Städdags för sjätte gången! Ännu äldre finns här!
011118: En värld där bara de som inte kan skriva får skriva
011108: Välljud, oljud och press
011019: Demoskivor efterfrågas
010929: Idag är det Kulturnatt i Norrköping
010911: A major disturbance in the force
010909: Litet PS om gulligheten
010904: Varför lyssna på musik som inte är gjord för mej?
010829: Kloka ord av Bert Karlsson? Jajamen!
010828: Glöm inte bort att vara gullig
010720: Tröst, Trygg och Pippi
Ännu äldre finns här!
Tillbaka till det nya.
Tillbaka till huvudsidan.
Det känns allt mer så att de som skriver saker som sprids riktigt mycket, det är saker av folk som inte kan skriva. I bästa fall är det bara hastigt och ogenomtänkt, men ofta är det direkt dåligt, med rena språkfel. Reklamfolk är riktigt hemska. Skulle de nån gång göra nåt utan nybörjarfel så är det rena olycksfallet.
Orddelning får passera överalllt, ofta till och med i rubriker. Det blir lyckligtvis rätt skoj ibland. Kolla gärna Tudors paket med batterier: De sägs ha högre kapacitet än "vanliga brunstens batterier". Festligt, men hur dum får man vara med en text som trycks i tiotusentals ex?
Orddelning är inte allt. På Avigsidan (nätets roligaste sida?) finns också denna pärla:
"Många kunder som idag bor i Modulenthus och inte har intelligens har framfört önskemål om detta."
Det handlar alltså om "intelligenta hus", men... tänk att ha nån att gå till med det problemet, "jag är dum i huvet, gör nåt åt det!" Fast just Modulenthus verkar inte vara rätt ställe. De borde nog skaffa lite intelligens själva.
Sen har vi förstås anglocismer, speciellt onödiga anglocismer, där man hellre använder ett engelskt ord än ett svenskt, gärna på ett sätt som inte stämmer med den engelska betydelsen heller. Som mail/mejl för e-post (heter faktiskt e-mail på engelska). Det signalerar för mej att "jag är visserligen dum och okunnig, men jag är hipp, va, e ja inte dä?".
I veckan som gick kollade jag också upp nåt som kallade sej "Östergötland Song Contest" eller nåt sånt. Bortsett från den gräsliga titeln, en spekulativ anglo-grej som försöker spela på eurovisionen, så lät det ändå lite lovande vid första anblicken. Det var en musiktävling för alla åldrar och stilar, låter ju bra? Tyvärr, kollade man lite så insåg man att bredden bara var där för att få in pengar. Det vände sej lika förbaskat till "band", så man inser att andra stilar skulle bli udda och bara drunkna. Anmälningsavgift nåt i stil med 300 spänn, det skulle man betala för nöjet att bli bortsållad när juryn väljer ut sina kompisar till finalen. Sen var det språket på det. Människan som gjort detta kan knappast lyckats så bra på svenskalektionerna, för det var språkfel i varenda mening. Seriöst? Ska man lita på nåt som är slarvigt gjort?
Nej, lita inte på nån som inte bryr sej om skillnaden mellan "skit billigt" och "skitbilligt". Det de presterar är billig skit.
Under tiden slåss de som verkligen behärskar språket för att sprida sina alster i ett mediaflöde där man drunknar och inte är kommersiellt intressant. Varför? För att vi accepterar skräpet. Den som väger sina ord, som tänker igenom, är för dyr. Vill vi ha det så?
Var stolt om du gör ett bra jobb!
Fredrik Johansson & Humanisterna har byggt om sin hemsida. Jocke är nu officiell webmaster. Vi hoppas på lite tätare uppdateringar framöver.
Dicks releaseparty är på fredag. Det är bara för inbjudna, men jag tror att rätt många som läser här är inbjudna. Jag rotar som bäst i repertoaren inför detta.
Elsa i Underjordens två kvarvarande spelningar för året lär bli rejäla. Jag har fem namn för 4/12, och kanske låter mej pressas att öka till sex... men då får jag öka tiden också, samt vara rätt strikt med tiden. Sen kommer lussevakan 12/12, och där är redan sju namn klara, och det kan bli fler! Det ska bli en årsfinal det!
Jaha, idag var det stora ett-dagen. Klocken elva över elva idag var det alltså dags att fira. Nej, det gjorde jag inte. Men, om du missade det och bryr dej så kan jag nämna några bra kommande dagar att fjanta sej på, eller frukta värlsens undergång eller vad ni nu gör när det är lite jämnt:
22:a december: 011222
20:e november nästa år: 021120
2:a februari: 020202
3:e mars om drygt ett år: 030303
och liknande fram till
11:e november om tio år: 111111
12:e december om elva år: 121212
Det är väl de snyggaste jag kan komma på tror jag. Ja, nu när jag påminnt om 111111 så lär väl ingen siffermystiker tro att jorden går under innan dess, eller hur?
Apropå ett så vill jag påminna om herr Tott i Skåne som hade telefonnumret 111 på den tiden som det inta fanns så många telefoner. Han svarade:
"Itt itt itt, Otto Tott!"
(Jag tror det var Ramel som påstod detta. Det är säkert sant. Lika sant som historien om Albertina alltså.)
Och så är det Fars Dag. Grattis alla pappor, hoppas ni är nöjda med resultatet. Vi slapp i alla fall klämma ut de små, som mammorna gjort. Vi fick lika mycket roligt solm de, medan de fick det värsta. Grattis oss för det om inte annat.
Min CD-ROM från sommarens och tidiga höstens musikaktiviteter är i princip klar. I tisdags fick jag äntligen Dicks inspelningar från Grytgöl av Johan Piribauer (12 låtar!), Fredrik Johansson & Humanisterna (7 1/2 låtar) och Johan Johansson (4 låtar). Ljudet är fantastiskt, rena studiokvaliteten! Det enda man saknar är att publiken knappast hörs. Jag har nu redigerat lite, konverterat allt till mp3 och lagt det till samlingen. Dessutom har jag nallat Kolportörernas två låtar från samma tillfälle. På skivan finns nu sådär 35k ledigt... fast det finns ju lite som man kan kasta ut om det kniper. Finns fler inspelningar från Grytgöl?
En sak till: Mama Viol är klara för Elsa i Underjordens lussevaka 12/12!
