Städdags för sjunde gången! Ännu äldre finns här!
020412: Musiknätet och himlen därtill blir nätplatsen Ljuv Musik
020407: En alternativmodell för amatörkonserter
020331: Den perfekta Quake-låten
020330: Föd inte den hund som biter dej
020318: Östgötarna stannar hemma
020224: Man är alltid på väg någonstans
020214: Vart är vi på väg någonstans?
020202: Kommer satsningen på skam?
020124 ...fast är man envis så går det!
020122 Inte lätt att bli förstådd
020118: All musik är så jävla sämst
020107: Frimärken, jivaropilar och studsbollar
011224: Jag fick en tröja i julklapp
011214: Ett orosmoln över Elsa i Underjorden
011208: Den eviga recensionsfrågan
011204: Släng ut Outlook Express nu!
Ännu äldre finns här!
Tillbaka till det nya.
Tillbaka till huvudsidan.
Alla äldre rubriker ligger nu med sina artiklar på följande sidor:
Gamla nyheter och funderingar del 6
Gamla nyheter och funderingar del 5
Gamla nyheter och funderingar del 4
Gamla nyheter och funderingar del 3
Gamla nyheter och funderingar del 2
Gamla nyheter och funderingar del 1
Lundberg har byggt om och nyöppnat "Musknätet... och himlen därtill" under det nya namnet Ljuv Musik. Det är nu en databasdriven sak, med den stora nyheten att det är mycket lättare för alla att bidra med material. I de flesta fall behöver Dick bara klicka OK så ligger det uppe.
Men nu hänger det på oss om det ska bli en stor grej eller en parentes. Nya Himlen/Ljuv Musik är gjord för att vara en nätplats av och med oss alla. Om alla bara väntar på att det ska hända nåt så gör det i vanlig ordning inte det.
Jag är generellt lite skeptisk till databasdrivna sidor (det brukar vara mer krångelputteparty än funktionellt), men i det här fallet löser det ett specifikt problem, den mer komplicerade tekniken har ett större syfte än att vara häftig, och därmed tror jag på det. Jag måste säga att sidan är väldigt plottrig nu, men den kan mer också.
Denna har varit, så nu är det rapporten som är nåt att läsa. Kanske.
"Vrålgalan 2002" är en ganska opetentiös "schlagerfestival", dvs tävling för egenskrivna låtar och därmed en scen för orginalmusik.
Det som är speciellt skoj med detta är att det är ett annat projekt med syftet att ge oss som skriver eget en oas i coveröknen. Det är ju det Elsa i Underjorden är, liksom många andra amatörarrangemang. (Fast det är ju lite skillnad på "oaser" och karriärstegar, som vissa ganska uttalat är.)
Nu föredrar jag arrangemang som inte är tävling, men man kan ju också delta utan att bry sej om tävlingen. De som vinner såna här tävlingar är oftast de som dragit dit mest kompisar, och det gör på sätt och vis att de är värda nån slags pris. De har ju gjort mest för att göra spelningen bättre för alla, så varför inte? Att priset då bara marginellt påverkas av musikalisk skicklighet, det får man ta.
Det har varit mer STIM-debatt på SNYFT, med ett par ganska skarpa STIM-förespråkare, så skarpa att man undrar om de inte jobbar där. Förståelsen för amatörentusiasten är noll. De menar att om man arrangerar blir man skyldig STIM pengar även om det är spelningar där man helt enkelt tillhandahåller en scen för amatörer där de spelar sina egna låtar. Jag menar att det är nåt ruttet i moralen när den som fixar spelningar bara för att vara snäll dessutom ska krävas på pengar och pappersstrul som tack.
Men jag funderar på en variant som är mer rättvis. Alla, inklusive arrangören (om man får plats och orkar), är ju artister som helt enkelt vill ha en scen att spela sina låtar på. De medverkande bestämmer ju själva vad de spelar. Varför inte bredda ansvaret, så att alla medverkande är arrangörer? Det är ju så det borde vara. Varje medverkande tar själv ansvar för sitt program. Det är ju ingen som "beställt" nåt. Huvudansvarig har bara en scen som de andra bokar upp för sina spelningar, och är därmed själva arrangörer. Om man då spelar skyddad musik (eller fri musik, eller läser poesi eller spelar teater) får man bestämma själv, och så får var och en ta hand om STIM-rapporteringen och betalningen.
Det är rättvist. Det stämmer med hur arrangemanget funkar.
Fast ni som spelar på Underjorden behöver inte vara oroliga. Studiefrämjandet fixar det hela, så det är lungt - där! Det är andra spelningar jag tänker på, där man inte har ett smidigt förbund i ryggen.
Tom Nouga har uppdaterat, med flera nya eller nyinspelade låtar. Bland dessa finns den låt som jag helst spelar när jag spelar Quake: "Piska mej (med lagom mycket gummi)". Knappast den djupaste texten, och jag är inte säker på om jag föredrar den nya versionen framför den som var på Brunrock, men nu kan du som inte hört den ladda hem den, beväpna dej med en fullmatad nail gun och...
Ähum. Ordning.
Allvarligt talat så är Tom Nouga så mycket mer än det. Det är tunga poestiska texter, ofta med knivskarpa budskap, med tung gitarrbaserad rock. Texterna har en vinkel som jag avundas. Ibland blir dock Tom Nouga lite enahanda, med samma ylande elgitarrer och rockdunk, och sång som inte kommer så väldigt nära, men det är väl baksidan på medaljen. På plussidan finns en experimentlusta som ofta sveper bort det enahanda igen.
Här är de senaste:
"Creedecemonstrena anfaller" handlar om covertrubadurens situation. Härlig titel och en elak text om det som betalar Tom Nougas räkningar.
"Hiroo Onoda" är just en sån låt som lyckas vara varierad och stå ut. Låten handlar om den siste japanen i andra världskriget.
"Ingenmansland" är Tom Nougas balladsida, tyvärr en titel som är samma som Vysotskis kända låt. Den här är inte lika engagerande, lite mer pop och lösryckta ord. Fläskigt arr.
"Gerillan" är en roligt arrangerad låt med bitande allvarlig text, om vad de upproriska egentligen är. Inga raka svar, mer frågor, som det ska vara.
och som sagt "Piska mej (med lagom mycket gummi) ", den perfekta låten både för att kötta polygoner och dansa till med sin blivande fru/man (eller vad säger Peter och Hanna?)
Ladda hem nu!
Levandes är Tom Nougas ganska tunga musik svår att göra riktigt tillgänglig. På lussevakan blev det väl högt, och brist på öronproppar jagade ut publiken i korridoren. Grytgöl däremot, det var rätt! Inomhus i små lokaler som Elsas Hus gör sej Tom Nouga nog bäst i sättningar som (tyvärr avsomnade) "Al Zheimers Kvartett", eller solo.
Fast kör han solo så funkar ju inte riktigt "Piska mej"...
Nu blir det lite om STIM igen.
"Bit inte den hand som föder dej" heter det ju, och det är ett vanligt argument för de som försvarar STIM. Med hjälp av STIM kan de krama ur arrangörerna lite pengar. Jag tycker att omskrivningen i rubriken är ganska passande.
Att det här kommer upp igen beror på att jag oavsiktligt råkade dra igång en diskussion på ämnet i Snyfts forum. Jag har inte några akuta STIM-problem för ögonblicket, men de är en mörk skugga i bakgrunden som när som helst kan ställa till bekymmer, speciellt som de visat en tydlig vilja att bråka. Vi har ju gått igenom det tidigare, men det är en viktig fråga.
