Städdags! Ännu äldre finns här!
010319: Är det jag eller världen som är tokig?
010226: Lite skiv- och scentips
010223: OBS! E-post upp i rök!
010221: Det här med konstruktiv kritik
010217: Pennan bränner i min hand
010211: Högtidsstund på mp3.com
010203: Nån har tappat nåt kladdigt i mitt tangentbord
010114: Studio Dunderklumpen är igång
Ännu äldre finns här!
Tillbaka till det nya.
Tillbaka till huvudsidan.
Med tio dagar sen förra uppdateringen är det väl dags för ett livstecken. Jag har slitit rätt hårt på sistone, förberett och gjort undervisning och försökt få undan högen med tentor som behövde rättas. Idag kom Lennart in och tog hela högen som var kvar och satte sej med Jonny och gick igenom den. Jag vet inte om jag borde skämmas, men det var en stor lättnad hur som helst. Nu har jag bara lite för mycket, inte fullkomligt omöjligt bortom horisonten.
Musiken ligger lågt, bortsett från att jag nyss skrivit om texten till Blå Hästs blivande klassiker "ATP". Detta är lite hemligt, men jag tror inte att föremålet för sången läser här så det gör inget.
Lille Musseman (Magnus) fyllde ett år i helgen, och har för att fira detta börjat gå. Stora steg för honom och familjen, små för övriga. Och Tedde (Teodor) önskar sej nya låtar av mej. De flesta såna beställningslåtar blir knappast nåt ni vill höra, tyvärr, men det är skoj.
I nästa vecka tänker jag dra igång PR för nästa Elsa i underjorden. När nu äntligen Dick är lite namnkunnig så får jag väl se till att folk ser att det är nåt.
Sista Elsa i underjorden ligger lite väl nära den välgörenhetsgala som planeras på Elsas Hus (det är nog officiellt nog nu), och där jag har ett finger med. Men, det gör väl bara att vi har plats för fler?
Så, nu vet ni att jag lever i alla fall, om än nätt och jämnt.
Jag funderar på det där med musik, vad det är som är så kul med olika former av musik. Jag gillar ju musik med kul texter, där musiken är en form som har ett innehåll. Innehållet ger formen stadga, en mening, nånting att forma sej runt.
Jag kan mycket väl lyssna på musik där texten inte är så central. Jag hörde lite på lite gamla Pink Floyd-låtar idag. Det finns en del bra i texterna, men mest är det svepande flummusik. Det har sina poänger, fast jag får väl säga att det är lite för segt för att lyssna aktivt på. Man lägger det lätt i bakgrunden, spetsar öronen lite grand när det kommer vassa texter. "Shine on you crazy diamond" är perfekt att somna till.
Sen har vi Frank Zappa. Musikaliskt är han kolossalt rolig. Allt kan hända och gör det. Ibland är det svängig rock och blues, ibland atonala kakafonier som man bara hoppas att inte blir för långa. Texterna är ofta mycket bra i uppslag, men allvarligt talat är genomförandet sällan lysande. Han kan börja med nån riktig kanonidé, ta den halvvägs, men på slutet blir det alldeles för ofta nån antiklimax där berättelsen inte förs till slut, och det bara flödar ut i musikalisk kakafoni i stället. (Det finns undantag, som titellåten på "Joe's Garage", som jag gillar hela vägen.) Kul musik att lyssna på hur som helst, även om man blir besviken på de uteblivna sluten. Tom Nouga, som ju är lite åt Zappa-hållet ibland, har faktiskt bättre texter än mästaren hade.
Jag hörde på lite gammal funk också för ett tag sen. En gammal favorit, Bootsy Collins, har på senare plattor gått från en personlig stil till med klyschig hip-hop. Är jag bakåtsträvare med svårt att lyssna, eller har han blivit slätare?
Men vad är det världen vill ha? Vad är det som gör att "Singel" går till första plats på skivtoppen, och till på köpet får lysande recensioner, fast den inte ens duger att slölyssna på för att den är för trist? Jag menar, vad har den? Musikaliskt är den så trist att skivspelaren stannar av leda. Ja, det finns väl ett par spår som inte är replokalsstandard, men det mesta låter precis som allting annat. Rösten? Nej, för tusan, det är hans svagaste punkt!
Så nu är jag där igen. Vad är det som är så kul med "Singel" att man bränner ca 150 spänn på den? Och vad är det som är kul med att höra Lasse Liten på scen nuförtiden? I somras jublade hundratals när han bara vevade och vevade. Han ser ju inte ens rolig ut. Det roligaste var ju publiken, inte musiken. OK, en del av de gamla låtarna är bra, men skåpmat är skåpmat.
Jag har inte vågat kritisera Lasse förut, inte mycket, men nu tycker jag det är dags. Men det är inte honom personligen det handlar om, utan den Heliga Marknaden, som favoriserar det ointressanta och tråkiga.
Fast hur kul är Expressen? Inte. Men Svensson läser inte mer Science Fiction för det. Fast det finns en skillnad: Det finns inga kulturskribenter som hävdar att Expressen är bra, men många som hävdar att trist musik är bra.
Så frågan pockar på. Varför tycker jag att den populäraste popmusiken är så trist? Har den nyanser som jag inte hör? Var finns det spännande, musikaliskt eller textmässigt, i Winnerbäcks musik, jämfört med till exempel Frank Zappa? Om frågan ställs om Lundberg, Tom Nouga, Mama Viol eller Fredrik & Humanisterna så tror jag att jag kan hitta musikaliska finesser, nånting som är lite eget eller åtminstone försök till det, men i popen finner jag inget, mer än teknisk perfektion.
Vad säger de "riktiga" musikerna? Kommentar?
Nej, jag hade inte riktigt grubblat färdigt om recensioner. Lite mer om sånt, fast inte bara egna byken.
Nu lade jag i alla fall ut nån slags recension om Fredda & Humanisternas senaste, men jag är inte riktigt nöjd med den. Visst, den berättar om vad jag tycker, men såhär i efterhand tycker jag att jag skulle ha struntat i att skriva om de låtar som var så varken bäst eller sämst att jag inte hade nåt att säga, och tittat lite på melodier och helheten. Det hade kunnat bli roligare att läsa.
Nåja. Jag har ju faktsikt inte betalt för det här.
Det finns det andra som har.
En av de som har betalt recenserade "Århundradets fest" och "Singel" nyligen, i lokalblaskan. Han gav "Singel" tre C med några blyga kommentarer som avslöjade mellan raderna att han egentligen tyckte den var förbannat tråkig, men han vågade inte säga det rent ut om stadens popikon. "Århundradets fest" fick ett C för att en kille från en bonnhåla inte ska komma här och tro att han är nåt bara för att han varit med i TV. Musiken kommenterades knappt alls. Jo, han hade ju hört singeln tidigare, så ett par ord om "Bra TV" som vi hade hört förut blev det, punkt. Har han hört skivan borde han kunna säga nåt mer.