Nu är det ett snyggt datum igen, och det gör att de som är siffermystiker går i taket. Men det är ingenting mot i morgon! Då är det sista chansen på nio år att få ett datum som är helt binärt - dvs som består av enbart ettor och nollor (i sin sexsiffriga version alltså).
Men i själva verket är denna symmetriskt binära dag en alldeles vanlig, lite blåsig novemberdag och därmed punkt.
I skivspelaren snurrar just nu Johan Piribauers konsert i Grytgöl i somras. Inspelningen har samma underbara ljud som gick ut i högtalarna: Mycket ljud, ingen distorsion, mycket njutning och inget ont i öronen. Denna skiva bör ges ut, åtminstone i nån liten CDR-upplaga.
I Corren igår fanns en artikel om det här med för högt ljud på konserter och kopplingen till hörselskador. En musiker nämnde idén att "musik ska kännas i kroppen". Jo, det är det jag haft en känsla av. För att få så mycket ljud att det skakar om inälvorna så måste man plugga igen öronen, och förr eller senare slår det tillbaka och man får tinnitus och överkänslighet för ljud. Då är det kört! Dra ner lite så kan vi njuta längre!
Jag har skrivit om det förr, så jag får väl hänvisa till tidigare funderingar, men dessutom komma med en tanke: Om man inte överstyr förstärkaren så låter själva musiken lika högt, men låter bättre, och risken för hörselskador minskar eftersom man inte lägger en massa kraftiga distspikar på det. Distspikarna skakar om hörselsystemet ganska kraftigt, och är bara obehagliga. Ändå verkar många ljudtekniker föredra det framför att ratta in rätt. Bara en fuskare mäter framgången i volym.
Idag var det en artikel till i Corren: Tobias Petterssons artikel om Elsa i Underjorden i tisdags. Han koncentrerade sej på Fredrik Zeijlon, vilket är välförtjänt med tanke på att det var mer eller mindre scendebut för honom, och han gjorde det så bra! Dessutom noterar vi att Dick fick omdömet "hyfsat", vilket är ett bra lyft sen Tobias skivrecensioner i vintras och våras. Speciellt noterades att Dick har bra mellansnack, vilket också var en punkt där han verkligen var piggare än vanligt. Ja, Sonja, jag och Peter nämndes också, men lite mer i förbigående. (För säkerhets skull nämnde han inte att han själv, på mitt initiativ, blev oannonserad medverkande. Nej, det hade kanske låtit lite konstigt ur sitt sammanhang.)
Tobias gjorde en "Rolling Stone" genom at uttrycka sej så här: JAG HAR SETT den svenska visans framtid. Han heter Fredrik Zeijlon och uppträdde på Elsas hus i tisdags. Att säga så är väl lite klyschigt, men får gå på humorkontot. Nej, det är inte fånigt att påstå att Fredrik är duktig - en bra sångare med fina låtar som dessutom är bra gitarrist - men det är lite som att säga "Det är Dick Lundberg jag vill haaaa".
Ett litet meddelande från i tisdags:
Tobias Pettersson (känd för bl.a. sina recensioner av Lundbergs skivor) vill gärna ha mer skivor till Demospalten i Corren. Jag kunde inte på eget bevåg ge honom skivor från Distrobordet, för de är ju tänkta att säljas om inte ni som äger skivorna säger annat. Dessutom är de flesta skivorna där inte "demos", på det sättet att de helt enkelt är för långa. Ett bra demo har bara 2-4 låtar sådär.
Eftersom det är Corren så är det förstås i första hand östgötar som saken gäller.
Och om ni läst Tobias recensioner av Dick så kan jag lugna er med att han är snällare mot demoplattorna!
För övrigt tar så klart också Anna och jag själv gärna emot skivor för recension på nätet, fast då inom vår genre förstås.
En sak till: Aktuellt-sidan uppdateras lite sällan just nu, för det är bara halvautomatiskt på grund av en bugg som jag inte hunnit fixa. Jag måste därför gå till jobbet för att köra det, och de närmaste dagarna är jag inte där. Idag sitter jag med barnen, för Eva är bortrest och Hanna är sjuk.
En icke-musikalisk fundering igen.
I natt kunde jag inte sova. Jag låg vaken länge och väl, och gick till slut upp för att göra nåt annat än ligga och grubbla.
Jag var nära att skriva in detta då, och önskar nästan att jag hade gjort det. Jag satt och tänkte att "om det inte hänt nåt ganska ruskigt ute i världen i natt så tar jag det som en indikation på att alla föreställningar om telepati, världsomspännande krafter, gemensamt medvetantde och så är trams". Jag är inte vidskeplig, så jag hade gärna sett att den ångest jag kände var nåt jag själv hittat på. (Nej, jag hade inte sett nyheterna på kvällen heller.)
Sen vaknar jag till klockradion, som talar om att USA börjat bomba Afghanistan...
Jag är fortfarande inte vidskeplig, men jag tycker det var ett lite jobbigt sammanträffande.
Sen kan man förstås utvidga Afghanistanfrågan med rätt och fel, för och mot, befrielse eller terror, men jag nöjer mej med att beklaga de oskyldiga som får lida, och hoppas att de inte blir många. De blir alltid för många.
Trevlig rubrik med inbuggd paradox. Men jodå, kulturnatten pågår långt in på kvällen i alla fall, och lite kultur är det nog på natten också.
Skulle du i sista minuten vilja kolla programmet så gå hit.
Fredrik Johansson & Humanisterna står under rubriken "På gator och torg", en rubrik som allvarligt talat har alldeles för lite programpunkter. Om kulturen ska ut ordentligt så borde den ut på gatorna en sån här dag och inte stängas in på restauranger och muséer (om än med fritt inträde).
Nu nytt från Göteborg: Henrik Tröst meddelar lite nyheter:
"En hembränd skiva med mig samt ett kompband kommer att börja spelas in nu, för att troligtvis släppas kring början av januari/februari 2002. Skivan kommer att spelas in på Hisingen i Göteborg där jag numera bor. De medverkande kommer att vara lokala musiker. Den Trygga folkabussen med den Tröstfyllde medpassageraren kommer ändock att synas till i krokarna, även om ett soloprojekt gäller just nu."
Och så lokal status:
Elsa i Underjorden närmar sej. Jag var in och kollade härom dagen, och ni kommer knappt att känna igen er. Lokalen känns mycket större än förut. Öppningsdagen närmar sej, och även speldatumen och inbokningar. Jag har en rad med intresserade, en del som varit där förr och flera som inte varit med förut. Tyvärr alldeles för få Linköpingsbor...