Naturligtvis är det småsummor det handlar om när man arrangerar spelningar som mina, för oetablerade som spelar sin egen musik, men dels är det principen - varför ska jag betala för att få göra musikerna en tjänst? - och dels är det strulet, den extra tiden och den minskade glädjen när man tvingas på pappersarbete. Strulet är det största problemet för mej. Jag skulle hellre lämna pengarna direkt i handen.
Jag har råd, men det kan nog ofta bli en ganska häftig kostnad för mej personligen för att få höra dessa artister. Av nån anledning ska jag betala ett par hundra till (utöver vad jag lägger ut på affischering och sånt) för nåt som andra på sin höjd lägger en tjuga för. Varför? Jo, för att jag är arrangör, och arrangörer ska betala. Jag bränner en massa tid som jag skulle kunna använda för min egen personliga utveckling, karriär, min egen musik, mina barn... och tacken är krav på STIM-pengar, i otrevliga brev och telefonsamtal.
Tramsa sen med att "artisterna behöver pengarna" om du vill. Det behöver de svältande barnen också. Artisterna behöver spelningar, och det är vad jag vill fixa åt dem. Ofta är arrangören artist själv, och varför skulle den artist som ochså sliter med att arrangera tvingas gå jätteback? Varför just han/hon? Varför ska den som gjort mest straffas när de som kommer till dukat bord får bonus?
STIM borde inte kräva en enda spänn av arrangörer som arrangerar 100% ideellt så länge det inte spelas covers. Spelas det covers så ligger ju de låtarna under andra människors rättigheter, det är inget att säga om. Har de en prislapp så ska den betalas. Men, att fixa spelningar för att oetablerade ska få visa upp sej, det är möjligen promotion, och det är inget spelningsfixaren ska betala för. Ska man kräva artisterna på ersättning för att täcka STIM-pengarna för att de spelar sina egna låtar? Det är ju löjligt!
Studiefrämjandet tar ju tack och lov STIM-tugget för Elsa i Underjorden. För den dagen då vi vill/behöver arrangera nånting utan att ha hjälp av ett studieförbund som rapporterar (Finspångs Visfestival, till exempel) så vill jag hitta en lösning. Ni som har STIM-avtal, vet ni vad ni får och inte får göra? Är det möjligt för er att efterskänka ersättningskravet för en spelning? Eller är det så illa att ni måste betala om ni arrangerar er själva?
Själv har jag inte STIM-avtal, för när jag var ung och grön skrämde de bort mej med sin snorkiga attityd, och väl var väl det. Mina låtar är inte "oskyddade" för det om jag inte väljer det själv. De faller under vanlig upphovsrätt, men STIM har inte uppdraget att kassera in pengar åt mej - och jag kan låta vem jag vill spela mina låtar utan krav. Och jag slipper föda STIM. Det vill jag inte, för de biter mej.
Laponia Visfestival är på gång, men tyvärr verkar det som om "östgötska vismaffian" uteblir mangrannt. Henrik Tröst, avflyttad östgöte, är visst allt, och så Martin Södling för den delen. Fredrik Johansson & Humanisterna är f.d., Lundberg och Trygg verkar inte ha hakat på och själv har jag dragit lite i möjligheten, men blir nästan mörkrädd inför tanken att bränna två dagar då jag borde jobba.
Det blir desto mer Göteborg på festivalen, och en del Stockholm och Skåne med mera. Tröst och Södling, nämnda ovan, sorterar båda in under Götet numera, och A&P, Dristig och resten av Kolportörerna gör att man tycker att den inställda bussen nog skulle gått därifrån i stället.
Här hemma är Elsa i Underjorden fullbokad, och det blir en hel del. För mycket, om jag inte kan delegera en massa, men ingen kan väl klaga på att det skulle saknas spelningar här? Fast ni hittar inte mej i schemat. Jag får inte ens spela skivor hemma längre. Jo, jag får ibland spela "tuffa barnvisor", det är godkänt. Faderskapet har sina sidor, och det är kanske just det som får även Lundberg och Trygg att stanna hemma.
I helgen köpte vi en Minidisc med inspelning, främst för att Eva behövde en portabel, liten inspelningsmoj för jobbet. Mik köptes för att uttalat passa till apparaten. Men vad upptäcker man när man försöker använda den? Jo, att apparaten bara har line-ingång! Apparat och mik tillbaka, byte till dyrare modell med mik-ingång! Det är inte lätt att få raka besked i butiken, men ska man inte få en portabel inspelningsutrustning när man ber om en portabel inspelningsutrustning?
Apropå mikar så kommer snart en artikel av mej i tidningen MacPressen. Artikeln handlar om hur man använder en Mac som hemstudio. Det är nämligen samma fälla där som i minidiscen, att det är line-ingång. Den som försöker koppla in en vanlig mik på line-ingång får inget ljud. Å andra sidan är line-ingång bra för ljudkvaliteten, när man väl fixat en lämplig förstärkare mellan.
Vad mer pågår? Två låtar ligger här och är mer eller mindre klara. Knappast mina bästa, inte ens säkert att de nånsin sjungs, men det är ju kul att försöka lite. Annars är det inte mycket musik, som sagt.
I lördagens tidning var det en stor artikel om kören Pro Musica. De ska ha en konsert som kallas "schlagerprovning", med Peter Harrysson som gäst. Fantastisk timing, med tanke på vårens otroliga satsning på schlagertävlning, fast just därför också uttjatat. Det är knappast en konsert som lockar en sån som mej. Det kunde vara kul att veta hur många som lockas av en kör som sjunger uttjatade covers. Tja, på krogen går det ju hem, så kanske de drar folk. Jag säger lycka till, men kan inte påstå att jag bryr mej.
Men allt detta gav mej lite perspektiv på min egen utveckling. Jag har nämligen själv sjungit i Pro Musica en tid, för länge sen. Det var i mindre än ett år, sen tröttnade jag. Kören är en av de lite mer pretentiösa, och jag hade sökt mej till den på jakt efter nånting som var aningen intressantare än den ytterst opretentiösa kör jag sjöng i, och gärna nån som satsade på lite roligare saker. De gjorde den gången ett Povel Ramel-program, och jag som fortfarande höll Ramel högst av alla blev så klart intresserad.
Varför ledsnade jag då? Jo, dels är en kör totalt fel forum för allt som inte går ut på tekniskt perfekt stämsång. Det var nånting som jag inte insåg förrän då. Povels låtar föll platt i pretentiösa åttastämmiga körarrangemang. De lät bra, men allt det roliga försvann. Vem kan leverera en kul poäng när man ska ligga i synk med stämman?
Sen märkte jag att jag inte räckte till i en pretentiös kör, där körledaren lämnar all sångteknik åt sångarna och kräver att man som bas ska klara att ligga och gnida på höga E. Uppsjungning inför sådana krävande saker intresserade honom inte, så när den dam som brukade inleda med lite uppsjungning lämnande kören så blev det ohållbart. Man gick hem hes, och kände sej otillräcklig.
Jag insåg då att körsång inte var min grej trots allt, och vände mej till de rena visorna igen, där jag hade börjat. Jag tränade in nya och gamla låtar (Povel, Törnqvist, egna mm) och började det sökande som ledde mej till Visans Vänner och Elsa i Underjorden. Efter envist letande hittade jag äntligen till min sort, Peter, Dick, Fredrik, Pentti, de där som i första hand sjunger med känsla, och tekniken får komma i andra hand.
