-minuters musik-CD som fått namnet "En billig gitarr strängad med Abulon™". Här är den bild som jag valt som omslagsbild:
En billig gitarr strängad med Abulon™.
Ska man kalla det vispunk-platta? Eller bara anspråkslös amatörplatta? Äsch, det är kul i alla fall. Visrock, blues och visor. De låtar som klarar kritiken kommer som MP3 mycket snart!
Jag har uppdaterat lite hos Blå Häst, med en egen sida där samt bättre filnamn och rättade länkar för MP3-sidan.
Tom Nouga har tre nya låtar uppe, en på egna sidan ("Grattis" med Al Zheimers kvartett) och två på MP3.com ("Lite om min kropp" och "Liv utan cynism"). Av dessa var det bara "Liteom min kropp" som jag inte hört förut. "Grattis" är den som jag felaktigt kallade "Vi går alla mot döden" på Visfestivals-CD'n (där den finns i live-version med video och allt).
I övrigt är det mindre än en vecka till höstens sista Elsa i Underjorden, SUR har två spelningar snart, Winnerbäck spelar på Flamman i slutet av november, med mera. Kolla SNYFTs spelningssida.
Själv har jag riggat om min hemstudio. Allt finns utom tillfällen att spela in. När barnen sover får jag inte, och när de är vakna kan jag inte... och jag har 30-40 låtar som måste spelas in snart! Nån som tycker det vore kul även med några ganska risiga mp3'or med mina visor?
Jag är tillbaka, efter hela tio dagars tystnad. Jämför man med en del vänner på nätet så är det inte så illa, men jag håller ju uppdateringarna täta så att ni ska veta att det är nån poäng med att titta hit.
Jag har varit bortrest, en vecka på ett så banalt ställe som Teneriffa. Eva ville ha lite sommarsol, och jag hängde med såklart. Jag är inte mycket för "stekt fläsk", men man måste ju ställa upp. Ironiskt nog fick Teneriffa medan vi var där det största regnväder det haft i modern tid! Se som exempel bilden nedan:
En krogs terass, som sprängdes underifrån av vattenmassorna i ett avlopp som inte räckte till
OK, vad har detta med musik att göra? Jo, den enda musik jag fick mej "till livs" var en del dumskval på restaurangerna, med en tapper trubadur som spelade spanska örhängen som det minst dåliga.... och karaoke på hög volym på hotellet, klockan 21-23 när barnen borde sova. Jippii!
Men jag ägnade en tanke åt karaoke som företeelse. Det är lätt att fördöma, men hur dåligt är det? Amatörer sjunger standardlåtar till playbackkomp med textremsa. Det finns en sak jag gillar med det: det går ut på att låta vanligt folk försöka sej på att sjunga, att ställa sej på scen. Just det är faktiskt fint, att låta musikutövandet nå ner till gräsrötterna där den hör hemma. Synd bara att det bara är standardlåtar, utan utrymme för improvisation, orginalitet, för fantasi.
Amatörmusikens bottennivå vågar jag kalla det, men dock amatörmusik, levande sång i alla fall. Mer levande och bättre hjältar än en trist DJ som hyllas för att han snurrar plattor, och mer kultur och mer spännande än ett trist coverproffs. Alltid nåt!
Men vägen upp till det jag vill kalla bra än lång. Den musik jag gillar och bryr mej om är den nya, levande musiken, den som görs från hjärtat, om nutiden, gärna den tuffmjuka visrock som Lundberg, Olofsman mfl gör, men på sistone har jag dragit mej lite mer mot det riktigt avskalade, minimalt med instrument och maximalt med känsla. Jag försöker ju göra en del själv, och det har blivit lite nytt på sistone. Innan jag åkte spelade jag in fyra helt nya låtar för att inte glömma hur jag tänkte mej dem. Jag kanske vågar lägga upp nåt när jag tvekat lite eller fixat aningen bättre inspelningar.