Andra nyheter av intresse?
Fredrik meddelar att han och Humanisterna nu är klara för Kulturnatten. De spelar utanför Laxholmskällaren klockan 19.
Nästa helg (29:e september) är det kulturnatt i Norrköping. Jag har kollat utbudet, och lite intressant musik finns det, fast inte så väldigt mycket, allvarligt talat. Jag kan så klart ha missat nånting, men så vitt jag kan se får vi inte höra Humanisterna, Lundberg eller Tom Nouga eller ens några Blackapunkare.
Men det här blir det i alla fall:
Världens bar, Västgötegatan 15, 12:00
Café Swartz, Stadsbiblioteket, 20:00
Terassen utanför Villa Swartz, S Promenaden 105, 21:21
Det var väl ungefär allt jag hittade. Vad håller ni andra på med egentligen?
Idag skriver jag inget om musik. Det som hänt idag är oerhört. Någon med betydande makt gör ett organiserat terroranfall mot en rad nyckelpunkter i USA, och dödar ett otroligt antal människor. Någon lägger dessa stora resurser på att åstadkomma... vad? Hämnd. Hämnd på USA för att USA är mäktigare.
Man kan frukta att det är "ett nytt Pearl Harbor", som nån sade, men det tror jag inte. Jag tror inte att det är början på ett stort krig, inte från annfallarens sida. Däremot kommer USA att slå tillbaka hårt mot den syndabock de hittar, och där ligger det stora hotet. Deras vedergällning kan få den skyldigas grannar och allierade att gå med. Det är den utvecklingen jag är rädd för.
Den som ligger bakom åstadkommer bara en sak: Krig och elände åt sina nära och kära. Men, den som är förblindad av hat och hämdlystnad kan uppenbarligen bortse från sånt. Flygplanskaparna själva offrade livet i den brasa de själva startade. De offrade livet för att göra världen ondare, grymmare och otrygg.
I skuggan av dessa dödens rökpelare från Manhattan och Washington känns det futtigt att ens fundera på att skriva nåt om våra navelskåderier. En sång om det som hände kunde vara nåt, men den måste vara fruktansvärt bra. Tom Nouga är nog den enda som är värdig en sån utmaning, gärna med Dr Darks hjälp. Själv tar jag en tyst minut.
Hanna Trygg skickade mej en reflektion om "Glöm inte bort att vara gullig", påminde mej om att jag inte varit riktigt tydlig på en viktig sak:
Glöm inte bort att vara gullig mot de som är gulliga!
Det finns människor som verkligen är gulliga, som bryr sej om, hjälper, stöttar och pratar med alla som behöver det. Det är inte säkert att de kommer ihåg att gulla med sej själva. De kanske rentav gullar med andra för att glömma sina egna problem.
Nåt musiknytt när jag ändå skriver? Jo, jag upptäckte att Olofsman lagt upp en del låtar som jag inte hört förr. En av dem tipsas på i mp3-tips-sidans första upplaga. Denna sida kommer snart att få andra upplagan.
Fredrik Johansson lär ha klippt håret, men inte lika kort som Martin Vilcans. Snart kan jag satsa på att ha längst, trots att jag ansade mitt också i somras. Men hörni, vi vill väl inte se ut som nån slags diskmaskinsförsäljare? Fram för lite marginaler bak i nacken! Vadå? Har det inte med musik att göra? Åja, inse att hårdrockarna spelar med håret!
Henrik Tröst har dragit till Göteborg. Tja, sämre städer kan man välja, speciellt om man sysslar med visor. Göteborg har väl landets enda ungdomstäta Visans Vänner-förening?
Jag sitter och jobbar, och lyssnar på några bra plattor. Just nu "Fick i en skål". Kanonplatta, speciellt de första fyra låtarna, sen är det väl en aning ojämnare. Innan dess hörde jag "Arthur Cravans Återkomst", inte Piribauers bästa men likafullt bra, och "Det blå rummet" med Kolportörerna, i lä av de andra två men har sina poänger.
Apropå det, jo, jag har lovat lite recensioner, och det kommer. De ligger halvfärdiga. En recension av en hel platta måste bara vara ganska välgenomtänkt, man måste ha lyssnat på hela, och sen hinna formulera det också.
Men för ögonblicket verkar den bra musiken mest vara igång i högtalarna. Det är stillsamt på nätet. Kan ingen som skrivit en låt skryta lite om det? Nåt band med ändrad sättning? Nån skiva på gång? Nån nyuppladdad mp3'a? Spelningar?
PS: Jag lade in Dristig & Ekman i Aktuellt-sidan, men tyvärr dyker de inte upp på nån dag eller två, för en bugg i programmet hindrar det från att uppdatera så länge en av servrarna är nere. Den är väl uppe i morgon får man hoppas.
Jag funderade på en sak. Varför skriver så många på engelska egentligen? Jag kom på några möjliga anledningar:
Det är en rimlig anledning, förutsatt att man har nivå och kontakter för det. När Roxette sjunger på engelska så är det inget att snacka om, det marknadsförs ju i USA. Gyllene Tider sjöng på svenska.
När däremot lite lagom ointressanta lokala band sjunger på engelska på lokala festivaler, då måste anledningen vara en annan, om de inte inbillar sej att festivalen hörs ända till de feta skivbolagsdirektörerna i London.
Man hoppas att publiken ska tro att det är internationellt gångbart bara för att man sjunger på engelska. Går vi på det?
En dålig text blir inte bättre på ett språk man inte behärskar. Jag har drabbats av demoskivor med engelska texter med grova språkfel. Har ni dåliga texter så sjung dem då på nåt språk som garanterat ingen förstår. Klingonska eller alviska rekommenderas.
Detta är den mest svagsinta anledningen av alla. Eftersom idolerna som man plagierar sjunger på engelska så måste man själv göra det. Lägg av! Tyvärr tror jag att det är en vanlig anledning.
I alla dessa fallen så vill musiken inte bli lyssnad på av mej, så jag låter bli. Vill jag höra musik på engelska så finns det utländsk musik med bättre texter.
Jag var förresten in på mp3.com häromdagen och kollade efter nya svenska låtar. Jag hittade en del. Kolla gärna "folksyntharna" Zebrus, det mest lovande jag hittade som jag inte hört förr. Inte fullt så lockande är shesongs, rätt vanlig dansmusik med lite 50-talsklyschor. Helena Simonsson sjunger visor, jazzigt, behagligt men inte särskilt personligt. Magnus Palmsköld gör akustisk visrock, inte dumt, om än rätt enkelt.