Men var det fel av mej att börja i Pro Musica? Var det ett misslyckande att gå med i en pretentiös kör och sedan gå ner i solosättning igen? Nej, det var det inte. Har man inte försökt så vet man inte. Utan Pro Musica hade jag fortfarande trott att min röst hade den kapacitet som körsångsskolan fick mej att tro. Jag har väl rätt stark röst när jag är i form, men omfånget är inget för en prettokör. Nu vet jag det.
Och så är det säkert för er andra på olika sätt. Man är på väg någonstans. Det finns inget slutmål, bara vägar vidare, och ofta möjligheten att stå kvar och stampa. Just nu är jag inte säker på att jag kan gå vidare som vissångare. Jag är inte säker på att jag hittar några vägar vidare just där, men jag kommer alltid att leta. Kanske jag gör mer dikt än visor. Kanske jag går vidare på höstens idéer om att skriva en musikal. Man måste inte vända helt på allt, men jag vill hitta nya vinklar.
Jag sitter och jobbar med datorgrafik, för det är mitt jobb. Även där, kanske mer än på många andra ställen, är man i högsta grad på väg. Jag var en gång ganska framstående i 2D-grafik, och levde rätt bra på det. Det jag gjorde då är inte helt ute, fortfarande efterfrågat, men mina ansträngningar ligger på att komma vidare snarare än att småputsa på det som varit. Därför sitter jag och försöker trimma mina kunskaper i 3D-grafik så det räcker inte bara till att driva kurser, utan också att ligga så långt fram att jag verkligen blir expert igen.
Vart är du på väg? Du har säkert också ramlat in i återvändsgränder ibland. Man får ta sej ur dem och prova nästa väg. Det handlar om att backa tillbaka ibland, men inte hela vägen tillbaka. Du har provat de här vägarna för att komma vidare. Skrota inte allt du lärt dej, utan använd dina återvändsgränder för att fara vidare på den väg som lever nånstans.
Ni som läser här är säkert delvis på samma vägar som jag. Då ses vi längre fram, så småningom, tids nog. I morgon, nästa vecka eller nästa år. Se bara till att inte sitta kvar på precis samma ställe som när vi sågs sist.
Nyhet: Ytterligare två nya på aktuellt-sidan: Peter Olofsson och Radio Träsk.
Dagens huvudnyhet är enkel nog, två fixar på aktuellt-sidan: Dels har jag fixat länken till Lundbergs Lya, och dels har Fredrik Sandh tillkommit. Hans sida verkar uppdateras hyfsat ofta.
Annars är det segt just nu. Vårens första Elsa i Underjorden var knappast nån succé, snarare ett litet genrep. Jag tror Linda inte har så lätt att hitta medverkande som jag brukar ha. Ni som inte är inbokade ännu men gärna är med, kolla upp de tider som inte är fulla (26/3 och 21/5) och hör av er snarast möjligt! Speciellt visor och visrock är lätt att få in. Ja, allvarligt talat är det mesta lätt att få in om vi inte behöver fixa fram trummor. Trummor och medhörning är de ständiga problemen.
Min egen musik ligger som jag tidigare sagt lågt. Jag har annat att göra, och har svårt att motivera mej. Är det värt besväret att fixa nya låtar, bättre inspelningar och sånt, när jag känner mej lite väl övertygad om att melodierna bara låter bra i mina öron? Jag har skrivit en enda ny låt i år, och den blev inget vidare.
Jag är less på hur Jante regelbundet tittar fram ur diverse mörka hörn och säger åt mej att jag inte får göra musik, för att jag inte är proffsig. Jante kommer i många former, men tristast är den/de personer som gör anonyma gästboksinlägg där de anklagar en för att vara omusikalisk, icke trovärdig på grund av att jag gått på universitet, och liknande fega påhopp. Det händer inte jätteofta, men varje gång det händer så blir jag lika ledsen för att någon faktiskt vill mej illa, vill få mej att ge upp min hobby. Det är samma slags korkade människor som angrep Tissue i Skyltenwebs gästbok för en tid sen. Varför är det så viktigt att skrika ut att man inte gillar viss musik? Varför inte passera det och ägna sej åt det man gillar i stället, speciellt i amatörsammanhang? Är det nån form av avundsjuka?
Ja, sen finns ju glädjedödarna STIM som grädde på moset, musikpolisen som dyker på en med hot och krav om man försöker hjälpa amatörmusiker. STIM borde ersättas av en organisation som kan se skillnaden mellan olika typer av "musikanvändning".
Förresten, nån som vill ha nån av mina låtar? De som ingen vill ha är bara att slänga, men finns det några som duger så vill jag göra dem till folkmusik, fria låtar utan STIM-skydd, utan krav på betalning eller rapportering. Jo, ett krav vill jag ha: att allt som bygger på det också ska vara fritt, arrangemang, alternativtexter och sånt. Nån gång sätter jag dit formell "copyleft"-stämpel på alltihop.
Finns det andra som gör musik enbart för glädjen, utan STIM-skydd och sånt? Nån som skulle vara med om att göra en samlingsplatta för sån musik, för nyskriven fri musik? Det tror jag skulle kunna vara värt besväret. Ja, bortsett från de trähuven som skulle göra en poäng av påstå att fri musik är sämre än den skyddade. Det kommer de att hävda oavsett hur bra musiken är.
Ibland förstår jag stans gamla visvänner som stängde in verksamheten bakom stängda dörrar, för hur man vänder sej...
Vad ska man tänka? Vart är vi på väg?
Dick jobbar som vaktmästare. Jag jobbar så mycket att jag knappt hinner ta en ton. 12 februari blev inställt. Ekman hoppar av från Dristig&Ekman. Och nu:
Fredrik Johansson & Humanisterna splittras!
Katastrof? Nej, inte riktigt. Det var faktiskt lite väntat, det skulle hända förr eller senare. De har spelat i samma sättning i två år, med en uttalad ambition att inte fastna utan gå vidare, och det är just vad som händer nu. Vi kommer säkert att få höra alla tre i nya sättningar, men nog känns det lite vemodigt? De var ju så bra! De har spelat på Elsa i Underjorden inte mindre än sex gånger om jag räknar rätt, och har allt mer jobbat in sej som en ren nödvändighet.
Nu undrar man: Vart är ni på väg någonstans, Fredrik, Magnus och Jocke? Inte för att vi behöver vara oroliga. Jag är säker på att det blir nya höjdpunkter. De kommer bara att vara rätt annorlunda. Det är bra, men just nu lämnar ni oss i osäkerhet och tvivel.
Jag sätter på senaste plattan och tillåter mej lite nostalgi. Sen är det dags att gå vidare in i framtiden.
Det är knepigt ibland. Det är åter Elsa i Underjorden det gäller. Det verkar som om första tillfället alltid är för snart. Peter Trygg och Fredrik Sandh är inte fy skam, men en aning för lite som program. Näsblod (Humanisternas punksättning) är på tal, men om vi ska ha punk så vill det nog till att ha ett band till för att inte det hela ska kännas för snett. Eller? Dessutom är jag osäker på hur mycket folk Näsblod drar här i stan.