Men resan då? En vecka borta från jobbet borde väl varit en bra chans att skriva nytt? Nja, allt jag har är ett par ofullgångna nya uppslag som kanske kan bli nåt, plus nåt ovanligt: En nyskriven minipjäs, en sak på några minuter för 3-4 skådespelare. Men vad ska jag med den till? Jag lägger den på högen med sketcher och sånt som jag inte har nån kanal att göra av.
Eva Toller har nyss laddat upp noter för körsättning för två av mina gamla visor, nämligen Ovisan och Emacs-sången. De finns att hämta här tillsammans med en mängd andra arrangemang som Eva gjort. Låtarna är väldigt gamla, så du hör dem sällan på mina spelningar numera, men å andra sidan, två av mina allra populäraste från tidigt 90-tal. Ovisan är helt egen, medan Emacs-sången har en gammal känd melodi. (Numera använder jag sällan andras melodier, inte minst för att hålla ryggen fri från rättighetsfrågor, så jag får göra vad jag vill med min musik.)
Apropå min musik så vill jag skryta lite. Jag har 6-7 helt nya låtar på gång, låtar som har komplett text och melodi, om än inte nödvändigtvis färdigslipade. Jag och satte mej igår kväll att spela in 4 av dem. Inspelningarna är knappast tjänliga, mest för att jag ska komma ihåg precis hur jag tänkte, men med nåt varv till så kanske jag kan lägga upp lite! Nya låten "Wannabe", min sång där jag inspireras av de oinspirerade, känns helt OK. (Jo, klart den är på svenska!) Min katthatarsång (som inte är så elak mot katterna som folk som liknar dem) börjar också sitta. Jag jobbar vidare på min sång om dokusåporna, som är lite elakare än Sundströms. Ni får nog höra minst ett par av dem på Kulturkammaren i Norrköping 9/12, och kanske nån på Elsas redan 21/11, och varför inte som MP3 vad det lider?
Nu kommer mina sidor att stå still en vecka, för vi åker bort ett tag. Om bara flygplanet håller så är jag tillbaka sen och fortsätter sen i samma tempo. Åter 12/11! (Usch, då är det bara 9 dagar till nästa Elsas-spelning... men det går nog bra.)
Jag har på kompisars rekommendation skaffat Johan Johanssons "Flum". Visst är den bra så här långt, visst kan man rekommendera den, men den är lite för gammal för recensionssidan. Nej, ganska mycket faktiskt (1992), men den går fortfarande att köpa (på Ginza).
Det som slog mej var att jag tyckte den började svagt, men andra spåret, "Va?", och fjärde "Världens bästa dåliga exempel" är jättebra! Tredje spåret, "Ögon känsliga för grönt", var en överraskning. Man kan kalla det en cover på en ganska känd visa. Den brukar sjungas väldigt skolat och varsamt, men här fick jag höra den så som en punkare sjunger visor. Det är inte fråganom att skända visan, utan bara att göra den på Johans sätt. Kul! Senare halvan av skivan har jag inte hört än pga barnen...
Jag skaffade också två singlar (maxisinglar?). "10" var riktigt kul, fyra Sparks-covers med svenska texter. Jag har en kompis som är Sparks-fan. Undrar om han hört detta. Den andra singeln heter "Min lilla svarta själ". Ingen åsikt om den än. Jag har ingen aning om när dessa två är utgivna. Nån som vet?
Kompisarna: "Dyra drinkar på novisers vis" är en platta med blandade artister som är riktigt trevlig, fast jag undrar lite hur det är meningen att jag ska tolka den. Stefan Sundström mfl är med. Kanske ny nog för en recension?
Och så skaffade jag en gammal liveplatta med Torsson, "Elvamannalag". Kul, men kanske inte jättemycket mer än det, och inte ny.
Till slut har jag skaffat "Fisk i en skål", Sundströms nya. Den skrivs om lite varstans, så jag behöver väl inte gräva ner mej i den. Knappast hans bästa, lite för lättvindigt ibland. Poängen i dokusåpavisan var lite för självklar, och vissa spår är lite överarrangerade. Sundström gör sej bäst i lite mer avskalad form, så man kommer nära. Men det är en OK skiva i alla fall, fast jag gillade "Babyland" bättre.