Linköpingssidan var det däremot glest på, som vanligt.
Smörvissångarna Emandarrs, som länge fanns på min länksida, verkar ha gått över helt till engelska, efter att tidigare ha haft en del svenska låtar på nätet. Kanske inte stor förlust, för de hade knappast röster nog att berätta nåt (och heter låtarna "Miss you" och "Sunshine" så har man ju knappast några ambitioner åt det hållet). Ändå är det trist med en till som slängt sej i konformistträsket för att bli enbart bakgrundsskval.
Men, det fanns ett ljus i mörkret, en ny låt på svenska även på Linköpingslistan. Det var "Hos vem kan lyckan vara" med Pastell. Det är mest för dans och party, inte djupt, men som sådant funkar det. Kolla gärna in deras bilder, förresten. Två av dem är omtuggade varianter av foton jag tagit på Elsas Hus, och det är ju skoj.
Pastells skivomslag ser bekant ut
Hos Tom Nouga finns det (förstås?) nya låtar, tuffa, jätteproffsiga och med tanke bakom så som jag blivit van att han skämmer bort oss med. "Ett ankare i vinden", "Det omogna", "Fönster" och "Paus" är de senaste. Det är fantastiskt att se med vilket tempo och kvalitet han skriver, arrangerar och spelar in! De flesta av de nya låtarna är inte så tungt rockigt som Tom Nouga ofta är, utan mjukare saker, speciellt "Ett ankare i vinden" och "Fönster". Det är en välkommen variation, även om Tom Nouga sällan blir enahanda hur som helst.
Proggtåget har rullat i 08-trakten, och vi väntar på rapporter.
Dick jobbar på ny skiva, som ska bli betydligt allvarligare än Århundradets fest. Jag har dessutom fått höra hans senaste demoskiva, som var lovande!
Jag fick in Marcus Priftis sida i aktuellt-sidan så att det funkade! Däremot har jag nåt problem med min server, den dyker på helgerna. Jag ska fixa det när jag kan. Dessutom kanske jag skulle uppdatera oftare? Kanske två gånger per dag?
För den händelse att ni försökte nå Datasaab-sidan från mina länkar för länge sen så kollade jag den idag, och nu är den igång i alla fall. Den första låten, "Nu är det jul igen" med taktstampande remsläsare är kult!
Jag har ett par recensioner som långsamt mognar. Det som snart kommer att dyka upp på SNYFT eller på min recensionssida inkluderar Onzon, Marcus Priftis och (äntligen!) Roger Överallt. Och lite till.
Men jag funderar på om jag inte gör en tabbe när jag bara recenserar skivor. Det kanske skulle finnas en till recensionssida, en recensionssida för svenska mp3 på nätet? Jo, jag har ju mp3-sidan, men det är bara korta kommentarer. Kanske man skulle göra en sida som verkligen pekar ut "ladda hem det är" på en lite mer seriös nivå, en "veckans favorit-mp3"? Det finns ju så mycket mp3 på nätet, lätt att få tag på om man bara vet vad som kan tänkas passa ens smak. Eller vad säger ni?
De flesta korkade spam-brev kastar jag direkt, men det här var så solklart sol-och-vår att det är otroligt. Det är säkert fler av er som fått det. Det är uppenbart kriminellt hur man än vänder på det. Så här lyder det:
Date: 28th August, 2001
ATTN.: THE MANAGING DIRECTOR / CEO.
Dear Sir,
REQUEST FOR URGENT (CONFIDENTIAL BUSINESS RELATIONSHIP OF THE TRANSFER OF US$46,560,000.00 (FORTY SIX MILLION, FIVE HUNDRED AND SIXTY THOUSAND UNITED STATES DOLLARS ONLY).
I hope this letter will not embarrass you since we have not had any previous communication. I got your reference from the Nigeria Exports Promotion Council (NEPC) and went further to have it confirmed by your countryís trade department under private inquiry that is not related to my aim of writing you this letter.
I, on behalf of my other colleagues from different Federal Government of Nigeria owned parastatals decided to solicit your assistance as regards the transfer of the above stated amount into your bank account. This fund arose from the over-invoicing of various contracts awarded in my parastatals to certain foreign contractors some time ago.
We as holders of official positions in various parastatals, were mandated by this new civilian government to scrutinize all payments made to certain foreign contractors by the past military government and we discovered that some of the contracts they executed were grossly over-invoiced, either by omission or commission. Also we discovered that the sum of $66,560,000.00 (Sixty-Six Million, Five Hundred and Sixty Thousand United States Dollars Only) was lying in a suspense account, although the foreign contractors were fully paid their entitlements after executing the said contracts.
We all agreed that the over-invoiced amount be transferred (for our own use) into a bank account provided by a foreign partner, as the code of conduct of the Federal Civil Service does not allow us to operate foreign accounts.
However, we have succeeded in transferring some of these money, precisely US$20,000,000.00 (Twenty Million United States Dollars Only) into a foreign account in GENEVA (SWITZERLAND) last week. But unfortunately, the provider of the account has severed all forms of contacts with us as he has refused to adhere to our earlier mutual agreement insisting that the total amount be paid into his nominated bank account before disbursement will take effect. If for US$20M (Twenty Million United States Dollars Only) we are not compensated, how can one guarantee full compensation on remittance of the balance of US$46.560M (Forty-Six Million, Five Hundred and Sixty Thousand United States Dollars Only).
We are therefore seeking your assistance based on the balance amount of US$46.560M, which can be speedily processed and fully remitted into your nominated bank account. On successful remittance of the fund into your account, you will be compensated with 25% of the amount for assistance and services and 5% set aside for expenses contingency.
This transaction is closely knitted and in view of our SENSITIVE POSITION we cannot afford a slip, I assure you that this transaction is 100% risk free. We will avail you with our identities as regards our respective offices, when relationship is fully established and smooth operation commences.
I am at your disposition to entertain any question(s) from you in respect of this transaction, so contact me immediately through the above telephone and fax numbers for further information on the requirements and procedure.
Please note that the DEAL needs utmost confidentiality and your immediate response will be highly appreciated and we will use our own share of the money to establish a lucrative firm in your country.