Andra tillfället har preliminärt program som är nog så trevligt, men det tillfället är också problem med. Problemet är att när äntligen tentadatumen kom så visade sej att tentan ligger på just den dagen, 14-18! Svårt för mej att vara på plats 17, och att fixa fram trumset och så är ännu knepigare.
Det största problemet är att jag helt enkelt inte har tid med allt ringande och fixande som behövs i förväg. Jobbet tar all min tid just nu. Det är en fråga om dels att sköta det jobb man tagit på sej, och dels att se till att man tar vägen nånstans, att man kommer vidare. Min egen musik är helt nerlagd just nu, och arrangerandet måste göras med mycket små medel.
Det går ju att lägga över uppgifter på andra. Det behövs. Problemet är att jag inte ens har tid att göra det ordentligt.
Så vi får se hur det går...
En glad nyhet i alla fall: Det verkar som om STIM har förstått hur vi jobbar, så jag inte behöver ha dem hängande över mej i alla fall. De tog uppmärksamhet och tid som hade varit bättre ägnat åt annat. Jag tycker fortfarande att de är ett problem - det finns ingen ursäkt för att attackera amatörarrangörer på det viset - men nu kan jag i alla fall strunta i dem ett tag utan att det kommer mer hot om "åtgärder" bara för att de inte har pappren i ordning. STIM-fria arr övervägs starkt för framtiden, men just nu kan medverkande glatt rapportera och få sin lilla bonus.
Nu är jag glad igen! Nu har vi tre eller fyra lokala gäng som nappat efter inläggen på Skyltenweb, så nu känns det helt annorlunda. Jag erkänner att jag uttryckte mej lite klantigt som blandade ihop höga volymer med hårdrock. Fel av mej. Jag tänkte mer på hardcore-punk, men även det kan överstyras eller dämpas till vettigt ljud.
Det som är på gång är lite flumrock, lite disharmonisk pop-rock med blompinnar och lite hiphop. Dessutom frodas så klart visorna och visrocken, och poesin ska få gott om plats. Det borde väl bli bra blandning på stilar?
Jag släpper alltså på både rock och hiphop på sina egna villkor. Nog är Alexanderssons tanke om att ha hårdrockare unplugged och hiphoppare som läser dikt fint, och de är så välkomna att göra det, men jag vill inte att deras egen grundstil ska vara utestängd för det. Det blir lite hårdare ljud mot slutet av vissa spelningar helt enkelt.
Fast det hårda ljudet ska vara lagom hårt, det är viktigt! Trummisar! Vad måste vi skaffa fram för material för att dämpa trummorna effektivt, så ni kan dänga hårt utan att det blir för högt?
Jag gick in på Skyltens hemsida häromdan och gjorde en invit i forumet till banden som hålls där att spela på Elsa i Underjorden. Responsen är klen. Jag säger att jag vill ha allt utom den tyngsta hårdrocken, och så lade jag till en liten halvt skämtsam parentes om att hårdrockarna gärna får spela unplugged. Det var så klart inte för att vi bara skulle ha akustiskt, utan för att ge en liten knuff i riktningen att man faktiskt kan göra nåntiong ovanligt en enda gång i sitt liv i stället för att spela samma gung som alltid.
Vad händer? Rätt länge väldigt lite. Några hiphoppare gör nåt inlägg som tydligt visar att de tror att de inte duger eller platsar för att de spelar hiphop. En annan kommentar om att mina "krav" skulle vara orimliga! Vilka krav????
Nåja, nu har i alla fall ett band nappat, och det kanske följer ett par till. Vi kanske får lite variation och nya medverkande i alla fall.
Har ni tänkt på att all musik är sämst? Speciell all känd musik. Ta vilken låt som helst och du kan på nolltid hitta tusentals människor - mest tonåringar - som hatar den, anser att det är jättedåligt och tycker att både bandet och låtskrivaren borde lynchas.
Det är förstås mycket grupptillhörighet, intolerans mot "de andra" som markeras med att hata deras musik. Känner ni mej så vet ni att jag är starkt mot sådant. Musik är bäst när den blandas. Renodling, likriktning och täta skott mellan stilarna, det är så trist.
HÄR SKULLE JAG SKRIVA OM LITE MEN HINNER INTE NU
Eddie Meduza är död, förresten. Hans hjärta höll inte längre. Är det helt enkelt ännu en musiker som supit ihjäl sej? Meduza var helt klart en musiker som många tyckte var väldigt, väldigt sämst. Själv tycker jag att även om det mesta jag hört var lite väl mycket under bältet så fick han till en del riktigt roliga saker, och hela grejen var väldigt befriande opretentiös. Jag gillar lustigkurrar som går sin egen väg bättre än tråkmånsar i mittfåran - men med tanke på vad jag själv gör så är det ju självklart.
Jag kommer nog inte att göra mycket musik i vår, men nånting nytt blir det nog - och det kommer att bli riktigt jävla sämst! På pin kiv!
Tillvaron består som bekant av svart och vitt, roligt och tråkigt, upp och ner. Exempel: Tedde har fått en ny kompis, på dagis, men å andra sidan har denna kompis lärt honom "fel" Pokemon-låt. (Suck.)
Privat har den här veckan börjat bra. Eva fick äntligen fast jobb efter en massa vik, och jag fick äntligen byta grupp så jag inte hänger fritt i luften längre.
För musiken är det sämre. STIM kom med en "påminnelse", av det otrevligare slaget. "Olaglig musikanvändning kan stoppas med rättsliga åtgärder". Jajamensan, de vill att jag ska veta att de kan skicka lagen på mej för att jag fixar en scen där ni får spela era låtar, om de inte tycker att pappersexercisen är till belåtenhet. Det är den tydligeninte fast jag har rapporterat in till Studiefrämjandet hela tiden.
Följden blir såklart att jag är sugen på att göra så många av spelningarna som möjligt STIM-fria, dvs att ni som spelar förväntas spela icke upphovsrättsskyddad musik. De som inte är STIM-registrerade kan väl helt enkelt skippa krav, men ni som är anslutna kanske inte får? Ja, vad ni får eller inte får ni ta reda på.
Elsa i Underjorden finns än så länge, men om det inte ordnar sej på nåt vettigt sätt så är risken stor att det blir mer poesi och att musiken får stryka på foten, utom fri musik förstås, eller slutna sällskap.
Nästa Elsa i Underjorden blir, som du nog sett, 12:e februari. Jag behöver ett par lokala namn då! Hör av er! En viss skåning av klass är på gång för den spelningen!
För övrigt kommer mina musikaktiviteter att ligga på noll ett par veckor, för nu är det mycket jobb. I morgon går omtentorna, och på måndag börjar kurserna.
Corren har en artikel om Fredrik Johansson & Humanisterna idag! Missa inte! (Det är en liten grej om mej också, i egenskap av Underjorden-arrangör, och jag tackar för uppmärksamheten!)
Ni har väl inte missat nya Snyft? Dick har gjort ett rejält jobb med att göra en ny modell för hur ett nät-zine kan fungera! Om nu vi andra hakar på, skriver och kanske turas om att sätta ihop, så kan det bli ett bra forum för modern vismusik som mer uttalat vänder sej till mer än nån slags intern krets.