Med andra ord får bonnhålan Linköpings utflyttade lokalpoet inte kritiseras, måste hyllas även om han gör en tråkig platta där han bara tjatar om hur ensam han känner sej och sjunger som Stefan Sundström men utan [*], men när bruksorten Finspång hotar att få en så slår man på gnällkanalen.
* Sätt in lämpligt ord själv.
Personligen har jag bara hört lite på båda skivorna, och har en del kritik mot båda ("Singel" hade kanske gjort sej bättre som singel, "Århundradets fest" har ett par låtar som inte växt med produktionen som de borde), men jag tänker inte skriva mer förrän jag har lite mer kött på benen.
En sak som recensionerna ovan påminner om är hur lätt det är att påverkas av ganska små saker. Lite uppfattning om vad som är "fint", lite motvilja som inte har med musiken att göra, om man gillat tidigare skivor, och inte minst om man råkar ha nån positivt eller negativt personligt förhållande till artisten, det kan slå mycket hårt.
Recensenter ursäktar gärna sågningar med att de säger sanningen rakt ut, vilket är kvalificerad dynga. Sanningen verkar snarare vara att de slänger ur sej ett poängtal i sista minuten före pressläggning, baserat på ögonblickets ingivelse snarare än nån genomtänkt bedömning.
Jag funderade också på om tidningsskribenterna har en del ännu gräsligare synder i bakfickan, som att de skriver mer för att göra det klatschigt och kul att läsa än att bedöma musiken. Ja, då är ju personangrepp passande. Jag minns en recension, samma tidning, där recensenten egentligen bara skrev om sångarens utseende, inte ett ord om musiken.
Seriöst?
Fast ännu värre är Grammisgalan. En slags intern bonusutdelning som sänds i TV. Hur ofta går Grammisar till artister på små bolag (dvs de som inte är med och arrangerar kalaset)? Rätta mej om jag har fel, men nog är väl storbolagen som belönar sina egna?
Men vad kan man göra? Finns det nån nånstans som skriver bra recensioner? Finns sånt? Vad är en bra recension? Finns det människor som kan göra en objektiv bedömning av musik? Alla skivor kan sågas från nån synvinkel, hur bra de än är, och alla skivor innehåller nåt positivt.
Jag kanske skulle hitta nåt annat sätt att skriva om skivor, om jag nu ska det, men jag får väl fundera på saken.
För övrigt har Dristig & Ekman lagt ut en ny låt, men för övrigt har jag inte sett så mycket nytt på MP3-fronten.
Idag var jag ute på stan och affischerade för tisdagens Elsa i underjorden. Ett par affischer var uppe redan, men nu hade jag kunnat lägga in bilden på Ladies med Lufsen, så det blev lite mer komplett. Armborst & Tulpaner hade jag ingen bra bild på, men det får duga med loggan. På Musikbörsen tog själva Anna "Tissue" Gideonsson hand om affischen, så den hamnade i goda händer. Hon lovade också att komma med besked om bandets medverkan i vår.
På Musiknätet kom det för en vecka sen upp kommentar från Lundberg om SUR-spelningen, där jag som omväxling blir omnämnd för att jag inte var med, i konkurrens med TV3 Direkt, som var där. TV3 Direkt fick alltså vara substitut för Ragnemalm! Kul, men snart ska jag nog göra mej förtjänt av omnämnande för att vara med i stället... kanske redan i morgon, på skivaffären som inte längre heter Speldosan (de bytte för flera år sen till nåt slätstruket namn som jag alltid glömmer) på Tanneforsgatan i Linköping. Varför det då? Jo, det är skivsignering med tillhörande spelning! Jag säger inte för vem, för han blir ju nämnd så ofta ändå på den här sidan. Kolla i skyltfönstret i stället. Det är smockat med affischer för två nya skivor, och det är inte Winnerbäcks jag menar (se "PS" nedan).
Återkommer förhoppningsvis i helgen med lite bilder!
Jag har legat lite lågt med uppdateringarna i nån vecka nu, men den uppmärksamme kanske sett att det hänt lite på Elsas-sidorna i stället. Det är nämligen det som gäller just nu. Tissue fick förhinder 13/3, men Armborst & Tulpaner hoppade in med kort varsel, och sen även Fredrik Johansson & Humanisterna med ännu kortare varsel. Det är lite för lite Linköpingsfolk på scen, men jag hoppas det kan komma lite folk i alla fall. Kommer det fler eller färre om jag lovar att dra ett par av mina låtar, tro?
Holger Thells duo som jag nämnde nedan heter TABA och är numera inprickade i schemat.
Ryktet om Onzons inspelning får jag väl anse bekräftat.
Dicks platta ryktas finnas på skivdiskarna nu. Då gäller det bara att hitta en skivdisk då. (Se nedan.)
Jag hade ett möte om ett eventuellt större musikevenemang framöver. En kul detalj: När ansvarig visade upp lite plattor med bra artister som var på tal så dök det upp flera bekanta namn. Eller vad sägs om Mary Celeste och Johan Piribauer? Jag kunde ju inte annat säga än "Javisst, de är bra, ta gärna med dem". (Om det sen blir nåt är en annan femma. Inga löften! Detta är bara rykten och spekulationer!)
Jag har inte längre influensa, så nu kanske jag kan spela in lite framöver. Jag tittar allt mer åt barnvisehållet, men inte mesiga visor om nallar förstås. Sånt trams sväljer inte moderna barn (inte Tedde i alla fall). Nej, lite häftigare får det allt vara. Tedde går omkring och sjunger om "iddaren, heparen", vilket är "Riddaren av den fesiga skepnaden", en klar hit, och dessutom sjunger han sin egen sång om "Bus badusch kör dåligt, men det gör inte så mycket" (dvs hans egen sång om Blues Brothers).
Jag kollade just på Ginza, och de hade en viss platta inne med följande låtar. Gissa vilken platta! Releasedatum anges till 01-03-05. Men... varför är det inte några maffiga skrytsamma meddelanden på vissa hemsidor än...?
1. Som en dildo
2. Låter världen snurra
3. Århundradets fest
4. Bra TV
5. Teater Tellus
6. Förhäxad
7. Höstmelodi i fyrtakt
8. Diggi loo
9. Den sanna historien om Barbie & Ken
10. Angående slagsmålet utanför ryska posten
11. Hej du
Jag har inte beställt den än, för det vore nästan skojigare att inhandla den när artisterna är på promobesök i nån skivbutik.
Flera nya skivor är på gång på östgötska vis/fnorg/poetrockscenen, inte minst bland de artister som kommer till Elsa i underjorden i vår. Det kommer att vara läge att shoppa lite på spelningarna.
Dick Lundberg har ju en pressad fullängdare på gång med Daniel Dellamorte, men det är ju allmänt känt. Hur var det, skulle den heta "Århundradets fest"? Dick är solo på Elsas 17/4.
Vänstersväng har sin första hembrända på gång. På Elsas 17/4.
Henrik Tröst, mannen som jag två gånger misslyckats att få till Elsas, har en färsk platta som cirklar kring temat Mjölby. På Elsas 13/3 (dvs om två veckor).