Yours truly,
46 miljoner dollar, fett bete! Och artigt, och så en försäkrat om att det är riskfritt. Och till och med en bra chans att lura av dem hela summan, kanske? Gamla knep! En kvalificerad gissning är att den som skickar brevet inte har en enda spänn, men på något vis vill lura av mej en massa pengar som jag förmodas ha. Det troligaste är att om jag hakar på, så meddelar de snart att de har problem, måste betala nån avgift eller muta nån med, säg 100000. Det låter ju billigt för att få ut miljoner? Och om jag betalar så hör jag aldrig av dem mer, eller så försöker de kräma av mej ytterligare lite till innan de far på lyxsemester. Brevet lär ha gått till hundratals eller tusentals, och nappar nån dumbom så hugger pirayan! Tur att man läser Dan Glimnes spalt i Ernie, och kusligt att se det i verkligheten, riktat till en själv!
För det är klart att det är bluff! Inte skulle nåt svenskt "trade department" föreslå mej som nån slags partner, och inte har de frågat!
För övrigt lade jag in Marcus Priftis i aktuellt-sidan, men, äsch... korkad server nu igen! Vad ska man göra åt servrar som inte meddelar datum som de ska? Det är ju gamla HTTP 1.0-standarden, den ska väl varje seriös server klara?
Och så har Mathias meddelat att Mama Viol medverkar på Musikpicknick på lördag i Solnatrakten. Låter mysigt. Då sitter jag och rättar tentor. Äsch.
Från Marcus Priftis hemsida (som nyligen uppdaterats) hittade jag Sourze, där jag läste en krönika av kände Bert Karlsson, mannen vi älskar att hata! Men, när han skriver om musikmarknaden och dess problem så visar det sej att det är svårt att säga emot.
När SVT, public-service-kanalen där jag själv jobbat, satsar för tittarsiffrornas skull på att visa internationella superartister och väljer bort de svenska, då stryper de svensk kultur. Bert nämner Hylands Hörna som ett program som aktivt lyfte fram okända artister. Min egen moster, Susanne Löwenhard, blev känd genom Hyland! Jag skulle påstå att den svenska visvågen fick mycket kraft genom Hylands Hörna och liknande program.
Idag finns det bara en väg för okända, dokusåpor, och den som tar den vägen får som bekant stå ut med mediamobbing av recensenterna, och har därigenom en andra mur att ta sej igenom efter att ha fått sitt namn till publiken.
Breddningen av utbudet blev en utarmning, en utarmning så fruktansvärd att inte ens public service-kanalerna längre släpper fram okända svenska artister. Följden är helt logiskt att de flesta svenska artister sjunger på engelska och satsar på internationell karriär, för att den svenska marknaden inte längre fungerar. Enda platsen för okända svenskar är väl P3 demo, och där sjungs det förstås mest på engelska.
Nej, Bert är kanske inte så dum som vissa andra. Att han satsar på musik som i mina öron är löjlig, det är inte så konstigt. Det enda som får plats är extrema mittfåran, och han säger ju själv att han skulle vilja se mer bredd! Att hans musik är slät dansbandsmusik, det är en fråga om överlevnad.
Den stora frågan är varför SVT inte ger program som Voxpop och lördagsunderhållningar i uppdrag att i större utsträckning lyfta fram svenska artister, svensk kultur. Även TV4 och kommersiella radiokanaler skulle kunna få såna krav på sej, eller justeringar av avgifter och bidrag. I dagens internationalisering är det kritiskt att det händer, nu, om vi ska ha kvar någon egen kultur alls!
Eller anser politikerna att det är olönsamt?
Idol eller hatobjekt, eller bara en smart affärsman med en del sunda åsikter?
PS: Läs också Marcus artikel på Sourze!
Den experimentella Aktuellt-sidan verkar funka hyfsat, bortsett från att några servrar inte meddelar datum. Klaga på webmaster, det ingår ju i HTTP-standarden! Men vet ni vad som är störande? Att brist på uppdateringar blir så tydligt!
Så jag gör väl en liten uppdatering, och då vill man ha nåt att säga. Tyvärr ligger jag lågt med musiken just nu. Jobbet går före. Elsa i Underjorden ska fortsätta, men jag hinner inte ta tag i det riktigt än. Men, ett litet budskap kan man väl ha: Glöm inte bort att vara gullig!
Att vara gullig kan anses fånigt, det är "coolare" att inte visa känslor, att aldrig ens försöka visa uppskattning. Coola människor går och ser hårda ut, alla tror att de är hårda som sten, tills plötsligt en dag då de tar livet av sej. Även gulliga människor, glada, positiva människor, kan plötsligt hälla i sej en överdos eller skära handlederna. Men människor som man är gullig mot gör knappast det!
Att vara gullig är inte bara att drälla omkring med en påklistrad glad min. Nej, det är inte värt så mycket. Det som är värt nåt är att visa att man tycker om någon, att man uppskattar en vän bara för att man finns, utan bivillkor. Det måste vara ärligt. Det är svårt, för det är lite osvenskt. Vi lider hellre, eller hur? Det är svårt med den där spontana kompiskramen, men den gör mycket.
De flesta är gulliga mot sina barn, men det är inte alla som i längden kommer ihåg att vara gulliga mot sin flickvän/fästmö/sambo/fru eller för den delen pojkvän/fästman/sambo/man. Tyck om lite mer, även om ni varit ihop länge. Ta inte varann för givna! Växter man inte vattnar vissnar.
Presenter är förstås ett knep som funkar. Det är ett fint sätt att säga "jag tänker på dej".Nu tänkte jag visa en sak jag gjorde till Eva som jag tyckte blev lite gullig. Datorer är ju lite hårda och okvinnliga, eller hur? Därför uppfann jag den smufsiga diskettkartongen till henne:
Smufsig diskettkartong
Den är lite gammal nu, nu när disketternas tid är förbi, men jag hittade den i en hylla därhemma och tyckte jag skulle föreviga den på bild. Det är alltså en vanlig diskettkartong som jag klädde med en mjuk, luddig syntetpäls.
Och så kan man skriva kärlekssånger och dikter till varandra. Gör det! Jag har några på lager, men de är i första hand en sak mellan Eva och mej.
Jag har en experimentell websida uppe här. Den uppdateras dagligen, automatiskt. Vad den gör är att gå ut på nätet och kolla datumen på ett antal adresser, som den har i en lista. Vad tror ni? Nåt att ha? Vilka fler ska jag stoppa in? OBS! CGI-genererade sidor fungerar inte, det måste vara fysiska filer.