En kul grej: Innan Humanisternas releaseparty i helgen så var jag, Peter Trygg samt Henrik och Tove Tröst i Studio Dunderklumpen och spelade in en av Peters senaste låtar. Det som var speciellt var att vi totalreviderade låten tillsammans omedelbart innan inspelningen! Vi ändrade lite i texten men framför allt melodin, hittade på ett annat komp än vad Peter först hade tänkt... Sen gick vi in i studion och jammade ihop det, och det blev riktigt bra! Massor av känsla och skämthumör blev det. Det ska vara känsla!
Strikt personligt: Ett par bilder på Suz nya hund. Nej, det är inte musik, ursäkta! (Bandmaskot, kanske?)
Nu måste jag faktiskt säga ifrån lite om hemsidetrenden jag ser bland Musiknätarna. Det finns flera saker som är irriterande utan att det tillför något: Frimärken, jivaropilar, studsbollar och några saker som jag inte hittat på några roliga namn på.
En del sidor är frimärken. De är noggrannt layoutade i en liten ruta, och har man ett normalstort fönster så ligger allt i en fjärdedel eller mindre.
Somliga kör med jivaropilar, förkrympta hemlagade saker som fungerar dåligt. Möjligen kan man stå ut med en mus med scrollhjul, men andra sätt att styra är segt eller fungerar inte alls, beroende på klient eller ren tur verkar det som. SkyltenWeb är en syndare på detta.
Studsbollar är ett elände. Man går till en sida, kollar om nåt har hänt, trycker på tillbaka-knappen... och boing så studsar man fram igen till sidan man skulle lämna, för det ligger nån fånig mellansida som omedelbart skickar en till en annan sida. Man får gå upp i menyerna för att komma tillbaka. Tack för den finessen, inte!
Popupfönster är också trist. Somliga har egna popupfönster, andra har reklamboxar som servern tvingar på dem, och somliga har hela alltet i ett icke skalbart popupfönster. Popstopp är ett exempel.
Bökiga navigationsmetoder kan man också nämna. Alla avdelningar bör ligga i en begriplig meny, och menyer bör se likadana ut på alla sidor. Egendesignade knappar kan man väl ha om de bara ser ut som knappar, men standardlänkar är faktiskt inget fel på!
Otestat på allt utom en enda klient, det är en svår synd som jag måste nämna även om det inte direkt är ett Musiknätproblem. "Optimerat för Internet Explorer" står det när man menar "vi gitte inte testa". Otestat betyder oviktigt. "Any browser" betyder att man bryr sej om att innehållet når fram.
Jag gav lite exempel på syndare utanför Musiknätet, men bland er i nätet säger jag inte vem som gjort vilka fel. Var och en får ta åt sej efter eget huvud, och fundera på vad av era layouter och extrafinesser som är riktigt viktigt för informationen.
Poängen är: Varför alla dessa krystade lösningar på icke-problem? Innehållet, grabbar, innehållet! En ny frimärkslayout är ingen nyhet, det är ett problem. Gör det lättöverskådligt, lättnavigerat, med lagom mycket information per sida, och följ standarden hellre än att att kasta er över nya finesser som bara vissa klienter klarar. HTML, som det var tänkt från början, är inte tänkt för exakta layouter, snarare att utnyttja befintlig upplösning på bästa sätt. Gör du?
Kom igåg principen KISS: Keep It Simple, Stupid!
Dicks sidor, Himlen och Lundbergs Lya, är behagligt befriade från detta elände. Ett smakfullt användande av frames, funkar på de flesta klienter, snabbt och lättnavigerat. Själv har jag ofta lite för mycket per sida, men det är any browser som gäller, och hyfsat utnyttjande av skärmutrymmet, och framför allt lätt att uppdatera.
Apropå sidor som byggts om så har Dick lovat att öppna Snyft igen i kväll, om nån timme från skrivande stund. Det ska bli spännande, för det är ett radikalt nytänkande. (Nu hoppas jag förstås att han inte fått layoutdille, men det brukar han som sagt inte ha.)
Till slut en liten kommentar om "ameliavärderingarna" nedan: Jag menar alltså inte att man till varje pris måste hålla samman ett förhållande som inte funkar.Min huvudpoäng gäller efter att man skaffat barn, och det sade jag inte så tydligt. När man är två så är det en sak mellan honom och henne (om jag får ignorera homopar så länge). Med barn så är det barnens barndom man sätter på spel. Den är värd för mycket för att skrota ett förhållande bara för att man inte gitter lappa ihop det. Barnen är i era händer. Lappa ihop för barnens skull.
Under nyårshelgen fick jag det tvivelaktiga nöjet att läsa en Amelia, och jag blev mörkrädd. Att så kallade herrtidningar (dvs grabbtidningar) har en lite skum syn på sex & samlevnad ibland (kroppsfixerat, gör gärna kvinnan till objekt), det vet jag, men Amelia...?
Jag accepterar att damtidningar tar upp en massa kläder och bantningstips, även om det är ytligt, men det som var mindre roligt var artiklarna om sex & samlevnad. Kärnfamiljen är ute, det som gäller är "skilsmässa light", vilket betyder att man ska fortsätta vara kompisar när det spricker, för det gör det ju i alla fall!
Sex är viktigt, själva poängen på nåt sätt. Man är ihop för att ligga med varann och när man ledsnar så tar man en annan kropp. Ytlighet är det som gäller. Livets viktiga frågor är saker som vilka sexleksaker man ska använda, och hur ofta man har sex. För Amelia är detta tydligt centralt. En besläktad föreställning som jag mött, och som skrämmer mej, är tanken att kvinnan (och mannen också, får man anta) i ett förhållande skulle ha en skyldighet till sex. Om hon inte kan leverera det tillräckligt ofta så duger det inte. En sådan situation kallas prostitution, inte kärleksförhållande.
Ett vanligt problem ute i verkligheten tycks vara att många glider isär på grund av barnen. När ett barn kommer blir flickvännen plötsligt mamma, och killen kommer i andra hand. Från att ha levt ett liv uppdelat på "jag" och "vi" kommer "mamma" instormande, och en större eller mindre bit "pappa" kommer också och tränger ut "vi" så det nästan försvinner helt. Det är inget problem bara man är beredd på det, och beredd att hitta tillbaka igen, men det går inte av sej självt. Vissa perioder i vårt förhållande är lite grå, när "vi-et" inte får så mycket tid. Om vi inte brydde oss om varann så skulle vi lätt ha separerat i nån sån grå period, men i stället hittar vi tillbaka varje gång. Det är faktiskt ganska roligt, för just efter de där grå perioderna så återupptäcker man varann och får en liten förälskelse på köpet, i samma person som tidigare!
Man kan gå på Ameilas åsikter och kasta varje förhållande på tippen så fort det tar emot lite, men man kan också försöka lite till och inte ge upp så lätt. Jag och Eva försöker ge våra barn en trygg och stabil barndom, och fortsätter att älska varandra för att vi inte glömmer bort att vattna kärlekens blomma. Om detta innebär att vi är ett gammaldags par som inte är med i mina-dina-våra-barn-svängen, då vill jag hellre vara gammaldags. Ameliaredaktionen tycker säkert vi är tråkiga. Hur kan livet vara värt att leva om man inte är ute och raggar nya sängpartners hela tiden? Gissa det, Amelia! Skaffa ett liv, Amelia - ett riktigt!
Slut på anti-Amelia-raljerandet. Har vi några nyheter annars då? Jo, en, som är lite tråkig. Inte så lite förresten. En kille i Motala dödades på nyårsafton av en stor smällare som exploderade rakt i ansiktet på honom. Denna kille var en bekant till Peter och Hanna Trygg, som därmed fick en dyster start på 2002.