Ett rykte säger att Onzon lär ha varit i Skärblacka och spelat in, så vi kanske får höra ett vassare demo snart? Inte inbokade för våren än, men det kanske kommer.
Blå Häst har det varit tyst om ett tag. Det kan verka oroväckande, speciellt som det är jag som uppdaterar deras hemsida, men snart kommer en hel drös nya speldatum, och jag vågar väl säga att deras efterlängtade nya skiva är på gång? Pressad skiva, och den blir säkert en höjdare. Den kommer i vår. Nåt namn har jag tyvärr inte än. Jag har inte bokat in Blå Häst på Elsas i vår (har inte riktigt vågat tigga hit dem efter de två fina men glesbefolade spelningarna de haft här tidigare), men kanske vi får höra 20% av dem, i form av Holger Thell med flickvän? Inte spikat än, dock.
Peter Trygg hävdsar i alla fall på hemsidan att det ska komma lite nya inspelningar snart.
Själv är jag inte precis i studion (jag har influensa för ögonblicket, så ni vill inte att jag spelar in nu), men jag har ett par nya låtar på gång, en introvert depparsång, en ironisk sak om ekonomin, en ny saga om Etter-Petter, en barnvisa om krockande polisbilar (!) och en ironisk sång om arbete. Vi får se vilka som klarar sej till scenen eller studion. Jo, jag har kommit ur förra helgens deppade, och det kanske blir en liten hoprafsad hembränd platta i vår, bara i klass med "Abulon", men i alla fall.
Några fler som vill sprida lite rykten av det här slaget?
Det har varit strul med E-posten på Lysator några dagar. I morse var allting borta. Nu är de gamla breven tillbaka, men det ser ut som om det är en lucka. Det kan ha kommit bort brev!
Som jag skrivit på Elsas-sidorna så har vi en bokningskrock 8/5, så jag kommer att flytta den, antingen i tid eller plats. Det är knepigare än man kan tro, helt enkelt för att mitt personliga schema är rätt fullspikat.
Vad mer? Ännu ett nytt spår från Tom Nouga, "Utan kontakt". "Not for sensitive people" står det. Det borde gälla mej, men jag brukar tåla hans låtar. På en lyssning (OBS - bara en!) kan jag inte säga att texten faller mej på läppen, men musiken är lite ovanlig för T.N., mer synthmusik än vanligt.
Marcus Priftis knäckte alla anagrammen samma kväll som jag lade ut dem! Snyggt! Ska jag hitta på ett pris? Ett ex av "Abulon" kanske? Eller är det mer en bestraffning? :-)
Jag glömde ett par:
fast de är ju ganska lätta, inte lika skoj. Och så finns det ett på mej själv också (initialer och efternamn):
Det var ett rätt skoj anagram på den tiden jag hade mycket Povel på repertoaren. Dessutom levde Yngve Gamlin fortfarande då. (Numera undviker jag ju covers för att slippa pappersexercis och rättighetstjafs.)
Bara så ni vet det så gjorde jag anagrammen med datorstöd. Det blir lite lättare att hitta de riktigt roliga orden då.
Sista ordet (tror jag) i recensionsfrågan. Det tog ett tag, och OK, jag är väl trögfattad då, men nu har jag kommit på vad det var Janne klagade på. Det var inte alls Norrland som var problemet, utan den gamla Sorti-recensionen. Snälla Janne, när du talar i egen sak så säg det rent ut. Såna där omvägar gör det bara obegripligt och lastar problemet på andra. Inte undra på att jag blev förvirrad, för Norrlandsrecensionen var ganska heltäckande, ärligt skriven, övervägande positiv, och innehöll inget värre än naturliga saker, att vissa poänger inte går hem hos mej (titellåten i synnerhet), och det är inget att hymla med när man skriver. Den täckte det musikaliska rätt hyfsat tyckte jag, medan Sorti-recensionen var kortare över lag. Så det var den det gällde... mellan raderna. Nu skulle jag vilja veta om även Olofsman-recensionen på Snyft är så hemsk.
Janne skrev: "Som recensent har man ju ändå lite ansvar för att kritiken ska vara konstruktiv med tanke på att det faktiskt är promotion också för artistens material." När jag skriver, ja, för jag skriver för att stötta (promotion tycker jag låter väl seriöst), för att ge lite återkoppling (konstruktiv kritik), och för att låta artisten synas lite om än bara hos mej. Därför kan jag gå med på att ta bort eller kompletera en recension om den det handlar om anser att det gör mer skada än nytta. Men jag skriver också för att upplysa potentiella lyssnare, inte med stjärnor utan med att försöka förklara vad det är för slags skiva, hur den låter och vad den handlar om.
Fast är Janne medveten om att många tidningsrecensenter knappast anser recensioner vara promotion? De anser det snarare vara nån slags konsumentupplysning, de skiljer hårt mellan musikmakare och konsumenter, och vänder sej enbart till konsumenterna. Tyvärr sågar de sen ofta amatörer lika hänsynslöst som proffsen.
I dagens Corren sågar Lollo Asplund en ny skiva med barnvisor, som Carola gjort. Sågningen är fotknölshöjd om inte lägre. Han kanske har rätt... men jag vet inte om jag kan tro honom. Är skivan så helt igenom dålig utan några som helst hyfsade spår? Det tror jag knappast på. Lollo dyker på nåra svaga punkter (som att ha med Nocturne på en barnskiva, ja, visst är det korkat), men låter sen dem täcka hela skivan och bryr sej inte om att söka styrka. Visst kan den vara värt en "etta", och visst kan den vara usel för att vara Carola, men Lollo lyckas inte övertyga mej om det. Oseriöst, eller årets sämsta skiva? Vem vet?
Men nu kan jag äntligen lägga det här åt sidan, när jag nu har förstått vad Janne menade. När kritiken inte är obegriplig längre så behöver jag inte känna mej dum.
Nu ska jag snart skippa den här frågan. Bara en sak till. Det är det här med att ge kritik.
Det är mycket viktigt att få kritik. Den sämsta kritik man kan få är tystnad, komplett ointresse. Bara att få veta att någon tycker att någon viss låt är hyfsad, det är mycket värt. Att bara höra att det skulle vara dåligt är förstås jobbigt, men sån kritik är nästan alltid ogenomtänkt.
Det kan vara frestande att vara tyst av hänsyn till nån som man tycker gör nåt dåligt. Men, då gör man det för lätt för sej. Då är man en av de som går förbi. Man gör sej inte besväret att se efter om det finns nåt litet guldkorn som är värt uppmuntran. Gör man sej besväret så finns det alltid det, om materialet är det minsta allvarligt menat. (Dock, låt-mikrofonen-gå-inspelningar på mp3.com har faktiskt även jag svårt att berömma.)
Genom att kommentera/kritisera visar man att man bryr sej om. När man sen gör det så är det bra om man kan paketera kritiken snyggt. Ett bra sätt är att fokusera på det som är bra, och först när man noterat vad som är bra så kan man försiktigt peka på nåt som skulle kunna vara bättre.