Skulle länken inte fungera så kanske jag tagit ner servern, eller så har den kraschat, eller nåt. Det är inte precis en permanent lösning. Jag tänker i alla fall ha den uppe ett tag och se hur det går. Eftersom den uppdaterar en gång dagligen så kan det givetvis ta upp till 24 timmar innan din uppdatering slår igenom.
Dick hade lite funderingar i Lundbergs Lya för ett par dagar sedan, om andlighet, meningen med livet och sådant. Jag citerar:
Själv kan jag inte föreställa mej hur allt skulle hänga ihop om inte Gud och en högre mening med livet fanns. Som att ingenting egentligen skulle betyda nånting... Då är ju allt meningslöst! Eller? Uttrycket "vad gör det om hundra år?" skulle vara gångbart i alltför många sammanhang.
Jag har en lite annan syn på saken. Jag tror, efter moget övervägande och en mycket seriös konfirmation, inte på Gud, och det trivs jag rätt bra med. Min uppgörelse med religionen i låten "Pappa" säger rätt mycket om min syn. Religionen är inte bara ett kontrollverktyg, även om det ofta använts som det (speciellt kristendom och islam), utan framför allt ett resultat av sökandet efter sin förlorade barndom. Gud är helt enkelt en ersättning för vad Pappa var då. Naturligt, men simpelt.
Låten "Pappa", ja, vi kanske skulle ta den. Sången gör sej nog egentligen bättre som dikt än sång:
Pappa
Pappa kan allting.
Hos Pappa är jag trygg.
Pappa är hos mig.
Jag rider på hans rygg.
Pappa kan allting
fast Pappa är slö.
Pappa har rätt.
Pappa kan inte dö.
Pappa kan inte allting!
Han kan inte skydda mej!
Han är inte alltid hos mej!
Pappa kan säga nej!
Pappa kan ha fel
vet inte alltid varför.
Pappa har blitt gammal!
Tänk om Pappa dör!
Pappa är allsmäktig.
Jag är alltid trygg.
Pappa finns runt om mej,
bär världen på sin rygg.
Han skyddar mej mot ondska
i alla mina dar
och när en dag jag dör
så tas jag hand om av min Far.
Behövs det förklaring? Första versen är barndomen, andra versen tvivlet, inträdet i vuxenlivet, tredje versen att gömma sej i religionen. Dikten är starkt Dr Dark-inspirerad.
Men vad annars behöver vi en Gud för, om inte bara att känna oss som barn igen? Vad är meningen om det finns en allsmäktig Gud? Då är vi ju inget annat än marionetter, nån slags leksaker i händerna på nåt slags väsen som inte märks men ändå styr allting, mot ett förutbestämt mål. Det kallar jag meningslöst, och dessutom väldigt långsökt.
Nej, jag tror att vi alla tillsammans bygger någonting, vi bygger vår kultur, bygger mot ett okänt mål. Det finns ingen som beställt det, utan det är nånting vi bygger åt de som kommer efter oss. Att vi inte vet vad meningen är, det är nödvändigt. Om meningen var given, då vore hela charmen med livet förlorad. Livets mening är att livets mening grubbla på. (Salmenranta.) Det finns mening, men det är upp till oss att finna den, att definiera den, att skapa mening.
Nånstans läste jag den här synvinkeln: När vetenskapsmännen klättrat tillräckligt länge uppför kunskapens berg så kommer de till en klipphylla. Där har de andliga suttit i årtusenden. Ja, det kan jag tro, fast det är väl upp till var och en att fundera på om man redan nått den klipphyllan för länge sen. Det finns en viktig detalj i den bilden: De andliga kommer att sitta kvar på sin klipphylla, för deras bok säger att man ska det, medan vetenskapen kommer att klättra vidare, och nå högre höjder. De kan komma helt fel, men till skillnad från de bokbundna andliga så försöker de.
Och vi spelar roll om hundra år, om än bara lite. Alla påverkar på sitt sätt. Jag slutar med min dikt "Krusning" (som sen länge finns på Snyft):
Krusning
Som en krusning på ytan av en sjö
är mitt liv,
en liten, tillfällig rörelse bland många andra.
Varje krusning påverkar de andra,
men så lite att det knappast syns
och varje krusning klingar av och ersätts av nya.
Somliga vill hellre va en flatmacka.
...paret på bilden nedan tänker förlova sej idag. Skulle ryktet stämma så säger jag grattis! Annars säger jag... tja... ha det bra i alla fall!
Såhär dagen efter Lugnet så hänger ett åskmoln över mej. Ja, bokstavligt är det nog bara lite osäkra regnmoln, men... jag bara undrar, vart går vi nu?
Jag är lite missnöjd med min insats, även om ni som lyssnade var underbara mot mej, men det är inte det det gäller. Det var kul. Jag känner bara att jag, och kanske även en del av er andra, står och stampar lite. Lugnet var (till skillnad från Grytgöl) egentligen mest bara ett eko av förra året, mest samma människor, nästan samma låtar. Och när skrev jag senast en ny låt som blev bra? "Du store man" är väl den senaste som blev nåt, och förra hösten kom de senaste som verkligen kändes som steg framåt. Jag har svårt igen att hitta nya sätt att uttrycka mej utan att det blir krystat. Ja, texterna går väl , men melodierna blir lätt bleka kopior på nåt jag redan gjort. Och jag är knappast speciellt rolig på scen. Det känns lite stelt, låst vid micken.
Men när man känner så så ska man inte ge upp. Man ska hitta på nåt nytt. Kanske det är dags att vi ändrar siktet en smula? Bara för att vi är intresserade av musik och starka texter så måste vi inte alltid framföra det rätt upp och ner. Kanske det är dags för... kanske en musikal eller nåt? Vi kan ju kompa varandra, så att sångaren får frihet att agera.
Mina vänner i min gamla kör har länge filat på en slags konsert med musikalinslag. Den kanske blir av snart. Vi får se om jag hakar på. (De ville gärna ha med mej som Gustav III, på grund av mitt uttal, och det är ju kul.) Ett problem med den, så långt jag var med, var att den hängdes upp på gamla sånger som måste vara med, så hela handlingen lätt blev krystad och tvungen. Lika fullt är det spännande.