En gratisblaska hade en gräslig recension av skivan. Gräslig!!! Jag menar, klart man får tycka att en platta är bra eller dålig, men att önska att artisten ska lägga av, att önska att han aldrig mer gör skivor så man slipper honom??? Nej, så skriver man bara inte! Om man inte kan skriva en recension balanserad, och då menar jag att man kan hitta både nåt bra och nåt dåligt (dvs som kunde vara bättre), då ska man inte skriva alls! Har Sundström gjort en usel skiva så får han väl göra en bättre? Att "Fisk i en skål" bara får två stjärnor, ja, kanske det, OK med mej, men den här gången vågar jag sätta en överkorsad stjärna på recensenten. En trångsynt sadist som inte borde sättas vid ett tangentbord förrän han lärt sej skriva, och som troligen sågar Sundström bara för hans ålders skull. Uselt!
Kolla nya bilden på Pastells sida på MP3.com! Ett gulligt montage av mina bilder från spelningen på Elsa i Underjorden. Kul!
Rättelse: Peter Dollwing heter Peter Dolving har jag förstått nu, efter att ha sett hans affisch. (Det var felstavat på informationen förut.) Tyvärr verkar det som om han spelar på engelska, att döma av de låtar jag hittat på nätet, men verkar rätt skön i övrigt. Det är bara så knepigt att uppfatta nyanserna på engelska. Det är svårt nog på svenska ibland, speciellt när ljudutrustningen inte blir perfekt inkopplad eller inrattad.
Jag var på Skylten i måndags för att kolla in konceptet för Skyltens amatörscen "TimClub". Jag har tidigare försökt få veta nåt om vad det är, blivit hänvisad till Skyltens nätplats, och där står det kanske tio ord. Så jag gick att kolla på plats. Det är ju bra att det finns amatörscener, och det är viktigt att vi som arrangerar kan hänvisa och utbyta efter behov.
Jag gick därifrån utan att ha förstått vad poängen var, och utan att förstå vad som var roligt över huvud taget. Ja, att träffa kompisar är ju roligt, kanske speciellt i en rökig lokal om man gillar det, och det kanske är det som drar dit folk. Kompisarna alltså.
Musiken krävde öronproppar av nåt slag. Jag har väldigt svårt att förstå varför musik ska kräva öronproppar, och varför, i så fall, man inte har en massa planscher som talar om vilka öronproppar som krävs. Vanliga duger ju inte, det måste vara nåt high-tech som filtrerar bort överstyrningar och skallrande högtalare och möbler, och bara släpper fram musiken.
Min kritik är på samma sak som "Ååh-festivalen": Ointressant, mittströms, texten går inte fram, taskigt presenterat, dålig variation och ljud som är mer högt än bra. Fast sångerskan var ju söt i alla fall. Nu är väl min syn inte vad den har varit, men hon påminner mig om en optiker. (Tolka det som ni vill. Hehe.)
Men som sagt, bra med amatörscener. TimClub är tydligen hårdrockscenen, som jag förstår det. Då kan jag i alla fall skicka band som uttalat hellre låter högt än bra åt det hållet. De som låter bra vill jag ha, tack - fast bra band behöver ju inte begränsas till bara ena scenen!
Nån direkt konkurrens med Elsa i Underjorden känner jag inte att det är, men jag undrar ändå... inriktning och målgrupp är inte så totalt olika, eller är den det?
Till att börja med har Dristig & Ekman lite nya låtar på MP3.com. Nya "Nadjas visa" går inte till historien precis, men den är söt. Dristig & Ekman fattas i min MP3-länk-lista, men det får jag fixa. Jag har en lång rad som väntar på att stoppas in.
Men vilka svenska låtar är populärast då? (Jag lade ut detta på Musiknätet också, men äsch, har jag gjort mig besvär kan jag ha det här med!) Jag roade mig med att bläddra lite på Sverigeavdelningen på MP3.com, och plockade ut de 20 mest populära svenska låtarna. (De fanns på plats 102 till 449.)