Fredrik Johansson gav mej, eventuellt oavsiktligt, lite kritik över telefon igår. Om det alls var tänkt som kritik så var det snyggt inlindat. Budskapet var i alla fall "sluta blaja och skriv låtar i stället!" Han sade det inte rakt ut... men visst har han rätt?
Över till nåt roligare, nämligen lite mer blaj men på skoj den här gången. Här följer nu några anagram (dvs jag har kastat om bokstäverna i några namn eller begrepp). Kan du räkna ut av vem/vad? Varning! Du kanske finns med...
- Led mot Barenguld och ler
- Hackar SJ-datorer inomhus hos finnen
- Chic hatt roade Rolf
- Oslos depesch axla nu ranson
- Vana Nadja
- Mona tog anbud
- Pia brunare i Hjo
- Sir Perfekt
- Argsinte musen Ulf
- Smurf ritas i PC
Räcker det med dessa eller vill nån ha fler?
Tack för allt stöd! Jag har fått flera vänliga brev, och det är mycket uppskattat! Och förlåt att jag gnällt, men ibland måste man.
Den här lilla krisen har stärkt mej i känslan att begreppet fnorg behövs (med det ena eller andra namnet). Vismusik är tydligen inte "texten främst" så mycket som jag tycker den borde. Text dekorerad med musik är inte samma sak som dansmusik som råkar ha en begriplig text. De som sen sätter sina fina arrangemang främst får väl göra det, men det är inte fnorg.
Jag vill själv jobba med konkreta texter, utgå från dem. Sången är inte bara ett instrument, utan vill säga nåt också. Även dikt tycker jag kan vara konkret. Jag tycker inte obegriplighet och flummighet är positivt. Symbolspråk, visst, men det ska finnas en tanke bakom. Många flummiga texter är "poetiska" bara för att orden råkade rimma, men det finns ingen botten. Tomma ord utan en bärande idé är inte poesi, det är trams. En berättelse utan mål är också trams.
Jag skulle, om jag kunde, ha bättre komp. Taskigt komp är, för det mesta, inte nåt självändamål (fast det kan vara det i vissa låtar). En basist, eller en riktig gitarrist, eller en pianist, skulle kunna lägga en grund som ger de "musikaliska dekorationerna" lite mer stadga. Men, så länge jag är ensam så får jag göra vad jag kan.
Nåt som är lite jobbigt är vetskapen att många skulle rata mina låtar på första takten, bara för att det inte låter fläskigt. De lyssnar inte till de viktiga poängerna. Men frågan är om den sortens lyssnare lyssnar alls. Att man stampar takten betyder inte att man lyssnar. Fast barn är väldigt bra lyssnare. De ser igenom fläsket och lyssnar aktivt (när de vill alltså). Jag är själv en sämre lyssnare än min son. Jag lyssnar, visst gör jag det, men det tar ofta ett par lyssningar innan helheten sitter.
En sak som jag insett är att jag faktiskt inte kan skriva en vettig melodi om jag inte har en text att bygga den på. Texten ger tempo, stämning, toner... allt. Det behövs inte hela texter, utan de första skisserna räcker. Instrumentalt är inte min grej.
Bara så ni vet det så skrev jag "Pennan bränner i min hand" för länge sen, nån gång när jag kände mej osäker i recensentsrollen. Den kom inte nu, även om jag fick rekonstruera den lite ur minnet.
Men nog funderat. Lite nyheter:
Som ni sett lever Elsa i underjorden i alla fall. Nu blir kanske inte marsspelningen av - det var väl lite sent igen - med de andra blir säkert, och det är gott om namn. Jag har några lite mer långväga, och det vore kul att ha med någon i alla fall, men de lokala måste gå först. De drar mest folk, de kostar minst att få hit.
Idag skaffade jag mej mitt första "webmail"-konto, som blev ingemar@applelinks.net. Fint användarnamn, men tyvärr bara ynka 3 meg för filer (glöm mp3), men en nödpostadress i alla fall. Nej, använd den inte som första val, tack. Jag kommer inte att kolla den så ofta, men kommer det ett brev därifrån så är det jag i alla fall.
Det har startat en poesidebatt i Himlens forum. TIll denna vill jag tillägga följande dikt:
Detta är gjort med poesigeneratorn, och får symbolisera mina åsikter ovan om att även poesi kan vara genomtänkt och konkret.
I "recensionsdebatten" på Musiknätet skriver jag inte mer, för det känns så personligt när det dels gäller just mitt sätt att skriva, mina recensioner, och det slog tillbaka på mej personligen fast det inte var menat så. Så jag är "ubåt" i forumet nu, för jag vill inte öka gnällnivån. Här på min egen sida däremot tar jag mej friheten att grubbla så mycket jag har lust. Skulle jag skriva nåt dumt kan jag ta bort eller korrigera.
Som jag skrev häromdagen är recensionslusten inte så stor. Igår tog jag en hel näve skivor och vräkte in dem nånstans där jag slipper se dem. Det är skivor som jag funderat på att skriva om, men eftersom de är lite rejält arrangerade så skiter jag i det. Om nån annan vill skriva om dem så gör det!
Nu har jag bara en eller två plattor kvar i kön, och väl är väl det.
Men, vill du bli recenserad, så säg till! (Och skicka en platta kanske.) Bara du accepterar att recensionen handlar om vad jag uppfattar. Varken mer eller mindre. Och jag är inte taskig och sågar inte. Däremot tar jag fram både plus och minus. Alla plattor har höjdpunkter och lågvattenmärken. Och även om jag försöker tala om hur det låter så är fokus på texten och hur den förmedlas.
Vad gäller mitt eget diktande så... Tja, jag skrev i alla fall "dikten" nedan. Nej, jag har inte slängt ut gitarren. Jag har ett riktigt lo-fi-projekt på gång som kanske kan bli en platta som blir riktigt anti. Kan jag inte göra bra så kan jag väl göra dåligt då, bara det är kul. Texterna ska vara vettiga förstås.
Några glada nyheter? Jodå. Lundbergs fullängdsskiva sägs vara färdiginspelad. Superproduktive Tom Nouga har en ny låt uppe på mp3.com, "Länge sen", om människorna man kände för länge sen men tappat kontakten med. Läser månne Dag också serien "Pondus"?
Och så börjar de första namnen att hitta in på Elsa i underjorden för våren. Jan Altsjö och Vänstersväng är väl i det närmaste klara, och flera andra är på gång. Jag går i första hand på lokala namn, och dyker på långväga sen. Vi ska inte upprepa de två sämre spelningarna förra våren, hellre ha det mer som i höstas.
Om att recensera.
Som ni kanske sett reagerade jag ganska häftigt på Janne Olofsmans "konstruktiva kritik" av mina recensioner (här och i Snyft), som han skrev i Musiknätets forum. Janne uttryckte sej inte precis med silkesvantar, men det är lite toppet på isberget. Det är inte bara det Janne skrev. Ända sen jag började recensera har jag gjort det med blandade känslor, och just Norrland-recensionen har tagits emot ganska negativt. Det är inte första gången jag får höra att den var dålig. Det framgår också mellan raderna att Janne retar sej på vad jag skrivit om honom själv.