Jag skulle hellre skriva nåt från grunden, börja med en väl uttänkt ramhandling, och sen bygga på med dialog och låtar, allt orginal, gärna lite spännande musik. Inte nåt töntigt förutsägbart spex, nåt aningen mer seriöst, men lika fullt underhållande.
Eller så gör man revy. Då kan man ta en del gammalt, och det behöver inte hänga ihop så noga. Skilnaden från våra konserterskulle vara att vi skulle jobba mer med att agera och presentera, och det är vi allvarligt talat lite dåliga på.
Jag säger "vi", för jag vet i alla fall vilka människor jag skulle vilja göra den sortens projekt med. Jag lägger ut det här för att väcka tanken på lite sikt.
Nu vet jag lite mer om hösten. Elsa i Underjorden kommer att fortsätta, med måndagkvällar som hetaste tipset på tid.
Elsas Hus håller just nu på att byggas om. Den fina stora scenen i stora salen är riven (snyft). Orsaken är att lokalen ska anpassas mer för teaterbruk, för Östgötateatern kommer att husera där. De kommer också att ta mycket plats över lag. Det som är bra med det är förstås att huset får bättre beläggning, men bättre beläggning gör att det blir knepigare att få plats. Men plats ska vi få.
Elsa i Underjorden då, fiket? Jo, det byggs om lite där också, men strikt till det bättre. Mellanväggen, som gömmer publiken och gör det svårt att ta sej in, ska bort. Förrummet är borta, där blir det kontor, så nu går man lite längre in i korridoren och går in genom den dubbeldörr som oftast varit låst tidigare. Totalt borde det helt enkelt ge en kompaktare och publikvänligare lokal. Den där mellanväggen har jag varit ute efter förr, och nu ryker den. Aningen mer hotfullt är att det ska in nån slags extra ljudlås i bakvägen mot stora salen, så vi får se hur vår "backstage" utveckar sej.
Elsas Hus öppnar igen i mitten av september, så innan dess blir det inget. Kanske man kan ha en "underjord" med en gång efter öppnandet?
Titeln syftar på den gulliga bilden nedan (tagen av mej själv för ett par dagar sen, utanför mitt hus):
Smultron i betongen
Är det inte det vi vill vara? En färggrann levande klick bland allt tråkigt och stelt?
Jag kom på att jag missade att nämna en ganska tråkig nyhet: Popstopp åker ut från sin fina lokal i centrala Norrköping. Klubben som haft öppet de flesta dagar i veckan, med "live & orginal"-kvällar en gång i veckan, är därmed inte längre en realitet. Dock finns visst hopp om fortsättning.
Nåt lite mer positivt: Det är visafton/minifestival i Lugnet i Finspång nästa fredag, 10/8. Jag vet inte om det finns nån som helst information ute, tider och sånt, men... nu har du hört det i alla fall. Fråga Fredrik Johansson, och kom dit!
Och så lade jag ut recensionen på Tröst&Trygg med Tröst&Trygg, en riktigt lång en blev det. Tyvärr, Peter, jag landande nog inte så hemskt långt från Marcus recension (även om jag sett till att inte läsa den medan jag skrev), men än se'n? Både Marcus och jag gillar ju plattan!
Som Lundberg snabbt skrev till mej efter förra funderingen så finns det ett par andra "turkhits" i stil med "Hatten". Förutom några med bara text så finns det tre till med bild, men ingen så bra visuellt genomförd som "Hatten". Texten till "Ansiktsburk" är i alla fall kul!
Lundberg ja, han har uppdaterat "Lundbergs Lya" till nåt lite mer minimallistiskt. Han rapporterar att man inte nödvändigtvis blir lycklig bara för att man vinner en TV-tävling. Kan tro det.
Tom Nouga har ny skiva, självbetitlad, med fyra livespår och 12 bonusspår. Detta precis efter att recensionen på "Fantomsmärtor" kom upp.
Sommarfestivalen lyckas krocka "Ååh-festivalen", festivalens wannabeafton (vad annat kan man kalla den?), med visaftonen i Lugnet, så jag kan nog inte springa där med lapp på ryggen som förra året. Synd, för jag fick kontakt med en del folk på det viset, speciellt Onzon, Tissue och Mary Celeste. Fast jag borde vara glad, för Ååh-festivalen förra året var inte speciellt skoj... Inte precis ett forum för musik att lyssna på. Hellre ha kul i Finspång.
Jag har skrivit på ett par nya recensioner. Tre är nästan klara, men jag ska kolla ett varv till och kanske lyssna ett varv till för att se om jag kan stå för det. Ytterligare två är påbörjade men behöver mer lyssningar. Om vilka? Tja, jag kan väl säga att alla utom en spelade i Grytgöl och sålde sina skivor där.
Du har väl inte missat "Hatten"? Eftersom det här handlar om musik på svenska så... om man nu får kalla det svenska. Kolla här i alla fall. Garanterat "kinky roligt". Fast med över en halv miljon träffar så har väl de flesta sett den?
Tedde fick en födelsedagspresent (4 år nu!), Klapp & klang 4. På den fanns inte mindre än två låtar skrivna av min kära moster Susanne Löwenhard (Göteborgstrubadur, rätt känd runt 1970 med många skivutgåvor för både barn och vuxna, och gjorde en hel del i Visans Vänner i Göteborg). Nästan 30 år efteråt är låtarna kvar i handeln, om än inte med henne själv. Nån som haft Klapp & klang som barn? Minns ni "Flickan och trollet", "Klumpigtrollet" eller "Spela på läppen"? I annat fall dyker en och annan Löwenhard-cover upp ibland när jag spelar.
Tedde går annars omkring och gnolar på "Ballerina Ballera", "Rövarna i Kamomilla stad" samt möjligen "Diesel" och ibland "Billig skit" och förstås lite Blues Brothers. Den grabben ska få riktiga instrument när han kan, inte ostämbara plastleksaker.
Det var väl allt för ögonblicket.
Precis när jag lagt ut min lilla sammanfattning om vad som är på gång så kommer Anna med rapport och tidningsartiklar på temat Tröst & Trygg i Moskosel. Läs om två killar som gör precis rätt, ger sej ut och sprider musiken! Det är väldigt kul att ha bidragit till detta genom samlingsplatsen Elsa i Underjorden! Musiker möts, ljuv musik uppstår.
För övrigt spelade jag in Henrik Tröst i Studio Dunderklumpen före Grytgöl. Dels spelade vi in "Herr Lundberg" med Tröst & Trygg, för skivan "Jag vill va som en Lundberg", men dessutom Henriks "Camilla och Dan", som ni hört live i Grytgöl. Jag vet inte om inspelningen blev bra nog, men om den blev det så kommer den väl på nästa skiva.