Inte fullt så dystert, men ändå på mollsidan är att det ser rätt mörkt ut för Finspångs Visfestival. Dick lade ut betydande summor på den, och kan givetvis inte stå där som ensam finansiär. Han borde inte gjort det i somras och ingen ska begära att han gör det igen. I Himlens forum drog jag igång en diskussionstråd om möjligheten att göra gemensam sak, men diskussionen har inte lockat många. Gå dit, läs och tyck till!
Fast allvarligt, måste vi överge Grytgölsformen så finns det andra. Linköpings Sommarfestival är jag säker på att jag kan fixa plats i på något sätt. Lugnet i Finspång är en mer intim form av Finspångs-visfestival som man glatt kan fortsätta med, bara nån tar tag i det. Helst lite vassare PR än tidigare, kanske. Kulturnatten i Norrköping, den skulle kunna ha en vis- och visrockscen hela kvällen! Voilà, tre minifestivaler i Östergötland nästa sommar! Om man tar tag i det i god tid kanske man kan fixa fram lite respengar till några bra band från lite längre håll.
Min "aktuellt"-sida står stilla just nu, för jag måste åka till jobbet och sparka igång den. Tålamod! Jag ska försöka göra den lite bättre, så den går av sej själv lite pålitligare.
På den roligare sidan av tillvaron vill jag meddela att Fredrik Johansson & Humanisterna kommer med en ny skiva, med releaseparty nu på lördag! Är det inte dags att hitta ett sätt att göra en pressad Humanist-skiva nu? Det kanske vore ett bra nästa steg?
Också roligt är att notera att Peter Trygg jobbar på att få ihop en ny skiva, sin första riktiga soloskiva sedan "Ingen vit riddare". Han har ett helt dussin oinspelade låtar, och som vi hört på de senaste spelningarna har hans repertoar blivit allt bättre. En del av skivan kommer med största sannolikhet att spelas in i numera riktigt hyfsade Studio Dunderklumpen.
En annan Peter, Peter Olofsson i Jönköping, har lagt ut sina första inspelade alster på nätet, och just nu är han i Sälen, och spelar låtar. Igår hade han, enligt hans sida, tema-kväll med Musiknätet-låtar! Är det inte dags att ta in honom i listan, Dick?
Själv har jag över nyår skrivit ca 30 sidor på ett manuskript som väl kanske aldrig bli nåt, och fört in några av mina nyare låtar i min "sångbok", som är på 108 sidor trots att jag gallrat ut hälften! Jag kanske skulle kopiera upp den till de gladaste fansen?
I övrigt verkar de flesta vara mer eller mindre förkylda. Vi snyter oss och funderar på hur vi ska få den här våren att bli den roligaste tiden i våra liv. Hittills.
Jag ville bara få säga det!
Alla pratar om julen, nästan ingen pratar om Gud. Därav anagrammet ovan.
Nog om det. Men nu ska vi vara lediga från jobb och sånt. Jag har en beställning på en ny visa åt Tedde som jag ska skriva under helgen.
Lite nyheter, så här innan stilleståndet:
Tobias Pettersson skrev en mycket trevlig artikel om torsdagens extra Elsa i Underjorden. Rätt stor grej för mej personligen, för han säger faktiskt att mina låtar är roliga! Erica Falks insats beskrvis träffande: klart nervöst i början, men det blev snabbt bättre och riktigt fint. Övriga nämns också med glimten i ögat (t.ex. "En liten Dick på prärien").
I onsdags kväll, när jag repeterade, spelade jag in mej själv, och fick till ett tiotal låtar i lyssningsbart skick. Några utvalda får den redan i detta råa skick Kanske något av det går att använda till en skiva i vår. Idag (fredag) spelade jag in ännu en, en halvcover som var hemlig till för en litenstund sen, när Peter Trygg öppnade sin julklapp, innehållande nyssnämnda demo samt singeln "Varm choklad". God Jul, Peter! (Hämtas på mp3-sidan!)
Det finns en massa roliga människor som jag skulle vilja skicka en massa julkort och annat till. Jag har inte glömt er, jag har bara inte hunnit! Texten till "Balladen om den hänsynslöse fadern" är väl en liten, liten present. Och så Varm Choklad, som sagt, finns som mp3.
För den händelse att det skulle finnas några andra Mac-användare som tittar in här så kan ni hämta årets julpussel nu, och höra hur jag och några kompisar lät för ett par år sen, när vi lekte julsångskör. Fast ni får ha snabb förbindelse, för det är ohemult stort, 10 meg.
Ingen fara på taket, STIM kunde inte krossa Elsa i Underjorden den här gången. Jag hade rätt, Studiefrämjandet har redovisat hela tiden. Men det är lite konstigt att STIM inte har koll på sånt, utan dyker på små idella arrangörer på det där viset. De har till och med fått in pengarna hela tiden!
Länge leve Studiefrämjandet, som gör livet lättare och roligare!
Men att ligga utanför studieförbunden, det går alltså inte, om man inte tricksar med STIM-förbud och andra villkor, så man kommer runt deras generella inkasseringskrav. Annars åker man på pappersexercisen.
Ska det bli nån visfestival i sommar så vill det till att vi gör den under nåt studieförbund. Då kan man slippa eller reducera STIM-problemet och få hjälp med utrustning och sånt. Det är helt klart att vi inte kan ha privatpersoner (läs Dick) som ensam ekonomisk garant. Dick har offrat mycket för kulturen förut (bilar mm). Ska Finspångs Visfestival få en fortsättning så måste det vara med en budget som går runt.
Det kan mycket väl hända att vi kör nåt under Sommarfestivalen i Linköping, om vi bara kommer med i resomanget i tid. I våras försökte jag kontakta festivalsansvariga, men den enda kontakt jag hittade var en E-postadress som ingen vittjade. Nästa år går jag andra vägar. Det går nog.
Till slut en glad nyhet: Studio Dunderklumpen funkar som den ska igen. Brummet är borta, och överstyrningen också. Lite felkopplingar och felinställningar har hittats, ochnu låter det som det ska. Nya, bättre inspelingar med mej själv och andra ska följa.
PS: Ännu en glad nyhet: Dick Lundberg lade nyss ut "Veckans mp3", som inte är nåt mindre än hans tolkning av min "Balladen om den hänsynslöse fadern". Lyssnas snarast!
För ett par dagar sen fick jag brev från STIM, ett torrt formellt brev som informerade mej om att jag måste ha tillstånd av dem för att arrangera musik. Jag uppmanas ansöka om "licens", och sen betala avgifter per spelning.
Efter vad jag levt efter de tre år Underjorden funnits är detta skitsnack, för Elsa i Underjorden ligger under Studiefrämjandet, som efter vad jag hört redan har licens och betalar nån slags klumpsumma. Jag gör också en viss redovisning till Studiefrämjandet av antal besökande och så, men nu hävdar STIM att det inte duger, att det ligger på mej. Om de har rätt är detta ett allvarligt hot mot Elsa i Underjordens fortlevnad.
Om STIM har rätt, då har jag två alternativ: Antingen ha extra kostnader och en massa besvär med att betala avgifter för varje arrangemang och rapportera in exakt vilka låtar som spelas (jättekul, inte!), eller helt enkelt införa totalförbud mot STIM-registrerad musik.