Jodå, klart man vill ha konstruktiv kritik, men det som känns så surt är att jag inte kan göra bättre. Jag kan inte analysera ett arrangemang med musikproffsets öra och bedöma det skickliga hantverk som ligger bakom. Jag kan bara tala om när jag tycker att det låter bra eller mindre bra i mina öron, försöka tala om hur det låter, och så klart berätta om hur texterna känns.
Det här tog mej rätt hårt, inte bara för frågan om jag ska hålla på och recensera, utan för frågan om jag ska fuska med musik över huvud taget. Min oförmåga att skriva nåt som enligt de mer tränade öronen är "rätt" är en påminnelse om mina begränsningar i övrigt, om de tvivel jag dras med. Jag kan inte arrangera. Jag vet inte hur man lägger stämmor så det låter bra. Jag kan nätt och jämnt använda en gitarr för att kompa mej själv lite.
Jag tycker att jag är rätt bra på texter, och kan få till melodier som håller, men det är allt. Ja, jag har förstått att det är värdelöst, att det är arrangemangen som har värde, som gör musiken lyssningsbar (säljbar?). Det får man höra från flera håll.
Så nu bränns recensionspennan, men också tonsättarpennan. Jag har inte ett spån lust att recensera en "seriös" platta igen. Kanske hembrända CDR så länge de är anspråkslösa. Och varför skriva nåt eget, när jag inte kan göra de fläskiga arrangemang som ger det värde och gör det värt att lyssna på?
Jag tittade in på mp3.com, och kollade Sverige-sidans nya låtar. Det brukar inte vara nån rolig läsning, men ibland dyker det upp någon svensk titel där. Men... vad vara detta? Av de 20 nyaste har hela sju stycken svensk titel! Och det är inte dåliga namn heller.
Bra TV med Lundberg&Dellamorte? På mp3.com? Redan? Och utan krusiduller eller kommentarer. Jag får väl anta att det är utlagt av Lundberg eller Birdnest för att bereda väg för den kommande fullängdaren. Det är i så fall klart tufft gjort med en så ny och framgångsrik singel!
Punkarna Charta 77 är inte heller okända, och är också utgivna på Birdnest. Låten "Lilla Björn och Lilla Tiger" för mina tankar till Johansson & Humanisterna, faktiskt, speciellt sångstil och textförfattandet. Taggtråd är också punk, men jag har inte hört talas om dem förr. Låter inte så illa, mer än att det är bråkigt och skitgt förstås, men det hör till.
Sen är förstås DRRRRRRRRAAAAÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖAAAAAA ren dynga. Ta ut miken ur barnkammaren, tack. Jag funderar på att sortera bort mej själv från "comedy" bara för att det mest är småbarn med kissåbajshumor som använder rubriken. Till slut Ingmar Engstrom, bjuder bara på RealAudio, så han räknas inte. Synd.
Men i alla fall.
Förresten är visst "Görans dilemma" borta från Lundbergs sida. Var det för att den var trasig (vilket jag tror den var) eller för att den kommer i proffsversion?
Napster ska bli betaltjänst. Slut på festen för musikpiraterna alltså. Ja, jag varken moraliserar eller uppmuntrar, bara konstaterar. Själv skulle jag aldrig lägga ut en låt via Napster, helt enkelt för risken att åka fast. Det finns de som försvarar sej med nån skröna om att det inte skulle vara lagbrott, men det är nonsens. Att lägga upp en låt så andra kan nå den med Napster är publicering, punkt. Att hämta låtar däremot, det tror jag knappast är straffbart, precis som att det inte är straffbart att kopiera en skiva för personligt bruk. Man ska vara medveten om vad man gör, och nog finns risken för en personlig "Napster-server" att råka ut för att bli avskräckande exempel?
Vad gäller moral så, jo, jag har moral. Den säger att det är fel att ta betalt för piratkopior, vare sej det är musik eller programvara. Däremot tycker jag att man kan provlyssna/provköra även en kopia som inte är avsedd för det. Det är ju inte stor skillnad mot att höra den i radion. Fastnar man sen för artisten så vill man väl ha de riktiga plattorna?
Men, som sagt, festen är slut i sommar. Jag tror att Napster dör ut, eller får en efterföljare av icke-kommersiell art, kanske nåt PD-program som distribuerar kontaktnätet över många maskiner. Nej, jag tänkter inte göra nåt sånt, jag bara gissar. Själva Napster har inte långt kvar, tror jag. Eller är det så många som är beredda att betala för sej?
Själv är jag ju som ni vet mer intresserad av amatörmusik, och där har man inga problem. Det är MP3.com med flera som gäller. Problemet där är bara att det inte går att söka på svensk musik.
I en artikel i Corren (tror jag - jag har den inte här och corren.se funkar inte som vanligt) hävdar någon musiker att det är svårt att göra nåt nytt, för allt är redan gjort. Intressant inställning. Den musikern kommer väl knappast att göra nåt nyskapande då, kan man tänka. Jag är inte förvånad. De flesta vi-som-vill-opp-musiker gör musik som är väldigt icke-orginell. Hitmakare/teknikperfektionister utan ambitioner skulle jag säga att de är. Fast det där rev jag ju av i Wannabe. Jag kanske skulle säga nåt nytt.
Mama Viols "Visor för världen" är recenserade på Propeller, tyvärr utan större entusiasm. Man ska inte bli sur på recensenter för att de tycker, men det är synd att inte ett ord ägnas texterna. Ja, som skval är väl Mama Viol inte så märkvärdiga, det kan man väl hålla med om kanske, men det är ju inte det som är poängen. Recensenten gillade Hymn till Venus - men varför?
Fnorgdebatten på Musiknätets forum verkar väl luta åt att eventuell rubrik blir det begripliga "Hårdvisor och trubadurpunk". Jo, det är väl OK, låter inte som Taube i alla fall, men jag är lite svag för fnorgtrunken. Det kanske var en tabbe att diskutera saken. Det blir lätt lite väl mesigt och hänsynsfullt. Nej, vi syr en fnorg-kostym till Olofsman och ger honom den i present! Fullbordat faktum, det är så man gör.
Fast grejen med fnorg tycker jag är att det inte ska vara en musikstil. Det är ju därför det behövs ett nytt ord! Det är ett sätt att använda musik för att föra fram texter. Inte samma sak.
Själv skissar jag på ett eget musikprojekt som jag ska göra när jag får lite tid över. Det kommer inte att låta bra, men det är inte meningen. Däremot kommer det att vara lite kul, och att vara bland det mer orginella som gjorts här i stan på länge.
Fast det är ju inte svårt.
Jag har äntligen fått lite kläm på mitt schema för våren, vilket innebär att jag prickat in ett par preliminära datum för Elsa i underjorden. Jag skissar på 13/3, 17/4 (eller möjligen 24/4) samt 8/5. Dessutom har vi börjat diskutera ett större arrangemang, men det återkommer jag om. Initiativtagaren jagar just nu sponsorer och dragplåster. Det händer tidigast i maj, men det beror på när nåt bra dragplåster kan komma.