* = Dick Lundberg!
Plats 102 för en svensk låt är HÖGT! Tänk på att det är i konkurrens med alla i hela världen som laddar hem låtar! Hade det bara varit svenska nedladdningar tror jag att vårt språk inte hade fullt så marginaliserat. Dildo stack upp till runt plats 400 efter att Baren startade, men nu verkar det tagit skruv på allvar.
Inget snack om vem som dominerar musik på svenska på MP3.com alltså! En annan som märks är Thomas Zidén och hans band Dara Dagger. De är för övrigt riktigt bra!
Däremot tror jag att Dick kommer hem ganska snart nu, kanske redan i helgen, men han har en chans att klara ett par veckor till. Prognoserna är emot honom trots att han är "den gode i Baren". Sorry, Dick, miljonerna går till snygga bimbos! Dick klarar inte de stylade fotomodellerna. Om han gör det skall jag äta upp... ja, vadå? Mina noter kanske?
Peter Dollwing är för mig ett okänt namn, men har tydligen varit riktigt stor i hårdrocksammanhang. (Stavar han med ett eller två L?) Nu spelar han uppkäftiga visor, eller visrock eller poetisk rock eller vad det nu heter (sabla ord att vara svåra!), med politiska teman enligt Peter på Skylten. Han spelar på Skylten 27/10.
För oss i textstarka fältet är det ett bra tillfälle att besöka Skylten. 40:- i entré gör inte ont. Förhoppningsvis blir det lite lokala förmågor också, fast vilka är inte klart än. (Fast jag har vissa aningar om vem som skulle passa! Inga namn, men han bor söder om Glan nära ett pappersbruk.)
Detta innebär att slutet av oktober är tätt på spelsidan:
Hur skall jag klara av att hinna med alla?
Mer nyheter: Tom Nouga har nya spår på MP3.com igen, sen några dagar tillbaka! "Bestämmargubben" är ett bra spår som vi hörde i Motala senast. Dessutom det nya spåret "Utlösning" som jag inte hunnit höra så mycket än.
Till slut så får jag väl avslöja vad Fshrmd foly betydde. Det är trots allt en månad sedan. Jo, jag skrev hela "dikten" ett steg åt höger på tangentbordet. "Dagens dikt" blir då "Fshrmd foly". Att läsa resten lämnas som övning till läsaren. Och varför detta? Jo, dels stämmer det in på texten, och dels så ville jag testa om det fanns så gott om pigga och nyfikna läsare att det skulle komma några förvirrade E-post som frågar efter en förklaring. Det gjorde det inte. Latmaskar!
Jag har varit mycket glad över Corren-artikeln, ganska oreserverat glad. Det är jag fortfarande, men det kan ju vara värt att fundera på nyanserna. Jag tror det var min bror Bengt som kommenterade att Corren-artikeln gav lite väl mycket intrycket att Elsa i Underjorden var bara för gymnasieåldern eller rentav lägre, dvs att den befäste Elsas Hus rykte som ungdomsgård.
Nu är jag inte bekymrad för det. Tonårsprofilen kanske gör det lite knepigt att hitta den äldre publiken, men som jag sagt tidigare, de hittar i alla fall inte dit! Får man för mycket gubbprofil så får man en spärr neråt, vilket mördar nyrekryteringen. Det är precis det som håller på att göra slut på Visans Vänner landet över (utom Göteborg).
Det är bra mycket lättare med några äldre bland de unga än några yngre bland de gamla. Jag har varit den unga grabben bland äldre, men är gärna veteran bland unga i stället.
Men om du som läser detta undrar om du platsar på Elsa i Underjorden fast du inte går på gymnasiet längre... inga problem! Det är inga strikta åldersgränser åt något håll! Jag vill helst ha över hälften av deltagarna i 16-25-årsintervallet ungefär, men inte alla! (Jag vill ju för tusan vara med själv!)