Jag skulle välja det senare alternativet. Tyvärr skulle det innebära att många av er skulle få sovra repertoaren efter vad ni registrerat eller ej. Det skulle bli bra mycket tjafsigare att dra ihop ett arr. Risken att ledsna och slå igen är stor i båda fallet, men störst i det fallet att man går med i STIMs valser.
Det finns förstås ett tredje alternativ: Att STIM sköter sitt och låter små amatörarrangemang vara i fred. Eller möjligen att de går med på ytterst sammanfattande redovisningar, nån gång om året sådär. Avgifterna är ett slag i ansiktet, men inte det stora problemet. Pappersexercisen är glädjedödande.
Det som stör mej mest med STIM är två saker.
1. STIM försöker påskina att man måste betala till dem om man använder musik, mycket övergripande utan att speciellt noga dra gränser, mer än att mycket gammal musik är fri. Rimligtvis måste betalningskravet bara gälla musik registerad på STIM och liknande organisationer, men de håller tyst om kryphålen. Det handlar om att få folk att betala. De är inte otrevliga eller så (utom i telefon, och det var länge sen nu), bara gnidna.
2. STIM verkar inte göra skillnad på musikanvändning. Det är ingen märkbar skillnad på den som kör covers i kommersiellt syfte mot den som arrangerar ideellt, för att stötta amatörmusiker på gräsrotsnivå som spelar sina egna låtar. På så vis trampar de på gräsrötterna. Ideella arrangemang under en viss storlek och budget borde helt enkelt få passera utan åtgärd. Varför tramsar de med att pressa ut en hundring för en liten fjuttspelning där några lokala förmågor lirar eget? Det kan ju inte vara värt nåt för deras del.
För mej är STIM bara i vägen. De jobbar för eliten, mot övriga, gör det jobbigare att göra amatörarrangemang. Man måste ha licens för att hjälpa andra! Tänk er att scouter skulle behöva ha licens för att hjälpa tanter över gatan, och dessutom bli skyldiga pengar per tant, och krav på att skicka in listor med namn och plats!
Förresten, ni vet väl att STIM-registreríng inte har ett skit med copyright att göra? Om du är rädd att nån ska stjäla din låt så är STIM fel ställe. Rätt metod är att fixa bevis på när den fanns. Det finns ett förfarande med rekommenderat brev som jag antar att funkar. Och hur som helst, upphovsrättslagen gäller både texten och musiken. Lika lite som man får plagiera nån annans sketch får man plagiera nån annans låt.
Enda anledningen att STIM-registrera är förhoppningen att tjäna pengar på låten - men samtidigt förbinder du dej till saker som att skicka in rapporter och annat tjafs. Har du ont om pengar och spelar mycket är det förstås värt det, speciellt om du får låten spelad i radio några gånger, men det är knappast värt det för en låt som du bara spelar ute på enstaka småspelningar.
Själv har jag länge funderat på att ge bort alla mina låtar, som en slags nya folkmusiklåtar. Nån som vill ha en eller två? Alla är inte så usla. Möjligen sätter jag nåt krav på den i stil med "Får inte spelas på arr som rapporteras till STIM." Så känner jag det idag.
Nog med Stim-gnäll. Vad händer för övrigt?
Jo, själv har jag fixat en inspelning av "Fyllot Karlssons stillsamma hädanfärd", en låt som jag skrev i somras. Första skissen var före hemlös-galan i våras, men jag hann inte klart till dess. Jag är inte riktigt nöjd, det är lite sådär, men den får gå som den är för ögonblicket (som vanligt, suck), och texten är rätt giftig. Låten finns på en julsamling (CD-R såklart) som Peter och Fredrik satt ihop till lussevakan. Det är 11 låtar på den, med många fina spår av bl.a. Tom Nouga, Dick, Mama Viol och Johan Piribauer.
När jag ändå är inne på den: Elsa i Underjordens lussevaka var i onsdags. Det kom hyfsat med folk, spikfullt på en scen i taget från en bit in på kvällen, men tidvis alldeles för lite på den andra.
Jazz me Jonas undrade varför vi inte kletat affischer på varenda elskåp i stan. Jag kan inte inse att det är lagligt ens, och än så länge är jag ensam om affischeringsuppgiften. Jag har bara tid att sätta affischer på viktiga ställen, som Elsas Hus, bibliioteket, musikaffärer, universitetet med mera. Jag är bara en stackars småbarnspappa som har rätt fullt med barn och jobb. (Hjälp sökes!!! Ja, delvis är det jag som inte delegerar ordentligt.)
Affischer kostar inte bara tid utan pengar också. Snygga affischer är dyrt. Trycka en färgaffisch i tusen ex, lagom lustigt när man inte har nån budget, och det måste göras långt i förväg också. Taskigt kopierade svartvita affischer kan man ju göra i större mängd, men kommer nån av det? Min erfarenhet är att affischer drar mycket lite folk! Jag har inför vissa Underjordar affischerat så svetten runnit, ränt runt på alla gymnasieskolor, mataffärer med mera, men det verkar inte komma någon på grund av det. Till andra Underjordar har jag bara affischerat där det känts viktigt, på platser där jag vet att artisternas kompisar finns (vilket jag missat just med Jazz me Jonas för jag visste intevar de fanns - Katedralskolan för att vara exakt), och det har kommit betydligt fler! Halvkända namn, ingen effekt. Lite press på mun-till-mun-metoden, stor effekt!
Visst, Jazz me Jonas kanske har rätt, vi kanske skulle smyga ut i dunklet med tusen affischer och en massa klister. Kanske det skulle dra in en person per 30 affischer eller nåt. Kanske till och med mer, men jag tvivlar. Nå, innan vi provat det på det mer överdrivna sättet så är min erfarenhet samma som Alexanderssons: Affischering är överreklamerat. Lyckligtvis har Jazz me Jonas nu i alla fall fått det som jag tror är bättre: en hyfsad mängd fribiljetter! Det är inget problem för dem att bjuda in en rejäl hejarklack.
Hanna lurar på recensioner, men sitter för ögonblicket med den finkänsliga recensentens dilemma: Hur skriver man nåt snällt om nåt som är riktigt, riktigt trist?
Jag planerar inte att skriva fler recensioner på ett tag nu. Även när jag försöker ge konstruktiv kritik så känns det så jobbigt att tala om för folk man faktiskt gillar att det finns saker de skulle kunna göra bättre. Det blir så lätt fel, och när det blir fel så är det lika jobbigt för mej som den som tar illa upp. Ibland kanske det inte tas illa upp, men jag lever med fruktan att göra nån illa. Man måste nog vara lite elak och okänslig för att kunna recensera i längden. Eller?
Samtidigt har Hanna meddelat att hon inte orkar vara skvallertant på ett tag. Därför kom jag på en kombinationsgrej: Jag gav Hanna en bunt skivor att recensera! Vi får se vad det blir av det, och om det hamnar här eller på SNYFT. Hanna kommer så klart att ha sin egen stil, sin egen smak och så.
Bunten skivor är för övrigt några demoplattor med lokala band som jag fick av Tobias Pettersson att ha som julklappar på Lussevakan. Jag antar att det är skivor som han är klar med (han gör ju Demospalten i Corren), och det är ju roligare om skivorna blir lyssnade än om de samlar damm... men är det inte ännu roligare om de kan gå ett varv till, i våra närburna "demospalter"? Fast jag har förstås valt ut de som är relevanta. Namn vi känner igen är Samuel Furingsten, Emandarrs och Plusgrader.