Rockkarusellen är slut, och bland de som spelat på Elsas fanns Tissue i final. Synd bara att Rockkarusellen inte verkar ha mycket plats för textstark musik på svenska. Å andra sidan kanske det var ont om band med den inriktningen. Får man rekommendera t.ex. Pastell och Onzon att vara med nästa gång? Och varför inte Tom Nouga (mer om honom nedan)?
Men jag ska läcka lite om att det pågår diskussioner om ytterligare ett arrangemang, där just svenska texter är i fokus. Om det går i lås så kör vi i höst.
Dick är på nätet igen. Musiknätet och himlen därtill har uppdaterats med flera nya namn och fått ny adress, och Lundbergs lya är uppdaterad för första gången sen förra senvåren. På den negativa sidan så verkar Prinsen i sagan ha lämnat nätet, och det är ju synd. Hoppas alla laddade hem den i tid. "Heidi", "Stark nog att älska dej i morgon" och "Ni skadar mej inte" ska man inte missa.
När kommer Lundberg & Dellamorte till länet då? Jag har tipsat åtminstone ett bra ställe, men jag vet inte om det blir napp.
Tom Nougas två senaste heter "Mental Vernissage" och "Skaffa en hobby". Den första hör jag första gången just nu, och den är fräscht annorlunda, poetisk rock, filosofiskt funderande om alla minnen. Den har en ovanlig sättning för Tom Nouga, sprött akustiskt. Den senare hörde jag för ett litet tag sen, och blev mest förvirrad över vem den talar till.
Ett länktips: Sunkit. Nej, det är inte ett företag som säljer solkräm. Det är en klubb i Stockholm (ni vet, det där stället som är som Skärblacka fast större) som inriktar sej på riktigt konstig musik, på det udda, på musikaliska kalkoner. På klubbsidan poserar en nästan farligt sexig brud som påminner om Modesty Blaise (dock påklädd!) och presenterar klubben med "Sunkit är klubben för udda artister, knastriga kassetter och hopplöst outad musik." Jag har varit in på sidan förr, och blev mest förvirrad den gången, men det är värt att kolla. Det handlar en del om mod, om folk som gör saker som man egentligen inte kan. I bästa fall är det knasigt utan att upphovsmannen skäms för det. Är det förlöjligande eller beundran? Lite av varje tror jag, men de håller hårt på att det är positivt. Det finns ljudklipp med duon AgeMix, där speciellt deras EM-låt är hörvärd. Vispunk? Det är lite på samma nivå som Johan Johanssons "kinky" mp3or.
Kolla också Jerry Prütz turnébusskrönika på samma sida. Peter och Hanna, ska ni inte måla upp bussen lite, och cirkla några varv runt Skylten på väg till spelningarna? Då kanske den kommer med!
Är det nån som lyssnar på mina låtar förresten? Jag har ingen nedladdningskoll på dem. OK, de är kanske så dåliga att ni håller käften av rent hänsyn till mej, men nån är väl kul i alla fall? Eller ska jag vara riktigt grym och lägga ut några som är så "kinky" att jag kommer med hos Sunkit och Johansson?
Studio Dunderklumpen har stått still ett tag igen nu, men allt finns uppe, så det är bara en fråga om att få tid. Få se, ska jag ta en bra, eller en riktigt knasig nästa gång? Fast är det nån skillnad på begreppen?
Snyggt datum nu igen, så jag får väl hedra det :-) med en liten fundering. Fast det här blir lite knepigt, för det har hänt nåt med min mellanslagstangent. Dessutom sitter Musse (10 månader) i mitt knä.
Det är kanske inte så mycket musik just nu, men ett litet skivtips vill jag ge: Hipp happ är Euskefeurats sista platta, från 1993. Efter den blev Ronny Eriksson pratkvarn på heltid, vilket var bra för hans karriär men dåligt för svensk viskultur. Utan honom gick det knappast att fortsätta med bandet.
Plattan är för gammal för att recensera, så det får bli skivtips här i stället. Till skillnad från de tidigare plattorna sjungs det på rikssvenska, vilket låter lite mindre exotiskt, men jag som är sörlänning missar inte så mycket. "Marknadsvisa" är hundra gånger roligare än titeln låter. "Min brorsa" är plattans skarpaste slutreplik, helt lysande. "Jag måste vara galen om regeringen är klok" är inte dum heller. Eller vad sägs om refrängen på "Farsan är död": "Farsan är död, och lika bra är de, för farsan va röd, så nu slipper han att se, hur allt som han trott, och allt som han lärt bara var lort, och ingenting värt". Jo, klart det är på vänsterkanten. Det finns få som kan sjunga vänster så fyndigt och dräpande. Här har dagens fnorgare och trunkare mycket att lära. Faktum är att Ronny Eriksson har lite att lära av sej själv... Den nyare platta jag recenserade för ett tag sen är bra mycket slätare.
Apropå vänster så tipsade en viss Simon i Musiknätets forum om att han hittat en moderat vissångare, Carl-Anders Dexter som gjorde ett par plattor 1978-1981 nånstans. Nu har jag en viss förståelse för nån som sjöng höger på 70-talet. På den tiden var strömmen vänster, och jag har lätt att sympatisera med den som stretar mot. Nu, däremot, sitter Euskefeurats budskap "Det är långt härifrån till Bryssel, och ännu mycket längre från Bryssel och hit" betydligt bättre!
Visevärden har fyllt ett år. Man får gratta!
Nästa vecka har vi möte om musiken på Elsas hus, så nu ska det snart kunna hända nåt igen!
Till slut nåt som inte är musik. Vi hade årets traditionella semmelbak igår. Smaskens!
Oj, vicka tora temlor!
Fredda och Eva korar vinnarsemlan på 550 gram!
En annan kan inte låta bli att lyssna på modern vismusik och liknande, fast jag skulle koncentrera mej på jobbet. Just nu sitter jag och måste förbereda föreläsning, plus att Voxpop vill ha en uppdatering av mej. (Synd att det inte är min musik de vill ha, haha...)
Jag sitter och samlar kraft, och fick för mej att lyssna lite på Radio Viskult. Så vitt jag kan förstå så är det Olofsmans MP3-kanal. Det är mycket musik, fast det var länge sen det uppdaterades tror jag. Några favoriter:
Albin med Alexandersson & Paulsson får fin kritik. Jo, den är väldigt bra, gripande och mycket välberättad. Faktiskt så bra att man känner sej lite billig. Deras "Stackars jävla pappa-visan" är också fin!
Klas åker till Grekland, med Fredrik Johansson & Humanisterna, har varit deras paradnummer ett tag. Den förtjänar en ny inspelning, för studioinspelningen är lite för mesig. Det är kul låtar, men Fredrik, måste det vara så mycket nödrim...?
Peter Frisk har verkligen en av de bästa rösterna, når ut på ett sätt som få andra gör och med mycket känsla. Däremot blir hans låtar lätt lite svårlyssnade, för melodierna är lite svårfångade och Peter frångår rytmen hela tiden. Men han ska låta så. Det här är rätt forum för hans låtar.