Ja, och recension av skivan Tröst & trygg kommer förstås framöver. Jag har en näve nya plattor, och ett par gamla, att skriva om. Men var tog min recension av "Fantomsmärtor" vägen egentligen?
I tidningarna är det snack om Pippi och sex, om en hopklippning som (ironiskt?) försöker hitta sexuella undertoner i Pippi-filmerna. Även om det är ironi så känns det lite billigt. Jag vill inte ha sex-associationer från Pippi-filmerna, tack så mycket, och jag tvivlar på att den stora publiken kan ta till sej eventuellt budskap!
Tyvärr begriper inte publiken den mest bitande ironi. De skrattar med lite för det verkar lite fräckt, och sen går de hem opåverkade. Hasse & Tages "Hos doktorn" (Hela publiken på en gång! Ett, två, tre - PITT!) minskade inte dasshumorn. Demerts sång om mannen som har sex med grönsaker biter inte på knäppskallarna. Att då försöka vara ironisk över att man ser lite trosor i Pippi, det slår bara mot upphovsmannen. Det är för subtilt. Ska man skoja om sjuk sex måste man väl, som Demert, hitta på nåt som är så idiotiskt att man inte rimligtvis kan bli upphetsad av det.
Som om det inte vore idiotiskt nog att bli upphetsad över nakna barn. Nakna barn är fina, och nåt helt naturligt. Vi borde inte behöva vara rädda för att låta barnen leka nakna i solskenet av nån annan anledning än om de fått för lite solkräm. Mina barn leker som "nakenfisar" ibland, men jag tvingas censurera eventuella oskyldiga foton med nakna stjärtar på grund av några klumpigt vaggade idioter som missförstått vad könsmognad är.
Nåja, kanske den bra ironin biter, men sprids för lite? Det var ju länge sen exemplen ovan gjordes, och generationen efter kanske inte hört dem. Vi får väl skriva fler låtar om sjuk sex. Om inte annat kan man avreagera sej lite.
Åter till MIDI-programmeringen...
Jaha, mitt i sommaren, jag sitter på jobbet, men tänkte att jag ska slänga in några rader om vad som är på gång.
Åland och Grytgöl har varit, och det var riktigt roligt. På Åland blev det en rejäl helkvälls-utespelning med fem namn på affischen, som en upphottad Underjord, och Grytgöl förstås helhelg, med 20 namn och massor av det allra bästa.
Grytgöl var förstås den stora höjdaren, inte minst för mej som dels gjorde en rejäl spelning (började lite i förväg, och hoppas att jag inte drog över för mycket... tappade kollen på klockan, jag hade allt tänkt sluta med marginal), och dessutom fick höra "WAP-klar" tolkad av Mama Viol (studioversion är på gång också) och sjunga "Jag samlar Pokemon" med punk-komp tillsammans med Fredrik Johansson & Humanisterna. Nytt highscore!
Dick hade talat om att lägga ner festivalen efter denna gång, men ångrade sej lyckligtvis redan under festivalen. Ett tag var han rädd för att gå back femsiffrigt, men slutsumman blev inte så farlig. (Kanske några fordringsägare rabatterade lite?) Och nej, bara för att han vunnit ett par hundra tusen (efter skatt) så ska han inte bjuda oss andra på massor tills slantarna är slut. Reserver har man inte för att göra av med.
Musiknätet hade mycket plattor i distron i Grytgöl. Själv var jag med på inte mindre än fyra (Abulon, Jag vill va som en Lundberg, Sommarsingeln och Samlingsskivan). Se också skivsidan. Tröst & Trygg och Onzon hade båda efterlängtade nya fullängdsskivor. Sen var det en lång rad gamla bekanta förstås.
Priftis har utlovat egna rapporter från Åland och Grytgöl. Vi väntar otåligt.
Det har varit visfestival i Västervik också. Jag var inte där, men Fredrik Johansson & Humanisterna hade spelning på en sidoscen. Tyvärr uppmärksammade inte Corren detta, men bara det faktum att de var med är ett gott tecken. Därmed överlappar Grytgöl och Västervik med två artister (den andra är Maria Andersson, som var "officiell" i Västervik).
Corren noterade att det funnits en uppsjö visfestivaler men att de flesta lagts ner. Nåja, det uppstår nya också. Katrineholm har en i år, till exempel, och så har alltså Finspångs hängt med flera år nu och blir steg för steg bättre och större. Nedläggningar beror ju helt enkelt på att viktiga eldsjälar tröttnar. Finspång/Grytgöl har lite grand läget emot sej, det är verkligen ute i ingenstans, men nog har vi en fräsch profil? Vilka andra visfestivaler gränsar så uttalat till punk?
Tröst & Trygg är i Norrland på turné i Moskosel (läge för alternativ text på en låt av Johan Piribauer?). Jag ringde Trygg för ett par dar sen, och fick höra att de hade sålt slut på medtagna lagret av deras nya skiva! Jag kunde tyvärr inte passa in ett besök där själv, fast jag var så nära som Piteå. I stället satt jag och filade på ett par nya låtar. Tedde har beställt en låt om "Schmockemon". Vi får väl se... men om den kommer så är det inte nån spekulativ uppföljare till "Jag samlar Pokemon", utan helt enkelt ett beställningsjobb.
Det hetaste framöver nu är Lugnet, Finspång, traditionell spelning med anor från den första visfestivalen, men lever nu vidare som ett eget arrangemang, lite mindre pretentiöst. Det är ett trevligt ställe, och nog ska man väl spela inne i Finspång också?
Elsa i Underjorden har sommarstängt, inte minst för att jag måste koncentrera mej på lite annat, sånt jobb som man betalar räkningarna med. Inte musik, alltså. I höst blir det ny Underjord, troligen med 20:- i entré, men medverkande ska få lite fribiljetter att dra dit fansen med. I övrigt kör jag väl ungefär som det gångna året, sådär 4 namn åt gången och... vilken dag det blir nu är jag inte säker på. Det kanske blir lite oftare, för jag har hopp om en eller två nya personer som kanske kan ta hand om en del.
Men den närmaste tiden blir nog lite musikgles för mej. Nåja, inte riktigt, för jag ska jobba med ett program som genererar MIDI-signaler.