Det måste sägas, ofta: Släng ut Outlook Express, och gör det nu! (PS: Outlook, utan Express är förstås inte ett dugg bättre. Nej, sämre.)
Själv är jag fullkomligt immun mot alla korkade virus/maskar som finns, men jag får en massa knäppa brev från er som inte är det. För mej är det mest irriterande att få era filer i brevlådan hela tiden, men hur kan ni utsätta er? Varför tar ni risken? Bara att köra MS-Windows är farligt nog, men Outlook Express, det största blödande såret man kan ha i säkerheten? När det finns alternativ som är lika bra men säkra?
Tänka sej att man ser MS Windows på banker! En bank jag hade ett jobb för körde med OS/2, vilket jag anser mycket sunt för en bank. Det finns nämligen inga crackers som knäcker OS/2! Maximal säkerhet uppnås genom att köra nåt som inte var och varannan ansvarlös tonåring har på skrivbordet. Nåja, jag hoppas att bankerna i åtminstone kör NT, fast ännnu hellre Unix, VMS eller nämnda OS/2.
Men tänk er om en bank körde Outlook! Tänk er att få alla era kontouppgifter slumpmässigt E-postade över hela världen! Säkert kontokortnummer också.
Ja, det kanske din egen dator gör åt dej utan bankens hjälp. Har du minsta lilla hemlighet på din dator? Om du kör Outlook så har du inga alls! De kan skickas till vem som helst när som helst.
Kom inte med ursäkter om att man kan täppa till gensom att stänga av VB-tolk och sånt. Det glömmer du vid nästa ominstallation, eller så försvinner dina inställningar. En pistol är farlig även om den har en säkring, speciellt om säkringen sitter så löst.
Inte för att det är enda säkerhetshålet, men man kan ju börja nånstans. Släng skiten nu!
Åter till musiken... i kväll. Då är det Elsa i Underjorden! Näst sista för i år, fem namn på affischen (två band samt tre vissångare som alla tre lär ha med sej en eller två kompmusiker), och lussevakans affisch ska upp.
Winnerbäck tar sabbatsår. Bra idé. Den usla "Singel" visar att han behöver lite bredare tillvaro, och skriva nytt i lugn och ro utan att bottenskrapa. Tyvärr kommer väl tidningarna att skriva om "come-back" sen, bara för ett års skull. Jag menar, om man är borta i fem eller tio år så måste man ju "comma back", men ett år ska väl folk minnas en? Jag förutser det eftersom Povel Ramel gjorde "come-back" varannat år under större delen av sin karriär, helt enkelt för att han konsekvent skrev och producerade varannat år och stod på scen varannat.
Efter min recension av Dicks nya skiva så konstaterar jag nöjd att de flesta recensioner håller med om mina bedömningar, om än inte med så många ord. Det är bara ett fel med skivan: Den skulle givits ut för precis ett år sen. Nåja, efterklokheten är den enda exakta vetenskapen. Jag hoppas den når ut ändå, trots mindre mediakraft.
Lite om julen:
Coca-Cola sägs göra ett nytt försök att krossa den svenska julmusten. Varför är det så viktigt att få hela världen att dricka samma läsk, och jämt? Coca-Cola Comapny, lägg till en julmust i ert sortiment i stället! Dumskallar!
Apropå klumpiga kolosser så rapporterar Corren att nedrustningen av krigsleksaker, som hade drivits en bra bit för tio år sen, bröts av Toys'R'Us när de etablerade sej. Övriga kedjor hade rustat ner, men tvingades tillbaka. Man kan gå till andra leksaksaffärer, och man kan ha principer. Själv handlar jag inte hos Toys'R'Us. Krigsleksakernas återinförare och dessutom de anställdas svurna fiende, behövs fler argument? Jo, Sagoland har i en undersökning konstaterats billigare! Nå, var handlar ni?
Själv skissar jag på två julvisor, för att eventuellt bidra till en speciell julskiva om den blir av, men i övrigt ligger jag lågt och kommer knappast att spela nåt på lussevakan. Kanske en låt eller två, men inte mer än jag är repad för. Det blir nog inte mycket musik de närmaste månaderna. Tidigast i mars kan jag ha lite mer tid igen.
Ska man ha personliga saker på sin sida? Jag har det av två anledningar: Dels tror jag att många av de som läser här är med på de "personloiga" sakerna, som Dicks releaseparty till exempel. Dels tycker jag att sidan skulle bli torr och tråkig om den bara höll sej till råfakta och välavvägda analyser. Nej för tusan, det här vill jag ha på fanzine-nivå, med den spretighhet man kan ha där.
Men om du läser här och tycker att det är för mycket internt så får du gärna säga till. Är det bättre med glesare uppdateringar?
Jag har varit dålig på "mp3-tips". Jag har helt enkelt inte hunnit. Jag har fått lite tips från er via E-post, men det kom bort i hanteringen. Har du några fina egna mp3 som du tycker skulle tipsas om så tjata gärna! Över huvud taget, tipsa gärna två gånger om den första inte hjälper, med reviderade hemsidor, spelningar och sånt. Jag har mycket flöde i brevlådan, och ibland kommer saker bort i strömmen. Speciellt har många E-brev om spelningar kommit bort utan åtgärd. Massutskick går ju ändå till alla er andra... väl?
Vill ni ha mer av mina låtar, inspelningar, sångtexter och sånt?
Vill du bli recenserad? (Har jag din skiva, så jag kan?)
Mer utanför Östergötland kanske? Men i så fall vad?
PS: Den som vill kolla lite bilder på skivaktuelle Lundberg kan kolla in Saga Petterssons sidor.
PPS: Anna har precis uppdaterat SNYFT med dikter av Susanna Sondermann samt två nya recensioner (Jörgen Oscarsson och Marcus Priftis, recenserade av Marcus Priftis och mej själv - gissa vem som recenserade vad?). Det står också att Priftis är till salu, "Priftis går att köpa ifrån...", men det står inte vad han kostar.
Lundberg har reviderat sin Lya. Lundbergs lya är numera uppdelad på flera sidor, i stället för den minialistiska lya han haft ett tag. Enda felet med det är att min aktuellt-sida måste pekas om lite, till en sida som garanterat ändras vid uppdatering, men det fixar jag så klart.
Apropå aktuellt-sidan så har jag fortfarande inte hunnit fixa så den är helatomatisk. Det är därför den inte lyckas uppdateras varje dag. Om era uppdateringar inte slår igenom där som de ska så meddela mej vilken fil som programmet ska kolla.
Eva letade information åt en bekant igår, och det var inte vilken information som helst, utan nåt som är mycket relevant här. Denna bekante har akut tinnitus, som nyligen förvärrades av ett tandläkarbesök. Tänkvärt! Vi hittade en sida på nätet som informerar om hörselskador, hörselskydd, tinnitus och det lilla man kan göra åt det. Läs och begrunda, och ha öronproppar med dej när du går på konsert!
PS: Apropå vad jag skrev senast: Tinnitus-sidan syndar lite på språket, som jag skrev nedan, men innehållet är såpass viktigt att det uppväger. Fast jag menar i alla fall att viktig information är värd att göra ordentligt. Den petige kanske då märker att jag har en del slarvfel i mina konsertrapporter. Jodå, men så är det gratisinformation också som jag inte inbillar mej att är speciellt livsviktig. Fort-och-fel har sin plats.