"Det röda vinet" är ett av Mama Viols äldre låtar. Den är fin, men de har gjort bättre senare.
Lundbergs "Mångalen" är en av de Lundbergare som är lite åt det flummigare hållet. En av de lite skvaligare, uppriktigt sagt. Som text tycker jag "Vissa former av misär" är gedignare. "Rosorna" är det mycket sug i, rasande bra refräng och fint arrangerad. Och så är "Ryska posten" med.
Vissa har inte fastnat så bra än, låtar jag inte hört förut och som inte ligger så tidigt. Man lyssnar ju bäst i början. Jonas Humleklo, tja, han låter väl som Sundström ungefär. Dristig & Ekman, visst, bra, men jag nog återkomma för lite bättre kommentarer.
Olofsman själv då? "Goman" är kanon, och flera andra av de bästa är med. Bra val. Han och Lundberg är de mest representerade i "kanalen". En lång bit är det Lundberg-Olofsman-Lundberg-Olofsman... Fast det är inte helt fel.
Pharaos Bagares "Venus som en blöja" är väl, liksom Olofsmans "Vals till BRIS", såna låtar man skriver i min ålder, som småbarnsförälder. Jo, den här texten känner jag igen mej i. "Månen är full som ett ägg" är kanske inte lika berättande, men väldigt medryckande. Det här gänget är ett av de bästa jag aldrig hört live. Tyvärr verkar det som om den söta tjejen vars stämma gör låtarna så kompletta har slutat. Himla synd i så fall.
"Peter Karlsson & Rikard Jonsson jazzduo" spelar Visa från Utanmyra. Klassiker, men jag hör den hellre med sång. Nu blir det bara småslirig jazzversion av folkvisa. Ganska ointressant.
Linköping representeras av Samuel Furingsten. Jag undrar om jag inte mötte honom i Tankegången i morse... men vi har inte träffats så ofta så jag var inte riktigt säker. Jag hade dessutom brått till lektionen. Samuel gör renodlad visrock, mjukrock som är tonsatt dikt. Bokstavligt. Tyvärr har han inte riktigt den totala närvaro som t.ex. Frisk och Lundberg har, men är trevligt i alla fall.
Fick jag med alla? Skön samling, fast det finns väl fler att ta in? Tom Nouga finns vare sej här eller på Stålblå. Dåligt, in med åtminstone några, som "Hellre ett embryo" till exempel! Och minst tio till!
Själv har jag ju bara en låt på MP3.com hittills, "Wannabe". Jag fick nyss "Ensam gitarr" i ny version (ni vet, "antingen levande eller perfekt", den med det fina slutackordet), som Dick haft sen inspelningstillfället hos honom i somras. Lite bättre "mastrad" än den jag har på min sida, så den ska jag nog ladda upp. Sen får man väl se om man platsar i "radion" nån gång på sikt. :-)
Jag kan inte låta bli att stoppa in en bild från Avigsidan:
Dagens bild?
Jag har förresten lyssnat lite på två andra saker på sistone, men det skriver jag om senare. Det ena är en skiva med Fredda & Humanisterna, det andra ett kassettband med trallpunk. Skoj!
Och så när jag ändå skrev ovanstående så uppdaterade jag lite på MP3-sidan. Lade till i mp3-com-listan och tog bort Deo-avdelningen som ändå inte är nåt att ha.
Jag har egentligen inte tid att skriva nåt, men jag ville bara påpeka att fnorgen lever! Eller är född eller nåt. Dajva-Anna definierade det som:
Annars kan man väl säga att fnorg är "ny musik med texten i centrum". Fast punk/progg-andan, eller Fredriks motton "alla kan spela" och "det är roligt med musik" borde med nånstans... Lite icke-elitistiskt liksom. Bara det låter kul så!
Frågan är om "fnorgare" borde ha nån slags typisk klädsel... Blåjeans? Nån mössa?
Jag kollade med Alta Vista. Det finns rätt lite "fnorg" ute i världen. "fNORG" är en avsomnad konstklubb på Franklin & Marshall College. En sida om FN's organisation heter "fnorg.htm". Någon använder namnet i nåt nätverksspel tror jag. Med andra ord, ingen större konkurrens, det duger som arbetsnamn.
Men nu måste jag koncentrera mej på jobbet...
För övrigt noterar vi att bilderna från Popstopp 10/1 nu också finns på Popstopps egen sida. Kul!
Några ord om vad som händer i den poetiska musiksvängen:
Johan Anttila har ny sättning, och det lär finnas planer på en ny platta på sikt. Det slår mej att han inte finns på min länksida. Finns det nån sida om honom?
Blå Hästs nya skiva är nästan klar. Bara nåt litet pålägg så är det klart att pressa. Vi hoppas på en platta med skrapdoft, som luktar diesel när man skrapar på den! "Diesel luktar gott!"
Lundberg & Dellamorte är ute och spelar, tyvärr mest på ställen med hårda åldersgränser. Jag är lite på ett hörn inblandad i en diskussion som förhoppningsvis resulterar i en spelning i Linköping. De ansvariga ska bara ta beslut och boka.
Jag fick nyss brev från Armborst & Tulpaner i Nyköping, som är helt nya för mej. Jag har hunnit lyssna på en MP3, och det här låter ju riktigt bra! Därifrån till att boka in dem på Elsa i underjorden är en bit, med kostnadsfrågan och så. Jag skulle ju gärna ta hit Mama Viol eller Olofsman, men även om de spelar gratis så är det tufft att bjuda på reskostnaden.
Rockkarusellen är snart slut. Bland de medverkande märks Samuel Furingsten med band och Tissue. Vi får väl se om nån av dem går till final.
Annars verkar jag vara värst på flest nya MP3, även om Tom Nouga förstås har mest nya och välproducerade. Jag har varnat tidigare att jag troligen kommer att uppdatera mindre den närmaste tiden, och nu kommer det. Från nästa vecka är det helt fullt, Dunderklumpen lär stå oanvänd ett tag igen, och det blir inte mycket spelat. Det blir Digital konstruktion, Digitalteknik och Bilder & grafik som tar all min tid. Fast... ska jag sätta ett datum för en Elsa i underjorden i alla fall, på vinst och förlust?
Igår lyckades jag få en stund för mej själv (knepigt ibland) och spelade in lite mer låtar i Studio Dunderklumpen (vilket är detsamma som ett par mikar i skrubben i källaren, och en Powermac 8600 på andra sidan väggen). Det är i alla fall bra nog för att mina egna brister ska vara största problemet, och det är väl rimligt?
För ett par dar sen spelade jag in "Svara på min E-post", "Jag samlar Pokemon" och "Min son glömde sin vattenpistol i köket hos Dick Lundberg", samma tre som jag lade ut texten på. Tyvärr får jag göra om dem, för jag fick ett 50Hz-brum på grund av en dålig bildskärm som stod ovanpå förstärkaren. Så är det när man använder gammalt skräp.
Igår kom dessa in i maskinen: "Balladen om den hänsynslöse fadern", "Jättens tunga kliv", "Pelle Fridh", "Polisen", "WAP-klar" samt den i sammanhanget osannolika "Tryggare kan ingen vara". De fem första är i min vanliga stil, visor och visrock med mer eller mindre satiriska texter. Den sista är faktiskt en helt seriös religiös sak, ny melodi och lätt omarbetning av texten till "Trygga räkan" för att så att säga få bort skaldjuren. Jag skrev den till Musses dop, och även om jag själv inte är religiös så är ett dop fel tid och plats för satir. Prästen verkade nästan en smula osäker på vad som komma skulle, men gillade resultatet. Så allt den driver med är den usla ursprungsmelodin, som är ett perfekt exempel på att sko-horna in en text i fel melodi.
MP3'orna finns redan, men jag tänker inte ladda upp förrän tidigast i morgon. Det är ingen ens nån idé att försöka. Det är knepigt nog att få upp det här. Texter ska jag väl få fram efter behov. Säg till vilka ni vill ha så går det fortare! För den delen vill jag gärna höra vilka låtar ni vill höra på nästa platta.
Dick fick en helsida i söndags-Corren idag, men tyvärr finns den inte på nätet så jag kan inte länka till den. Det kom fram en del nytt som jag inte visste. Av miljonen blev det kvar 430000. Ingen förmögenhet precis. Är det inkomstskatt på det? I så fall kan han i alla fall dra av musikrelaterade utlägg som mikar, CDR med mera. Vidare funderar han lite på att bosätta sej i Norrköping, som en kompromiss mellan kommunikationer och hemvist. Bra idé! Ett lagom skutt för att få X2000. Skaffa sen årskort på tåget, så ska jag skriva ännu en text till "Lyxexpressen"!
Tom Nouga har lagt upp ett par nya låtar på MP3.com: "Om jag spelade progg", "En rak fråga" och "Jag tänkte på havet".
Och så hade Fredrik Johansson & Humanisterna "releaseparty" för skivan "Visor i det gröna" på Popstopp i Norrköping i onsdags, men det vet ni ju redan. Jag har bara hunnit lyssna lite, så det kan ta ett tag tills jag kommer med en recension.
...har jag inte normalt, men just för ögonblicket är jag en smula skakad. Jag känner en smärre förskräckelse över tanken på vem som lyssnat på "Wannabe" och vad de tänker.
Jag lade ju upp min inspelning av "Wannabe", en smålustig låt om folk som är tråkigare än jag är, på MP3.com. Jag tyckte helt enkelt att det var det spår som var närmast färdigt. "Dokusåpan", till exempel, är trevlig, men inspelningen har ju ett par rader i fel ordning, och så vidare, så Wannabe fick duga som startlåt.
Idag såg jag att den kommit upp bland "new songs", så jag gick in på "Linköpingslistan" för glädjen att se min låt på sista plats. Men där, nere runt plats 450, fanns inget... Blädder, blädder... Plats 54? Då måste ju ett betydande antal ha lyssnat åtminstone de första sekunderna... Fanken, det är säkert en massa utlänningar som triggat på titeln och sen inte fattar ett ljud. Nåja, ingen lyssnarstorm i brevlådan, så de flesta bryr sej inte nog för att bli sura i alla fall.
I kväll är det releaseparty för Fredda & Humanisternas nya platta "Visor i det gröna" på Popstopp i Norrköping. Jag ska försöka vara där. Bara titeln är självdistans och attityd som få, men det tror jag de vinner på i längden bland alla billiga wannabes som spelar "coola" men inte är det. Bäddat för en glad kväll.
...inget nytt heter det ju. Så var det förra januari också, det stod rätt stilla fast alla rimligtvis borde ha mer tid än mitt i terminerna. Men, jag tänker föregå med gott exempel och tala om vad som står på.
De senaste dagarna har gått i spelandets tecken, men inte spelandet av musik utan av sällskapsspel. Som ni kanske vet är sällskapsspel, både spelandet och designandet av dem, ett gammalt intresse som jag inte haft uppe så mycket på länge. Nåväl, nu är mitt senaste alster, ett mycket oseriöst litet spel som jag gjorde på senaste LinCon, på tryckning i 1000 exemplar, och avsättningen för dem är redan klar. Tänk om man hade det så på musiksidan?
Samma kväll som jag lämnade tryckmaterial satte vi oss, jag, Eva och två bekanta (Lena och Göran) att spela lite sällskapsspel. Inte rollspel, inte gamla vanliga TP, utan aningen ovanligare saker var målet. Två av mina gamla konstruktioner kom fram, och det festliga är att de är ju skoj ju! Jag kanske trycker upp dem också när jag nu har uppe farten.
På musiksidan har jag programmerat lite, fixat lite med mina ljudinspelningsprogram. Jag har nämligen skrivit dem själv, för de jag har som andra gjort är antingen för dåliga eller för klumpiga. Mina små nätta program tynger inte ner maskinen, och gör det jag behöver. Det viktigaste jag fixade var att ersätta ett dåligt program som envisades med att spela in i för låg samplingsfrekvens. 44 kHz tack!
Och så tror jag att jag äntligen fått till min PPP-konfiguration. Efter kraschen i höstas har mina uppladdningar varit hemskt sega, och bilder har ofta bara kommit upp delar av. Nu tror jag det funkar... och det är det jag ska testa med den här filen! Kan du läsa detta så... kanske.
Så lätt att komma ihåg dagens datum som det är idag blir det inte på länge, så jag ska väl skriva nåt.
Tusentals människor sitter nu, och satt speciellt igår, och hävde ur sej tomma ord och korkade floskler om "det nya året". Jag ska bidra med några:
Hittills har året bjudit på lite baksmälla (trots att jag inte drack nåt starkt igår, men jag försäkrar att sprit inte är nödvändigt för baksmälla), lite lek med och passning av barnen, lite datorspel (Lords II är ett bra strategispel, fast det har ett par år på nacken!), och min första riktiga lyssning av "Ao'tom tao'tom", en platta som jag gav Eva i julklapp. Ja, första två spåren, för Tedde stängde av som vanligt. Ronny Eriksson är hur som helst ett geni! Det känns nästan meningslöst att försöka skriva bra låtar eller dikter när man hör hans nivå. Har du inte hört Euskefeurat så gör det nu!
Jag ligger lite efter på att uppdatera mina länkar, både länksidan och MP3-länksidan, men det får bli när det blir. Ni som inte är med, ta inte illa upp - men påminn mej gärna! Visst vore det kul om man kunde länka till alla som förtjänar att länkas till bara av egen kraft, men ibland kan en påminnelse hjälpa.
För övrigt kan ni kolla in Tom Nougas hemsida för att se hans två nya "laguppställningar", Nightingale som band i stället för duo och nåt som jag antar är "Tom Nouga band", som inkluderar killarna i FSHA samt Jimmy Thunlind. Det är så klart det senare som intresserar mej mest. I väntan på det så har jag laddat SoundJam (MP3-spelarprogram) med de nyaste Tom Nouga-hitsen. "Familjen beige" och "Kolonilott" är två av favoriterna just nu.